Ja, hur många har sett den där tidigare? Och tydlig är den också! Fick mig bilden tillsänd för någon vecka sedan av en samlare i Umeå. Som alltid lika roligt med nya upptäckter.

Det får väl bli ett blogginlägg om Myntkompaniets auktion också, det var ju en del roliga mynt även där. Men det verkar gå lite trögt för dem. Om jag räknat rätt så var det 70 osålda bland 621 svenska objekt. Mer än 10% som man inte fick någon provision på p.g.a. för höga utropspriser. Det verkar som man emellanåt ger inlämnarna för mycket att säga till om. Den där dukaten 1816 är både sällsynt och vacker, men hur många hugade spekulanter finns det om priset redan från början ligger över 90000 kr?

Jag tror dessutom att det nog skulle hjälpa upp en del om man skrev objektsbeskrivningarna på svenska och satte priserna i kronor.

Idag när jag tittade igenom Künkers nästa auktion (nr 387) fick jag kvitto på att ryktet talar sant; Ekströmstiftelsen säljer sin Ekströmsamling!!!

På Ahlström 35 (1987) köpte Ekströmstiftelsen en stor del av de mer åtråvärda mynten och medaljerna för att ha att visa upp på KMK. Nu 36 år senare har man tydligen bestämt sig för att sälja igen. Alla objekten på bilden kommer från Ahlström 37, plus ett antal till som jag inte räknat. Det ska dock sägas att det är en del toppobjekt med svenskanknytning på den här auktionen som inte kommer från Ekström, eftersom de har andra provenienser. Hur som helst känner man sig nästan lite andäktig som får vara med om detta.

Den här gången är det tydligen objekt från besittningarna som säljs och vi får anta att de mer helsvenska objekten kommer på auktion i Sverige så småningom. Det här ska bli spännande att följa!

Jag håller som bäst på med att komplettera mina sidor med bland annat de nya varianter som fått sm-nummer. Jag följer dock inte sm-boken slaviskt. Som jag talade om för Hemmingsson häromdagen så lämnar jag walkover när dom exempelvis fördjupar sig för mycket i krondjungeln bland kopparmynten. Det är ju omöjligt för mig att ha någon uppfattning om förekomsten av varianter som praktiskt taget aldrig visas på bild. För den som vill ha djupare kunskap om sådana mynt kan jag med varm hand hänvisa till andra förteckningar som är mer djupgående än jag vill ha min.

Däremot tar jag gärna itu med nya varianter som är lättare att känna igen när man står på en mässa och inte har något jämförelsematerial till hands. Jag har exempelvis just gjort en liten inventering av förekomsten av ovanstående varianter, 2/3 Riksdaler 1660 med pärlring resp. krans. Skillnaden är ju tydlig på de här bilderna, men det blev lite besvär ändå.

Om man först tittar på “pärlringen” så är den ju inte som en pärlring runt om, mer då som en smal krans. Och det finns kransar som inte är så tydliga som den här, kort sagt finns det mellanting som inte är så lätt att definiera. Då kom jag på att det finns ett annat kännetecken på de här bilderna som är mycket lättare att se.

Handtaget på svärdet! Den skillnaden är lätt att se med blotta ögat. Sagt och gjort, då behövs bara en bättre benämning på de här varianterna. Det ska vara något kort och koncist så att det är lätt att förstå när man pratar om mynten. Jag googlade på svärdets delar och fick reda på att det inte finns någon enhetlig terminologi på något språk utom japanska och det har man ju ingen nytta av. Den där “bygeln” som går utanför handen och som utgör den utmärkande skillnaden mellan bilderna kan man dock med hedern i behåll kalla för “greppskydd”. Men sedan måste man ju även definiera skillnaden mellan dessa greppskydd och då blir det svårare. “Öppet och slutet greppskydd” kanske? Öppet och slutet E på Karl XV:s mynt är ju inte helt rättvisande det heller, men vi vet ju vad det står för.

Oavsett vad man kallar dem så hade jag nu ingen svårighet att se skillnaden på varianterna. Jag hade ett hyfsat underlag; i Ahlströms och MISABs kataloger hade jag noterat 35 försäljningar varav 7 visade sig ha pärlring och resten var krans. Senare hittade jag ännu en pärlring hos Schmitz.

Det här är givetvis ingen fullskalig inventering, men det är mycket långt på väg. Resten får komma med tiden.

