Rariteter på MISABs webbauktion 41

Så har det varit en auktion igen med en del rariteter som jag känner ett visst behov att få redovisa. Jag tycker att MISAB har varit väldigt försiktiga med att ange svårighetsgraden, men de är ju bra för de som är pålästa. Man slarvar med bilderna också, och man får oftast se mer bakgrund än mynt. Ändå blir det överlag bra priser och för att illustrera det har jag även lagt in slutpriserna i tabellen nedan

nr 291 Öre klipping 1625Hammarpräglad
från Säter
sm 11115 kända ex800 kr
nr 301/2 Öre klipping 1627Hammarpräglad
från Säter
valör 1/2
sm 118a14 kända ex2900 kr
nr 331 Öre klipping 1626Arbogasm 12910 kända ex34000 kr
nr 361 Öre 1627Nyköping
vinge nedåt och
årtalet MDCXXVII
sm 149a12 kända ex5200 kr
nr 592 Mark 1668delad omskriftsm 117a8 kända ex5200 kr
nr 651 Mark 1665mm IK
brett porträtt
CAROLVS
sm 159a5 kända ex7600 kr
nr 804 Mark 1711sm 5113 kända ex10500 kr
nr 1011 Riksdaler 1738mm HMsm 7915 kända ex11000 kr
nr 1041 Mark 1720sm 11914 kända ex9400 kr

Det är lite förvirrande just nu, dels för att liveauktionerna och webbauktionerna har samma nummer och dels för att man kör med dubbla sm-referenser. Men båda problemen är väl av övergående natur. Jag använder fortfarande gamla sm-boken som referens och jag bävar lite inför tanken att jag en dag måste gå igenom alla mina sidor och uppdatera till en nyare referens. Men den dagen, den sorgen!

Jag fick ett mail…

Jag fick ett mail från Janne Holmberg, som väl känner till min aversion mot hammarpräglade klippingar, och jag tycker att fler kan få ta del av både mailet och bilden han bifogade.

“Hej

Måste få skicka en bild på en fantastisk klipping, från Avesta myntmuseum, och enligt mig den bästa hammarpräglade som finns. Kan du få in den på någon sida vore det ju skoj. Då får man se hur vackra dessa mynt kunde vara, när de blev tillverkade med noggrannhet jämfört med den vanliga snabba tillverkningsteknik som utfördes. Detta museum måste du planera in i framtida resor. I år öppet under sommaren tors – lördag kl 13 – 15. 2 tim behövs  första gången.”

Kanhända försöker jag klämma in ett besök i Avesta. Har länge vetat att museet är värt att besöka, men det har aldrig blivit av. Och, tja, i det där skicket skulle nog även jag kunna tänka mig att äga en hammarpräglad klipping

En bra fråga

För en tid sedan fick jag en mailfråga som löd så här:

Hej!

Jag håller på att stämma av min kopparmyntsamling mot din hemsida och funderar på om det kan ha smugit sig in ett litet fel? Du skriver under Typsida – Karl XIII – 1 Skilling – Typ 1 med långa pilfjädrar: “Denna frånsidesvariant användes bara under en del av 1812 och är därför ganska sällsynt.”

Men Tonkins “Myntboken 2016” och Delzannos “Sveriges Myntbok” hävdar båda att det är varianten med korta pilfjädrar som är mer sällsynt 1812, i vart fall har den varianten ett högre listpris. Vet du hur det förhåller sig?

Jämförelse mellan långa och korta pilfjädrar
Utdrag ur Delzannos “Myntårsboken 2022”

Ju mer jag tänkt på frågan desto intressantare har den blivit. Det är nämligen så att man 1812 började med långa pilfjädrar och höll på med det större delen av året. Jag vet inte när man övergick till korta fjädrar, men slutresultatet är i alla fall att det finns betydligt färre kvarvarande mynt med korta pilfjädrar just det året (1812). Det jag menade i min kommentar var dock att under perioden 1812-1817 var varianten med långa fjädrar sällsyntare eftersom den bara präglades 1812.

Detta leder till frågan om vilken variant 1812 som egentligen är mest eftertraktad och därför bör betinga ett högre pris? Är man ren typsamlare så spelar ju årtalet ingen roll och man kan ju välja ett “billigare” årtal. Går man ett steg längre och även vill ha viktiga varianter som inte har med årtalet att göra så eftertraktar man “långa fjädrar” 1812 och “korta fjädrar” av vilket årtal som helst. Det är endast när man vill ha alla årtal och alla varianter som korta fjädrar 1812 blir värd priset i värderingsboken. Hur stor del av samlarkåren samlar Karl XIII på detta sätt?

