Typförteckningen över Karl XI:s 2 Marker är färdig

Det tog sin tid men nu är jag klar till slut. Att det drog ut på tiden beror på att jag inte bara återställde det jag gjorde i fjol, jag gjorde även om mycket. Den här gången blev det 41 typer jämfört med 38 förra gången. Det här med typindelning kan alltid diskuteras och om jag skulle göra det här igen kan det lika gärna bli 45 nästa gång. Men det blir ingen fler gång, nu får det vara så här.

Jag har även länkat till 80 variantsidor, vilket väl kan tyckas vara överkurs i en typförteckning. Men jag hade dem ju redan och det går ju relativt fort att kopiera och lägga in bilder. Alla bon-nummer är även inlagda och min tanke var att det skulle vara lättare att gå in här och ta fram en bon-referens än att söka i Bonniers bok. Det tror jag nog också att det är, men det får också konstateras att detta är en tjänst med bäst-före-datum. En ny bok om Karl XI:s 2 Marker är nämligen aviserad att komma ut i april. Den bygger på en samling som är ca 3 ggr så stor som Bonniers samling, och när den boken blivit spridd så kommer ingen att referera till Bonnier längre. Då kommer jag nog också att ta bort mina variantsidor eftersom de inte längre fyller någon funktion.

Det blev också 82 st raritetssidor. Dessa förmodar jag att jag får fortsätta vara ensam om och det är ju tur eftersom de också tar betydligt längre tid att göra. Även dessa blir dock påverkade av den nya boken eftersom väldigt många av mynten i den är köpta privat i flera led och alltså inte finns avbildade i någon auktionskatalog. Så jag räknar med en hel del kompletteringsjobb till sommaren.

Jag har inte gjort något register till Raritetssidan som jag brukar. Det blev helt enkelt för rörigt att försöka beskriva vilken variant som menas på en enda rad. Betydligt bättre och enklare att gå in via typsidorna och klicka på länken till respektive raritet.

Slutligen kan jag också säga att jag sorterat mynten efter sm-nummer när jag räknat försäljningar. Det är intressant att notera att de sm-nummer som visat sig vara sällsynta också överlag har varit avbildade. Det tyder trots allt på att katalogskribenterna ändå har haft ett rätt bra hum om vad som är sällsynt i denna snårskog av varianter.

Myntkompaniet 17

En trevlig auktion, med en del riktigt intressanta toppmynt. Störst intresse lär väl en Åboklipping, 8 öre 1557 få. Här listad i 3 kända ex och med utropet 150000 kr. En daler 1598 som på MISAB 27 såldes för 90000 kr får inte heller glömmas bort. Det auktionen i första hand kommer att bli hågkommen för är dock den riktigt fina samlingen med totalt 22 plåtmynt.

Så jag känner mig ganska tråkig som varken håller på med 1500-talsmynt eller plåtmynt. Från Karl XI och framåt finns förvisso en del kvalitativa toppmynt, men väldigt få rariteter. Nedan listar jag de jag tittat på.

Nr 81. 4 Mark 1709. Ex nr 10 på min lista med 12 kända ex. Tidigare såld på Hirsch 11 (1979) och MISAB 4 (2011).

Nr 83 och 84. 1 Mark 1710. Här klämmer man i med 2 tidigare okända exemplar av detta årtal och därmed kan man anse att min gräns på 15 privata ex har passerats. Listan finns dock kvar för den som är intresserad.

(Foto Myntkompaniet 17)

Nr 96. 1 Riksdaler 1727 med inre kantring. Den här varianten uppmärksammades första gången så sent som förra vintern och jag skrev även om den i min blogg. Någon raritetsanalys av den har ännu inte blivit gjord, men den verkar vara mycket sällsynt och själv känner jag bara till 3 ex av den.

(Foto Myntkompaniet 17)

Nr 103. 5 Öre 1736. En av dessa 5-öringar som är så oerhört svår att fånga på bild. Nu är jag uppe i 6 “bevisade” exemplar, men med tanke på alla försäljningar utan bild så lär nog antalet ex i privat ägo närma sig 15.

Från det ena till det andra såg jag att MISABs webbauktion 22 har startats och medaljsamlarna har en hel del läckert att titta på den närmaste veckan. Det är med andra ord ingen rast och ingen ro för samlarkåren.

