Svåra jämförelser

Graf Robert Douglas samling –> Hess/Leu 34 (nov 1967) –> Harry Glück –> Hirsch lagerlista 53-61 (jan 1968 – juni 1970) –>?–> Hirsch 7 (1978) –> Claes-Olof Algårds samling –>?–> Hirsch myntkonsortier –>Stockholms Auktionsverk (1991) –> Julius Haganders samling (1991-2011) –> Künker 185 auktion Hagander 1 (2011) –>?

Detta är en provenienskedja för en dukat 1741 som jag just lyckats pussla ihop. Det började med att jag länge har misstänkt att Harry Glück var med på plats när Hess/Leu 34 hölls i november 1967. Det är nämligen ett antal rariteter som såldes då som har en motsvarighet i Hirsch lagerlistor från januari 1968 och framåt; 2 Mark 1590, 1/4 Riksdaler 1641 och 1643, 1 Dukat 1782 och nu också 1 Dukat 1741. Det avgörande ”beviset” var nog ändå den unika 8 Mark 1617 (sm 51) som såldes på just den auktionen och sedan dyker upp i Hirsch lagerlista 53 några månader senare. Det kan knappast vara en tillfällighet.

När jag höll på att göra uppdateringen för den nämnda dukaten 1741 så upptäckte jag en annan sak som jag inte sett tidigare.

Det här är två bilder av samma mynt, tagna med 44 års skillnad i bildkvalitet. Künkers bild är naturligtvis bättre och trevligare, men den kamouflerar också en del skavanker som syns mycket tydligt på Hess/Leus bild. När jag gjorde Fredriks sidor var jag helt enkelt inte tillräckligt tränad för att se likheterna för att skillnaden mellan bilderna var så stor. Nu såg jag likheten nästan med en gång, men för att vara säker så ”förbättrade” jag också Künkers bild något.

Efter att ha ökat kontrasten och ändrat ljuset till lämplig nivå så fick jag det här resultatet. Nu ser man skrapmärket till höger om skölden tydligare och det avgörande tecknet på att det är samma ex är den lilla rispan kl 9 på frånsidan. I ett slag har alltså två provenienskedjor slagits samman och antalet kända ex i privat ägo är nu bara 5. En trevlig dag på jobbet kan man säga!

Jag kan också tillägga att även Julius Hagander var närvarande på Hess/Leus auktion. Då var han i början av sin samlarkarriär och mycket försiktigare i sina inköp än han blev senare. De mynt jag känner till att han köpte var 10 Mark klipping 1626, dukater 1677 och 1745 samt 1/4 dukat 1733.

Ännu en bortglömd variant

Jag fick under gårdagen tips om att denna halvmark 1546 såldes på Tradera förra veckan. Ett trevligt ex av ett årtal som för närvarande bara är känt i 8 exemplar i privat ägo. Sådana tips är oumbärliga för mig eftersom jag omöjligt kan hinna med att bevaka allt som händer.

När jag lade in exemplaret på raritetssidan upptäckte jag att jag där redan hade nedanstående ex liggande.

Hur kunde jag missa detta när jag lade upp raritetssidan? Svaret är enkelt; jag förväntade mig inte att den skulle finnas eftersom ingen tidigare påtalat att typ I förekommer 1546. Den finns inte medtagen varken i SM-boken eller i SMB, men både Hemmingsson och Delzanno får nog anses vara ursäktade eftersom den dök upp på MISABs webbauktion 45 i december 2022 när båda dessa böcker redan var tryckta. Men Dan Carlberg var ju lika blind som jag var, för annars skulle den definitivt fått en mer framskjuten placering på någon av kvalitetsauktionerna. Men det verkar som att inte ens Appelgren kände till varianten så det är mycket möjligt att detta är det enda exemplar som finns.

Det är sånt här som gör numismatiken så rolig och spännande; det finns alltid, alltid, ALLTID mer att upptäcka och lära sig. Extra roligt är det ju när man får vara först att publicera något nytt!

Auktionsstatistik 2023-2024

I januari förra året berättade jag att jag fört statistik över de auktioner som lagts ut på Numisbid under 2023. Nu har jag gjort samma sak även med 2024 och samlat det i nedanstående tabeller. Främst är det skillnaden mellan de båda åren som är intressant

Den första tabellen är övergripande och visar det totala antalet aktiva auktionsfirmor som använt sig av Numisbid dessa båda år och hur många auktioner man arrangerat och loter man bjudit ut. Antalet aktiva auktionsfirmor har visserligen ökat något, men utbudet av auktioner och sålda objekt har minskat ganska kraftigt. Som vi ska se där nedanför har detta inte påverkat de största firmorna som i stället har ökat sina marknadsandelar.