Nu är det dock även så att en värderingsbok på sätt och vis är en självuppfyllande profetia. En högt värderad variant blir extra eftertraktad bara för att den är högt värderad. Det är rätt ologiskt men många samlare tänker som så att “ska jag bara ha ett ex av Karl XIII:s Skillingar ska det banne mig vara det bästa och sällsyntaste som jag kan hitta” och då blir ju också konkurrensen om dessa mynt större.

Ett annat exempel på samma fenomen är Riksdalern 1814 med NORR; mer än dubbelt så dyr som ett likvärdigt exemplar av ett senare årtal.

Nåväl, nu var mitt inlägg bara en reflexion över ett förmodligen olösligt problem. Självuppfyllande profetior som redan finns kan ju knappast trollas bort. Det man kan göra som enskild samlare är att klargöra för sig själv vad man egentligen samlar på och bortse från vad (man tror att) andra samlare eftertraktar. Kanske svårare i praktiken än i teorin…

Hertig Johan av Östergötland

Så har jag då lagt upp hertig Johans sidor. Det tog några månader det också, även om omfattningen av hans myntning inte var så stor. När jag tittade på saken så blev jag förvånad över hur många auktioner som hållits utan att kunna erbjuda ett enda av hertigens mynt. Exempelvis så hade Hirsch Mynthandel 3+2 av hertigens mynt på sina 2 första auktioner, men på de övriga 37 auktionerna har jag bara hittat 3 mynt totalt. Man kan alltså säga att det krävs ett visst tålamod att samla på hertig Johans mynt.

Ibland är det trögt…

Äsch, nu får det vara nog! Har suttit och velat med det här blogginlägget över en månad nu utan att kunna bestämma mig för vad jag egentligen vill skriva. Nu får det bli vad det blir.

AuktionTotalsummaAntal
nr
Medelpris
Oslo Myntgalleri auktion 28, 29 och 30
omräknat till SEK
ca 39 miljoner1879ca 20700 kr
MISAB 38 (Kihlbergs samling)ca 10 miljoner484ca 20700 kr
Myntkompaniet 22 (Ove Karlssons samling)ca 10 miljoner935ca 10700 kr
MISAB 40ca 10 miljoner1199ca 8300 kr
Myntkompaniet 23ca 2,6 miljoner532ca 4800 kr
Hagander 1-4 (2011-2012)
omräknat till SEK
ca 70 miljoner893ca 78000 kr

Här har jag suttit och lekt med siffrorna. Ville jämföra vårens svenska auktioner utifrån de enda objektiva mått som man får “gratis”, nämligen omsättningen och antalet auktionsnummer. Tog även med Oslo Myntgalleris senaste rekordauktion och Haganders samling för att få lite spridning på siffrorna. Jag avstår dock denna gång att komma med några djupa analyser. Det får var och en göra själv!

Sincona 76 (samlung Annemarie und Gerd Köhlmoos)

nr 15991 Dukat 1683porträtt med mantelsm 375 kända exex Hagander 4
nr 16094 Mark 1720sm 10715 kända exex Künker 271
nr 16101/2 Riksdaler 1723Krellmyntsm 923 kända exex Künker 96
nr 16121/2 Riksdaler 1734sm 9815 kända exex Künker 180
nr 16131 Dukat 1747FRIDERICVSsm 376 kända exex Hagander 2
nr 16151 Riksdaler 1754gs F under bildensm 44a7 kända exex Hagander 4
nr 16201 Dukat 1787sm 3111 kända exex Hagander 2
nr 16231 Dukat 1795sm 37 kända exex Hagander 4
nr 16241 Dukat 1816sm 811 kända exex WAG 23
nr 16294 Dukater 1846sm 115 kända exex Hagander 1

Själv tycker jag antalet raritetssidor som jag måste uppdatera också säger en hel del om en auktion och Sinconas auktionsdagar i maj var något av ett utropstecken bland europeiska auktioner. Den första auktionsdagen såldes totalt 1775 mynt från hela världen från Ingamarie och Gerd Köhlmos samling. Samlingen var tydligen hopsamlad under de senaste 20 åren och man har verkligen samlat med omsorg. 49 svenska mynt varav 10 riktiga rariteter och man kan ju förmoda att det var liknande med mynten från andra länder. Imponerande, speciellt som det ryktas att det här är parets andra samling. Den första såldes på 1990-talet!

