Lika som bär

Den övre bilden har jag fått av Roger Jonsson som ville ha in den på raritetssidan. Han köpte den på en Stack’s auktion i USA ca 2014. Det undre myntet ligger för närvarande ute till försäljning på en auktion i Luxemburg.

Vid en första blick ser man bara den grova repan på kinden som det nedre myntet har. Tittar man närmare upptäcker man dock att plantsfelen som syns tydligt på Rogers mynt har sina exakta motsvarigheter på det andra myntet. Till och med det inristade R:et på åtsidans fält kl 2 kan anas även på den nedre bilden.

Varför repan på kinden har tillkommit begriper jag inte, men annars är myntet som nu är till salu en kopia av Rogers mynt. Jag avråder bestämt från att bjuda på myntet.

1/6 Riksdaler 1804/3

Hittade den här bilden i mitt arkiv som jag faktiskt gjorde i ordning redan för två år sedan. Den föreställer frånsidorna till 2 stycken 1/6 Riksdaler 1804 som såldes på MISAB 23 respektive 28. Båda gångerna har man angett att 4:an i årtalet är ompunsat på en 3:a. Men det är ju tämligen tydligt att det inte är samma stamp som använts. Till exet från MISAB 23 har en fräsch stamp använts och där syns ju ompunsningen tydligt även utan större förstoring än så här. Det andra exet har en mängd små stampklumpar/sprickor och det är ingen tydlig ompunsning.

Jag tror nog att man gjorde ett misstag på MISAB 28 och det man tog för en överpunsad 3:a egentligen bara är ytterligare en stampklump. Att det ska finnas två stampar med samma ompunsning är också mycket osannolikt, även om det inte är omöjligt.

SNF:s årsmöte 2020

Förra helgen anordnade Sveriges Numismatiska Förening (SNF) sitt, på grund av pandemin, framflyttade årsmöte i Linköping. Närvarande var 8 styrelseledamöter (inklusive suppleanter) och 4 vanliga medlemmar. Den låga närvaron kan naturligtvis delvis förklaras av rädslan för coronaviruset men den som läst Leif Skarps inlägg i Myntbloggen kan nog ana att en del nog även beror på att styrelsen inte ansträngt sig så mycket för att göra mötet attraktivt. Det Leif dock inte skrivit något om är att medlemmarnas intresse att åka på SNF:s årsmöten i stort sett alltid är lågt, oavsett program.

Av skäl som jag inte tänker gå in på här så förekom det så sent som i somras en hel del oro i SNF:s medlemskår. Folk talade bland annat om att skicka in en skrivelse och kräva ordförandens avgång. Andra skulle visst säga upp sina medlemskap. Enligt min mening är dock dylika viljeyttringar totalt bortkastade eftersom de är bortglömda fortare än bläcket hinner torka på papperet de är skrivna på. Det enda sättet att effektivt göra sin stämma hörd i en förening är att åka på årsmötet och använda sig av sin rösträtt. Dit åker man dock inte och det är fullständigt obegripligt.

Själv hade jag lämnat in en motion till årsmötet och åkte dit för att tala för den. Grunddragen i motionen var taget ur mitt blogginlägg “Krävs det en stadgeändring i SNF?” och den utmynnade i förslaget att ge styrelsen i uppdrag att se över stadgarna för att skapa en bättre medlemsdemokrati. Styrelsen ansåg dock att ett större medlemsengagemang inte nödvändigtvis kräver en stadgeändring och eftersom det uppenbarligen inte finns tillräckligt många engagerade medlemmar så röstades motionen ner.

Inspiration till motionen fick jag från en annan ideell och landsomfattande förening; SRB-föreningen har ca 1000 medlemmar och är väl förankrad i 23 lokala klubbar från Skåne i söder till Norrbotten i norr. Klubbarna väljer årligen sina ombud till föreningens årsmöte och självklart är det föreningen som betalar ombudens årsmöteskostnader. Trots att de ca 25 ombuden är de enda som har rösträtt på årsmötet så är det sällsynt att det är färre än 100 medlemmar som är anmälda till årsmöteshelgen. För oss inom SRB-föreningen är det här tingens naturliga ordning, men inom numismatikens underbara värld så verkar det vara tankar som aldrig tidigare blivit tänkta.