“Intressant dubbelprägling”

Ja, “intressant dubbelprägling” var kommentaren i objektsbeskrivningen när myntet till höger såldes på Bonde 5:357. För mig som inte är så väldigt insatt i präglingsteknik så verkar det helt obegripligt. Myntet till vänster såldes på Ahlström 16 och förutom texten “REX SVECIAE” så är det två stampidentiska ex. Är det någon som har en idé om hur detta gått till så får ni gärna höra av er för jag är mycket nyfiken.

Det är för övrigt 2 Mark 1680 och de enda två exemplar jag känner till av denna variant med SVECIAE.

Tillägg: Ägaren till myntet skrev och berättade att den första präglingen var 90 grader vriden. Jag kunde inte begripa hur X och S hade kunnat byta plats men svaret var att det var XI som sken igenom där. Som alltid är det så lätt när man vet svaret…

Kildematerialet

Jag har hållit på ett tag med Karl XI:s 2-marker, men det går trögt. Det är helt enkelt inte lika kul att återställa sidor som att göra dem första gången och jag upptäcker titt som tätt att jag håller på med något helt annat som för tillfället verkar intressantare. Nu i veckan kom jag exempelvis på mig själv med att renskriva mina anteckningar om de senaste 8 årens auktioner på CoinArcives. Tro’t eller ej, men det är faktiskt intressant. Här har vi alltså fått en plattform som kan användas av marknadens alla aktörer. Mindre auktionsfirmor som upptäcker att man får ett större genomslag för en billigare penning än om man trycker upp en papperskatalog. Det är ju kanon!

På 8 år har nästan 3500 auktioner visats på tjänsten och för närvarande är genomströmningen fler än 600 per år. Det jag höll på med var att göra en lista på de auktioner som var intressant ur svenskt raritetshänseende och jag är för närvarande uppe i 338 st. Alltså ungefär var tionde. Trots denna gallring så innehåller dessa auktioner över 24000 svenska numismatiska objekt, så det gäller att veta vad man letar efter.

För att övergå till något som synbarligen är utanför för detta ämne så hade jag föregående helg återigen förmånen att ta del av ett massutskick av vår gode vän Morten Eske Mortensen (MEM). Jag är mycket imponerad av den mannens idoga arbete med att varna naiva och intet ont anande myntsamlare för oseriösa och skrupelfria “experter” som exempelvis jag själv. Se själva vilken prominent lista jag hamnat på!

Här är några andra exempel på MEM:s flit: LÄNK 1 och LÄNK 2

Den springande punkten är alltså att vi inte har gått igenom källmaterialet (kildematerialet på danska) som för oss svenskar tydligen är 6000 auktionskataloger. Det stör mig rätt ordentligt att jag inte har hittat någon definition på vad som ingår i detta källmaterial. Det är nämligen ingen självklarhet. För att ta ett exempel så gick jag i våras igenom Spinks auktionskataloger nr 1-147 (1978-2000). Dessa innehöll totalt 1975 svenska mynt, och jag har försökt åskådliggöra fördelningen i tabellen nedan.

Antal katalogerAntal svenska mynt% mynt
Inga svenska mynt11400
Inga rariteter17733,7
Enstaka rariteter141226,2
Många rariteter2178090,1
Totalt1471975100

Före genomgången bestod alltså källmaterialet av 147 kataloger, men numera vet jag att det bara är 16 kataloger som innehåller sådant jag kan vara intresserad av. Och om jag bara ägt 2 kataloger, Andréns samling (Spink 94) och Törngrens samling (Spink 143), så hade jag ändå nått en 90 %-ig säkerhet i mina raritetsgenomgångar av sviten. Jämförelsen är naturligtvis inte helt adekvat eftersom svenska auktioner nästan alltid innehåller svenska mynt men det ger ändå en indikation av vad man kan förvänta sig vid genomgång av ett stort antal kataloger och det ger en idé om vad man kan anse vara “källmaterial” och vad som är “viktiga kataloger”.

MEM har naturligtvis helt rätt i att en raritetsanalys inte är fullständig förrän ALLA kataloger och ALLT annat som kan bidra med ledtrådar har blivit genomgånget. Men man kan göra saker på olika sätt. MEM:s metod verkar vara att göra en fullständig analys av en raritet i taget och min metod är att göra bredare svep där jag sakta men säkert höjer säkerheten för mina analyser. Det är en smakfråga vad man föredrar, men jag kan lova dig Morten att det bara är en tidsfråga innan jag gått igenom så många kataloger att du inte längre har fog för att ha mig med på din varningslista. Då inträffar ett intressant problem: hur vet du när jag gått igenom så många kataloger? Jag kommer i alla fall inte att tala om det för dig eftersom jag aldrig kommer att betrakta mig som fullärd.