Sincona 77

nr 30731 Dukat 1753sm 510 kända ex
nr 30741 Riksdaler 1754gs F under bildensm 44a7 kända ex
nr 30761 Dukat 1790sm 344 kända exex Hagander 2
nr 30822 Dukater 1836sm 715 kända ex

På auktionen dagen efter sålde man ytterligare 3000 nummer från andra inlämnare och även här hittar man några svenska rariteter. Väldigt ovanligt med så bra svenskt material från en utländsk auktionsfirma.

Myntkompaniet 23

nr 1321 Dukat 1716sm 1814 kända ex
nr 1378 Mark 1698axelharnesksm 318 kända exex MISAB 36
nr 1612 Mark 1722sm 11313 kända exex MISAB 8
nr 1701 Riksdaler 1759sm 4812 kända exex MISAB 5
nr 1834 Mark 1755sm 847 kända ex

På Myntkompaniet den 14/5 såldes också en del rariteter, men det här var ju inte alls en auktion av samma dignitet som den man hade i mars.

SNF 178

nr 41 Öre 1635 Göteborgårtalet i omskriftensm–3 kända exex Svensson

På SNF:s årsmöte i Göteborg den 21/5 hölls också auktion och även där fanns en raritet med. Mynten i Svenssons samling börjar tryta och det finns tråkigt nog inte så mycket intressant kvar, men den här göteborgsrariteten var ju rolig.

Rariteter på MISAB 40

Så har man varit på en myntauktion igen, för min del den första sedan i höstas. Alltid lika trevligt att träffa likasinnade igen och nu speciellt när det gick under normala former utan inskränkningar. Man kan dock konstatera att det var ganska glest i bänkraderna, vilket förmodligen berodde på att det var valborg och många hade andra begivenheter inbokade på hemmaplan. Ska man gå efter prisresultaten på objekten så satt nog de flesta framför datorn och bjöd i stället.

30 raritetssidor har jag fått uppdatera vilket är en minskning gentemot de båda fantastiska auktionerna i mars, men ändå fullt godkänt. I listan nedan har jag noterat att 14 av dessa är “nya” exemplar, det vill säga tidigare okända av mig. En stor anledning till detta är att det denna gång kommit in flera gamla samlingar vars mynt ofta inte inköpts på de större auktionerna. I kolumnen längst till höger har jag markerat dessa mynt med initialerna för Karl-Einar Strid, Upplands Enskilda Bank och Einar Andersson. En eftersläntrare från Ove Karlssons samling finns även med.

Kan dock påpeka att “antalet kända ex” för Karl XI:s 2-marker kanske inte stämmer med antalet på respektive raritetssida eftersom jag just nu även håller på att uppdatera dessa sidor med Berndt Göhles fantastiska samling som han redovisat i sin nya bok. Sällan eller aldrig som man får ta det av så mycket användbart material på en och samma gång. Återkommer om detta i ett senare inlägg.

nr 1831/2 Riksdaler utan årGIIA:s begravningsm–11 kända ex
nr 1841/4 Riksdaler utan årGIIA:s begravningsm–7 kända exny
nr 2091/2 Riksdaler 16401639 års åtsidasm–3 kända exnyKES
nr 2132 Mark 1641sm 5412 kända ex
nr 2191 Mark 1647sm 739 kända exnyKES
nr 2211 Mark utan årsm 79a8 kända exnyUEB
nr 239Dukat 1677sm 306 kända ex
nr 2464 Mark 1673bakvänd valörfyrasm 73b7 kända exKES
nr 2474 Mark 1683utan mmsm 74a7 kända exKES
nr 2494 Mark 1689sm 8013 kända exnyUEB
nr 2542 Mark 1664Typ 10:7sm–5 kända exnyKES
nr 2552 Mark 1664Typ 9:1sm 9911 kända exny
nr 2622 Mark 1669Typ 27:2sm 120b11 kända exKES
nr 2692 Mark 1680SVECIAEsm 1357 kända exnyKES
nr 2721 Mark 1664mm IK, SVECIAsm 156a1 känt exKES
nr 2731 Mark 1671årets mindre porträttsm 1647 kända exKES
nr 3231 Dukat 1716sm 1813 kända ex
nr 3288 Mark 1701sm 3515 kända exOK
nr 3304 Mark 1715sm 5415 kända exny
nr 3322 Mark 1699axelharnesksm 599 kända exny
nr 4251 Dukat 1769sm 325 kända exny
nr 4341/4 Riksdaler 1753sm 7010 kända ex
nr 4394 Mark 1752vertikalt räfflad randsm 81b10 kända exnyUEB
nr 44010 Öre 1755sm 919 kända exny
nr 4425 Öre 1761sm 1077 kända exny
nr 4671 Dukat 1778sm 1410 kända exEA
nr 4681 Dukat 1782rent årtalsm 215 kända exEA
nr 5101 Dukat 1793sm 111 kända ex
nr 5111 Dukat 1795sm 37 kända exEA
nr 5121 Dukat 1801Ädelforssm 118 kända exEA

