3 varianter på Riksdaler 1754

Tidigare postat 2018-03-19

1754 var ett intressant år för de som samlar riksdalervarianter. Nu är de klarlagt att det just detta år faktiskt finns 3 varianter med hänseende på gravörssignumet: gs under bilden, gs på halsavskärningen samt en variant utan gs. Jämförande bilder följer här nedanför.

Den första varianten har gs F placerat på fältet, just i vinkeln mellan hårlocken och halsen. Den vänstra bilden är från 1753 och då syns F mycket tydligt. Enligt SM-boken så har vi hela tiden vetat att varianten även ska förekomma 1754, men något exemplar som kunnat verifiera detta har inte gått att uppbringa. Nu har det visat sig att detta beror på svagprägling, på smuts som fastnat på stampen och nästan gjort F osynligt. Den högra bilden är från 1754 (såld på MISAB 9) och där ser man något svagt på platsen där F ska sitta, men att det verkligen är ett F går inte att avgöra utifrån bilden. Det man dock kan se är att mynten i övrigt är stampidentiska och då ger det sig ju självt att det ska vara ett F även på myntet till höger.
Den förmodligen största anledningen till svårigheterna med variantbestämningen av Riksdalrarna 1754 är, förutom tidigare nämnda svagprägling, att man använt en porträttpuns och därmed gjort porträtten väldigt lika. Ovanstående ex är av den vanligaste varianten med F högt upp på halsavskärningen. Utgör förmodligen över 90% av det totala antalet kvarvarande riksdalrar 1754. (Foto MISAB 13)

Bilden till vänster visar den tredje varianten 1754, och den användes även i någon mån 1755. Den är i grunden uppbyggd av samma porträttpuns som tidigare år, men bland annat så har rosettfliken blivit längre. Denna åtsida är förmodligen RRR både 1754 och 1755. Bilden till höger visar som jämförelse det vanliga porträttet 1755. 

Myntkompaniet 16

Myntkompaniet (Philea) har sin 16:e auktion nu till helgen. En hel del bra och intressanta mynt men egentligen inte så mycket jobb för mig med uppdateringar av raritetssidorna. Jag kan dock kommentera de som jag vet något om.

Nr 44. 2 Mark 1697. Sten Törngrens gamla ex som han köpte redan på Ahlström 21 (1980). Kanske inte någon av hans “pärlor” men han behöll myntet trots allt ända till auktionen i London 2000. Jag känner till 13 exemplar av årgången så jag tycker nog att det räcker med R i raritetsbeskrivningen.

Nr 86. Riksdaler 1819 med mm OL. En ganska svår variant som jag hade koll på länge, men nu har jag bilder på 21 olika ex i mitt arkiv så antalet har passerat gränsen för mitt intresse.

Nr 138. Provmynt för 2 Öre 1949. Jag har inte gjort någon undersökning alls av svårighetsgraden av dessa men jag har bilder på fyra olika ex i arkivet och känner till ytterligare några ex. RR vore nog en mer passande beskrivning än det XR som SMF anger. Men oavsett detta så är det ju ett roligt mynt som är få förunnat att ha i samlingen. Detta ex såldes förövrigt senast på Frimärkshuset i december 2017.

Bilder

Jag förmodar att det finns en och annan som håller koll på vad jag gör här på hemsidan, men för de som inte gör det så kan jag meddela att nu är alla raritetssidor från Gustav III och framåt återskapade. En bra sak med det nya programmet är att man kan se hur många bilder som är inlagda och det blir en hel del; hittills över 1700 (kontrollräkna gärna) fördelade på 360 sidor. Man brukar säga att en bild säger mer än 1000 ord och det bör ju betyda att jag redan har sparat ord för en hel bokhylla…

Jag tänkte ju lägga upp en bild även i det här inlägget och det får bli den här som jag fick mig tillmailad för ett tag sedan. Den föreställer bon 13 (varianten utan nitar på kragen) och trots att jag har gått igenom ett antal kataloger så har jag aldrig sett den på bild förut, utom då Bonniers tecknade version. Kul att se att även den finns på samlarmarknaden.

