Guldmyntstatistiken

Det är ett tag sedan jag skrev något om priserna på svenska guldmynt fram t.o.m. 1872 och det känns som att det är dags igen. Som en repetition så jämför jag alla prisutfall på de större auktionerna med priserna på Haganders auktioner för motsvarande mynt och får därmed fram ett index. Om exempelvis priset på den senaste auktionen var 20% högre än Haganders pris så blir indexet 120. I undersökningen ingår MISAB 30, Frimärkshuset 149 och MISAB 33.

Om man tar medelvärdet för varje auktion och år så får man följande tabell:

Antal myntMedelindex
MISAB 3023120
Frimärkshuset 14919140
MISAB 3331164
Totalt 201973144
Totalt 2018188145
Totalt 2017113109
Totalt 201689101

För ett år sedan skrev jag följande:

“Nu kan man ju fråga sig om trenden kommer att fortsätta på detta sätt? Knappast troligt om ni frågar mig. Det har nämligen visat sig att prisnivåerna höjs när en stor samling säljs; vi såg det med Bondes, med Haganders och nu med Ertzeids samling. Man såg även en liten uppgång när Lindbergs samling såldes, trots att det var en typsamling utan årtalsserier. Tiden mellan storsamlingarna sker en stagnation; marknaden “minns” de nya prisnivåerna så den återgår inte till en tidigare nivå, men det kommer helt enkelt ut för lite toppmynt i mellantiden för att det ska bli den verkliga striden igen. Jag gissar att nivån de närmaste åren kommer att ligga mellan 130% och 150% av resultaten på Haganders auktioner.”

Det visar sig nu att jag hade rätt eftersom indexet för 2019 nästan är exakt samma som för 2018. Det återstår i och för sig en auktion i år (Myntkompaniet i november) men det behövs rätt många mynt som har en avvikande prisnivå för att rubba medeltalet nämnvärt. Hur det blir nästa år vågar jag inte sia om eftersom jag inte hade räknat med den starkt uppåtgående trenden för årets auktioner. Trots att den inte kan betecknas som en dukatauktion (endast 23 objekt) så var resultatet på MISAB 33 i nivå med toppresultatet på MISAB 28-29 (index 167). Det var oväntat!

Under året som gått så har det slagits 17 prisrekord på enskilda objekt. De flesta av dessa har inte ökat med mer än 10-20% vilket inte är så mycket att höja på ögonbrynen åt. Det återstår dock 7 objekt där inga bortförklaringar räcker till för att förklara de skyhöga priserna. Det kan kanske vara intressant att redovisa dem alla här nedan. (Provisioner ej inräknade)

Tid. rek.Aukt.Nytt rek.Aukt.Ökn.%Ökn./år
Dukat 168943000Mi24130000Frim.202101
Ädelf.duk.177071200Hag3210000MI3319528
Dukat 177440000Mi2487000Frim.11759
Dukat 181629444Hag480000Mi3317124
4 Dukater 183798000Mi8210000Mi3011419
2 Dukater 183962000Mi5120000Mi339412
Dukat 186814000Mi2041000Mi3319364

Det var lite knepigt att få till den här tabellen eftersom det inte är så lätt att få plats med allt jag ville ha med. Det blev många förkortningar (som jag hoppas att ni förstår) och ändå var det mycket som inte rymdes. Kvalitén på rekordmynten vore exempelvis bra att ha, men jag kan i alla fall säga att det endast är dukaten 1689 som var högre bedömd på den senaste auktionen. I alla övriga fall har de nya rekordhållarna samma eller lägre kvalitet jämfört med sina föregångare. Ädelforsdukaten 1770 är det dessutom samma ex båda gånger. Det ska också sägas att dukaten 1774 är en annan, kanske unik, variant än den som såldes första gången.

Antalet år mellan rekordnoteringarna hade också varit bra att ha med, men nu får var och en räkna ut det själva.

Var och en får dessutom tolka tabellen som man vill. Min egen reflektion är i alla fall att det är förståndigt att förbereda sig före en auktion genom att ta reda på vad ett mynt man vill ha rimligtvis kan vara värt. Man kan aldrig lita på att den som bjuder emot har gjort hemläxan bättre än man gjort själv.

Rariteter på MISAB 33

Jag har gjort en del uppdateringar på raritetssidorna med avseende på den gångna MISAB-auktionen och det är hög tid att redovisa dem. Det känns dock lite futtigt med min lilla lista från Karl XI och framåt, när de flesta intressanta mynten, vilka jag inte har någon koll på, återfanns tidigare i katalogen. Men det är det ju inte så mycket att göra åt.

Min lista består av 15 mynt och det är ju lite mindre än vanligt. Det beror mest på att det var färre äldre guldmynt än vi vant oss vid de senaste åren. Intressant att notera är att huvuddelen är “nya” ex som inte blivit registrerade tidigare och det tyder på att de kommer från gamla samlingar.