ÅrAntal
auktionsfirmor
Antal
auktioner
Antal
loter
Antal
svenska
loter
Antal
svenska
rariteter
Antal
loter per
auktion
202319011391245111121982281093
2024204756921091111213641218

Auktionsfirmor med flest auktioner

Det nästan mest fascinerande är skillnaden i hur de olika firmorna lägger upp sin försäljning; en del håller fortfarande fast vid stora mastodontauktioner som tar flera dagar att genomföra, men de flesta satsar mer och mer på små korta it-auktioner som är över på några få timmar. Mest extrema bland de sistnämnda är Heritage World som i genomsnitt under 2024 anordnat 1 auktion var tredje dag. Att man klarar det beror på att man har ett 15-tal filialer som var och en gör sina egna auktioner som sedan samlas under den gemensamma loggan. 90% av auktionsfirmorna nöjer sig dock med max ett 10-tal försäljningstillfällen per år.

Enligt tabellen nedan så verkar det som att Savoca Coins ökat sin försäljning extremt mycket från 2023-2024, men enligt auktionsnumreringen beror det mestadels på att man 2023 utnyttjade Numisbids mycket sporadiskt. Av minst 35 genomförda auktioner gick bara 9 genom denna sajt.

Man kan också konstatera att Andreas Åfeldts firma Coin Cabinett tillhör de som utvecklats mest under de senaste åren. Bra jobbat!

FirmaAntal 2023Antal 2024Totalt
1. Heritage World80120200
2. Spink5152103
3. Noonans273966
4. CNG323264
5. Coin Cabinett283563
6. Katz283462
7. Savoca Coins94958
8. V-auctions312455
9. Bruun Rasmussen252651
10. Künker252348
10. Stack’s222648

Sålda loter

Det är här man tydligast ser den polarisering som är på gång. Under 2023 hade de 10 största firmorna 28% av utbudet på marknaden. Under 2024 ökade den andelen till 46%.

Det är bara ett drygt 20-tal firmor som säljer mer än 10000 loter varje år

Antal 2023Antal 2024Totaltloter/auktion
1. Katz737351044311781662874
2. Stack’s55228596201148482393
3. Heritage World355475041185958430
4. CNG3104834946659941031
5. Künker3083031553623831300
6. Savoca Coins35345075854292936
7. Spink269542563952593511
8. Inasta s.p.A.1991724604445214047
9. Stephen Album2086221620424822124
10. Aureo & Calicó 222891803340322983

Antal loter/auktion

Om Heritage Worlds strategi är att anordna massvis med små enkla auktioner så är Heritage Europés strategi den motsatta. Man nöjer sig med 2 mastodontauktioner per år som var och en tar 6 dagar att genomföra. Verkar synnerligen jobbigt för alla parter. Som jämförelse har jag också tagit med den minsta aktören på Numisbid vilka endast bjuder ut ca 25 objekt per auktion. Ändå är WCD ingen liten firma eftersom man har filialer i både Nevada, Florida och Kanada. Det är svårt att begripa hur man resonerar i båda dessa extrema fall.

Antal auktionerAntal loter totaltLoter/auktion
Heritage Europé4355958899
Marchiniak7367515250
Wójcicki – The Polish Auctions8337804222
Minsta firman
VCD Auctions922625

Antal rariteter

Det är väl knappast överraskande att det är rariteterna som dyker upp på nya auktioner som intresserar mig mest. Under åren 2013-2020 pendlade antalet auktioner med minst 1 svensk raritet mellan 16 och 25 st/år, MISAB och Myntkompaniet oräknade. Från och med 2021 har antalet utländska auktioner med svenska rariteter ökat till minst 35 st/år. Varför det är så vet jag inte, men det är ju onekligen intressant.

Tabellen nedan gäller 2023-2024. Jag kan också tillägga att andelen sällsynta plåtmynt som säljs på utländska auktioner är betydligt större än den andel de utgör på mina raritetssidor.