Intressant proveniens

(Foto Ahlström 54)

Nu senast på MISAB 30 såldes ovanstående mynt som nr 647, dock utan den mycket intressanta proveniens Ahlström uppgav när myntet såldes på hans 54:e auktion (1996): Greve David Henrik Stierncrona, adjutant hos Karl XIII!

Myntet har slät rand och har därför av de flesta avfärdats som en efterprägling. Om man antar att proveniensen är riktig så måste man dock ställa sig en viktig fråga: Kungens adjutant var en man som biträdde kungen i praktiska göromål och som faktiskt var en av de som beslutade att frånsidan med jordglob inte skulle användas. Varför skulle en sådan man ha en efterprägling i sin ägo när han mycket enklare kunnat behålla en orginalprägling?

Jag har skrivit om dessa mynt i bloggen förut och jag undrar nu om det inte är dags att börja samla ihop de fakta som finns i ämnet och skriva en riktig artikel. Det är i alla fall tydligt att det finns en hel del frågetecken som behöver rätas ut.

1 Öre sm 1749

På MISAB-auktionerna nästa helg bjuds det ut många intressanta mynt, men jag tänkte nöja mig med att kommentera de båda varianterna av 1 öre sm 1749 som säljs som nr 141 och 142 i auktion 31.

Skillnaden mellan de båda varianterna syns mest på kronorna och på årtalets typsnitt. (Foto MISAB 31)

I MISAB:s egen kommentar påvisar man att det övre myntet anknyter till tidigare årtal och därför definitivt är graverat av Johan Wikman. Vid graveringen av det undre myntet har det använts andra punsar till faktiskt alla detaljer och att det därför med största sannolikhet har en annan gravör som upphovsman. Den som då ligger närmast till hands att tänka på är Johans son Karl Johan Wikman som också tog över jobbet i Avesta efter faderns död 1751. Detta är också min tro och för att citera Tage Danielsson så är det väl “så sannolikt att det nästan är sant”. Det MISAB dock glömmer att berätta är att Karl Johan Wikman gick i lära hos Daniel Fehrman i Stockholm perioden 1745-1751 och knappast kunnat vara hemma mer än ytterst sporadiskt. Troligare är då att han tillverkat stamparna för 1749 och 1750 i Stockholm och skickat hem dem per post. Detta ändrar ju varken myntort eller gravör, men det är värdefullt att känna till att det är så det kan ha gått till.

(Foto MISAB 4, privat samt MISAB 20)

Om vi så går ett steg längre så kan vi även jämföra de tre sista åren av 1 Öre km. Vad gäller 1746 och 1749 så kan man använda samma resonemang som för föregående valör. Båda är präglade i Avesta men 1746 är graverad av Wikman d.ä. och 1749 troligen av hans son. 1750 däremot är attribuerad till Stockholm med Daniel Fehrman som gravör. Hur går detta ihop? Jag tvivlar inte på att det finns historiska bevis för att det skedde en myntning i Stockholm 1750, men däremot är jag inte lika säker på att Fehrman är gravör. Om Karl Johan Wikman var på plats i Stockholm så ligger det väl närmare till hands att tro att han graverade även denna?

Jag ställer bara frågor och ger inga säkra svar, men det är ju ett intressant ämne och kanske kan någon inspireras att gräva ännu lite djupare i de historiska arkiven. Och det är ju alltid lättare att hitta ett svar efter att en fråga blivit ställd.

Apropå något helt annat så har jag återställt raritetssidorna från 1819 och framåt. 60 sidor på en vecka och med den takten så borde raritetssidorna vara tillbaka på en månad. Nu kommer jag inte att kunna hålla den takten och att sikta in sig på midsommar är nog mer realistiskt. Övriga sidor får ta den tid det tar och typförteckningen tänker jag dessutom passa på att justera en del. Kanske kan jul vara en passande målsättning där. Den som lever får se och huvudsaken är ju att jag är igång igen.

Är upplagan ett bra mått på sällsynthet?

När jag nu har anledning att gå igenom det jag skrivit på min hemsida så hittar jag saker som jag glömt för länge sedan. Här nedan en tabell som jag skrev 2013 när jag höll på med att upprätta raritetssidorna för Karl XIV Johan. Jag har helt enkelt jämfört upplagorna för Riksdaler Specie 1832-1842 med antalet funna försäljningar på Ahlströms auktioner och rangordnat efter upplagan. Kommentaren längst ner är också från 2013.

