Var härom dagen inbjuden till NKU i Uppsala för att tala om rariteter och proveniensforskning. Bland annat hade jag tänkt ta upp lite om problemen med proveniensforskning i äldre kataloger utan bilder. Dessvärre blev det lite teknikstrul, vilket gjorde att jag inte kunde visa det jag tänkt och därför är det väl lika bra att jag redovisar de här i stället.

Det jag gjort hittills på raritetssidorna bygger på auktionskataloger med bilder, d.v.s. auktioner som hållits de senaste 50 åren. När jag gjort färdigt de myntherrar som är kvar t.o.m. Gustav Vasa så hade jag dock tänkt fördjupa mig mer i de äldre katalogerna och se om jag kan förlänga ett antal provenienskedjor. Det är dock som sagt en del problem förknippat med det.

1. Första problemet är att identifiera mynten och det är svårare ju äldre katalogen är. Jämfört med idag så hade man förr andra åsikter om vad som var relevant att beskriva, och en del varianter som vi idag tycker är viktiga går inte att hitta. Det kan också vara vissa problem med att exempelvis beskriva skillnaden mellan porträtten på dukaterna 1732 eller på 4 Mark 1647-1648.
2. Nästa problem är bristen på köparnoteringar. För att kunna följa ett mynts vandringar så måste man ju vid varje försäljningstillfälle veta vem som köpte myntet. Jag har själv samlat på köparnoteringar länge nu, men det jag har att tillgå är bara en droppe i havet. För att komma någonstans så kan jag ju inte sitta och vänta på att jag kanske kommer att få köpa bra kataloger (med noteringar) någon gång i framtiden. Det jag behöver göra är att besöka litteratursamlare och dammiga arkiv och där föra över noteringarna som finns i deras kataloger till mina egna “rena” kataloger. En inte helt oangenäm framtidsutsikt att få se mig omkring lite i landet…
3. Privata försäljningar. Precis som det är idag så gjordes många mynttransaktioner på 1800-talet och framåt upp privat. Var köpte exempelvis Oldenburg mynten? Han är endast sporadiskt förekommande som köpare på 1800-talets auktioner. På Scharps (1851) och Frölings (1857-1858) auktioner finns han exempelvis inte med som köpare. Har man inte en stor tur och hittar informationen på annat sätt (exempelvis genom brev eller köparkvitton) så är detta problem olösligt. Naturligtvis är de mest sällsynta mynten, som bara är kända i några enstaka exemplar, undantagna. Når det inte finns så många alternativ kan man ofta använda uteslutningsmetoden.
4. Skriftliga auktionsbud och mynthandlare som köpare och ombud. Har alltid varit ett problem för proveniensforskningen och kommer väl förmodligen att vara det i framtiden också.

För att exemplifiera problemen har jag gått igenom alla kataloger jag har före år 1900 och sökt efter Sigismunds rariteter, vars sidor jag nyligen publicerat. Totalt har jag funnit 66 relevanta försäljningar och av dessa är det endast 13 som jag kunnat härleda längre än till år 1900. Av dessa har 8 hamnat på olika museer och bara 1 i en för mig känd samling.

1 Daler 1594 med felstavningen SIGIMVNDVS. (3 kända ex idag.)

ex. L.T. Elliot –> Bukowski 80 (1892) –> Bukowski på uppdrag –>?

ex. Oldenburg –> Bukowski 113 (1898) –> Merzbacher –>?

När Elliots exemplar såldes 1892 var det förmodligen första gången denna variant såldes på auktion. Oldenburg fanns med i salen, men köpte inte myntet, vilket förmodligen betyder att han redan ägde ett exemplar. Vem Merzbacher var som köpte Oldenburgs ex är inte känt. På Wikipedia kan man dock hitta en Gottfried Merzbacher som skulle kunna passa in.

Försäljningar av falska 1 Daler 1595

ex. Törnqvist –> SBAK (Stockholms Bokauktionskammare) 1838 –>?

ex. Malm –> SBAK (1845) –>?

ex. Mohr –> auktion i Köpenhamn (1847) –>?

ex. Wolfram –> SBAK (1849) –>?

ex. Öberg –> SBAK (1856) –>?

ex. Magnus Lagerberg –> SBAK (1867) –>?

ex. Sellings auktion (feb 1880) –>?

ex. Lagervall –> Holmberg 28 (1888) –>?

ex. Gartz –> Bukowski 60 (1890) –> A. Robson –>?

ex. Nordqvist –> Bukowski 125 –> Holmblom –> Holmberg 136 (1926) –>?