Det jag reagerat på inom SNF är att man, trots sin nuvarande storlek, fortfarande har stadgar som bäst lämpar sig för en liten lokal förening. Resultatet av detta blir ofrånkomligt att föreningen inte har ett fungerande årsmöte. Styrelsen anser sig kontinuerligt arbeta för ett större medlemsengagemang, men oavsett vilken tidsperiod man jämför med så har man inte lyckats särskilt bra. Ett fungerande årsmöte ska fungera både som bollplank och kontrollorgan, men eftersom styrelsen helt styr årsmötet så blir det intet av detta.

Föreningen har heller ingen förankring någonstans; inte i medlemsleden och nu när man bränt broarna med KMK så har man det inte heller i museivärlden. Och slutligen: eftersom styrelsen styr årsmötena så väljer man också i praktiken själva in vilka som ska sitta i den egna styrelsen. Är det bara jag som blir upprörd av detta?

MISAB 34

Så har man då prövat på den här nymodigheten som kallas “LIVE-bidding” och det är ju alltid kul att ställas inför något nytt. Ett lätt och smidigt sätt att ruinera sig ifall man inte ser upp. Påminner en del om nätkasinon i det att det är så lätt att trycka på budknappen. När man sitter i auktionslokalen så blir man i alla fall trött i armen av att hålla upp spaden länge…

Dan Carlberg är med all rätt lyrisk över resultatet på auktionen, men myntet har två sidor och jag och många med mig är inte alls på humör för lyrik. De flesta av oss är trots allt inte så roade av höga priser på mynt vi vill ha. Nedan en lista på de mest iögonenfallande nya prisrekorden på dukaterna som såldes, jämfört med de tidigare rekordnoteringarna för samma årtal. Kan även kallas “en lista över de guldmynt som mest överskridit sitt bästförepris”. 😉

Nrpris nupris då
525Dukat 17591+/01220000Hagander 3samma ex60000
610Dukat 17991+/0190000Hagander 3jämförbar
kvalitet
39000
611Dukat 18011+)(1+/01115000Hagander 1lite bättre
kvalitet
54000
636Dukat 181701/090000Hagander 1jämförbar
kvalitet
34000
7052 Dukater
1850
01/0330000MISAB 17samma ex140000
7062 Dukater
1857
01110000MISAB 1601/0)(0172000

Självfallet skulle man kunna göra en liknande lista även för silvermynt, men där har jag aldrig kommit mig för med att göra några rekordnoteringar.

Jag har hört ryktas att vissa inlämnare, efter vårens framgångsrika nätauktioner, krävt att deras mynt ska säljas på nätet, men jag tror inte att de får något mer betalt om man gör så. I min egen privata lilla analys av MISAB webb 28 kom jag fram till att de som drev upp priserna mest var folk som sällan eller aldrig missar en liveauktion. Samma sak med listan ovan; de flesta mynten där, eller kanske alla (har inte full koll), vanns av bud från auktionslokalen. Visst är det fler budgivare på webbauktionerna, men det verkar inte vara fler köpare.

Det känns som att vi står i ett vägskäl just nu när det står mellan liveauktioner och webb. Den här kombinationen som prövades på helgens auktion tror jag inte är gångbar i längden eftersom tempot blir för lågt. Man skulle bli tvungen att halvera antalet objekt på sådana auktioner för att hinna med allt på en helg. Att sluta med liveauktionerna vore också förödande eftersom de är en av våra viktigaste träffpunkter, där så mycket annat än bara auktionen hinns med.

Det skulle behövas en större analys där man simulerar hur prisbilden skulle sett ut om alla bud från budgivare som aldrig åker på liveauktion tas bort. Det är bara MISAB som kan göra en sådan analys eftersom det bara är de som har alla uppgifter om budgivningen. Jag hoppas att man gör det!

