Stockholmsfyrken typ XI finns i SM-boken upptagen med 4 årtal (1529-1532) samt två varianter som saknar årtal. Den första utan årtal är sm 92 och den anses vara präglad 1529. Kännetecknet för den är en sexuddig stjärna med hål (s.k. “stungen stjärna”) kl. 12 på frånsidan. Den är mycket sällsynt och upptagen i Appelgrens förteckning som nr 397. Själv har jag endast hittat två exemplar av den, varav ovanstående från MISAB 43 är det enda tydliga.

Den andra varianten utan årtal som är medtagen i SM-boken som sm 99 (präglad 1532-34) är en mysko företeelse. Som kännetecken ska den ha en sexuddig stjärna utan hål och någon sådan står inte att finna. Den finns inte med i Appelgrens förteckning och jag har inte sett någon antydan om att den finns någon annanstans heller. Förutom då i SM-boken! Jag tycker nog att det är dags för Hemmingsson att skriva en artikel om hur det där hänger ihop.

Sedan är då frågan vad vi ska göra med alla andra varianter utan årtal som inte har något sm-nummer som de kan sortera under. Appelgren tar i sin förteckning upp 24 stycken (app 437-461), men jag skulle vara helt nöjd om endast 2 kom med; de som i stället för en ostungen stjärna har ett bladkors eller ett katangakors kl. 12 på frånsidan.

Bladkorset på myntet till vänster är den dominerande varianten och den är vanligt förekommande. Katangakorset till höger är även den ganska vanlig. Märkligt nog är bladkorsen oftast otydliga medan katangakorsen är lätta att identifiera. Dessa båda varianter borde ha förärats med sm-nr 99a och b. Sedan kan man givetvis lägga till ett sm 99c också för “ostungen stjärna”, om den nu finns.

Nu när irritationen jag kände häromdagen för att jag inte fick något att stämma har runnit av mig så börjar jag se saker i ett nytt ljus. Kanske beror motviljan jag anat för att visa ovanstående frånsida på bild på att den kan associeras till det troligen falska mynt som J.O. Björk skrev om i SNT nr 3-2020. (bild nedan). Det vore ju synd i så fall för de äkta mynten är ju synnerligen intressant med sina nästan löjliga kronor och sina bågar inne i skölden. De är definitivt inte falska eftersom ovanstående åtsida även är kopplad till den andra frånsidan med de smalare kronorna. I stället är det förmodligen så att det är en annan gravör än den ordinarie som gjort denna och detta borde ju ha resulterat i att denna variant fått sm-nr 15b. (Foto från Schmitz katalog)

Detta är Appelgrens bilder av de båda frånsidorna som har dessa kronor. (Efter lite uppfräschning så blev ju bilderna riktigt bra.) Myntet till höger med årtalet “30” är i alla fall det som jag bråkade om i förrförra inlägget. Förmodligen är det kopplat till en åtsida av typ 2 (med rock, sm 14b) och alltså identiskt med det unika ex som finns i KMK:s samlingar.

Här det exemplar av förfalskningen som såldes på Nordlinds auktion 2006. Det jag själv reagerar på mest är ju den onormalt spinkiga kungen, men synar man myntet närmare så hittar man också andra avvikelser. Exempelvis så saknas den sedvanliga blomman efter årtalet och vasen i skölden ser inte riktigt ut som den ska. De breda kronorna är dock mycket lika originalen, om än med lite längre “toppar”. Enligt Appelgren ska denna frånsida inte förekomma 1529, så årtalet är ju i sig självt ett falskhetstecken.

Som jag skrev i förra inlägget så har jag börjat lägga in numren från Appelgrens förteckning på Typsidorna, och det var ju inte det lättaste. Visserligen tar han typerna före årtalen, vilket jag också gör, men typindelningen var inte riktigt densamma då som nu. Dels har det framkommit ny forskning som ändrat om en hel del och dels har vi numera andra tankar om vad som är viktigt. Detta märks kanske tydligast bland varianterna där han exempelvis inte anser att helt eller delat årtal (“1529” eller “29”) är så mycket att bry sig om och därför kommer de lite slumpartat i förteckningen.