Den här uppställningen tog jag bara med för att visa hur obekymrade man var på den här tiden att både köpa och sälja förfalskningar. Tydligen var det helt accepterat att äga kopior om äkta mynt inte fanns att tillgå. Skall även tilläggas att förhållandet såg likadant ut även på Dalrarna 1594 (rättstavade ex) och 1597. Här nedan redovisas fortsättningsvis endast mynt som beskrivs som äkta.

1 Daler 1595. (7 kända ex idag.)

ex. Borg –> SBAK (1839) –> Axel Fröling –>? (fanns ej med på Frölings auktioner 1857-1858)

ex. J. Scharp –> SBAK (1851) –> Strokirk –> såld privat till Göteborgs Museum

ex. Humble –> SBAK (1852) –>?

ex. Sellings lagerkatalog 8 (1870) –>?

ex. Meinander (1871) –> KMK –> SBAK (1872) –>?

ex. Thomsen del 3 –> auktion i Köpenhamn (1871) –>?

ex. Ljungbeck –> Bukowski 36 (1887) –> Hjertberg –>?

ex. Levin –> Bukowski 88 (1894) –> Bukowski som ombud –>?

ex. Gustavsson –> Holmberg 44 (1897) –>?

ex. Oldenburg –> Bukowski 113 (1898) –> Merzbacher –>?

1 Daler 1597 (3 kända ex idag)

ex. Nescher –> Bonde (1808-1847) –> Fröling, Humble och Meinander –> SBAK (1847) –>?

ex. J. Scharp –> SBAK (1851) –> Bille-Brahe –> Lars Emil Bruun –> skall säljas 2023

ex. Borgman –> SBAK (1869) –>?

ex. Bukowski 20 (1885) –> O.E. Elliot (1885-1893) –> Bukowski 83 (1893) –> Malmö Museum

ex. Nyholm & Boivie –> Bukowski 24 (1886) –>?

ex. Oldenburg –> Bukowski 113 (1898) –> “Americanus” –>?

Som man kan se så är det fler försäljningar av Dalrarna 1895 och 1897 än det är kända ex idag, och man kan anta att det är flera av provenienskedjor som rör samma exemplar. Detta kan man dock inte veta säkert förrän vi har fler köparnoteringar.

1 Daler 1598 (idag finns inga kända ex i privat ägo)

ex. Meinander (1871) –> KMK –> SBAK (1872) –>?

ex. Oldenburg –> Bukowski 113 (1898) –> Brorsson –>?

Man kan anta att detta är samma exemplar, dvs att det var Oldenburg som var köpare 1872.

1/2 Daler 1594 (0 kända ex idag)

ex. Borg (1839) –> Reischel –> förmodligen Erimitaget

Reischel var stadsråd i St. Petersburg och därför är det troligt att han köpte för Erimitagets räkning. Av 1/2-dalrarna 1595, 1597 och 1598 fanns inga noterade försäljningar under 1800-talets andra hälft och det finns heller inga kända exemplar i privat ägo i nuläget.

1 Mark Ortig 1593 (4 kända ex idag)

ex. Mohr –> auktion i Köpenhamn (1847) –>?

ex. J. Scharp –> SBAK (1851) –> Hallgren –>?

ex. Humble –> SBAK (1852) –>?

ex. Fröling del 1 –> SBAK (1857) –> Stiernstedt –> Antell –> Helsingfors Museum

ex. Smith –> SBAK (1860) –>?

ex. Grape –> SBAK (1878) –>?

ex. Oldenburg –> Bukowski 113 (1898) –> Vogel (1898-1926) –> Ekström (1926-1975) –> Ahlström 8 (1975) –> Ingvar Ehnbom (1975-1977) –> Schmitz (1977-1989) –> Leif Jansson –>?–> Strandberg (1991) –> Hornkungen

1 Mark 1594 (0 kända idag)

ex. Oldenburg –> Bukowski 113 (1898) –> “Americanus” –>?

4 Öre 1594 (4 kända ex idag)

ex. Borg –> SBAK (1839) –> Mohr –> auktion i Köpenhamn (1847) –>?

ex. Ridderborg –> SBAK (1869) –>?