1838     833801     46     0,06 promille (1838 med G ingår)

1841     549188     52     0,09 promille

1835     330809     42     0,13 promille

1842     287877     72     0,25 promille

1839     212020     26     0,12 promille

1837     176748     11     0,06 promille (1837 md G ingår)

1836      93227     32     0,34 promille

1840      68452     18     0,26 promille

1834      67837     60     0,88 promille

1831      47303     28     0,59 promille

1833      39040     19     0,48 promille

1832        2100     10     4,8 promille

Den sista kolumnen är alltså “antalet försäljningar i Ahlströms i förhållande till upplagan uttryckt i promille”. Det man kan se är att upplagan inte är något bra mått på hur många exemplar som finns kvar. I stället kan man nog dra slutsatsen att avgången (nedsmältning mm) minskar kraftigt när sällsyntheten blir tillräckligt stor. Vilket ju är ganska logiskt! Men man kan också se att för tex 1837 har avgången gått längre än normalt (givetvis förutsatt att Ahlströms auktioner kan anses vara ett tillräckligt bra mått på antalet ex som finns på marknaden). Att 1837 numera kan anses vara ytterst sällsynt verkar dock våra mynthandlare ha ha missat: Tonkin värdesätter den till bara hälften av priset för en riksdaler 1832 och av dom 11 försäljningar som gjordes på Ahlströms auktioner så saknade 10 bild i katalogen. 

Vem är vem?

Sådär, då har jag återställt sidorna med “Kända samlingar av svenska mynt”, eller “Kända samlare” som det lika gärna kunnat heta. Alla namn i registret är dock inte försedda med länkar ännu eftersom jag inte tycker att jag där har så mycket att visa upp. Många namn har inte ens någon egen sida som är påbörjad ännu och då står namnen bara där som en påminnelse om att jag vill göra det någon gång när tiden och entusiasmen så medger.

Egentligen är det här ett projekt som är alldeles för stort för en enskild person och jag vore väldigt tacksam om jag kunde få lite hjälp. Jag skriver ju bara om samlare som jag stöter på i min forskning och oftast gör jag ingen utökad forskning om just den personen. Jag skriver alltså ner bara det jag får veta vid just den tidpunkten och det är ju oftast väldigt lite. Jag har ju en liten vision om ett numismatikens “Vem är Vem” där inte bara samlare utan även betydande handlare och andra numismatiker finns porträtterade. Kanske kan någon också ge ut det i bokform någon gång, men jag är tyvärr inte själv den grävande reporter som behövs för det jobbet. Tills vidare skulle jag dock vara mycket nöjd och glad över de små bidragen i form av kompletterande information till de sidor jag redan har och kanske något foto. Om någon vill skriva en hel artikel om någon betydande samlare så publicerar jag det naturligtvis i författarens namn.

Man kan göra så mycket mer om man hjälps åt!

Äntligen på gång

Så där, då har jag äntligen full kontroll igen och vet vad jag gör. Min hemsida kommer att bli helt återställd igen! Det kommer dock att ta tid eftersom jag måste kopiera in en sida i taget och dessutom måste varje bild redigeras om och läggas in för sig. Men det löser sig!

Mitt förra blogginlägg kan ha vållat en del huvudbry för en del läsare eftersom de inte kunde se vad jag talade om. Det är nämligen så att om man länkar in direkt till bloggen så ser man bara blogginläggen jag gjort, men om man länkar in med www.falcoin.se så ser man ALLA inlägg jag gjort, även de i andra kategorier. Därför har jag bestämt mig för att göra allt i sidor för att det ska bli så lite strul som möjligt. Nackdelen är att det då inte syns i listan till höger vad jag gör. I stället kommer jag kontinuerligt att tala om i bloggen vilka delar som fungerar igen. Jag har börjat nu med “Kända samlingar” och i registret där har det börjat dyka upp fungerande länkar igen. De sidorna går fortast att återställa eftersom de består mest av text och lite bilder. Värre är det då med raritetssidorna där bilderna är viktigast. Men det går naturligtvis det också.