I vilket fall såg jag att jag fick börja med att göra en översättningstabell från app-nr till sm-nr. Är det någon som har lust att korrekturläsa så vore jag tacksam, för jag kan absolut inte lita på att jag gjort allt rätt. Den kommer att vara bra att ha när man i någon gammal katalog ser ett app-nr som referens för då blir det ju lätt att översätta till sm-nr.

Under arbetets gång har jag upptäckt en del skiljaktigheter gentemot dagens referensböcker som jag härmed tänkte redogöra för, och vi börjar väl med 1 Öre Stockholm 1523-1533.

Bortglömd typ/variant. Detta ex från 1528 har en åtsida utan bård i fältet och med G i sköld mellan kungens fötter samt en frånsidessköld med en vase ovanför tre kronor. Appelgren hade två varianter med nr 198 och 199, och själv har jag hittat 2 ex (Hirsch 2 och Bonde 6) som båda ser ut att vara app 199. Enligt nya SM-bokens utmärkta tabell så ska det vara typ C/3 men den typen finns inte med eget sm-nummer bland de kända varianterna. Delzanno har den heller inte med, men han har väl i det stora hela använt uppgifter från gamla SM-boken som han sammanställt på ett nytt och fräschare sätt.

Hopblandade varianter? Sm 59 som är typ F/7 från 1533 kan jag inte hitta i Appelgrens förteckning och jag har själv inte heller hittat någon bild av den varianten. Å andra sidan hade Appelgren som nr 212 en typ G/7 från 1532 som varken jag eller någon annan verkar känna till idag. Jag får erkänna att jag själv inte kan reda ut vad som rätt och fel, och lämnar därför med varm hand problemet vidare till någon som sitter inne med mer information.

Jag har en enorm respekt för Appelgrens arbete med den där förteckningen, men det vore ju nästan otänkbart att inte han också gjorde fel någon gång. Problemet är att det inte längre går att korrekturläsa hans arbete. Exempelvis skriver han klart och tydligt för nr 212 (som nämns här ovan) att kungen ska ha en vasesköld mellan fötterna, men bilderna han hänvisar till har alla en vase utan sköld. Så vad är rätt och vad är fel?

Jag återkommer med fler nedslag bland Gustav Vasas mynt. Det här tycker jag är kul!

(Bilder från Ahlström 56, MISAB 22 respektive Schmitz katalog)

Jag har börjat så smått att integrera Appelgrens referensnummer till mina typsidor för Gustav Vasas mynt. Det kommer nog att ta en hel del tid om det fortsätter som det börjat. Bilderna ovan visar 1 Öre Västerås typ 2 och 3 med årtalet 1530. Ett problem är att det tydligen finns två olika frånsidessköldar, vilket våra nyare referensböcker inte kommenterar med ett ord. Även om man inte kan tala om olika typer så är det ju intressanta varianter som borde poängteras på något sätt. Ett annat problem är att det även ska finnas en variant med årtalet “30” och även där är våra referensböcker otydliga och oeniga.

Den förvirrande omständigheten är att SM-boken inte visar någon bild på sm 14b, varianten med årtalet “30”. Det man kan utläsa av uppställningen är att myntet ska ha samma åtsida och frånsida som den översta bilden (typ 2), men med förkortat årtal. Delzanno å sin sida refererar till typ 3 men visar bild på typ 2. Appelgren ger Sm-boken rätt i att åtsidan ska vara typ 2, men att frånsidan är den högra i jämförelsen här ovan. Sammanfattningsvis så vet vi inte hur åtsidan på varianten med årtalet “30” ser ut och därmed inte heller vilken typ den sorterar under. Jag litar nog själv på Appelgren i det fallet.

Det spelar kanske inte så stor roll eftersom varianten med “30” är ett unikt ex på KMK, men det är ändå irriterande att våra referensverk ger oss så olika information. Rätt ska ju vara rätt!