Ibland kan det vara nyttigt att läsa om sådant man läst tidigare eftersom man kan ha skaffat sig ny kunskap som ökar förståelsen denna andra gång. Den här gången gäller det en artikel som Sten Törngren skrev om “Kristinas Riksdalers” i Mynttidningen 4 (1995). Angående 1 Riksdaler 1641 med kristusbilden på fundament så visar han den högra bilden ovan och skriver:

“Mitt exemplar av detta trevliga mynt kommer från auktionen i Kristianstad november 1990 då rester av av den Schmitziska samlingen såldes. Proveniensen är fin, Ingvar köpte myntet på Ahlströms auktion 24 i oktober 1981 nummer 235. Det hade tidigare sålts på SNF:s auktion 1947 som nr 45, troligen från de Lavals samling. Den första noteringen av detta mynt är att det såldes på Oldenburgs auktion 1898 (nr 1463) – Bukowskis auktion 115.”

Denna proveniens kan mycket väl stämma, förutom att det var KMK som var köpare på Oldenburgs auktion, men den kan inte verifieras eftersom det inte visas bilder på någon av auktionerna han nämner. Det Törngren inte nämner är att myntet även såldes på Ahlström 50 (1994) och då visas bild (den vänstra ovan). Att jämförelsen ovan visar samma mynt ser man på hacket ovanför frälsarens hand och på småmärken vid randen kl. 3. Vad man också ser är att myntet blivit lagat kl. 12 och det har alltså skett mellan november 1994 (Ahlström 50) och sommaren 1995 när Mynttidningen nr 4 gavs ut. Det var inte Törngren som var köpare på Ahlström 50 och han måste ha fått proveniensen när han i sin tur köpte myntet. Jag kände inte Törngren personligen men jag har inte fått den uppfattningen att han var den bedrägliga typen. Han nämner faktiskt tidigare i texten; “En dylik såldes på Ahlström auktion 50 nr 308”. Jag väljer alltså att tro att Törngren var helt ovetande om att det var samma mynt som nyligen blivit lagat.

När det gäller högre valörer, som Dukater och Riksdalrar, är raritetsbestämningen ganska enkel eftersom de oftast är avbildade i de senaste 50 årens kataloger. Det säger sig självt också att högre valörer oftare (i förhållande till hur många befintliga privata ex det finns) säljs på auktion för att man förväntar sig ett högt pris. Av den anledningen är Riksdalern 1610 med MEVM förmodligen 1600-talets oftast avbildade mynt. Den säljs väl avbildad på auktion i genomsnitt 2 ggr per år. Motsatsen gäller för exempelvis nedanstående mynt:

Det är en fyrk 1580! Jag känner till 8 försäljningar på auktion, men den har inte varit avbildad en enda gång. De bilder jag har kommer från privata samlare. Anledningen till att den aldrig avbildas är den genomgående låga kvalitén och att säljaren/auktionisten inte känner till sällsyntheten. Så vilken raritetsbeteckning ska man då ange för myntet? Man kan bevisa 2 exemplar men vet att det statistiskt sett bör finnas 10-15 ex på marknaden. Själv stannar jag i mellanläget eftersom jag, med det underlag jag har, inte kan räkna ihop fler än maximalt 9 exemplar. Enda botemedlet mot detta är jag får hjälp av samlare som äger ett exemplar och som skickar bilder på dem. Speciellt roligt är det ju när jag får bilder på de anonyma exemplaren jag har längst ner på varje raritetssida.

Nu finns det ytterligheter åt alla håll och nedanstående mynt är ett sådant:

Det är en fyrk 1591 och den är oftast avbildad i katalogerna. Anledningen är nog att den ansetts som extremt sällsynt i alla tider och så sent som i MISAB 13 hade man satt XR på den. Jag är ledsen att jag måste rasera denna illusion genom att tala om att jag kan bevisa att det finns minst 10 exemplar på privata händer. Nåja, 10 ex är ju sällsynt det också, även om det inte är extremt.

Slutligen tänkte jag redovisa en liten snabbskanning jag gjorde på Kristinas 2-marker utan år. Sm-boken tar upp 6 varianter med valören II M, beroende på vilken gravör som gjort respektive sida. Jag struntar dock i åtsidorna eftersom det på dåliga bilder är så svårt att se det där lilla hacket på A som finns i alla Michelssons omskrifter.