Loter
totalt
Antal
svenska loter
Antal
svenska rariteter
Antal kataloger
med sv. rariteter
MISAB8646790925510
Myntkompaniet867851081127
Künker308309595113
Schulman b.v.11225637252
Stack´s114848531233
Oslo Myntgalleri7470377203
Haljak655233183
Sincona1357297143
Coins.ee237691259147
Holmasto5385676125
Heritage World85958148114
Daniel Frank Sedvic78421464
Gorny & Mosch132323942
Teutoburger Münzauction3670722332
Spink525939032
Bruun Rasmussen2420560833
BAC Numismatics2144618922
Katz178774109722
Marchiniak367516022
Numisbalt3611642711
Stephen Album4248243511
Rhenumis1916012811
Noonans395935611
Coin Cabinett1636610311
Dom Aukcyjny Numimarket.pl181762711
Baldwin & Sons Ltd (Gibbons)9154811
WAG3606718111
Roschbergs Mynthandel27988711
Heritage Europé3559515511
iBelgica1424211
Mowbray Collectables1771111
summa59292

Slutligen får jag ta det säkra före det osäkra och be om ursäkt för de fel som ni eventuellt hittar i tabellerna. Jag känner själv inte till några fel men det känns osannolikt att jag fått till alla dessa siffror rätt…

Ett variantäventyr

Någon gång under tidigt 1980-tal såg jag ett avsnitt av Filmkrönikan där Nils Petter Sundgren berättade om ett försök att göra om en skräckfilm till något barnvänligt. Resultatet blev en fullkomligt obegriplig filmsekvens på 20 sekunder! Jag minns det väl mest för att jag aldrig begrep om han var allvarlig eller om han skämtade. I vilket fall så har jag nu varit med om något likvärdigt när jag försökt att göra en begriplig variantförteckning över Gustav II Adolfs runda kopparmynt från Säter.

Serie-nrTypÅrVariantSm-nr
nr 111627Buktig sköld,
valören i nedre pilvinkeln
164
nr 221627Buktig sköld,
valören i sidovinklarna
165
nr 321628-”-166
nr 421629-”-167
nr 531629Slät sköld168
nr 641629Utan omskrift169
nr 751629Utan omskrift och utan SÄTER170
nr 831630Slät sköld171
nr 931631-”-172

Så länge som man håller sig till ”Typsidan” så är man på tämligen säker mark. Jag satte ut situationstecknet för att det ju egentligen inte är en typsida; det är en kombination mellan typer och årtal á la SM-boken. Det är därför jag kallar kolumnen längst till vänster för ”serie-nr”, något måste man ju kalla den, och den är direkt överensstämmande med högra kolumnens hela sm-nummer. Lite besvärad känner jag mig dock för typ 4 och 5 som förstör det estetiska med schemat, men det känns bättre när jag låtsas att jag inte ser dem.

Klickar man på någon av länkarna i vänstra kolumnen så är man inte på säker mark längre. Det finns ju ingen arbetsbeskrivning som talar om hur man gör en variantförteckning och eftersom Castenhag hade för mycket av allting och SM-boken för lite av allting så var jag ju tvungen att göra något eget. Det första jag fick fundera över var sorteringen; Castenhag (och Delzanno som valt samma upplägg) delade in mynten i grupper beroende på om NOVA var utskrivet i frånsidans omskrift och om pilfjädrarna var korta och breda eller långa och smala. Överlag kan man väl säga att Castenhag ofta utgick ifrån frånsidan och sedan fick det bli som det blev med åtsidan. Själv har jag valt sorteringen sköld –> åtsideskrona –> frånsideskrona. Därefter kommer pilfjädrarna samt mer sporadiska (men viktiga) varianter som förekomsten av rosor och myntmästarmärke. På lägsta nivån har jag lagt stavningsvarianterna där bl.a. NOVA och det felpunsade årtalet MDCXXVVIII ligger. Detta beror på att stavningen mer än något annat beror på gravörens dagsform. Möjligen då med undantag av förekomsten av NOVA vars frånvaro de sista åren förmodligen berodde på ett aktivt beslut. Annars stod jag i valet och kvalet ifall jag skulle ta med alla stavningsvarianter. Det verkar ju nästan som att man förde bok så att man för varje kombination av sköldar och kronor inte skulle glömma någon variant av CVPR, CVPRE, CVPREA, GOT, GOTH, SVE, SVEC etc. Men de fick bli med allihop eftersom det annars är svårt att bestämma var gränsen ska gå. Castenhag hade 288 CS-nr för dessa 1-öringar Säter, jag fick ned det till ca190 genom att ta bort alla betydelselösa småvarianter. Hade jag struntat i stavningarna också så hade jag hamnat på 93.