2 Öre 1594 med REG SVECIE (3 kända ex idag)

ex. Fröling & Meinander –> SBAK (1843) –>?

ex. Carl Scharp –> Fröling & Meinader –> SBAK (1844) –>?

ex. J.Scharp –> SBAK (1851) –> Sjökrona –>?

ex. Roth –> SBAK (1858) –>?

ex. Meinanders dubbletter –> SBAK (1866) –>?

ex. Santesson –> Bukowski 33 (1887) –> Antell –> Helsingfors Museum

ex. Oldenburg –> Bukowski 113 (1898) –> Holmberg

2 Öre 1594 med REG SVECIAE (0 kända idag)

ex. Borgman –> SBAK (1869) –>?

2 Öre 1594 med REGIS SVECI (8 kända ex idag)

ex. Carl Scharp –> Fröling & Meinander –> SBAK (1844) –>?

ex. Humble –> SBAK (1852) –>?

ex. Fröling del 3 –> SBAK (1858) –>?

ex. Thomsen del 3 –> SBAK (1871) –>?

ex. Nordeman –> Bukowski 31 (1887) –> Bonnier –> Holmberg 98 (1913) –>?

ex. Levin –> Bukowski 88 (1894) –> Holmberg –>? perforerat

ex. Levin –> Bukowski 88 (1894) –> Holmberg –>?

2 Öre 1594 med REGIS SVECIE (3 kända ex idag)

ex. Oldenburg –> Bukowski 113 (1898) –> Bruun –> Hess auktion 1914 –> Olovsson (1914-1846) –> Ekström –> Ahlström 35 (1987) –> KMK

ex. Nordqvist –> Bukowski 125 (1899) –> Holmberg –>?

Som regel brukar det vara hopplöst att identifiera småmynten i gamla kataloger, men 2 Öre 1594 är ett lysande undantag; här har man nästan undantagslöst skrivit in omskriftens stavning i objektsbeskrivningen vilket underlättar identifieringen ordentligt.

1 Öre 1593 (10 kända idag)

ex. Fröling del 3 –> SBAK (1858) –>?

ex. Sellings lagerkatalog 5 (1869) –>?

1 Öre 1596 med den omvända valören “Ö 1”, (8 kända ex idag)

ex. J. Scharps dubbletter –> SBAK (april 1847) –>?

ex. Nescher –> Bonde (1808-1847) –> Fröling, Humble och Meinander –> SBAK (okt 1847) –>?

ex. J. Scharp –> SBAK (1851) –>?

ex. Smith –> SBAK (1860) –>?

ex. Levin –> Bukowski 88 (1894) –> Bukowski –>?

ex. Gustavsson –> Holmberg 44 (1897) –>?

ex. Oldenburg –> Bukowski 113 (1898) –>?

1 Öre 1898 (6 kända ex idag)

ex. Sparre –> SBAK (1882) –>?

ex. Greve Lewenhaubt –> Sellings auktion juni 1883 –>?

ex. Nyholm & Boivie –> Bukowski 24 (1886) –>?

ex. Levin –> Bukowski 88 (1894) –> Bukowski som ombud –>?

ex. Oldenburg –> Bukowski 113 (1898) –> “Americanus”, (förmodligen Bruun) –> Hess auktion 1914 –>?

1/2 Öre 1596 (inga privata ex kända idag)

ex. Ridderborg –> SBAK (1869) –>?

Fyrk 1594 med MONTA (2 kända ex idag)

ex. Hammarsköld –> SBAK (1879) –>?

ex. Santesson –> Bukowski 33 (1887) –> Antell –> Helsingfors Museum

2 Penningar 1594 (inga privata ex kända idag)

ex. Levin –> Bukowski 88 (1894) –> Riksbanken

Så har jag gjort i ordning sidorna om Karl IX myntning innan han blev utsedd till kung. Jag hade inte satt mig in i denna myntherres myntning tidigare men det var klart fascinerande. Exempelvis ser man tydliga skillnader i valda valörer och motiv mellan de tre rollerna som han hade. Som hertig var det Daler- och Markvalörer som gällde och när han var riksföreståndare så var det i stället Daler- och Öresvalörer. Som hertig var han dessutom ofta på resande fot och präglade mynt på 6 olika myntorter. Som riksföreståndare blev han fast bosatt i Stockholm.