Alla har väl kanske inte sett det här ännu, så jag lägger väl ut det till allmän beskådan. Själv är jag less på eländet och de konstiga lagar vi har i det här landet. Frågan är ju inte om man begått ett brott utan om lagarna täcker in alla upptänkliga aspekter i det specifika fallet. Varför ska det exempelvis finnas preskriptionstid för så här grova stölder?

Göteborgsposten

Aftonbladet

Har fått lite tid nu att gå igenom mina sidor och göra en del förändringar som jag tänkt på ett tag. Vi kan väl börja med en liten tabell hur jag numera graderar förekomsten av olika mynt på raritetssidorna.

Jag gillade inte uttrycket “fler än 15 ex” eftersom det innefattade allt mellan 15-30 ex. Jag tyckte att jag behövde vara lite mer specifik. 25-30 kända exemplar räcker ju inte heller det till för alla samlare, men det blir för rörigt att försöka hålla koll på dem alla. För de som eventuellt vill göra någon egen raritetsundersökning av något mynt ställer jag gärna upp med grunddata. Dock ej för 1800-talsregenterna där jag tyvärr aldrig sparade grunddata för mynt jag inte gjorde raritetssidor till. Därför finns också “fler än 15 ex” kvar på en del 1800-talsmynt. Man ska aldrig vara konsekvent…

Den här dukaten såldes på Künker 373 (2022) och den kan vara det enda exemplaret med detta porträtt i privat ägo. Den illustreras inte i SM-boken där man bara visar bild på 1666 års variant (se nedan) av typ 7 för 1666, 1667 och 1668. I gamla sm-boken illustrerar man dock sm 11 med ett dåligt ex av denna variant. Den bilden har man förmodligen fått från KMK.

Om man jämför med 1666 års porträtt så ser man att skillnaden är rätt stor. Man kan väl inte säga att det är fel hänföra båda till typ 7, men nog borde det ha funnits en bild av 1668 års variant i nya sm-boken. Delzanno å sin sida visar bild på 1666 och 1667 års varianter (där skillnaderna är små), men inte på 1668 års.

Förmodligen finns inte 1666 års porträtt med årtalet 1668, men jag måste ändå ha med den i uppställningen på grund av att SM-boken har det.

Inför senaste tågresan hem från Stockholm så köpte jag denna bok för att slå ihjäl tågtimmarna med. Det kändes passande när jag ägnat ett antal månader åt Gustav Vasas myntning att även förkovra mig lite vad gäller bakgrundsscenariot. Den visade sig riktigt bra och tågtimmarna sveptes undan med önskvärd snabbhet. På baksidan står bland annat att det är en berättelse om “osannolika men sanna händelser”, vilket man naturligtvis får tas med en nypa salt. Jag föreställer mig att man skriver en dylik bok genom att hoppa mellan tuvor av kända fakta och sedan är det upp till författaren att fylla i luckorna däremellan. Behållningen för mig var i alla fall att jag fick ett bättre grepp om vilka dåliga odds den unge Gustav hade och vilka tillfälligheter som ledde till att han blev Sveriges kung.

Jag hade givetvis hoppats att boken även skulle ta upp något om den svenska myntningen under Gustav Vasas tid som upprorsman och riksföreståndare, vilket ju hade en central betydelse för finansieringen av frihetskampen, men där bedrog jag mig. Gustav Vasa var ju synnerligen ekonomiskt begåvad och hans finter och knep inom detta område är fascinerande. Men kanske står det mer i “Härskaren” som är nästa bok i serien.

Bilden är hämtad från SM-boken och visar det, till nu, enda kända exemplaret av Västeråsfyrken med årtalen 30 på åtsidan och 31 på frånsidan. Min förtjusning var stor när jag i katalogen till Aurum 6 hittade nedanstående bild som också var beskriven som “Västeråsfyrk 30)(31”.