Ännu en uppdatering av 1754 års riksdalrar

Jag trodde i min enfald att jag kommit till vägs ände när det gällde 1754 års riksdalrar, men ack vad jag bedrog mig. Förra gången jag hade ämnet uppe till behandling visade jag hur man känner igen varianten med gs F under bilden, trots att F:et är svagpräglat. Och dessutom berättade jag om den nyupptäckta varianten utan gravörssignum. Nu måste dessvärre delar av detta rivas upp. Men vi börjar väl från början:

Det användes 3 porträttstampar 1754:

  1. Varianten med gs F på fältet under porträttet. Det är samma åtsidesstamp som användes i större skala 1753. RRR
  2. 1754 års 1:a åtsidesstamp som har gs F på halsavskärningen. Vanligt förekommande.
  3. Variant som främst känns igen på den långa rosettsnibben. Det var också denna som vi inte kunde hitta något gravörsignum på. RRR

I “vi” ingår i första hand Roger Jonsson med vilken jag brukar diskutera dylika spörsmål. Anledningen till att vi inte kunde hitta något gs på variant 3 visade sig vara att vi förfogade över för dåligt bildmaterial. Inte ens webbilden från MISAB 20 räckte till. När det nu dök upp ett 3:e exemplar på MISAB webb 28 blev läget annorlunda. Där kan man nämligen zooma in rätt mycket med väl behållen upplösning. Enligt min mening enda fördelen med de där webbauktionerna.

Bengt Svensson hade 2 exemplar 1754 som båda beskrevs som “gs på halsavskärningen”, den ena på webb 26 och den andra på webb 28. Bilden till vänster visar den “traditionella”, vanliga varianten och till höger har vi varianten med lång snibb. Vi måste nog acceptera att båda har något på halsavskärningen som inte kan tolkas som något annat än ett gravörsignum. Det existerar med andra ord ingen variant 1754 som saknar gs.

Det finns dock en rolig sida också med den här historien. Variant 3 användes nämligen i liten skala även 1755. Där har jag bara 1 bild (Ahlström 64) och den är definitivt för dålig för att se några små detaljer, men åtsidan är stampidentisk med variant 3 ovan och då bör det ju finnas ett gs även där.

Riksdaler 1755 med gs F på halsavskärningen är definitivt en variant som måste skrivas in i alla framtida SM-böcker!

Resultat på MISABs webbauktioner 26 och 28

Jag fick ett rätt roligt mail på kvällen efter den sista auktionen som löd:

Det var de sjukaste (högsta) priserna jag någonsin sett.
”Rengjord”, ”gniden” eller ”rispor” verkar inte påverka priset
överhuvud taget – tvärtom. Jag kan skriva hur många exempel som helst,
Handlar det om nybörjare eller miljonärer som inte vet vad dom ska göra
med sina pengar?

Ja, jag håller med, det var rätt chockerande höga priser emellanåt, och det man gärna vill veta är hur stor prisökningen är och vad den beror på. Tyvärr är det nästan omöjligt att svara på dessa frågor eftersom man inte har något enhetligt att jämföra med. En del av sanningen har jag fått fram genom att jämföra med priser på tidigare försäljningar. Jag har hittat 30 st jämförbara mynt på webb 26, och 28 st på webb 28; jämförbara såtillvida att samma variant i samma kvalitet även såldes på MISAB 33 i höstas. Anmärkningar i övrigt på enskilda mynt har jag inte tagit hänsyn till, men detta får man anta tar ut varann när man har ett någorlunda stort jämförelsematerial. Resultatet blev i alla fall att priserna blev 4% högre på webb 26 jämfört med i höstas och det blev 24% högre på webb 28. Totalt kostade dessa 58 objekt ca 79000 kr (454000 – 375000) mera nu än på MISAB 33. (Provisionerna är ej medräknade i priserna)

En generell prishöjning på 24% på mindre än 9 månader är förvisso imponerande, men då ska man ändå ha i minnet att det här i första hand gäller vanligt förekommande mynt, i normalkvalitet, som återkommer på var och varannan auktion. Det är alltså inte mynt man går “all in” för att bli ägare till. Exempelvis så tillhör Karl XV:s caroliner 1868 och 1869 de vanligast förekommande svenska mynten överhuvudtaget och man kam köpa ett toppex för under 5000 kr i princip när som helst. Ändå såldes en 1869:a i mellankvalitet för 8000 kr + provision nu på webb 28.