Morten Eske Mortensen är alltså orolig för att myntsamlarna ska bli vilseförda av okunniga “experter” och för att råda bot på det föreslår han två möjliga åtgärder; endera köper man de 6000 myntkataloger som ingår i källmaterialet eller också anlitar man hans expertis. Själv kan jag faktiskt se ett tredje alternativ och det är att han lägger ut allt källmaterial på internet. Det skulle göra alla nöjda och glada!

Antykwariat Numizmatyczny – Auction 22

Det är tur att jag inte behöver uttala namnet på den här auktionsfirman, risken för tungvrickning är överhängande. För mig är det en tillräcklig utmaning att vara säker på att jag stavat rätt. Oavsett detta så är det en synnerligen intressant auktion man anordnar nu i helgen. När hände det senast att över 900 svenska mynt säljs på auktion utomlands och när det dessutom inte är en svensk samlare som lämnat in dem? Jag kan då inte erinra mig någon på rak arm.

Min vana trogen så är jag mest intresserad av att komplettera mina raritetssidor och tänkte att det kanske kan vara kul med en redovisning från Karl XI och framåt.

Lot 413. 2 Mark 1666 med SVECI. 6 kända ex. Det ska dock sägas att säkerheten för alla Karl XI:s 2-marker är låg eftersom det är så stora mängder av dem som aldrig blivit sålda på auktion med bild. Sten Törngren hade exempelvis över 900 ex i sin samling och han sålde alla privat på ett bräde. Han hade dessutom köpt minst hälften av dem privat.

Lot 414. 2 Mark 1669 med romersk valörsiffra. 9 kända ex. En av de intressantare varianterna från 1669. Romersk 2:a i valören förekommer enbart tillsammans med B-kronor 1669. B-kronorna förekommer även 1670, men 1669 är det enbart tillsammans med romersk 2:a. Än märkligare blir det när man upptäcker att det är 2 åtsidesstampar och 2 frånsidesstampar som använts. Det ligger nära till att tro att man anlitat någon gravör som vanligtvis inte var knuten till Myntverket och som därför hade sin egen uppsättning verktyg.

Lot 415. Ha, ha, vad säger ni om den; 2 Mark 1669 med mm TS! I objektsbeskrivningen har man till och med angivit myntmästarens namn, trots att Torsten Swensson inte fick jobbet förrän 276 år senare. Myntet måste naturligtvis klassas som falskt, men jag vet inte om det i det här fallet är så allvarligt menat. Felet med myntmästarmärket är så uppenbart att jag mest får känslan av att någon behagat roa sig.

Lot 530. 1 Mark 1698. Ca 10 kända ex.

Lot 533. 5 Öre 1702. Ca 12 kända ex.

Lot 541. 5 Öre 1714. Ca 13 kända ex.

Lot 605. 5 Öre 1749. Ca 13 kända ex.

Lot 659. 10 Öre 1755. 8 kända ex.

Guldmyntstatistiken

Det är ett tag sedan jag skrev något om priserna på svenska guldmynt fram t.o.m. 1872 och det känns som att det är dags igen. Som en repetition så jämför jag alla prisutfall på de större auktionerna med priserna på Haganders auktioner för motsvarande mynt och får därmed fram ett index. Om exempelvis priset på den senaste auktionen var 20% högre än Haganders pris så blir indexet 120. I undersökningen ingår MISAB 30, Frimärkshuset 149 och MISAB 33.

Om man tar medelvärdet för varje auktion och år så får man följande tabell:

Antal myntMedelindex
MISAB 3023120
Frimärkshuset 14919140
MISAB 3331164
Totalt 201973144
Totalt 2018188145
Totalt 2017113109
Totalt 201689101

För ett år sedan skrev jag följande:

“Nu kan man ju fråga sig om trenden kommer att fortsätta på detta sätt? Knappast troligt om ni frågar mig. Det har nämligen visat sig att prisnivåerna höjs när en stor samling säljs; vi såg det med Bondes, med Haganders och nu med Ertzeids samling. Man såg även en liten uppgång när Lindbergs samling såldes, trots att det var en typsamling utan årtalsserier. Tiden mellan storsamlingarna sker en stagnation; marknaden “minns” de nya prisnivåerna så den återgår inte till en tidigare nivå, men det kommer helt enkelt ut för lite toppmynt i mellantiden för att det ska bli den verkliga striden igen. Jag gissar att nivån de närmaste åren kommer att ligga mellan 130% och 150% av resultaten på Haganders auktioner.”

