Jag håller som bäst på med att komplettera mina sidor med bland annat de nya varianter som fått sm-nummer. Jag följer dock inte sm-boken slaviskt. Som jag talade om för Hemmingsson häromdagen så lämnar jag walkover när dom exempelvis fördjupar sig för mycket i krondjungeln bland kopparmynten. Det är ju omöjligt för mig att ha någon uppfattning om förekomsten av varianter som praktiskt taget aldrig visas på bild. För den som vill ha djupare kunskap om sådana mynt kan jag med varm hand hänvisa till andra förteckningar som är mer djupgående än jag vill ha min.

Däremot tar jag gärna itu med nya varianter som är lättare att känna igen när man står på en mässa och inte har något jämförelsematerial till hands. Jag har exempelvis just gjort en liten inventering av förekomsten av ovanstående varianter, 2/3 Riksdaler 1660 med pärlring resp. krans. Skillnaden är ju tydlig på de här bilderna, men det blev lite besvär ändå.

Om man först tittar på “pärlringen” så är den ju inte som en pärlring runt om, mer då som en smal krans. Och det finns kransar som inte är så tydliga som den här, kort sagt finns det mellanting som inte är så lätt att definiera. Då kom jag på att det finns ett annat kännetecken på de här bilderna som är mycket lättare att se.

Handtaget på svärdet! Den skillnaden är lätt att se med blotta ögat. Sagt och gjort, då behövs bara en bättre benämning på de här varianterna. Det ska vara något kort och koncist så att det är lätt att förstå när man pratar om mynten. Jag googlade på svärdets delar och fick reda på att det inte finns någon enhetlig terminologi på något språk utom japanska och det har man ju ingen nytta av. Den där “bygeln” som går utanför handen och som utgör den utmärkande skillnaden mellan bilderna kan man dock med hedern i behåll kalla för “greppskydd”. Men sedan måste man ju även definiera skillnaden mellan dessa greppskydd och då blir det svårare. “Öppet och slutet greppskydd” kanske? Öppet och slutet E på Karl XV:s mynt är ju inte helt rättvisande det heller, men vi vet ju vad det står för.

Oavsett vad man kallar dem så hade jag nu ingen svårighet att se skillnaden på varianterna. Jag hade ett hyfsat underlag; i Ahlströms och MISABs kataloger hade jag noterat 35 försäljningar varav 7 visade sig ha pärlring och resten var krans. Senare hittade jag ännu en pärlring hos Schmitz.

Det här är givetvis ingen fullskalig inventering, men det är mycket långt på väg. Resten får komma med tiden.

Ibland kan det vara nyttigt att läsa om sådant man läst tidigare eftersom man kan ha skaffat sig ny kunskap som ökar förståelsen denna andra gång. Den här gången gäller det en artikel som Sten Törngren skrev om “Kristinas Riksdalers” i Mynttidningen 4 (1995). Angående 1 Riksdaler 1641 med kristusbilden på fundament så visar han den högra bilden ovan och skriver:

“Mitt exemplar av detta trevliga mynt kommer från auktionen i Kristianstad november 1990 då rester av av den Schmitziska samlingen såldes. Proveniensen är fin, Ingvar köpte myntet på Ahlströms auktion 24 i oktober 1981 nummer 235. Det hade tidigare sålts på SNF:s auktion 1947 som nr 45, troligen från de Lavals samling. Den första noteringen av detta mynt är att det såldes på Oldenburgs auktion 1898 (nr 1463) – Bukowskis auktion 115.”

Denna proveniens kan mycket väl stämma, förutom att det var KMK som var köpare på Oldenburgs auktion, men den kan inte verifieras eftersom det inte visas bilder på någon av auktionerna han nämner. Det Törngren inte nämner är att myntet även såldes på Ahlström 50 (1994) och då visas bild (den vänstra ovan). Att jämförelsen ovan visar samma mynt ser man på hacket ovanför frälsarens hand och på småmärken vid randen kl. 3. Vad man också ser är att myntet blivit lagat kl. 12 och det har alltså skett mellan november 1994 (Ahlström 50) och sommaren 1995 när Mynttidningen nr 4 gavs ut. Det var inte Törngren som var köpare på Ahlström 50 och han måste ha fått proveniensen när han i sin tur köpte myntet. Jag kände inte Törngren personligen men jag har inte fått den uppfattningen att han var den bedrägliga typen. Han nämner faktiskt tidigare i texten; “En dylik såldes på Ahlström auktion 50 nr 308”. Jag väljer alltså att tro att Törngren var helt ovetande om att det var samma mynt som nyligen blivit lagat.

