Som jag skrev igår fanns det en del skillnader mellan Ingemars och min uträkning om priserna på den sistlidna Bruunauktionen. Det visade sig att Ingemar tagit sina slutpriser från Stacks hemsida och jag tog dem från NumisBids. Det visade sig att man på Stack´s hemsida lagt på 20% provision på myntet, vilket man inte påpekat, och när Ingemar lade på 20% till så blev det ju fel. Dessutom är man inte helt tydlig med vilken provision man drar. Tydligen är det 20% för handlare och 25% för vanligt folk.

Inte nog med det så talade jag med en svensk köpare idag och han var lite missnöjd för att det blev dyrare än han tänkt sig. I lördags var euro-kursen 11, 33, i måndags var den 11,32 och när köparen fick fakturan hade man gått efter kursen 11,38. Frakten från Danmark gick på en dryg tusenlapp och betalningen skulle ske till ett eurokonto i Kanade vilket visade sig vara väldigt besvärligt och det kostade i slutändan en tusenlapp även det. I slutändan blev det speciella myntet 6000 kr dyrare än tänkt, vilket kan tyckas lite i sammanhanget, men det visar att det alltid blir dyrare än man tänkt sig och att det alltid är köparen som får betala.

Min tabell stämmer alltså inte till fullo eftersom det beror på vem köparen är och på att jag räknat på fel eurokurs. Min slutsats är att det nog är lika bra att avhålla sig från dylika beräkningar i framtiden.

Denna dubbelriksdaler 1633 med kungen på den stegrande hästen framför staden Augsburg är för närvarande känd i 10 exemplar i privat ägo. Ett såldes i helgen på Bruunauktionen och genom ett ödets nyck säljs ytterligare tre av dessa på auktion under de närmaste veckorna. Först ut är Künker som på sin auktion 410 nästa måndag saluför inte mindre än 2 ex, varav det ena är attribuerat till Augsburg och det andra till Stockholm. Anledningen till denna tvehågsenhet hittar man i deras bilagda förklaring:

“Som redan noterats i katalogen över Karl-Erik Schmitz viktiga samling av svenska mynt (Schweiziska Bankföreningen och Spink & Son-auktionen, Zürich 1989, nr 579), är staden som avbildas bakom den ridande svenske kungen Augsburg. Medan Bjarne Ahlström och författarna till den nya upplagan av Sveriges Mynt har tilldelat de svenska kejserliga myntverken och Stockholmsmyntverket myntet, är det möjligt att det är ett mynt från ett Augsburgskt myntverk.”

Även på MISABs kvalitetsauktion 45 säljs ett exemplar och även där har man bifogat en lång notis där man förklarat varför myntet är präglat i Stockholm. Där skriver man bland annat:

“Gravören bakom dessa praktfulla mynt är troligen Hans Weiler; frånsidorna på 1632 års multiplar är nämligen mycket lika det stora sigill som han graverade för regeringens räkning.

Roger Jonsson var inte riktigt nöjd med dessa förklaringar. Hans Weiler hade ju redan 1625 befordrats till myntguardian, dvs chef för alla Sveriges myntverk och det fanns väl ingen anledning till att han skulle gravera mynt så sent som 1633. Han tänkte att det måste väl finnas någon detalj på myntet som visar vem som graverat det. Sagt och gjort så har han nu luppat alla de aktuella exemplaren; på tre av dem kunde han inte se något på grund av förslitning, men på ett av Künkers ex (nr 71) hittade han svaret.

Detta är en förstoring av det lilla fältet under den bakre framhoven. Där hittar man ett ingraverat M som knappast kan vara något annat än Petter Mickelssons gravörsignum. Han pillade ju in ett M även mellan frälsarens fötter på 1642 års riksdalrar men den gången blev han påkommen och beordrad att sluta med sådant ofog. Tydligen är det ingen som förrän nu sett att han lyckades med bedriften redan 9 år tidigare.

Bra jobbat Roger!!!

Jag har just lagt in lite intressant historik om det enda kända exemplaret av 4 Penningar 1545. Intressant även för de som inte samlar på Gustav Vasa.