Jag fick anledning att fundera en hel del på detta faktum att det inte finns någon vedertagen arbetsordning när en myntförteckning ska göras, eller ens några riktiga regler för vilka kriterier som ska gälla när man delar in mynten i typer. Var och en som publicerar en myntförteckning har sin egen åsikt och sätter sina egna regler. Största problemet hittar vi väl hos Karl XI:s 2-marker där Törngren räknade in nästan 50 typer, Bonnier hade 43, Delzanno 41 och SM-boken 26. Göhles antal är svårt att bestämma eftersom han årligen börjar om från början. Själv räknade jag nog också med en bit över 30 typer innan jag anpassade mig till SM-boken. Resultatet är att det blir förvirrande för läsarna när det hittar olika uppgifter i olika böcker. Är det inte dags att vi gör något åt saken? Överlåter åt en handfull kunniga numismatiker att börja fundera på ett regelverk. Nu är det väl i och för sig ingen som satt på pränt exakt vilka kriterier som gäller för en ”numismatiker” heller, men någonstans måste man ju börja.

Avslutningsvis kan jag väl säga att det här att gå igenom Castenhags bok och göra min egen variantförteckning var oerhört nyttigt för mig personligen. Jag var tidigare inte så insatt i myntgruppen men att sitta och vända och vrida på alla kända varianter visade sig vara ett mycket effektivt sätt att fylla en kunskapslucka. Det kan jag rekommendera alla och envar. Och man upptäcker intressanta saker också. Hur många känner exempelvis till att alla varianter som saknar mm också saknar NOVA, och från och med 1630 började man alltid använda stavningen DALARENSIS (som inte förekom tidigare) när mm saknas. Omvänt så används DALARENSIS på 29 varianter 1630-1631 och det är endast två av dem som har ett myntmästarmärke. Sådant tycker jag är spännande!

Nu ska jag ta mig en titt på Nyköping.

Castenhags bok om kopparmynt

Jag har tidigare inte tagit mig tid att sätta mig ner med Castenhags bok om Gustav II Adolfs kopparmynt, men tyckte att det var dags nu. Jag måste ju ta till vara hans forskningsinsats på samma sätt som han uppenbarligen tagit vara på min. Det jag bespetsat mig på till att börja med var 1 Öre Säter 1628 som saknar M i årtalet.

Jag hade tidigare 15 kända ex av denna och hade också lånat någon bild från Castenhags hemsida. Det jag inte noterade då var att han delat upp bilderna på 5 ställen (5 varianter) och därför kunde jag nu komplettera med ytterligare 7 bilder, vilket gör att jag nu har för många kända ex för att betrakta varianten som en raritet. Eftersom Castenhag hade 5 varianter så kanske man ska dela upp exemplaren efter det och ha 5 raritetssidor i stället? Nja, mestadels handlar det om varianter som är tämligen betydelselösa och/eller mycket svåra att klassificera. Det finns dock ett undantag!

CS 26½ har i motsats till de andra exemplaren en hög och smal sveakrona och detta kan vem som helst lära sig känna igen även på slitna mynt. Sagt och gjort så har jag nu gjort en ny sida för detta enda kända ex och jag har förpassat de andra till ”arkivet”.

Castenhags förteckning är av den sort, som jag talat om tidigare, där ALLT känt är medtaget. Detta betyder att man lätt ”drunknar” bland alla mer betydelselösa varianter och man måste helt enkelt lära sig att sovra bland materialet. Hur jag själv skall göra är jag ännu inte helt klar över, men det blir väl så att jag vad det lider plockar fram guldkornen ett i taget och gör något av dem. Som med ovan nämnda 1-öring 1628 utan M i årtalet.

När jag ändå var inne på Sonesgården, så hittade jag denna första och denna andra artikel som i detalj beskriver hur Castenhag gick till väga i svåra tolkningsfall. Det är ett klippande och klistrande i en helt annan dignitet än det jag själv håller på med, och jag är djupt imponerad av det jobb han lagt ner på 100-tals, för att inte säga 1000-tals, mynt. Synnerligen intressant läsning för alla och envar.

Jag får tillönska alla ett Gott Nytt År!