Det visar sig nu att jag hade rätt eftersom indexet för 2019 nästan är exakt samma som för 2018. Det återstår i och för sig en auktion i år (Myntkompaniet i november) men det behövs rätt många mynt som har en avvikande prisnivå för att rubba medeltalet nämnvärt. Hur det blir nästa år vågar jag inte sia om eftersom jag inte hade räknat med den starkt uppåtgående trenden för årets auktioner. Trots att den inte kan betecknas som en dukatauktion (endast 23 objekt) så var resultatet på MISAB 33 i nivå med toppresultatet på MISAB 28-29 (index 167). Det var oväntat!

Under året som gått så har det slagits 17 prisrekord på enskilda objekt. De flesta av dessa har inte ökat med mer än 10-20% vilket inte är så mycket att höja på ögonbrynen åt. Det återstår dock 7 objekt där inga bortförklaringar räcker till för att förklara de skyhöga priserna. Det kan kanske vara intressant att redovisa dem alla här nedan. (Provisioner ej inräknade)

Tid. rek.Aukt.Nytt rek.Aukt.Ökn.%Ökn./år
Dukat 168943000Mi24130000Frim.202101
Ädelf.duk.177071200Hag3210000MI3319528
Dukat 177440000Mi2487000Frim.11759
Dukat 181629444Hag480000Mi3317124
4 Dukater 183798000Mi8210000Mi3011419
2 Dukater 183962000Mi5120000Mi339412
Dukat 186814000Mi2041000Mi3319364

Det var lite knepigt att få till den här tabellen eftersom det inte är så lätt att få plats med allt jag ville ha med. Det blev många förkortningar (som jag hoppas att ni förstår) och ändå var det mycket som inte rymdes. Kvalitén på rekordmynten vore exempelvis bra att ha, men jag kan i alla fall säga att det endast är dukaten 1689 som var högre bedömd på den senaste auktionen. I alla övriga fall har de nya rekordhållarna samma eller lägre kvalitet jämfört med sina föregångare. Ädelforsdukaten 1770 är det dessutom samma ex båda gånger. Det ska också sägas att dukaten 1774 är en annan, kanske unik, variant än den som såldes första gången.

Antalet år mellan rekordnoteringarna hade också varit bra att ha med, men nu får var och en räkna ut det själva.

Var och en får dessutom tolka tabellen som man vill. Min egen reflektion är i alla fall att det är förståndigt att förbereda sig före en auktion genom att ta reda på vad ett mynt man vill ha rimligtvis kan vara värt. Man kan aldrig lita på att den som bjuder emot har gjort hemläxan bättre än man gjort själv.

Rariteter på MISAB 33

Jag har gjort en del uppdateringar på raritetssidorna med avseende på den gångna MISAB-auktionen och det är hög tid att redovisa dem. Det känns dock lite futtigt med min lilla lista från Karl XI och framåt, när de flesta intressanta mynten, vilka jag inte har någon koll på, återfanns tidigare i katalogen. Men det är det ju inte så mycket att göra åt.

Min lista består av 15 mynt och det är ju lite mindre än vanligt. Det beror mest på att det var färre äldre guldmynt än vi vant oss vid de senaste åren. Intressant att notera är att huvuddelen är “nya” ex som inte blivit registrerade tidigare och det tyder på att de kommer från gamla samlingar.

Nr 152. Dukat 1676. (sm 27a)      6 kända ex

Nr 229. Öre SM 1715 (rutad rand).      16 kända ex

Nr 248. Dukat 1743 av ostindiskt guld.      4 kända ex      (ex Ahlström 5)

Nr 261. Riksdaler 1739.      10 kända ex      (ex Ahlström 71)

Nr 271. 1/4 Riksdaler 1748 (sm 105b).      9 kända ex

Nr 273. 2 Mark 1731.      15 kända ex

Nr 289. Ädelforsdukat 1770.      4 kända ex (ex Hagander)

Nr 347. Besöket i Avesta 1794. Mindre diameter.      2 kända ex

Nr 353. Dukat 1816.      11 kända ex

Nr 360. Kröningen 1809. Mindre porträtt      12 kända ex

Nr 436. 2 dukat 1839.      14 kända ex

Nr 453. 1/6 Riksdaler 1828. Slät rand.      2 kända ex (ex Schmitz)