Utan mm

Mm glödghakar

Det jag ville visa var att “mm glödghakar” är dubbelt så vanlig som varianten utan mm, men har färre försäljningar utan bild, både i absoluta som procentuella siffror. Ibland kan man undra vad som styr hur väl ett mynt blir presenterat på en auktion. Är det auktionistens förväntningar eller är det bara slumpen?

Senast vi såg en sådan här var på MISAB 20 (2016). Undrar vems tur det är att bli lurad den här gången? Jag tycker den påminner en hel del om “Kievtian”. Kanske är det samma hantverkare som gjort den.

NumisBids: VIA GmbH Auction 3 (25 May 2023)

Stamp 1

Den här uppdateringen jag gör innebär också att jag får ta ställning till en del nya varianter som kommit med i den nya SM-boken. Har jag bara tillräckligt med försäljningar noterade så går det rätt bra att få till en raritetssida om det behövs, även om det inte ingår så väldigt många kataloger i underlaget. Jag har just färdigställt en sida med Kristinas sm 16b vilket är 1 Riksdaler 1644 med en säckliknande mantel på frälsaren och ett iögonenfallade stort mm AG. Jag får säga att det vara en oförmodat intressant variant att jobba med. Jag har hittat 13 exemplar med stort AG och samtliga verkar ha denna säckliknande mantel som komplement, trots att jag också har påvisat fyra olika frånsidesstampar. Om motsatsen också gäller att alla säcklika mantlar har stort AG kan jag inte svära på, men jag misstänker att det är så.

Detta betyder att det här är en rätt tydlig stilmässig avvikelse och jag tvivlar på att det är Petter Michelsson som gjort dessa frånsidor. Kanske är det den där Reinhold Krull, “gubben på bron”, som blivit inlejd igen, men det får numismatikerna dividera om. Själv nöjer jag mig med att visa de övriga tre stamparna här nedan.

Stamp 2.

Stamp 3.

Stamp 4.

Efter att ha gått igenom Gustav II Adolfs sidor har jag nu konceptet klart hur jag ska göra med resten också. På raritetssidorna har jag fokuserat på att det ska vara så sökbart som möjligt och därför ordnat alla mynt i samma ordning som Nya sm-boken. Dessutom ligger det nya sm-numret i kolumnen längst till höger. Vet man bara vilket sm-nummer myntet man vill söka på har så bör det inte vara några svårigheter att hitta vad man vill. Det kärvade dock lite på rundmynten i koppar (speciellt 1 Öre Säter 1628-1629) eftersom sm-boken tar upp ett antal varianter som jag tycker är ovidkommande. Jag blir fullständigt förvirrad av alla krontyper och sköldtyper, och det jag tycker är intressant att visa upp är när något viktigt har tillkommit eller försvunnit (exempelvis NOVA, mm, lejon på vänstra skölden, M i årtalet osv). Jag börjar även bli lite skeptisk till stavningsvarianter. Tittar man på Castenhags hemsida så kan man kanske hitta 10 olika stavningar på dom där mynten och vad är de då för mening att ta med 2? Så vill man veta hur sällsynt en viss krontyp stavningsvariant är så är min sida definitivt fel ställe att söka på.

Jag har dessutom utvidgat begreppet “Förekomst” något genom att ge en antydan till hur många mynt det kan finnas på marknaden även av mynt som inte är rariteter. Det bygger helt på antalet försäljningar som jag hittat i Ahlströms och MISABs kataloger. “Fler än 15 ex” betyder at jag tror att antalet kända ex ligger någonstans mellan 15 och 30. Men det är bara mellan tummen och pekfingret och en del av dem kan det nog finnas uppemot 50 ex av. Utöver det så finns även begreppen “ganska vanliga”, “vanliga” och “mycket vanliga” och där törs jag inte alls ange någon mängd. En del mynt kan det nog fortfarande finnas över 1000 ex.

På typsidorna har jag inte ändrat lika mycket. Jag har lagt in dom nya sm-numren och snyggat till lite, men oftast inte ändrat så mycket på den inbördes ordningen. Provmynten har jag dock inte haft något emot att flytta upp bland de reguljära mynten, men jag har haft betydligt svårare än SM-boken att ta bort beteckningen “provmynt”. Så länge som möjligheten inte kan uteslutas anser jag att utmärkelsen bör stå kvar.

Nu ska jag sätta mig en stund med katalogen till MISAB 42 för en sista planering inför morgondagen. Ha det så gott!