Nr 152. Dukat 1676. (sm 27a)      6 kända ex

Nr 229. Öre SM 1715 (rutad rand).      16 kända ex

Nr 248. Dukat 1743 av ostindiskt guld.      4 kända ex      (ex Ahlström 5)

Nr 261. Riksdaler 1739.      10 kända ex      (ex Ahlström 71)

Nr 271. 1/4 Riksdaler 1748 (sm 105b).      9 kända ex

Nr 273. 2 Mark 1731.      15 kända ex

Nr 289. Ädelforsdukat 1770.      4 kända ex (ex Hagander)

Nr 347. Besöket i Avesta 1794. Mindre diameter.      2 kända ex

Nr 353. Dukat 1816.      11 kända ex

Nr 360. Kröningen 1809. Mindre porträtt      12 kända ex

Nr 436. 2 dukat 1839.      14 kända ex

Nr 453. 1/6 Riksdaler 1828. Slät rand.      2 kända ex (ex Schmitz)

Nr 463. 1/8 Riksdaler 1830. “Stjärnor och blad”.      9 kända ex

Nr 353. 50 Öre 1862. Slutet E.      8 kända ex

Nr 288. Dukat 1757.      1 känt ex

Intressantaste myntet denna gång var dukaten 1757, en årgång som jag inte känner till någon försäljning av sedan Sven Alrik Ljunggrens ex såldes 1910. Förutom sällsyntheten så kan man notera att andra 7:an i årtalet är punsad på en annan siffra. Om den siffran är 3, 5 eller 6 råder dock delade meningar. Bästa sättet att i ett sånt fall veta säkert är att se om man kan avgöra om 1757 års frånsida är stampidentisk med någon frånsida från nämnda årtal. Problemet i det här fallet är avsaknaden av myntbilder på dukater 1755 och 1756. Av de 10 kända exemplaren i privat ägo från 1753 har ingen en frånsida som är stampidentisk med detta ex. Men det är ju inget bevis, bara en indikation.

Vittne i brottsmål

Intressant på TV 3 i morgon kväll (torsdag) klockan 20:00 i serien “Svenska fall” när man sänder avsnittet “Myntsamlaren som försvann”. Bland annat medverkar Per-Göran Carlsson. Det kan man inte missa.

Ibland blir det fel…

Tidigare i sommar fick jag en förfrågan av Dan Carlberg om jag kunde identifiera en dukat 1816 som han fått inlämnad:

Jag svarade att det var samma mynt som i denna provenienskedja: Pripp –> Ahlström 27 (1983) –>?–> Hirsch 37 (1988) –>?–> SBC 27 (1992) –>?–> Ahlström 53 (1996)

Felet jag gjorde då var att jag bara jämförde med bilden från Hirsch 37 och den stämde perfekt. När jag nu fick tillgång till den högupplösta bilden från Numisbid och jämförde den med Pripps exemplar så ser jag dock att det inte är samma exemplar. Det är två mycket lika exemplar som har några små märken till vänster om korset gemensamt. Dessa märken måste alltså komma från stampen.

(Foto Ahlström 27)

Det jag inte kunde avgöra med de gamla svartvita bilderna var några märken som var gemensamma för Ahlström 27 och 53 (exempelvis under porträttet) men som man inte såg på Hirsch 37 och SBC 27. Att man inte såg dem beror ju ofta på skiftande bildkvalitet. Med hjälp av bilden från Numisbid så kan man säkert avgöra att MISAB 33 inte är Pripps exemplar. Det är alltså två olika provenienskedjor och det är nu tillrättalagt på raritetssidan. Rätt ska vara rätt!

När jag nu ändå håller på så kan jag ju också ta upp en annan felaktighet i katalogen till MISAB 33, vilket dock inte berodde på mig.

Lot 247. STOCKHOLM. Öre KM 1719. Räfflad rand. Präglad på nödmyntet “Kronan”. 5,68 g.

Jag riktigt studsade till när jag såg denna objektsbeskrivning eftersom jag aldrig hört talas om en överprägling på “Kronan” förut. “Kronan” skulle enligt direktiven väga 3,6 g, Publica Fide skulle väga 7,2 g och övriga nödmynt 4,5 g. Min teori är att man ansåg att Kronan helt enkelt vägde för lätt för att användas vid överprägling. Men här har man alltså ett ex som väger 5,68 g. Ja det är ju fullt möjligt att det finns ett ex på extra tjock plants som ändå blev överpräglad.

Räfflad rand! Ja Kronan har tvärräfflad rand, Publica Fide har diagonalt räfflad rand och övriga mynttecken har slät rand. Om objektsbeskrivningen var riktig så ville jag absolut ha myntet och jag tordes ju inte nämna det för någon för att på så sätt försämra mina chanser. Jag riktigt längtade efter visningen så att jag själv kunde besikta randen och avgöra vilken räffling det var.