Intressantare vore om man kunde göra en likadan jämförelse på rariteterna, men dessvärre är ju en av kännetecknen på rariteter att de inte förekommer så ofta till försäljning. Av Bengt Svenssons 80 rariteter har jag bara hittat 7 mynt (alla på webb 26) där det finns jämförbara försäljningar under de senaste 3 åren. I genomsnitt har dock priset på dessa nästan 3-dubblats (282% för att vara exakt). Där kan exempelvis en 8 Mark 1665 i kvalitet 1+ nämnas som på MISAB 25 kostade 11500 kr, men som köparen på webb 26 fick betala 38000 kr för ett likvärdigt ex.

Nedan ytterligare ett antal exempel på tydliga prishöjningar

tidigare
försäljning
pris dåpris och kval
på webb 28
4 Mark 1689 (1+)MISAB 13 (2014)2200 kr6200 kr (1+)
Riksdaler 1733
inre kantring (1+/01)
MISAB 16 (2015)7000 kr25000 kr (1+)
1/2 Riksdaler 1723 (1/1+)MISAB 33 (2019)3400 kr8400 kr (1/1+)
1/2 Riksdaler 1736 (1+/01)MISAB 9 (2013)12000 kr40000 kr (1+/01)
Kröningen 1800 (1+)MISAB 30 (2019)1800 kr5000 kr (1+)
GIVA:s Riksdaler 1792
(1+/01)
MISAB 33 (2019)5400 kr9000 kr (1+/01)
5 Öre 1866 (01/0)MISAB 33 (2019)1800 kr4000 kr (01/0)

Vad detta beror på är ännu svårare att svara på. Jag har försökt titta lite på vad olika budspadar och alias köpte, men har inte hittat något anmärkningsvärt. Det verkar mest som att alla spekulanter vaknade på morgonen och bestämde sig för att “nu ska det bli prisrekord”! Eller också ska man kanske göra som vanligt nu för tiden och skylla på coronan. Kanske var det insparade semesterpengar som kunde användas till mynt i stället. Den teorin är väl lika god som någon annan.

Intressant i sammanhanget är också att antalet aktiva budgivare gått ner något jämfört med webb 26.

webb 25webb 26webb 28
Antal objekt270437360
Antal budgivare134186182
Antal vinnare8310697

Tja, något ytterligare i detta ämne har jag väl inte att förtälja. Var och en får väl dra sina egna slutsatser. Om det nu finns några att dra.

Rariteter på MISAB webb 28

Ytterligare en intressant auktion är till ända. Denna gång var det andra delen av Bengt Svenssons samling som hittade nya ägare. 32 raritetssidor har blivit uppdaterade och sammanlagt hade alltså Svensson 80 rariteter, från Karl X Gustav och framåt, i sin ägo. Imponerande!

Nr 102 (229).     1 Mark 1647               5 kända ex         (ex Bonde 5)

Nr 103 (230).     1 Mark 1651               11 kända ex      (ex Myntgalleriet 3)

Nr 114 (270). Dukat 1692. (sm 47)      7 kända ex       (ex Ahlström 56)

Nr 126 (283). 4 Mark 1689 (sm 80)      12 kända ex   (ex Aurum 2)

Nr 134 (294). 2 Mark 1677 med SVE. (sm 131)      15 kända ex   (ex Bonde 5)

Nr 148 (399). Dukat 1713. (sm 15)      15 kända ex         

Nr 151 (405). 8 Mark 1697. (sm 30)      8 kända ex     (ex Ahlström 39)

Nr 152 (407). 8 Mark 1700. (sm 34)      12 kända ex     (ex Ahlström 34)

Nr 153 (408). 8 Mark 1704. (sm 36)      10 kända ex     (ex Aurum 6)