Nr 463. 1/8 Riksdaler 1830. “Stjärnor och blad”.      9 kända ex

Nr 353. 50 Öre 1862. Slutet E.      8 kända ex

Nr 288. Dukat 1757.      1 känt ex

Intressantaste myntet denna gång var dukaten 1757, en årgång som jag inte känner till någon försäljning av sedan Sven Alrik Ljunggrens ex såldes 1910. Förutom sällsyntheten så kan man notera att andra 7:an i årtalet är punsad på en annan siffra. Om den siffran är 3, 5 eller 6 råder dock delade meningar. Bästa sättet att i ett sånt fall veta säkert är att se om man kan avgöra om 1757 års frånsida är stampidentisk med någon frånsida från nämnda årtal. Problemet i det här fallet är avsaknaden av myntbilder på dukater 1755 och 1756. Av de 10 kända exemplaren i privat ägo från 1753 har ingen en frånsida som är stampidentisk med detta ex. Men det är ju inget bevis, bara en indikation.

Vittne i brottsmål

Intressant på TV 3 i morgon kväll (torsdag) klockan 20:00 i serien “Svenska fall” när man sänder avsnittet “Myntsamlaren som försvann”. Bland annat medverkar Per-Göran Carlsson. Det kan man inte missa.

Ibland blir det fel…

Tidigare i sommar fick jag en förfrågan av Dan Carlberg om jag kunde identifiera en dukat 1816 som han fått inlämnad:

Jag svarade att det var samma mynt som i denna provenienskedja: Pripp –> Ahlström 27 (1983) –>?–> Hirsch 37 (1988) –>?–> SBC 27 (1992) –>?–> Ahlström 53 (1996)

Felet jag gjorde då var att jag bara jämförde med bilden från Hirsch 37 och den stämde perfekt. När jag nu fick tillgång till den högupplösta bilden från Numisbid och jämförde den med Pripps exemplar så ser jag dock att det inte är samma exemplar. Det är två mycket lika exemplar som har några små märken till vänster om korset gemensamt. Dessa märken måste alltså komma från stampen.

(Foto Ahlström 27)

Det jag inte kunde avgöra med de gamla svartvita bilderna var några märken som var gemensamma för Ahlström 27 och 53 (exempelvis under porträttet) men som man inte såg på Hirsch 37 och SBC 27. Att man inte såg dem beror ju ofta på skiftande bildkvalitet. Med hjälp av bilden från Numisbid så kan man säkert avgöra att MISAB 33 inte är Pripps exemplar. Det är alltså två olika provenienskedjor och det är nu tillrättalagt på raritetssidan. Rätt ska vara rätt!

När jag nu ändå håller på så kan jag ju också ta upp en annan felaktighet i katalogen till MISAB 33, vilket dock inte berodde på mig.

Lot 247. STOCKHOLM. Öre KM 1719. Räfflad rand. Präglad på nödmyntet “Kronan”. 5,68 g.

Jag riktigt studsade till när jag såg denna objektsbeskrivning eftersom jag aldrig hört talas om en överprägling på “Kronan” förut. “Kronan” skulle enligt direktiven väga 3,6 g, Publica Fide skulle väga 7,2 g och övriga nödmynt 4,5 g. Min teori är att man ansåg att Kronan helt enkelt vägde för lätt för att användas vid överprägling. Men här har man alltså ett ex som väger 5,68 g. Ja det är ju fullt möjligt att det finns ett ex på extra tjock plants som ändå blev överpräglad.

Räfflad rand! Ja Kronan har tvärräfflad rand, Publica Fide har diagonalt räfflad rand och övriga mynttecken har slät rand. Om objektsbeskrivningen var riktig så ville jag absolut ha myntet och jag tordes ju inte nämna det för någon för att på så sätt försämra mina chanser. Jag riktigt längtade efter visningen så att jag själv kunde besikta randen och avgöra vilken räffling det var.

Varför berättar jag det här nu då? Ja, när man går in på Numisbid så ser man att objektsbeskrivningen har ändrats. Det rätta är tydligen att det var Publica Fide som blivit överpräglad. Jag förmodar att det var någon samlare som tänkte precis som jag och påpekade felet efter att ha sett det på visningen i Moheda. Ett visdomsord är att man aldrig ska tro att andra samlare inte tänker på samma sätt som man gör själv.