Vad gäller rariteterna så var det inga stora överraskningar. Med några få undantag så kan man säga att raritetsbeteckningarna från gamla SM-boken fortfarande stämmer. Bilderna visar två av de sällsyntaste mynttyperna. Överst ser vi en Daler 1587 som såldes på Bonde 6 och som köptes av KMK. Nedan har vi 1/2 Ort 1599 som jag inte hittat någon försäljning alls av.

Så har det varit en stor svensk auktion på Künker igen. Om jag inte missminner mig så är det den största sedan Hagander 4 för drygt 10 år sedan. Precis som då var det mestadels guldmynt även denna gång. I mindre skala givetvis; en 1/4-dels Hagandersamling var det ju inte. Men god nog för att det blev lite feststämning. 20 raritetssidor har jag fått uppdatera varav dukaten 1794 två gånger. Såg att jag kanske borde dela upp dukaterna 1751 och 1765 beroende på om de har gs eller inte. Får väl se om jag känner mig hågad någon dag

nr 342	1 Carolin 1607		sm 10	7 kända ex
nr 343	8 Daler 1659		sm 47	6 kända ex
nr 344	1 Dukat 1669		sm 15	7 kända ex
nr 345	1 Dukat 1697		sm 3	5 kända ex
nr 346	1 Dukat 1701		sm 6	7 kända ex
nr 347	2 Dukat 1702		sm 1	5 kända ex
nr 348	1 Dukat 1717		sm 19	12 kända ex
nr 355	1 Dukat 1732	FRIDERICVS	sm 15b	1 känt ex
nr 356	1 Riksdaler 1734		sm 76	7 kända ex
nr 357	1 Öre i guld		sm 45	12 kända ex
nr 358	1 Dukat 1740		sm 23	10 kända ex
nr 359	1 Dukat 1746	ostindiskt guld	sm 35	5 kända ex
nr 361	1 Dukat 1751	utan gs	sm 1a	4 kända ex
nr 362	1 Dukat 1753		sm 5	10 kända ex
nr 363	1 Dukat 1765	gs CF	sm 25b	1 känt ex
nr 364	1 Dukat 1769		sm 32	5 kända ex
nr 365	1 Dukat 1774		sm 7	7 kända ex
nr 367	1 Dukat 1791		sm 35	10 kända ex
nr 368	1 Dukat 1794		sm 2	12 kända ex
nr 369	1 Dukat 1794		sm 2	12 kända ex
nr 374	4 Dukater 1739		sm 3	10 kända ex

Åtminstone för perioden 1604-1611 när han var kung. Det blev ett 70-tal raritetssidor även den här gången så man kan ju inte säga att rariteter är någon sällsynt företeelse. Många olika men få av varje.

Jag besväras av en efterhängsen skrivkramp för närvarande så jag ska inte säga så mycket mer. Gå in på sidorna i stället och känn er som hemma. Ni har väl det ni gör ett tag. Själv ska jag bekanta mig med Karl som riksföreståndare.

Jag börjar bli alltmer begeistrad över gamla myntkataloger, speciellt om de har blivit inbundna och är fulla av anteckningar. Man kan nog säga att det är mitt viktigaste samlarområde för närvarande. Detta har naturligtvis sin upprinnelse i min raritetsforskning och mina försök att få till långa provenienskedjor, men man kan även dra andra slutsatser av fullklottrade gamla kataloger. För att illustrera vad jag menar så har jag jämfört 3 kataloger enligt tabellen nedan.

		antal köparnoteringar (antal nr totalt)	antal köpare
J.P.Westrings samling	1837	969 (av 1655)	57
Johan Scharps samling del 1	1851	697 (av 1307)	52
Axel Frölings samling del 1	1857	531 (av 686)	37

Som synes fattas det köparnoteringar på en hel del nummer, men detta gäller främst medaljer samt mynt efter 1750. De svenska mynten fram till och med Fredrik är mycket noga bokförda. Adolf Fredrik och framåt var väl helt enkelt för “moderna” mynt på den tiden. På Scharps auktion såldes exempelvis en 4 dukat, men man brydde sig inte ens om att tala om ifall årtalet var 1846 eller 1850.