Nr 157 (413). 4 Mark 1704. (sm 46)      12 kända ex     

Nr 162 (418). 2 Mark 1697. (sm 56)      15 kända ex     (ex Bonde 6)

Nr 165 (421). 2 Mark 1704. (sm 65)     11 kända ex     (ex Ahlström 63)

Nr 166 (422). 2 Mark 1707. (sm 68)      13 kända ex   

Nr 172 (430). 1 Mark 1705. (sm 87)      5 kända ex   

Nr 173 (431). 1 Mark 1707. (sm 89)      5 kända ex   

Nr 174 (432). 1 Mark 1709. (sm 91)      9 kända ex   

Nr 195 (485). Riksdaler 1733 inre kantring. (sm 72var)      11 kända ex (ex Ahlström 5)

Nr 196 (487). Riksdaler 1738 mm HM. (sm 79)     15 kända ex   (ex Ahlström 52)

Nr 201 (496). 1/2 Riksdaler 1726, stor bild. (sm 96a)      7 kända ex (ex Svea mh)

Nr 202 (497). 1/2 Riksdaler 1736. (sm 99)      13 kända ex   (ex Spink 94)

Nr 206 (502). 4 Mark 1732. (sm 108)      6 kända ex   

Nr 207 (503). 4 Mark 1738. (sm 110)      12 kända ex   (ex Ahlström/Höiland 1)

Nr 209 (505). 2 Mark 1731. (sm 114b)      15 kända ex   (ex Schmitz)

Nr 220 (529). 1 Rd 1754 med lång snibb. (sm 44bvar)      3 kända ex   (ex Schmitz)

Nr 223 (532). Riksdaler 1761. (sm 50)      12 kända ex    (ex Ahlström 71)  

Nr 228 (543). 1/2 Riksdaler 1753. (sm 63)     12 kända ex    

Nr 231 (548). 1/4 Riksdaler 1752. (sm 69)      11 kända ex     

Nr 233 (551). 1/4 Riksdaler 1767. (sm 74)      15 kända ex   

Nr 235 (557). 4 Mark 1755. (sm 84)      6 kända ex   (ex Spink 143)

Nr 236 (558). 2 Mark 1754. (sm 86)      15 kända ex   (ex Antikören 13)

Nr 252 (580). Riksdaler 1781, bakåtkammat hår. (sm 47a)      12 kända ex 

Nr 255 (585). Riksdaler 1790, bakåtkammat hår. (sm 52)     8 kända ex

Nr 297 (691). 1/8 Riksdaler 1837. (sm 91)      12 kända ex     

Rariteter på MISAB webb 26

Om MISABs webbauktion 25 var den bästa dittills så har nog det rekordet blivit slaget nu av auktion 26. Omsättningen bör ha hamnat någonstans kring 3,5 miljoner och det var 188 budgivare som gjorde upp om de 437 objekten. Samtliga mynt blev sålda! Inlämnarna kan nog inte ha kunnat hoppas på ett bättre utfall.

Vad gäller rariteter så är det kanske också ett rekord för MISAB. Jag har inte riktig koll på detta, men planerar att rätta till den bristen. Nedan har jag i alla fall en lista på 58 raritetssidor som jag fått uppdatera, från Kristina och framåt, med max 15 kända ex vardera. Detta kan då jämföras med Bonde 1 som hade 60 rariteter med samma premisser och MISAB 33 från i höstas som “bara” hade 16.

Jag har blivit lite sugen på att undersöka vilken katalog som man kan kora till den raritetstätaste och därför har jag börjat med en sammanställning som man hittar under fliken “Övrigt”. Det är ju en hel del pyssel med att göra de här listorna och vi får väl se hur flitig jag är, men förhoppningsvis ska jag så småningom kunna redovisa åtminstone de viktigaste katalogerna; Framförallt Bonde, Hagander och Ertzeid samt löpande de nya. Sedan måste man ju komma ihåg att uppdatera listorna också när det tillkommer en ny regent eller när man hittar ett 16:e ex till någon sida. Vi får väl se hur jag klarar den saken.