2 Mark 1720 med “rent” årtal

Det jag tycker är roligast att blogga om är när jag kan visa något som de flesta aldrig sett förr. Här ett sådant exempel! Av de numera 11 exemplaren av 2 Mark 1720 med kronor på manteln (sm 111b) som jag känner till så är detta det enda där man inte kan ana sig till någon ompunsning av årtalet (1720/19). “Äsch”, tänker kanske någon, “det är väl bara svagpräglat”. Ja, det skulle det kunna vara, men det blir mindre troligt när man tittar på bildcollaget nedan.

Till vänster har vi ett ex som såldes på MISAB webb 26 och där ser man tydligt den lilla spetsen på nian som sticker fram vid årtalsnollan. Den ser ut som ett bakvänt Q. Till höger har vi en annan bild av myntet ovan och inte heller där ser man någon ompunsning. Nästa steg i den här slutledningen är att försöka avgöra om mynten är stampidentiska eller inte, och i det här fallet är det lätt; titta bara på kronringarna. De är helt olika vilket ju bevisar att det är två olika stampar som använts.

Nu är ju det här inget riktigt bevis eftersom båda stamparna mycket väl kan ha samma ompunsning och därför kommer ägaren att ta med sitt mynt till Frimynt för att få det vederbörligen luppat. Förmodligen blir det till Hamrin han går. Om han inte har den redan så vill han nog gärna ha med denna variant i sin nästa volym av “Mynten i Sverige”. Själv är jag dock redan övertygad om att detta är det första kända exemplaret med rent årtal. Roligt!

Rariteter på Boberg 17

Ibland undrar jag om inte den här hemsidan har vuxit ifrån mig. För närvarande har jag gjort 1911 sidor, 176 blogginlägg och lagt in 8386 bilder! Rimligtvis innebär detta att det är en hel del av dessa sidor som jag aldrig mer kommer att besöka. Och det är ju synd eftersom, om jag känner mig själv rätt, det nog finns drösvis med stav- och faktafel som jag nog borde ta mig tid att rätta. Men det blir sällan tid till det eftersom jag hela tiden har något nytt projekt på gång.

Anledningen till att jag tar upp det här är att jag härom dagen fick anledning att gå in på Martin Anderssons sida bland “Kända samlingar”. Där upptäcker jag då att jag lovat att redovisa alla rariteter från hans andra samling som såldes på Boberg 17 (1930). Och jag hade inte kommit längre bak än till Adolf Fredrik. En hel del att uppdatera alltså!

Nu är det ju ett problem med så här gamla kataloger eftersom det oftast inte finns bilder och de bilder som finns är av mycket dålig kvalitet. Det blir problem inte bara med att identifiera specifika mynt, ofta kan man inte ens avgöra om det är en raritet som sålts.

Nr 758 överst på det här urklippet är som synes en “troyska ass”, men det framgår inte klart vilken variant det är. Oddsen är dock höga att det är den vanligare varianten med 7 serafer. Man kan också förmoda att man skrivit åtminstone rr om det varit rariteten med 9 serafer. Lika lätt i slutledningen är det inte med nr 765-6 längst ner. Är det 1837 eller 1838 som har gravörsignum G eller är det båda? Jag hade ju för mig att 1838 med G var okänd fram till Ahlström 30 där man var väldigt främmande för varianten. Men det kan ju ha varit gammal kunskap som glömts bort. I vilket fall så är det utan bild och utan anteckning om köparen omöjligt att avgöra om det är 1, 2 eller 0 rariteter som sålts.

Bilderna i så här gamla kataloger är inte så bra. Man hade problem med reflexerna på mynten och därför gjorde man en avgjutning i vax eller gips eller dylikt, och sedan tog man en bild av avgjutningen i stället. På det sättet synliggjorde man exempelvis kanthack, plantsfel, centrering och svagpräglade partier förvånansvärt väl, men patina och andra färgvariationer försvinner ju helt. I det här fallet kunde jag konstatera att det var en årtalsraritet, men eftersom det inte finns några tydliga kännetecken så är det omöjligt att avgöra om det är något av de redan kända exemplaren. Den fick alltså hamna längst ner på raritetssidan bland “Försäljningar utan foto”.