Det första jag själv slogs av var antalet köpare på auktionerna. Att det skulle vara 57 köpare i samma lokal i Stockholm 1837 känns nästan osannolikt. Numera börjar väl MISABs köpare per auktion närma sig 200, om man inte redan överskridit det antalet, men vi har ju internet och snabba resemöjligheter. 1837 fanns det ju inte ens telefon och snabbaste färdmedlet var häst och vagn. Vi får nog anta att rätt många av buden kom via brev.

En annan sak värd att notera är att det nog skedde en generationsväxling bland myntsamlarna under dessa år. Av de 57 köparna på Westrings auktion fanns endast 7 kvar på Scharps auktion 1851, och det var endast 3 köpare som var med på alla tre auktionerna: KMK, Lunds Museum och Riksbanken.

1837 var Johan Scharp den obestridde kungen bland myntsamlare. Han köpte 191 nummer vilket i stort sett var 1/5 av mynten. Den som köpte näst mest var en numera bortglömd herre som hette “Born” som kom upp i 104 nr. Inte heller KMK och Riksbanken var några små köpare vid denna tid; de kom upp i sammanlagt 135 resp. 103 nummer på de 3 auktionerna.

På Scharps auktion 1851 deltog bland andra 3 “ungdomar” som senare kom att göra sig stora namn inom numismatiken; Olof Hallborg (36 år), Wilhelm Theodor Strokirk (28 år) samt Johan Otto Wedberg (25 år). Detta var kanske Wedbergs första större auktion och han köpte bara 1 mynt, en Riksdaler 1632. Än intressantare var kanske att det även var en viss “Bonnier” som köpte 13 medeltidsmynt. Lite svårt att tänka sig att det skulle ha varit Isidor Adolf Bonnier som senare gjorde sig känd för att ha skapat den dittills största samlingen av Karl XI:s mynt; han var nämligen bara 3 år 1851. Att det skulle ha funnits en äldre Bonnier som också samlade mynt är helt nytt för mig och säkerligen även för de flesta andra. Man lär så länge man lever!

När jag gick i genom dessa auktionskataloger gjorde jag excell-ark där jag förde in alla köpare och vad de hade köpt. Döm om min förvåning när jag kom till sista sidan av Frölings katalog och hittar en uppställning som är nästan identisk med den jag just hade gjort. Min mani är alltså inte unik, det har funnits andra som lidit av samma bokstavskombination;-)

Skämt åsido så hette katalogens förste ägare Carl von Nackreij. Efter att ha googlat har jag bara hittat 1 person med det namnet som passar in och han föddes 1833 och dog ogift 1874, utan att ha gjort något utmärkande som historikerna uppmärksammat. Förutom anteckningarna i denna katalog vill säga.

För att förklara uppställningen så anger den första siffran efter namnen antalet mynt/medaljer som köparen köpt och siffrorna längst till höger anger deras totala köpesumma. På den här auktionen var Meinander nästan lika dominerande som Scharp var på auktionen 1837. Som man också kan se så köpte von Nackreij själv 6 nummer; 3 medeltidsmynt, 1/48 Thaler 1691 från Bremen samt 2 medaljer från Gustav II Adolf.

Efter en del uppmuntran av Janne Holmberg fick jag i helgen för mig att uppgradera typsidan med 1 Öre km 1719-1720. Det går rätt fort när man väl kommer igång och det är ju synd att det händer så sällan. Jag har ju över 2000 sidor att hålla ordning på nu och bland dem så är det rätt många som borde ses över.

I vilket fall så har jag utgått ifrån Nya SM-boken, men i vanlig ordning gjort min helt egna uppställning. Det mest drastiska är att jag delat in de överpräglade varianterna i 3 typer beroende på deras vikt för att göra uppställningen mer överskådlig. Rätt intressant det där att ju djupare man dyker i variantträsket desto fler typer vill man ha att sortera varianterna under. När jag lever mitt liv som typsamlare vill jag tvärtom att det ska vara så få typer som möjligt så att det inte ska bli så dyrt att förvärva dem…

Det som fattas nu är bilder till raritetssidorna som bör göras till de svårare varianterna och där behöver jag hjälp. Så jag tar tacksamt emot alla bilder som ni vill dela med er av.

När jag skrev rubriken så drog jag mig till minnes en rolig Lindemansketch med Hasse och Tage. Det var en “professor Lindeman” som försökte förklara för Tage Danielsson vad en atom är. Bland annat sa han “En atom är så liten att om man fyller en låda till brädden med atomer så ryms det alltid en till”. Träffsäkert eller hur?

