Några mynt till…

Det är ovanligt få mynt på MISAB 30 där jag kan bidra med provenienser, men det skadar ju inte att visa bilder på de jag har.

Nr 526. 4 Mark 1754 såldes senast på Heidrun Höhns auktion 90 (2018). Jag känner till 9 exemplar av detta sällsynta årtal.
Nr 589. Kastmyntet till minne av prins Karl Gustavs födelse 1782. Detta ex såldes även på Ahlström 61 år 2000. Den finns idag 13 kända exemplar i privat ägo och detta utgör faktiskt 1/4 av den präglade upplagan.
Nr 726 som är en 4 Riksdaler Riksmynt 1856 med 1855 års bild. Ex Aurum 5 (2009) och ex Ahlström 10 (1975). Jag känner till 20 exemplar i privat ägo.

Utöver de mynt jag visat bilder på så har jag även undersökt följande katalognummer: 308, 317, 325, 332, 338, 368, 382, 385, 386, 443, 506, 523, 528, 549, 621, 638 och 642. Inte i något av dessa fall har jag funnit matchande bilder i de senaste 50 årens auktionskataloger. Förmodligen tillhör dessa samma kategori av mynt som MISAB skrev om i sitt senaste inlägg på Facebook; De flesta av dem kommer säkerligen från en eller flera mycket gamla samlingar.

Även om jag för närvarande inte kan visa raritetssidor med bilder så är registren uppdaterade med rätt antal kända ex. Klicka bara på “Raritetssidan” i menyraden och navigera efter länkarna så hittar ni registren. Karl XI:s mynt bör dock stå lite inom parentes eftersom jag där ännu inte gått igenom exempelvis Ahlströms lagerlistor och har därför inte upprättat något register. Flera av de mynten kan dessutom härstamma från Törngrens, Wennbergs och Järnums samlingar. Gamla samlingar det också vid det här laget, men knappast de som MISAB skrev om i Facebookinlägget.

Metallanalys av silvermynt

I senaste SNT fanns en intressant artikel om analys av svenska silvermynt med moderna metoder som inte förstör mynten. I förlängningen handlar det om att på ett säkert sätt kunna avslöja förfalskningar, men för att kunna avgöra det måste man först veta vilka analysresultat man får på äkta mynt.

I undersökningen har man analyserat 45 mynt, ganska jämt fördelade mellan 1541 och 1995. Sedan har man jämfört analysresultat med katalogvärden för att få en uppfattning om skillnaden. Katalogvärdena har man dock tagit ur Tonkins Myntboken vilket kanske inte var så lyckat. Om man i stället konsulterat exempelvis Tingströms uppslagsbok så hade man fått fram andra silverhalter i 10 av mynten; nästan 25% av undersökningens 45 mynt har alltså felaktiga katalogvärden. Författarna upptäcker därmed också avvikelser i resultaten, men tolkar dem fel: “Avvikelser förekommer framförallt för mynt från Johan III:s regeringstid (1568-1592). För till exempel ½ öre från det sista regeringsåret erhöll vi den blygsamma silverhalten 1,6%.” Tonkinvärdet för nämnda ½ öre 1592 var 20,3%, vilket ju är en avsevärd skillnad. Tingström har för samma mynt uppgett värdet 1,8% silverhalt (snacka om billionmynt)!

Hur som helst så är ju problemet lätt löst genom att lägga in rätta katalogvärden i tabellen och då kan man också börja dra slutsatser. Det viktigaste är att silverhalten alltid är högre i ytskiktet än längre in i myntet, och det faktiskt även när det gäller rejält slitna mynt. Man ser alltså ingen signifikant skillnad mellan 1? och 01/0 i det avseendet. Eftersom verktygen analyserar endast det yttersta ytskiktet (max 0,01 mm) så säger det sig självt att resultaten alltid ska bli högre än tabellvärdena, om myntet är äkta.

Det här är en bra början på ett forskningsområde som försummats alltför länge. Nästa steg borde bli att utvärdera variationer i analysresultaten för varje enskild mynttyp. Man ser redan nu i den här undersökningen att det finns en variation, men man vet ju inte hur stor den är. Kanske 10 mynt ur varje mynttyp vore en bra början?