Inte som jag tänkt mig precis…

Tja, jag håller på att experimentera med lite raritetssidor och det går kanske inte så bra. Det var meningen att de jag publicerar ska dyka upp i listan till höger, men inte i bloggen. Nu är det väl kanske ingen katastrof, men det stör mitt ordningssinne. Jag får dock se om jag inte hittar något motmedel mot detta så småningom.

Bortsett från detta så ser det väl rätt hyfsat ut, men jag får nog säga att jag saknar finesserna med olika färger som jag hade i mitt gamla program. Men det är väl som vanligt att man får svårare med nymodigheter när man blir äldre…

Något om prisnivåerna på MISAB 30

Jag har tittat lite på prisutfallet på den gångna helgens myntauktion och kommit fram till att MISAB:s egen bedömning (se Facebook) kanske kan ifrågasättas något. “Fantastisk auktion” stämmer givetvis i en del fall men orden “intressant och bra” är nog överlag mer relevant.

För att börja med guldmynten så är det bara att konstatera att utbudet var det svagaste på 5 år. 23 objekt som klubbades för totalt 658700 kr kan exempelvis jämföras med resultatet i september där 86 objekt klubbades för 4,96 miljoner kronor totalt. Som vanligt är inte besittningsmynt och kronguld medräknade.

Om man jämför med resultaten för motsvarande mynt på Haganders auktioner så ser det hyfsat ut med ca 20% prisökning, men plockar man bort de 3 hetaste objekten så har de andra 20 mynten i genomsnitt fått en liten prissänkning.

Auktionsnr.ObjektMISABs prisHaganders pris %
Nr 4321/4 Dukat 173312000 kr3738 kr321
Nr 599Dukat 180938000 kr16020 kr237
Nr 6534 Dukat 1837210000 kr80910 kr260

En intressant detalj när det gäller nr 653 är att det är den andra 4 dukat 1837 som gör anspråk på att komma från kung Farouks samling. Den första var Carl-Axel Lindbloms ex som såldes på MISAB 8. Dan Carlberg berättade i samband med försäljningen att detta andra ex legat i en påse från Högbergs Mynthandel med texten “ex Kung Farouk” och att man därför trodde att proveniensen var riktig denna gång. Som proveniensforskare tycker jag dock att det är tråkigt när man inte kan vara helt säker. Carl-Axel Lindblom borde ju även det vara en förtroendeingivande källa.

Hur är det då med andra mynt? Där har jag ju ingen databas att ösa ur som för guldmynten, men jag kom på att jag ju kan jämföra priserna för de mynt som har tidigare MISAB-auktioner som proveniens. Då fick jag ihop en lista på 46 objekt och dessa blev i genomsnitt 26% dyrare på den här auktionen än på respektive tidigare försäljning. Det betyder i sin tur att affärerna i stort sett gick jämt upp när provisionerna är dragna. Som samlare tycker jag att det är godtagbart, men jag förmodar att en handlare inte tycker att det är någon god affärsidé att köpa och sälja på auktion med endast några få års mellanrum.

Några fler mynt som är värda att nämna:

Nr 294. Auktionens dyraste mynt blev en Thaler 1658 från Elbing (Staden). SB 51. Ska vara det enda kända exemplaret i privat ägo. Pris: 390000 kr + provision.
Nr 589. Kastmyntet till prins Karl Gustavs födelse 1782. Bästa klättraren! Gick från ett utrop på 1000 kr till ett klubbat pris på 28000 kr. Utropet var dock märkligt lågt satt. Exemplaret såldes trots allt för 2900 kr redan på Ahlström 61 för 19 år sedan. Priset nu blev högt men inte orimligt; det finns nämligen bara 13 kända ex av typen i privat ägo.
Nr 642. 1/6 Riksdaler 1815. Ytterligare en god klättrare som gick från 1500 kr i utrop till 25000 kr i slutpris. Denna 2-årstyp är mycket sällsynt och i privat ägo känd i endast 6 exemplar 1815 respektive 10 exemplar 1817. Att man kunde köpa en 1815 för 5000 kr så sent som på MISAB 9 (2013) får anses som en kraftig undervärdering