Karl XI:s 2-öringar

Jag har varit tyst länge nu och det är med mig som med barnen; när det blir tyst är det något fuffens på gång. I mitt fall handlar det om att jag fick ett uppdrag att göra en variantförteckning över Karl XI:s 2-öringar. Och nu har jag gjort en som inte går att göra i bokform. På första sidan finns bara de undertyper som bildas av olika kombinationer av valörtvåan, myntmästarmärket och årtalet. Är man inte intresserad av varianter behöver man inte gå längre, men vill man variantbestämma ett visst mynt är det bara att följa länkarna ner till den referensbild man söker. Det är inte helt säkert att den finns men vi har försökt att samla så många varianter vi har kunnat hitta. Jag kommer även framledes att lägga in nya varianter när jag får in tillräckligt bra bilder. Jag hoppas att sökningen blir lika enkel som jag inbillar mig

När jag började med det här hade jag ingen aning om vilken variantrikedom dessa 2-öringar skulle uppvisa. Jag tror att detta gäller de flesta av oss och att det nog bara var specialsamlarna som egentligen visste hur de förhöll sig. Vi andra trodde att SM-boken i princip visade upp allt som finns. Nu vet i alla fall jag hur fel detta antagande var.

Jag anser att referensböcker som SM och SMB, och för den delen även Delzannos Myntårsbok, inte ska förirra sig för djupt i variantlabyrinten. Har man inte utrymme att visa allt som finns så blir det bara fel att visa bara en del utan att tala om att det finns mer. SM-boken har exempelvis gett sm-nummer till 26 kronkombinationer (åtsida/frånsida) varav hälften inte existerar eftersom man visar fel bilder. SM-bokens krontyp B (B1 ovan) förekommer endast 1664 och då duger det ju inte att tro att samma bild ska kunna gälla som illustration även för andra årtal. Variantsamlare är ju av naturen mycket noga med detaljer! Dessutom kan man förvänta sig objektsbeskrivningar på olika auktioner i stil med ”mycket sällsynt, ej i SM eller SMB”, trots att det mycket väl kan vara en tämligen vanlig variant. Referensböcker som sm och smb bör endast ta med typer och undertyper, plus varianter när man vet att dessa endast är några få. Tar man med mer så förlorar man översikten som är deras främsta uppgift. Lämna varianterna till verk som är speciellt skrivna för dem. I den här variantförteckningen finns 60 kronkombinationer och totalt över 200 varianter medtagna (och det kommer säkerligen att bli fler när vi också får med Berndt Göhles samling), vilket är på tok för mycket för att finnas med i de nämnda referensböckerna.

Det här att kunna visa upp vad som finns är inte värdefullt enbart för variantsamlare utan även för forskarna. Vi vet ju exempelvis namnet på 4 gravörer som varit verksam under perioden 1664-1669 (Krull, Michelsson, Breuer och Karlsten) men vi vet inte vem som gjort vad. Det krävs ett långt studium av de små detaljerna på ett stort material för att kunna svara på den frågan. En intressant fråga som jag själv upptäckt nu är ”varför byttes samtliga sveakronor ut i och med att mm pil infördes”? Var det kanske brytpunkten mellan Krull/Michelsson och Breuer/Karlsten? Det skulle jag gärna vilja veta!

Jag kommer nog framledes att använda den här tekniken jag använt nu även på andra myntgrupper där jag tycker att det känns struligt. Att bara ha det allra viktigaste på första sidan men ge läsaren möjligheten att själv klicka sig ner bland varianterna känns helt rätt.

Oslo Myntgalleri 39

Jaha, jag höll visst på att glömma denna, den 10:e auktionen med intressanta svenska mynt denna fantastiska höst. 14 rariteter har jag räknat in på den, varav 7 nya bekantskaper. Jag kan väl åter påpeka att när det står ”ex privat” på plåtmynten så betyder det att Tingström kände till fler ex än jag gör. Men jag har hunnit ikapp och förbi på rätt många plåtar nu. Det känns inspirerande!