Det ska också tilläggas att guld- och kopparmynt inte uppvisar samma höga halt i ytskiktet som silvermynten gör.

Lunnemynt

Jag läste för en tid sedan en intressant historia i “Bland Numismatiker” (Erik Gamby, SNF:s smärre skrifter nr 3). I slutet av 1920-talet var det en excentrisk affärsman, Martin Coles Harman, som köpte Lundy Islands, den största ön i Bristolkanalen.

Den lilla ön beboddes då av 42 personer samt några 1000 lunnefåglar. 2007 hade befolkningen minskat till 28, men antalet fåglar var nog ungefär detsamma. Harman slog sig ner på ön och fick av den engelska staten lov att ta upp tull, förmodligen för att man skulle slippa att inrätta en tullstation där. Han ville även ge ut egna frimärken och mynt, men till detta fick han inget tillstånd. Harmon struntade dock oblygt i detta förbud och 1929 startade han präglingen av 2 myntvalörer. Så får man naturligtvis inte göra om man vill vara en laglydig medborgare och Harmon dömdes, efter flera rättegångar, till att betala 25 pund i böter.

(Gambys bilder)

Så här i efterskott kan man ju tycka att Harmons lilla verksamhet var ganska harmlös. Vilken skada kan det göra att prägla mynt som till utseende och valör inte är giltiga betalningsmedel någonstans utanför den 6 kvadratkilometer stora ön? Svaret är givetvis att utan en lagstiftning i frågan så skulle det, teoretiskt sett, kunna bli okontrollerad myntning på varenda bakgård, och det vore ju inte så bra. Kronan (myntherren) kan. om man så finner lämpligt, bevilja särskilda tillstånd för enskild prägling, men den är då alltid reglerad och villkorad. Frågan om var gränsen mellan “harmlös” och “upprorisk” går kan givetvis också alltid diskuteras. I Harmons fall kan det knappast ha rört sig om annat än ett reklamjippo och det tyckte nog myndigheterna inte var ett tillräckligt behjärtansvärt ändamål. Harmon själv var säkert nöjd ändå eftersom uppståndelsen och det massmediala bevakningen kring hans person blev större än han rimligtvis kunde ha räknat med. Han hann dessutom med att sälja en del av sina alster och dessa utgör numera eftertraktade objekt på samlarmarknaden.

Jag känner inte till någon vedertagen benämning på denna typ av mynt, men “oauktoriserad myntning” borde väl vara en passande beskrivning. Företeelsen är sällsynt men absolut inte unik. Exempelvis så finansierade de båda hertigarna Johan och Karl sitt uppror mot sin bror kung Erik XIV (myntherren) genom att prägla sina så kallade “blodsklippingar” 1568. Om dessa båda herrar inte lyckats i sitt uppsåt hade nog straffet blivit betydligt värre än det blev för Martin Coles Harmon.

MISAB 30 – några axplock

Så kom då MISAB-katalogerna och det är ju spännande som alltid. Har hittills bara hunnit med en första snabb titt i katalog 30, men jag såg några av Karl XI:s 2-marker som jag kände igen och tänkte att bidra lite med provenienserna på dem.

(Foto Bonde 1)

Nr 307. 2 Mark 1663 med mm IFH. Det är samma exemplar som det som såldes på Bonde 1 (2007). Lätt att känna igen på småskadorna på myntets övre kant. MISAB har satt R på denna och det stämmer säkert, men än så länge känner jag bara till 8 säkra exemplar.

(Foto Antikören 13)

Nr 313. 2 Mark 1668, sm 117a. Ex Antikören 13. Varianten ser kanske inte så märkvärdig ut, men jag känner bara till 5 ex av sm 117a.