nr 16385     1 Rd 1646     mm AG          15 kända ex

nr 16390     1/4 Rd 1641     delat årtal          6 kända ex

nr 16392     1/4 Riksdaler 1646     arabiskt årtal, mm AG          5 kända ex

nr 16394     4 Mark 1647     inre ring på frånsidan          9 kända ex

nr 16396     4 Mark 1649     MDCXLIX          12 kända ex

nr 16397     2 Mark 1649     porträtt utan lockar          7 kända ex

nr 16401     1 Mark utan år     utan mm          10 kända ex

nr 16415     1 öre 1659          mm GW          12 kända ex

nr 16419     8 mark 1665          12 kända ex

nr 16421     8 mark 1670     randskrift      13 kända ex

nr 16425     8 mark 1696          13 kända ex

nr 16427     4 mark 1683     utan mm      7 kända ex

nr 16428     4 mark 1686          ca 12 privata ex

nr 16435     2 mark 1663     mm GW      14 kända ex

nr 16436     2 mark 1665     sm 105c      4 kända ex

nr 16441     2 mark 1680     sm 136      10 kända ex

nr 16442     2 mark 1684          ca 14 privata ex

nr 16446     1 mark 1684          5 kända ex

nr 16459     8 mark 1698     axelharnesk      7 kända ex

nr 16460     8 mark 1699          13 kända ex

nr 16461     8 mark 1701          13 kända ex

nr 16467     4 mark 1709          12 kända ex

nr 16468     4 mark 1711          12 kända ex

nr 16469     4 mark 1715          14 kända ex

nr 16471     2 mark 1698     mantel          ca 8 privata ex

nr 16483     1 mark 1711               ca 12 privata ex

nr 16501     1 dukat 1741               6 kända ex

nr 16511     1 riksdaler 1730     utan gs          9 kända ex

nr 16513     1 riksdaler 1732     korta sömmar          15 kända ex

nr 16514     1 riksdaler 1733     lång söm          11 kända ex

nr 16522     1 riksdaler 1751     11 serafer, 12 kors          15 kända ex

nr 16523     1/2 riksdaler 1724               11 kända ex

nr 16524     1/2 riksdaler 1734               15 kända ex

nr 16528     1/4 riksdaler 1748     8 patriarkalkors          15 kända ex

nr 16529     4 mark 1720     (Fredrik)          14 kända ex

nr 16530     4 mark 1737               14 kända ex

nr 16531     2 mark 1720     mantel med kronor          10 kända ex

nr 16532     2 mark 1722               13 kända ex

nr 16533     2 mark 1732     mantel med kronor          10 kända ex

nr 16534     2 mark 1737               11 kända ex

nr 16538     5 öre 1751               ca 15 privata ex

nr 16543     1 dukat 1769               4 kända ex

nr 16548     1 riksdaler 1759               12 kända ex

nr 16555     1 riksdaler 1769     litet huvud, 7 serafer          14 kända ex

nr 16557     1/2 riksdaler 1752               9 kända ex

nr 16558     1/2 riksdaler 1755               13 kända ex

nr 16562     1/4 riksdaler 1753               9 kända ex

nr 16563     1/4 riksdaler 1760               10 kända ex

nr 16567     1/8 riksdaler 1767     litet porträtt          14 kända ex

nr 16568     4 mark 1752     sm 81b          8 kända ex

nr 16570     4 mark 1754               10 kända ex

nr 16573     10 öre 1760               12 kända ex

nr 16574     10 öre 1764               10 kända ex

nr 16594     1 riksdaler 1790     Ljungbergers porträtt          8 kända ex

nr 16624     1 dukat 1832               14 kända ex

nr 16638     1 riksdaler specie 1837               11 kända ex

nr 16644     1/8 riksdaler specie 1830     räfflad rand          10 kända ex

Krävs det en stadgeändring i SNF?

Jag har varit föreningsmänniska i hela mitt liv. Främst har det varit ekonomiska föreningar som jag varit verksam inom, föreningar som vuxit fram ur ett skriande behov hos småföretagare att slå sig samman för att bli starkare. Jag är van vid engagerade medlemmar som på medlemsmöten och stämmor aldrig dragit sig för att ställa styrelse och ledning mot väggen när minsta anledning funnits. I princip är engagemang alltid av godo eftersom det är det som för utvecklingen framåt.