NrValör och årVariantSm-nrFörekomst
Karl XIV Johan8284 Dukat 1839310 kända ex
829do310 kända ex
8302 Dukat 715 kända ex
Riksförest. Karl8651/4 Daler 1600159 kända ex
Kristina8681/2 Riksdaler 1647323 kända ex
Fredrik8742 Riksdaler 172758b13 kända ex
8821/2 Riksdaler 1726stor bild978 kända ex
8844 Daler sm 173620411 kända exny
8852 Daler 172822315 ex privatny
8862 Daler sm 17412367 ex privatny
8872 Daler sm 174924414 kända exny
8891/2 Daler sm 172127813 ex privatny
8901/2 Daler sm 172428113 kända exny
Gustav III9011 Riksdaler 1788bakåtkammat
hår
51a10 kända exny

Henrik Pripps samling

Jag har roat mig med att uppdatera Pripps samlingssida vilket var intressant. När jag gick in på djupet på den så märkte jag nämligen att det inte riktigt var den fantastiskt fina samling som Ahlströms och Törngrens recensioner fått mig att tro. Det var fler mynt än jag föreställt mig (drygt 5200), men 60% av dem saknar proveniens. Tydligen var Pripp väldigt dålig på att själv dokumentera sina inköp och de flesta av de som finns har räddats av andra.

Det fanns 22 rariteter i samlingen som saknade proveniens och av dessa är 1 Dukat 1759 definitivt den intressantaste. Vid den här tiden kände man bara till ytterligare ett ex i privat ägo och det var Oldenburgs som såldes till Antell på auktionen 1898. Var Oldenburg köpte sitt ex är oklart men det var ju före 1883 när han gav ut sin förteckning. Förmodligen var det ett exemplar som såldes på Bokauktionskammarens auktion 1/12 1882 som sedemera hamnade i Pripps samling. Men hur gick det till? Pripp var 21 år vid det tillfället och det är ju inte troligt att han själv köpte en så tung pjäs redan då. Troligare är då att myntet kom via Åhmans eller Engblads samlingar som Pripp köpt i sin helhet 1890 resp. 1895. Dessvärre kan jag inte skriva in försäljningen 1882 i Pripps provenienskedja eftersom det dök upp ytterligare ett ex så sent som på Künker 201 (2012). Dessutom hade ju även Svensson ett exemplar som numera ägs av KMK. Så det är definitivt inte lätt att räkna ut dessa mynts vandringar mellan olika samlingar.

MISAB Internetauktion 62 med en bortglömd variant

(MISABs foto)

MISABs internetauktion 62 avslutades i helgen och det är väl den 9:e auktionen som jag finner anledning att kommentera denna hektiska höst. Ur raritetshänseende är det också den minst intressanta med endast 8 rariteter (varav 5 plåtmynt från Fredrik). Enligt mitt förmenande var nog nr 18, en Örtug 1530 från Stockholm, det enda riktigt intressanta myntet och jag ska förklara varför.

Så här illustrerar SM-boken Stockholmsörtugarna typ 3 (sm-numren har jag lagt in). Här ser man att det finns 4 varianter 1530, men sm-boken har bara satt ut nummer beroende på om årtalet är helt eller förkortat. Att det förekommer två olika sköldar på åtsidan tar man ingen hänsyn till, och man kan ju fråga sig varför. Bland Gustav II Adolfs rundmynt i koppar har man exempelvis grottat ner sig ordentligt och på Säters 1-öringar redovisar man inte mindre än 9 sköldar med olika form. Tänk hur enkelt det skulle ha varit att lyfta fram att dessa Örtugar 1530 har två viktiga åtsidesvarianter också, och inte bara koncentrera allt intresse till frånsidan. En annan sak man kan fundera över är om sköldtypen verkligen är en mindre viktig variant än ett förkortat årtal?

I vilket fall så är den variant som såldes nu med raka sköldar på båda sidor för närvarande känd i endast två exemplar. Det andra kända exemplaret såldes händelsevis så sent som på MISABs internetauktion 60 för några månader sedan. Det myntet missade även jag!

Nu när jag ändå är igång ska jag väl också visa upp raritetslistan från helgens MISABauktion. Jag undviker så långt det är möjligt att skriva ”MISABs internetauktion 62” eftersom det är så långt och krångligt. Det skulle vara bra för mitt pekfinger om man följde andra auktionsfirmors exempel och förkortade till ”e62”.

NrValör och årVariantSm-nrFörekomst
Gustav Vasa181 Örtug 1530
Stockholm
raka sköldar
på båda sidor
69b2 kända ex
Karl X Gustav571 Öre 1659mm GW32c14 kända ex
Karl XI652 Mark 1669Göhle 5826 kända ex
Fredrik1194 Daler sm 174120911 ex privatny
1202 Daler sm 172622114 kända exny
1211/2 Daler sm 172828513 kända exny
1221/2 Daler sm 173228910 kända exny
1231/2 Daler sm 173329012 ex privatny