(Foto Ahlström 7)

Nr 314. 2 Mark 1668 med låga sveakronor. Denna variant är lite mer speciell, eftersom det är enda gången som de låga sveakronorna förekommer 1668 och jag känner bara till 3 exemplar. Kronorna användes annars endast till varianterna utan mm 1669. MISAb tillhandahåller även en provenienskedja, men jag kan förlänga den genom att avslöja att Järnum köpte myntet på Ahlström 7 (1974).

Jag återkommer givetvis i detta trevliga ämne, men jag vill helst ha bilderna från Numisbids först. Det är långt ifrån alla mynt som är lika lätta att identifiera som dessa 3.

Varianter som försvinner i mängden

För någon dryg månad sedan frågade Dan Carlberg om min åsikt om hur sällsynt 3 Daler sm 1770 med 11 serafer är. Svaret var att jag inte hade en aning. När jag inventerade förekomsten av Adolf Fredriks mynt så tänkte jag inte på att det finns 2 varianter av det årtalet med avseende på 9 eller 11 serafer. Det enda jag visste var att 1770 är en av riksdalrarnas vanligaste årtal på 1700-talet med 119 försäljningar på Ahlströms auktioner. Om kanske 90%, eller mer, av alla befintliga mynt är av samma variant så är det nog mer regel än undantag att man slutat leta när det första avvikande myntet dyker upp.

(Foto MISAB 13)

Jag har fortfarande inte gjort någon fullskalig inventering men jag har gått igenom MISAB:s kataloger och funnit 43 försäljningar av 1770. Av dessa har 3 ex 11 serafer och detta ger ju en bra bild av fördelningen. Fördelen med MISAB är att det går fort att gå igenom katalogerna och dessutom visar man bilder på nästan alla mynt. Ahlström visade bild på kanske 60 av sina 119 försäljningar och det ger ju ett osäkrare underlag. Om jag sedan går vidare och extrapolerar det underlag jag har så kommer jag fram till att det förmodligen finns ca 10 exemplar av 1770 med 11 serafer på marknaden.

Ett annat exempel på det här fenomenet fick jag när Mattias Nilsson ringde från World Money Fair i Berlin i början av februari och frågade om Riksdaler 1727 med inre kantring. Han hade nämligen hittat ett sådant mynt på mässan och reagerat på att det var en variant som han inte hade sett tidigare. Den inre kantringen var en hjälp vid graveringen av omskriften som gravörerna ibland använde sig av. Dock inte på 1727 års stampar.

(Foto MISAB 4)

Varianten bör egentligen kallas “1727 med 1726 års bild”, men kantringen är ju ett märke som är lätt att känna igen. Bilden visar det enda exemplar som sålts på MISAB och om vi gör samma extrapolering som på föregående mynt så kan man dra slutsatsen att 5-6 exemplar på marknaden ligger mycket nära sanningen.

De första staplande stegen

Så har vi då kommit så långt att jag kan börja göra något själv på hemsidan igen och det känns befriande. Vad som hände vet vi inte riktigt, mer än att det hade något att göra med webbhotellets uppdatering av php-version. Den gamla versionen skulle dock upphöra först den 31/12, men hemsidan gick i baklås redan den 9/12, så allt känns som ett enda stort frågetecken.

Att vi nu bytt webbhotell innebär tyvärr inte att problemen är slut; det verkar inte gå så bra att flytta över datan. Jonas jobbar med problemet, men det kan betyda att jag får flytta över allt manuellt, en sida i taget. Det kommer givetvis att ta tid i så fall, men som tur är så är jag rätt bra på den typen av långtråkiga arbetsuppgifter. En sak som är bra är i alla fall att jag samtidigt kan sovra i materialet och inte ta med sådant som jag inte längre är så nöjd med att jag skrivit. Man ska alltid försöka se saker från den ljusa sidan…

2017

17/10 Karl XII är inlagd på Raritetssidan

23/3  Ulrika Eleonora är inlagd både på Raritetssidan och Typsamlingssidan

22/2  Fredrik är inlagd på Typsamlingssidan

2016

7/12   Adolf Fredrik är inlagd på Typsamlingssidan

10/11  Gustav III är inlagd på Typsamlingssidan

19/4   Fredrik är inlagd på Raritetssidan