Kontrasten gentemot Sveriges Numismatiska Förening (SNF) är oerhörd. Här har vi en förening som en gång bildades för att folk med gemensamma intressen skulle ha någonstans att mötas. Någon tradition för medlemmarna att kritiskt granska styrelsens förvaltning har aldrig funnits. Ingen verkar heller ha tänkt på att SNF, direkt eller indirekt, numera råder över ett antal 10-tals miljoner kronor samtidigt som vi har en medlemsdemokrati som kanske var adekvat för 100 år sedan men som med tiden blivit hopplöst föråldrad. I SNF:s fall är just avsaknaden av medlemsengagemang det största enskilda problemet och detta måste åtgärdas.

Enligt föreningslagen är årsmötet en förenings högsta beslutande organ och dess viktigaste uppgifter är dels att utse en styrelse och dels att årligen utvärdera styrelsens arbete. Denna medlemsdemokrati faller dock platt till marken när antalet närvarande medlemmar på årsmötet ibland är så litet att styrelsen själv utgör majoritet. I praktiken innebär det alltså att styrelsen dessa gånger väljer sig själva.

Hur kommer man då runt detta problem? Hur får man medlemmarna att åka på årsmötet? Ja, jag kan se en ganska enkel lösning och det är att man ändrar stadgarna och går från direkt medlemsdemokrati till indirekt via ombud.

I en direkt medlemsdemokrati har alla medlemmar rösträtt på årsmötet och detta är ju det optimala i en liten lokal förening. När föreningen växer medlemsmässigt och geografiskt så börjar dock avstånden snart att inverka menligt på demokratin. Medlemmar i ytterområdena får sämre möjligheter att delta eftersom resor och övernattningar kostar pengar. För att jämna ut dessa orättvisor bör därför föreningen betala kostnadsersättningar till alla tillresta medlemmar, vilket i praktiken är en omöjlighet när man som SNF har nästan 700 medlemmar. Ingen budget skulle hålla om alla bestämde sig för att komma på en gång.

I det läget bör man börja titta på en indirekt demokrati via ombud, vilket i princip innebär att man skickar 1 person som röstar för kanske 30-40 av sina grannar. Det enda som egentligen behövs är “lokalavdelningar” som uppsamlande organ som ansvarar för valen av ombuden. Nu råkar det vara så att SNF även har drygt 20 myntklubbar spridda över hela landet i sitt medlemsregister och dessa skulle på ett mycket naturligt sätt kunna verka som lokalavdelningar.

Beroende på vilka regler man bestämmer sig för i stadgarna så skulle man på detta sätt få en fullmäktigegrupp på kanske 20-30 personer och dessa är de enda som har rösträtt på årsmötet. Eftersom det nu är en begränsad grupp som alla är lika viktiga för ett fungerande årsmöte så bör naturligtvis föreningen även betala för fullmäktiges årsmöteskostnader likväl som man redan gör för styrelsen. Det går att budgetera. I övrigt finner jag inget i stadgarna som behöver ändras vad gäller årsmötet. Alla medlemmar ska vara lika välkomna som vanligt för att göra sin röst hörd även om man inte får rösta.

I det sammanhanget kan även föreningskvällarna på Banérgatan nämnas. Ofta fantastiskt trevliga och inspirerande anföranden av kunniga föredragshållare. Men alldeles för få åhörare. Utlokalisera dessa informationsträffar till myntklubbarna i stället. Säg att varje klubb får rätten till en träff varje år där SNF betalar kostnaderna för föredragshållaren. Det skulle också göra Sverige rundare. Jag kan även sticka ut hakan och garantera att en numismatisk föredragshållare skulle få mer än dubbelt så många åhörare i exempelvis Örnsköldsvik än det normalt finns sittplatser på SNF:s kansli.