Varför berättar jag det här nu då? Ja, när man går in på Numisbid så ser man att objektsbeskrivningen har ändrats. Det rätta är tydligen att det var Publica Fide som blivit överpräglad. Jag förmodar att det var någon samlare som tänkte precis som jag och påpekade felet efter att ha sett det på visningen i Moheda. Ett visdomsord är att man aldrig ska tro att andra samlare inte tänker på samma sätt som man gör själv.

Lite nytt på Karl XI:s sidor

Jag har inte bloggat så mycket på sistone men det betyder inte att jag inte har jobbat med hemsidan. Som en del redan har upptäckt så har jag bland annat lagt in Karl XI:s 8 Mark och 4 Mark på både Raritetssidan och Typsamlingssidan. Nu senast blev typsidan med 2 Mark typ 2 klar, inklusive 10 satellitsidor (4 med varianter och 6 med rariteter).

Nu har vi blivit lovade att katalogen till MISAB 33 är på gång så då lär jag få annat att göra ett tag. Men någon typsida till ska jag väl hinna få klar innan dess.

Typsidan för OSCAR II är färdig

Det tog lite längre tid än det borde behöva ta att få Oscars sida färdig, men det beror mest på att det finns så mycket annat som man kan sysselsätta sig med på sommaren. Nu är det ändå färdigt och jag får erkänna att jag har hädat. Jag har förkastat urgamla traditioner genom att degradera ett antal typer till att bli enbart varianter. Men jag får väl säga som den gamle Brask: “Härtill var jag nödd och tvungen”.

För att förtydliga vad jag menar så börjar jag med att visa två åtsidor till Karl XI:s 2 Mark 1671. Båda är upptagna i SM-boken som nr 122a trots att den ena har SVECIAE i omskriften och den andra har SVE. Detta plus otaliga andra exempel har format min åsikt om omskriftens betydelse för typindelningen: Så länge som omskriftens betydelse inte ändras så är stavningen inte typgrundande! Inte heller när det rör sig om uppenbara gravörsmissar som exempelvis när Hindrich Zedritz blandade ihop höger och vänster och graverade IX på en Mark 1671. Om man däremot punsar in NORR på en riksdalerstamp 1814 så ändras betydelsen och då blir det en ny typ. Rätt så klart rättesnöre tycker jag.

När jag nu återvänder till Oscar II efter att jag inte intresserat mig för honom på många år så slås jag genast av att O och OCH betyder två olika typer. Och inte nog med det; i SM-boken är 2 Kr 1878 och 1880 med OCH också är olika typer, trots att skillnaden mellan porträtten inte är större än på 2-markerna ovan.

På 2 Kr 1890 så flyttas gravörsignumet upp på halsavskärningen och även det innebär en ny typ. I det fallet behöver man inte gå längre tillbaka än till Adolf Fredriks riksdaler 1754 där samma ändring inte innebär mer än att man lägger in ett b på sm 44.

Okej, nu kan man givetvis hävda att den tekniska nivån på Oscars tid var betydligt högre än det var ett eller två århundraden tidigare och att även små förändringar var mer betydelsefulla. Men det är ju det som är den springande punkten; ska man vara konsekvent i typindelningen eller bara relativt konsekvent beroende på den tekniska nivån? Själv tycker jag att typindelning kan vara nog så bekymmersfull även om man sätter upp helt konsekventa regler.

Nu är jag mycket väl medveten om att det jag skrivit här inte har den minsta betydelse. Man kan inte vända ett hangarfartyg med hjälp av en liten åra. Intresset för samlare att äga en 2 Kr 1878 med OCH kommer inte att minska ett dugg bara för att jag inte tycker att det är någon egen typ. Det märks inte särskilt mycket ens i min egen uppställning. Om något är det väl bara mer översiktligt när alla 12 årtalen (1876-1904) av 2-kronorna hamnar på samma typsida.

PS

Jag har även lagt in de artiklar jag hade i artikelarkivet.

Vem var “EGO”?

Tidigare postat 13/4 2017

I höstas fick jag i min ägo en liten svit Ahlströmkataloger, nr 1-24, som var fullklottrade med köparnoteringar. Som vanligt i modernare kataloger så det ju mestadels spadnumren som är antecknade och de tillhörande namnen på köparna förekommer mer sporadiskt. De köpare som är namngivna är oftast välkända handlare och samlare, som exempelvis Selin, Westerlund, Österlund, Törngren, Algård osv. Mycket intressant för en proveniensforskare!