Ännu roligare blev det när jag såg att A:et på frånsidan var av en helt annan typ och det här alltså är en helt ny variant som inte uppmärksammats tidigare. Intressant också att inte heller åtsidorna är stampidentiska vilket gör att man kan ifrågasätta om detta verkligen är en tillfällighetsprägling som man tidigare trott.

Inte nog med detta; enligt Appelgren förekommer “Aurums” stora A enbart 1531, men “Antells” A förekommer både 1530 och 1531. Eftersom Antells ex är mycket otydligt så tänkte jag göra en stampjämförelse med en ordinär fyrk med samma A och se om det verkligen är “31” på frånsidan. Den enda tillräckligt bra bild jag hittade fanns i Tuve Lindebergs samling som såldes på MISAB 10.

Döm om min förvåning när jag upptäckte att detta ex också var en 30)(31 och alltså felbeskriven i katalogen. Här syns frånsidans 31 tydligt och den är stampidentisk med Antells ex, så därmed var den saken fastställd. Åtsidan är något dubbelpräglad men man ser ändå att den är stampidentisk med Aurums ex. Den skillnaden utgör dock ingen ny variant. Så nu finns det alltså 2 kända ex, varav 2 varianter, i privat ägo av denna hybrid!

Det är upptäckter som denna som uppväger alla timmar av mestadels fruktlöst letande i gamla kataloger.

Det tog 5 månader men nu har jag publicerat Gustav Vasa också på både Typsamlingssidan och Raritetssidan. Jag är ju inte klar på långa vägar, men nu tål sidorna att visas. Rutinen jag kommit in i är att jag först går igenom alla Ahlströms, Nordlinds och MISABs kataloger och noterar alla försäljningar av alla regentens mynt för att ha som underlag för att snabbt hitta de bästa bilderna. Därefter börjar jag bygga upp Typsidorna och samtidigt också allt eftersom påbörja Raritetssidor som jag länkar till varje typsida. Det är det som tar den längsta tiden, speciellt att klippa och klistra med bilderna. I mitten av april var jag färdig med det och byggde upp registret för Raritetssidorna, vilket i sammanhanget är snabbt avklarat; några dagar bara. Då hade jag påbörjat 175 Raritetssidor för Gustav Vasa. Jag påbörjar sidor för alla mynt som jag hittat färre än 20 försäljningar av totalt i de nämnda katalogsviterna. Den gränsen har jag valt för att jag då brukar få sidor med max 15 exemplar när alla omförsäljningar är borträknade. Så var det även denna gång.

Den senaste månaden har jag gått igenom ytterligare 220 svenska kataloger och fått påbörja ytterligare 20 raritetssidor för mynt som jag inte kände till någon försäljning av tidigare. Under arbetets gång har 9 sidor fått fler än 15 ex och alltså gått från att vara rariteter till att bli sällsyntheter. Totalt innehåller dessa 195 Raritetssidor över 1050 bilder! Faktum är att jag i veckan fick avlasta datorn genom att flytta över mitt bildarkiv på 65000 bilder som jag samlat på mig sedan start. Mängden väger tungt och nu känns datorn snabb som en vessla igen.

Nu behöver jag dock inte dessa rutiner längre eftersom det inte blir fler regenter för min del. Medeltidsmynt och besittningsmynt får någon annan göra. Själv ska jag framöver fördjupa och förbättra det jag redan har, rätta alla fel jag vet finns lite här och där, uppdatera sidorna efter nya försäljningar och inte minst försöka förlänga provenienskedjorna så långt det går. Hittills har jag ju ägnat mesta tiden åt svenska kataloger utgivna efter 1960-talet, men det finns ju så mycket mer. Men det blir som att leta efter enstaka guldnålar i ett oändligt antal höstackar. Men man måste ju ha något att göra som pensionär.

Förhoppningsvis blir jag lite mer social också nu när jag inte har det här att nörda ner mig i. Planerar bland annat ett antal blogginlägg om mina nyvunna erfarenheter om Gustav Vasa. Men det får komma när det kommer för nu först ska jag resa bort några dagar. Ha det så gott!