Ursäkta om jag kanske varit lite väl “basic” när jag benade ut det här, men jag vill ogärna bli missförstådd. Kvar att säga är att en stadgeändring är en långdragen historia som kräver minst två årsmöten med minst 4 månaders mellanrum. Det är dessutom alldeles för komplicerat för att man ska hinna få fram ett förslag till stadgeändring till höstens möte. Det vi då får sikta på är ett inriktningsbeslut och att styrelsen sedan får tid på sig till 2021 års årsmöte för att komma med ett förslag.

Obevisbart

Som väl de flesta vid det här laget har jag sett på “Guldfeber – Stölderna på Kungliga Myntkabinettet” och jag undrar om jag någonsin sett något så sorgligt förr. Ett helt liv byggt på lögner, lögner som måste upprätthållas med ett dyrt leverne, ett dyrt leverne som man inte har råd med om man inte drygar ut intäkterna med olagliga verksamheter. Och när upptäckten kommer rasar allt, man har inga pengar kvar, inga vänner och inget anseende. Nog är det sorgligt!

Än mer tragiskt är det dock att detta bara är toppen av ett isberg och det är inte begränsat enbart till KMK. Jag tänkte här berätta en anekdot om en företeelse som kan vara minst lika försåtlig och svårbevisbar som stulna mynt.

Någon gång i början av 1980-talet bestämde ledningen för ett museum i Sundsvall att man skulle sälja ut en del av sina samlingar och det handlade då om sådant som ändå bara låg magasinerat och aldrig skulle hamna i någon utställning. Däribland fanns en myntsamling och eftersom man själva saknade numismatisk expertis kontaktade man KMK och bad om råd. Självfallet blev man mycket glada när Ernst Nathorst-Böös, dåvarande chef på KMK, meddelade att han själv kunde komma och hjälpa till. Exakt hur allt förlöpte är det väl ingen som längre vet, men historien berättar i alla fall att det blev bestämt att Nathorst-Böös skulle ta med samlingen till Stockholm och ordna med försäljningen. En tid senare fick man också betalt, men det var bara en bråkdel av vad man förväntat sig.

Det blev aldrig något efterspel eftersom museet inte hade några som helst bevis för att något oegentligt hade skett. Man hade inga myntbilder och inte ens en förteckning över vilka mynt samlingen innehöll. Man hade helt enkelt litat blint på en man som “stod över alla misstankar”. I rättvisans namn skall sägas att Nathorst-Böös mycket väl kan ha gjort exakt det han blivit ombedd att göra, och att samlingen helt enkelt inte var värd mer än vad man fick betalt. Men detta kan ju bevisas lika lite som motsatsen.

Tänk er in i det som hände; så fort samlingen lastats in i Nathorst-Böös bil så hade han full kontroll över den och var samtidigt den ende som visste vad den innehöll. Han kan ha behållit allt mellan 0 och 99%, och det är aldrig någon annan som kunnat veta vilket. Var han nu helt ärlig och lät hela behållningen gå tillbaka till Sundsvall så begick han ändå ett mycket grovt misstag; han tänkte inte på att skydda sitt eget anseende. Han skulle givetvis ha sett till att han hade vittnen på all kontakt han hade med samlingen. Då hade det inte blivit något snack efteråt. Misstankar kan tyvärr vara lika efterhängsna som fällande domar och Sundsvallsborna var i alla fall övertygade om att man blivit grundlurade.

Nu gällde detta ett museum, men det skulle lika gärna kunna hända, och har dessvärre även hänt, ett dödsbo. Ett av våra starkaste försvar för att vi samlare ofta lägger ner tämligen stora belopp i våra samlingar är att vi bygger upp ett värde som finns till godo för våra anhöriga den dagen då vi är borta. Men hur många gamla samlare är det inte som lämnar stora samlingar efter sig, men inte en enda rad om hur deras okunniga anhöriga bäst ska förvalta samlingens värde. Risken är då stor att de anhöriga lyssnar alltför mycket på någon “rådgivare” som råkar komma förbi, och i värsta fall kan det bli lika illa som för museet i Sundsvall. Kanske en tanke som är värd att komma ihåg för många.