För den som till äventyrs inte såg vad det var för speciellt med Riksdalern 1743 som jag visade härom dagen så kan jag avslöja att det var stavningen av kungens namn det handlade om. Den vanliga stavningen är FREDERICVS men här har man använt stavningen FRIDERICUS. För gamla ringrävar som vet vilka detaljer man ska titta på så var det nog inga problem, men det kan ha varit en nyttig övning för nybörjaren.

Ibland glömmer man saker, det är bara så. Jag håller just nu på att detaljgranska Hirsch katalog 2 och upptäckte då att jag faktiskt satt RRRR på den här riksdalern från 1743. När jag sedan gick in bland mina bildmappar så såg jag att jag hade två mappar för 1743, den ena med 17 bilder och så denna med bara 1 bild. Det är alltså ett XR-mynt som jag glömt att göra en raritetssida åt. Den finns inte med i SM-boken och inte i Delzannos bok och vad jag vet finns den inte beskriven någon annanstans heller. Om man känt till den så skulle den varit given i nämnda böcker. Ser ni vad som är speciellt med den? Jag ska inte tala om det för jag tänkte att den här gången får ni jobba lite själva. Jag lägger ut den på raritetssidan till helgen. Lycka till!

Efter ett tips så hittade jag det här rara myntet på ett ryskt myntforum. Sigismund sm 31! Ägaren ville tydligen veta hur sällsynt myntet var. Extra roligt med denna långväga information eftersom jag inte tidigare kände till något exemplar i privat ägo. Så nu fick jag starta upp en ny raritetssida igen!

Jag har försökt att räkna hur många raritetssidor jag har gjort, men av någon anledning kommer jag till olika resultat varje gång. Det är i alla fall över 1600 aktiva sidor, så det börjar bli lite svårt att hålla reda på dem alla.

Det jag håller på med nu är att gå igenom en massa svenska kataloger från 1950- och 1960-talet där foto saknas. Även om jag inte direkt kan identifiera ett visst mynt så ger ju antalet försäljningar av en viss variant en antydan om hur sällsynt varianten är. Det första problemet man stöter på är dock att identifiera varianten. Årtalsvarianter och en del andra varianter är givetvis lätta, men det finns svårare fall som exempelvis Gustav II Adolfs 1/2 Riksdaler 1631. Där finns det fyra viktiga varianter och det gäller verkligen för katalogförfattarna att vara precisa i sin beskrivning.

Typen med skärpknut är vanligtvis lätt, men de tre andra är svårare. De tydligaste skillnaderna dem emellan är att sm 40a har små blommor först och sist i omskriften, och sm 40c har stavningen SVECORUM. SM 40b har en omskrift som 40a men med punkter istf blommor. Har katalogförfattarna preciserat det så är allt gott och väl, men oftast har man använt Oldenburgs myntförteckning som referens och då kan det bli problem. Oldenburg saknade nämligen både sm 39 och 40b i sin förteckning.

Nu är dessa mynt inte till salu så ofta, men när det händer så brukar både sm 39 och sm 40b beskrivas som “old 763”, vilket ju är helt fel.

Anledningen till att jag började skriva det här inlägget var dessa båda Svenssonmynt som bjöds ut på SNF 56 i maj 1965. Det första har ju bandrosett (=skärpknut) och är alltså sm 39, men man refererar felaktigt till old 763. Den andra (nr 73) gjorde mig dock mycket förvirrad. Enligt Yngve Almers anteckningar i Svensson förteckningen skulle det vara ss1896 som såldes, men den skulle ju ha stavningen SVECORVM. Det enda mynt Svensson hade som passade in på old 764 var ss1898 men den såldes ju inte förrän SNF 154 i november 2007. När jag granskade bilden i den katalogen så upptäckte jag att det var ett mynt som passade in på beskrivningen av ss1896.

Efter att ha läst beskrivningarna i både originalförteckningen och i de båda SNF-katalogerna kom jag till slut fram till att den enda rimliga förklaringen till felet var att man i hanteringen av Svenssonmynten råkat förväxla myntpåsarna som mynten skulle ligga i. Tänk så mycket fortare det går att göra ett fel än det går att rätta till det igen.