Nu var det inte det det här blogginlägget skulle handla om; det skulle handla om ovanstående mynt som såldes på Morton & Eden auktion 116 den 19-20 juli 2022. Dukaten 1756 ska inte finnas på marknaden, det har varit den allmänna åsikten i 100 år eller mer. I gamla SM-boken får vi veta att det finns ett unikt exemplar på Erimitaget i St. Petersburg. Det ska vara det enda och ändå dyker detta andra ex upp på en auktion i London. Jag vet inte om det skulle ha varit lika förvånande ens om det kommit fram en okänd 10-dalersplåt. Där har ju trots allt Bengt Hemmingsson aviserat i “Samlad Glädje 2009” att det “kan” finnas ett ex till.

Det jag vill komma fram till är att man aldrig kan vara säker på att man känner till alla ex av en raritet. Tvärtom verkar det vara så att det oftast finns minst ett ex till.

På Künker 373 nu i september trodde vi att historien skulle återupprepa sig med en Dukat 1668, även den okänd i privat ägo. Nu visade det sig dock att allt nog inte var som det skulle med detta mynt. Redan i objektsbeskrivningen fick vi veta att vikten var 3,18 g, vilket är alldeles för lite. Detta behöver dock inte betyda mer än att någon ägnat sig åt metallstöld, dvs karvat guld från kanterna eller uppgraverat myntbilden. Svenskar på plats i Tyskland kunde emellertid konstatera att det inte fanns några tecken på metallstöld. Även på andra sätt kändes myntet fel. Någon misstänkte exempelvis att det var förgyllt. Summasumarum så var det inte många som vågade bjuda på objektet och slutpriset hamnade på 4200 euro, vilket bara är 1/5 av vad myntet i London såldes för. Den allmänna meningen är nog att detta är en förfalskning.

När jag nu ändå håller på så kan jag ju även fundera lite på hur porträttet på denna typ VII från 1668 egentligen ska se ut. I gamla sm-boken så visas båda sidor av ett perforerat ex och då vet man ju att det är 1668. Den mittersta bilden är från nya sm-boken som visar samma typ kan man tycka men av årgång 1666. Där ser man mer av det bara bröstet. Delzanno å sin sida visar sm-böckernas typ VIII från 1667 med ett spänne som håller ihop manteln. Eftersom det vänstra myntet bevisligen är från 1668 så kan vi nog vara överens om att det är så 1668 års dukat med mantel ska se ut.

Om vi slutligen jämför exemplaret som vi vet är från 1668 med Künkers ex så ser vi att de är mycket lika. Bilderna är för olika för att jag ska kunna svära på att de är stampidentiska, men jag tror att de är det. Detta friar dock inte Künkers ex från fakemisstanken. Det finns många sätt att förfalska mynt på.

Länge sedan jag visade bilder från någon myntauktion, men i helgen var det ju läge att föreviga när MISABs nya ägarkonstellation presenterade sig. 5 mycket glada och nöjda herrar som förhoppningsvis kan föra MISAB mot nya framgångar. Vi får önska lycka till!

Vad gäller rariteterna på auktionen så har jag fått uppdatera 24 raritetssidor och därtill gjort 3 nya sidor. De nya är dels några mynt från Karl IX (nr 90 och 96) vars myntning jag börjat gräva ner mig i, och dels 4 Öre 1717 med krona från 2 Öre (nr 216). Dessa har en betydligt lägre säkerhet än övriga nummer eftersom jag ännu gått igenom alldeles för få kataloger, men det är i alla fall en början.