Vem som skrivit dessa anteckningar går dock inte att utläsa; han har konsekvent benämnt sig själv som “EGO”. Jag upptäckte dock en ledtråd till den mystiske katalogägaren: på en handfull köpare hade han skrivit in förnamnet, som om deras identitet var så självklar att det inte behövdes mer. Främst 3 namn, Anders, Johan och Ted, förekom i så gott som alla kataloger och därutöver förekom även Rolf och Hugo ganska flitigt. Min tanke blev att detta måste vara namnen på “EGO:s” närmaste myntkompisar. Visste man bara vilka dessa var så skulle även namnet på EGO vara givet?

Jag skickade iväg min fråga till Kjell Holmberg, som ju varit med länge, och fick napp direkt: “Kombinationen av namn får mig genast att tänka på Ted Malmstedt, Anders Frösell, Johan Wilander, Johans kompis Hugo samt Rolf Sjöberg. Ring till Johan Wilander så kanske han kan hjälpa dig.”

Detta resulterade i ett mycket trevligt samtal med en rolig och synnerligen speciell farbror. Johan har nyligen fyllt 84 år och har varit med i auktionssammanhang ända sedan 1960-talet. Om någon skulle förtjäna att bli behandlad i en egen artikel så är det han, men det får bli någon annan gång. På frågan vilken EGO kunde vara så kunde han först inte säga säkert, det här var ju för över 30 år sedan och han har ju naturligtvis med åren skaffat sig en omfattande bekantskapskrets. Lösningen kom genom att han frågade om vilka mynt EGO köpt och genom sina egna anteckningar kunde han genast säga: “Det var Erik Kroon som köpte dessa mynt!”

Erik Kroon var en mycket välkänd myntprofil på 1970- och början av 1980-talet, bland annat SNF:s klubbmästare under många år. Han dog hastigt och alldeles för tidigt i april 1985, och numera är det inte många i samlarkåren som kommer ihåg honom. Även om hans samling inte var speciellt känd och min kunskap om honom är mager, så har jag ändå givit honom en plats bland “Kända samlingar”. Kanske kommer det fler pusselbitar med tiden.

Myntträff hemma hos Johan Wilander bara några månader innan Erik Kroons frånfälle. Det är Erik som sitter närmast kameran. Övriga på bilden är Anders Frösell och Rolf Sjöberg med fruar, Ted Malmstedt samt den mer anonyme Hugo Lundqvist (mitt i bild, under tavlan). Johan Wilander befinner sig bakom kameran. Myntträffarna med likasinnade var då som nu en av hörnstenarna som myntsamlandet vilar på. 

Bankanekdot

Tidigare postat 13/2 2017

Jag läste en rolig anekdot i tidningen idag. Det var på mitten av 1990-talet då nästan alla banker fick tas om hand av statens bankakut. Chefen för en bankfilial i en av Sydsveriges småstäder hade frågat sin 7-årige son hur det hade varit i skolan i dag.

-Vi skulle berätta vad våra pappor jobbar med.

-Jaha, vad sade du då?

-Sotare!

-Va! Varför sa du så?

-Jag kunde ju inte säga “bankdirektör” heller ! 😉

Ett gammalt brev

Tidigare postat 22/1 2018

Jag såg att Ulf Ottosson nämnde på Facebook att August Strindberg just den här dagen för 106 år sedan blev uppvaktad av 10000 människor på sin 63 års dag. Han var onekligen populär den gode Strindberg, dock inte i alla läger. Jag har tagit del av Johan Otto Wedbergs brevsamling som finns bevarad på Riksarkivet och där finns nedanstående brev med, daterat den 29:e mars 1911.

“Broder Wedberg!

Ehuru jag personligen tillhör det konservativa lägret, med undantag av spannmålstullarna, vill jag likvisst läsa vad som rör sig inom antipoderna, och då nu von Heidenstam vågat sig på att svara på guden Strindbergs alla otidigheter, prenumererade jag 1/3 på hans organ “Aftontidningen” för att se de eventuella giftosprutningarna.

Då jag ej vet om du har alla tidningarna har jag för din samling “numismatiska utklipp” 2 artiklar om “Sveriges Anor”, varuti Strindberg använder numismatiken såsom bevismaterial uti sin avhandling utav vilken jag ej begriper en smul, då jag därför är alldeles för okunnig uti lingvistiken och hela den bevisföring som Strindberg anför. Vad säger han för nonsens om 3 kronor på Anund Jakobs mynt? Jag har inga uppslagsböcker till handa, men kan omöjligen erinra mig dessa heraldiska tecken på Anunds få mynt?

Så snart jag får höra av min bror i Amerika rörande dina frågor får du höra utav 

Din gamle vän

Magnus Lagerberg

Vad Strindbergs sammelsurium om 3 kronor beträffar, återfinns ju dessamma uti såväl tyska som engelska med flera städers vapenbilder, för att ej tala om personvapen.”