Välkommen till Raritetssidan!
Navigeringen är enkel; följ bara länkarna nedan.
Karl (IX), hertig av Södermanland
Förklaringar
Detta är ett tappert försök att specifiera hur många kända exemplar det finns på den privata marknaden av olika mynt som allmänt betraktas som rariteter. Olika handlare och auktionsfirmor anger ju ofta raritetsgraden i ett eller flera R. Följande skala har länge varit den vanligast förekommande:
RRRR = 1-2 exemplar i privata samlingar
RRR = 3-5 exemplar i privata samlingar
RR = 6-10 exemplar i privata samlingar
R = 10-15 exemplar i privata samlingar
Som köpare har man mycket sällan möjlighet att kontrollera om dessa raritetsangivelser är riktiga, åtminstone vad det gäller mynt som man inte har djupa specialkunskaper om. Detta försöker vi råda bot på genom att samla uppgifter om kända försäljningar på ett och samma ställe. Området som undersöks är svenska mynt 1521-1871
Tidsåtgång
Källmaterialet till denna undersökning utgörs i första hand av genomgångna auktionskataloger från 1836 och framåt. Det stora problemet är den enorma mängd av kataloger som publicerats. Mellan maj 2012 och maj 2026 har exempelvis närmare 11000 kataloger publicerats på NumisBids, och det är ju bara toppen på ett isberg. Av dessa 11000 kataloger innehåller färre än 500 minst 1 svensk raritet. Om man räknar med att det tar i genomsnitt 1 minut att gå igenom en katalog så tar det alltså 11000 minuter (183 arbetstimmar) att gå igenom det nämnda utbudet på NumisBids. Att det går så pass fort beror på att NumisBids är så sökvänlig och det ju bara gäller att sortera ut vilka kataloger som är intressanta. Det tar betydligt längre tid att gå igenom de 500 intressanta katalogerna och registrera de i storleksordningen 4000 rara försäljningar som finns i dem.
Om man sedan tänker på antalet myntkataloger som upprättats de senaste 190 åren, med eller utan bilder, och beräknar tidsåtgången för att hitta och gå igenom och registrera dessa, så förstår man snart att en livstid inte räcker till.
Historik
Man började visa bilder i början av 1900-talet och i början var det mycket få i varje katalog. Problemet var att man hade problem med reflexerna vid fotograferingen och därför fotograferade man i stället avgjutningar av mynten. Det var naturligtvis omständligt innan man lärt sig en fungerande rutin. Den första katalogen med de flesta rariteterna avbildade var Bruunauktionen 1914 och den behöll sin tätposition som den bäst beskrivande katalogen i flera decennier.
Problemet med dessa tidiga bilder var att man ju fotograferade en avgjutning och inte själva myntet. Därför syntes inte visuella effekter som stämpelglans och patina på bilderna. Det var först i och med Svenssonauktionerna 1966 och 1970 som vi i Sverige började få tillgång till bilder av bättre kvalitet och sedan dröjde det till den digitala erans inträde innan man fulländat bildåtergivningen till dagens standard. Det har alltså varit en långsam utveckling de senaste århundradet
Metodik
Det absolut viktigaste källmaterialet är alltså auktionskataloger och lagerkataloger som visar bilder på mynten som sålts. Bilderna utgör ”beviset” på att mynten existerade när katalogen publicerades. Citationstecknet vid ”beviset” beror på att fel kan ha begåtts vid skapandet av katalogen och man helt enkelt visar fel bilder. Om bilden är försedd med en bra objektsbeskrivning med vikt, diameter och andra tydliga kännetecken så minskar risken för misstag betydligt. Man kan dock aldrig vara 100% säker; man kan bara jobba för så hög säkerhet som möjligt.
På Falcoins Raritetssidor samlar vi bildbevis för det minsta antal exemplar som är känt av varje medtagen raritet. Har vi bilder på 10 individuella exemplar så skriver vi ”10 kända ex”. Detta betyder att det finns minst 10 ex i privat ägo. När vi hittat 16 ex eller fler så anser vi att det inte längre är en raritet och då uppdateras inte den sidan längre. Detta beror på att ju fler exemplar man har desto svårare blir det att hålla ordning på dem.
Mörkertalet
Mörkertalet när det gäller rariteter är mycket stort. Det finns fortfarande sällsynta mynt som aldrig varit ute till offentlig försäljning och därför heller aldrig funnits med i någon katalog. Dom har i stället sålts privat, generation för generation. Det finns också fortfarande mynt som har gömts undan och glömts bort, och väntar på att någon ska hitta dem igen. Mynt på vindar, i husväggar, källare och mynt som är nergrävda eller undanstuvade på förlista skepp. Vi kan därför aldrig någonsin vara säkra på att vi känner till alla existerande exemplar av en sällsynt mynttyp eller variant. För att poängtera detta talar vi också hela tiden om ”kända ex i privat ägo”.