nr 90	1 Riksdaler 1610	MVEM	sm 23b	7 kända ex
nr 96	4 Mark 1610	MVEM	sm 40b	7 kända ex
nr 104	1 Riksdaler 1617 (Hertig Johan)	stor bild	sm 5	9 kända ex
nr 107	1 Riksdaler 1632	skärpknut rättvänt vapen	sm 31a	8 kända ex
nr 114	1 Riksdaler 1617	kröningen	sm 82	13 kända ex
nr 115	1/4 Riksdaler utan år	begravningen 1634	rf 13b	5 kända ex
nr 136	1/4 Riksdaler 1644	mm upptill	sm 39a	4 kända ex
nr 141	Mark 1647		sm 71	6 kända ex
nr 142	Mark utan årtal	mm glödhakar Rethes sveakronor	sm 79a	8 kända ex
nr 156	Öre 1659	mm GW	sm 31b	13 kända ex
nr 161	Dukat 1662		sm 2	2 kända ex
nr 162	Dukat 1681	FACT	sm 35	11 kända ex
nr 172	2 Mark 1664	Smal fältbindel 14 blad i kransen krontyp A	sm 99	2 kända ex
nr 173	2 Mark 1664	Stort porträtt med fältbindel, delad omskrift CAROLVS R, krontyp C	sm 100c	9 kända ex
nr 179	2 Mark 1671	Avvikande porträttyp	sm 123	2 kända ex
nr 196	Dukat 1707		sm 9	3 kända ex
nr 197	Dukat 1708		sm 10	11 kända ex
nr 205	8 Mark 1701		sm 35	15 kända ex
nr 216	4 Öre 1717	Krona från 2 Öre	sm 117b	2 kända ex
nr 249	Dukat 1728		sm 13	6 kända ex
nr 250	Dukat 1735		sm 17	7 kända ex
nr 264	4 Mark 1738		sm 110	13 kända ex
nr 312	1/3 Riksdaler 1782	Kastmynt till prins Carl Gustavs födelse	sm 100	14 kända ex
nr 342	1/3 Riksdaler 1818	Kastmynt till begravningen med jordglob	sm 33	9 kända ex
nr 347	Dukat 1820	1820 års bild	sm 15	9 kända ex
nr 348	Dukat 1820	1820 års bild	sm 15	9 kända ex
nr 350	Dukat 1833		sm 28	11 kända ex

Så har det varit en auktion igen med en del rariteter som jag känner ett visst behov att få redovisa. Jag tycker att MISAB har varit väldigt försiktiga med att ange svårighetsgraden, men de är ju bra för de som är pålästa. Man slarvar med bilderna också, och man får oftast se mer bakgrund än mynt. Ändå blir det överlag bra priser och för att illustrera det har jag även lagt in slutpriserna i tabellen nedan

nr 29	1 Öre klipping 1625	Hammarpräglad från Säter	sm 111	15 kända ex	800 kr
nr 30	1/2 Öre klipping 1627	Hammarpräglad från Säter valör 1/2	sm 118a	14 kända ex	2900 kr
nr 33	1 Öre klipping 1626	Arboga	sm 129	10 kända ex	34000 kr
nr 36	1 Öre 1627	Nyköping vinge nedåt och årtalet MDCXXVII	sm 149a	12 kända ex	5200 kr
nr 59	2 Mark 1668	delad omskrift	sm 117a	8 kända ex	5200 kr
nr 65	1 Mark 1665	mm IK brett porträtt CAROLVS	sm 159a	5 kända ex	7600 kr
nr 80	4 Mark 1711		sm 51	13 kända ex	10500 kr
nr 101	1 Riksdaler 1738	mm HM	sm 79	15 kända ex	11000 kr
nr 104	1 Mark 1720		sm 119	14 kända ex	9400 kr

Det är lite förvirrande just nu, dels för att liveauktionerna och webbauktionerna har samma nummer och dels för att man kör med dubbla sm-referenser. Men båda problemen är väl av övergående natur. Jag använder fortfarande gamla sm-boken som referens och jag bävar lite inför tanken att jag en dag måste gå igenom alla mina sidor och uppdatera till en nyare referens. Men den dagen, den sorgen!

Jag fick ett mail från Janne Holmberg, som väl känner till min aversion mot hammarpräglade klippingar, och jag tycker att fler kan få ta del av både mailet och bilden han bifogade.

“Hej

Måste få skicka en bild på en fantastisk klipping, från Avesta myntmuseum, och enligt mig den bästa hammarpräglade som finns. Kan du få in den på någon sida vore det ju skoj. Då får man se hur vackra dessa mynt kunde vara, när de blev tillverkade med noggrannhet jämfört med den vanliga snabba tillverkningsteknik som utfördes. Detta museum måste du planera in i framtida resor. I år öppet under sommaren tors – lördag kl 13 – 15. 2 tim behövs  första gången.”

Kanhända försöker jag klämma in ett besök i Avesta. Har länge vetat att museet är värt att besöka, men det har aldrig blivit av. Och, tja, i det där skicket skulle nog även jag kunna tänka mig att äga en hammarpräglad klipping