När det gäller Boberg 17 så kunde jag konstatera 39 rariteter från Gustav II Adolf och framåt, men det finns säkerligen ganska många till. Av dessa var 12 mynt fotograferade, men det var bara 7 som gick att använda för att specificera vilket exemplar det var. Till detta kommer 6 exemplar som gått att identifiera tack vare provenienser från katalogerna över Bondes samling. Sammantaget alltså 13 identifierade mynt av 39 möjliga vilket får anses som ett bra resultat. Det händer bara alltför ofta att man inte kan identifiera något alls i äldre kataloger.

Registren över Gustav II Adolfs raritetssidor klara

Så tog jag mig då för med att göra färdigt registren över GIIA:s raritetssidor. För mig känns det lite som att göra samma sak en gång till eftersom jag redan lagt in länkarna på Typsamlingssidorna. När det gäller de mer komplicerade myntgrupperna så går jag själv ofta via Typsamlingssidorna eftersom det är lättare att orientera då, men vet man vad man söker så går det ju fortare att gå via registren.

145 aktiva sidor blev det till slut eftersom det blev ett antal som föll bort på vägen sedan de överstigit 15 kända ex. Dessa inaktiva sidor är dock sparade som “S” på typsamlingssidorna. Onödigt att ta bort jobb som redan är gjort.

Ibland tycker jag att det går alldeles för långsamt för mig med det här projektet, men problemet är ju att det hela tiden kommer så mycket annat intressant (och även det som är mindre intressant men som ändå måste göras) i vägen som jag också vill ägna mig åt. Nu senast var det ju 2 nya kataloger från MISAB som ju tog några dagar att gå igenom. (Jag återkommer om dem i senare inlägg.) Och så fort jag köpt Berndt Göhles nya bok så lär jag väl ha det jag gör några månader med att syssla med Karl XI:s 2-marker. Så det är bara att acceptera att allt får ta den tid som behövs

Ett 7:e exemplar

(Foto Künker 362)

På Künkers auktion 362 (22 mars) såldes en dukat 1867 med omvänt myntmästarmärke. Varianten är mycket sällsynt och för närvarande känd i endast 7 exemplar. På Künker hade man dock missat att det var något ovanligt och bjöd ut den som en vanlig dukat 1867, vilket naturligtvis gör att en beprövad myntsamlare kvicknar till ordentligt. Man hoppas att man är den enda som sett detta misstag och att man därmed kan göra en fin affär. Detta är dock oftast en fåfäng förhoppning eftersom vi myntnördar i grunden är gjorda av samma skrot och korn, och de som varit med ett tag missar inte ett sådant byte. Nu såldes myntet för 5500 euro + provision, vilket jag tycker är ett rimligt pris i dagens läge.

Myntet kommer från Mark Saltons samling, men utöver det har man inte angett någon ytterligare proveniens. Salton var dock en känd mynthandlare och liksom sin far Felix Schlessinger mycket flitig på att anteckna allt relevant om olika myntförsäljningar. Se mitt blogginlägg från 21-09-19! Det skulle förvåna mycket om han inte skrev ner provenienser även på sina egna förvärv. Jag gillar ju provenienser och vill gärna ha så mycket som möjligt till mina raritetssidor. En fråga till Andreas Kaiser på Künker kan ju kanske inte skada.

Slutligen har vi också frågan hur en dylik variant kan uppkomma. Det är svårt att se någon annan orsak än att det rör sig om en ren gravörsmiss, vilket i sig är märkligt med tanke på den ordning man ändå hade på Myntverket på 1860-talet. Det var ju Lea Ahlborn som hade ansvaret och det är nästan orimligt att denna ordningsamma gravör själv skulle göra ett sådant misstag. Nu hade väl även hon medhjälpare som var mer benägna till misstag, men hur det egentligen gick till får vi kanske aldrig veta.

Nu upptäcktes felet uppenbarligen på ett tidigt stadium, tydligen redan vid den första lilla provserien. Det som tyder på detta är att det finns så få kända ex och att förmodligen alla är ocirkulerade. Det finns visserligen 2 ex i kvalitet 1+/01, men de betyder inte att de har cirkulerat i handeln. Slitaget kan ha uppkommit på annat sätt.