När det gäller högre valörer, som Dukater och Riksdalrar, är raritetsbestämningen ganska enkel eftersom de oftast är avbildade i de senaste 50 årens kataloger. Det säger sig självt också att högre valörer oftare (i förhållande till hur många befintliga privata ex det finns) säljs på auktion för att man förväntar sig ett högt pris. Av den anledningen är Riksdalern 1610 med MEVM förmodligen 1600-talets oftast avbildade mynt. Den säljs väl avbildad på auktion i genomsnitt 2 ggr per år. Motsatsen gäller för exempelvis nedanstående mynt:

Det är en fyrk 1580! Jag känner till 8 försäljningar på auktion, men den har inte varit avbildad en enda gång. De bilder jag har kommer från privata samlare. Anledningen till att den aldrig avbildas är den genomgående låga kvalitén och att säljaren/auktionisten inte känner till sällsyntheten. Så vilken raritetsbeteckning ska man då ange för myntet? Man kan bevisa 2 exemplar men vet att det statistiskt sett bör finnas 10-15 ex på marknaden. Själv stannar jag i mellanläget eftersom jag, med det underlag jag har, inte kan räkna ihop fler än maximalt 9 exemplar. Enda botemedlet mot detta är jag får hjälp av samlare som äger ett exemplar och som skickar bilder på dem. Speciellt roligt är det ju när jag får bilder på de anonyma exemplaren jag har längst ner på varje raritetssida.

Nu finns det ytterligheter åt alla håll och nedanstående mynt är ett sådant:

Det är en fyrk 1591 och den är oftast avbildad i katalogerna. Anledningen är nog att den ansetts som extremt sällsynt i alla tider och så sent som i MISAB 13 hade man satt XR på den. Jag är ledsen att jag måste rasera denna illusion genom att tala om att jag kan bevisa att det finns minst 10 exemplar på privata händer. Nåja, 10 ex är ju sällsynt det också, även om det inte är extremt.

Slutligen tänkte jag redovisa en liten snabbskanning jag gjorde på Kristinas 2-marker utan år. Sm-boken tar upp 6 varianter med valören II M, beroende på vilken gravör som gjort respektive sida. Jag struntar dock i åtsidorna eftersom det på dåliga bilder är så svårt att se det där lilla hacket på A som finns i alla Michelssons omskrifter.

Utan mm

Mm glödghakar

Det jag ville visa var att “mm glödghakar” är dubbelt så vanlig som varianten utan mm, men har färre försäljningar utan bild, både i absoluta som procentuella siffror. Ibland kan man undra vad som styr hur väl ett mynt blir presenterat på en auktion. Är det auktionistens förväntningar eller är det bara slumpen?

Senast vi såg en sådan här var på MISAB 20 (2016). Undrar vems tur det är att bli lurad den här gången? Jag tycker den påminner en hel del om “Kievtian”. Kanske är det samma hantverkare som gjort den.

NumisBids: VIA GmbH Auction 3 (25 May 2023)

Stamp 1

Den här uppdateringen jag gör innebär också att jag får ta ställning till en del nya varianter som kommit med i den nya SM-boken. Har jag bara tillräckligt med försäljningar noterade så går det rätt bra att få till en raritetssida om det behövs, även om det inte ingår så väldigt många kataloger i underlaget. Jag har just färdigställt en sida med Kristinas sm 16b vilket är 1 Riksdaler 1644 med en säckliknande mantel på frälsaren och ett iögonenfallade stort mm AG. Jag får säga att det vara en oförmodat intressant variant att jobba med. Jag har hittat 13 exemplar med stort AG och samtliga verkar ha denna säckliknande mantel som komplement, trots att jag också har påvisat fyra olika frånsidesstampar. Om motsatsen också gäller att alla säcklika mantlar har stort AG kan jag inte svära på, men jag misstänker att det är så.

Detta betyder att det här är en rätt tydlig stilmässig avvikelse och jag tvivlar på att det är Petter Michelsson som gjort dessa frånsidor. Kanske är det den där Reinhold Krull, “gubben på bron”, som blivit inlejd igen, men det får numismatikerna dividera om. Själv nöjer jag mig med att visa de övriga tre stamparna här nedan.

Stamp 2.

Stamp 3.

Stamp 4.

Efter att ha gått igenom Gustav II Adolfs sidor har jag nu konceptet klart hur jag ska göra med resten också. På raritetssidorna har jag fokuserat på att det ska vara så sökbart som möjligt och därför ordnat alla mynt i samma ordning som Nya sm-boken. Dessutom ligger det nya sm-numret i kolumnen längst till höger. Vet man bara vilket sm-nummer myntet man vill söka på har så bör det inte vara några svårigheter att hitta vad man vill. Det kärvade dock lite på rundmynten i koppar (speciellt 1 Öre Säter 1628-1629) eftersom sm-boken tar upp ett antal varianter som jag tycker är ovidkommande. Jag blir fullständigt förvirrad av alla krontyper och sköldtyper, och det jag tycker är intressant att visa upp är när något viktigt har tillkommit eller försvunnit (exempelvis NOVA, mm, lejon på vänstra skölden, M i årtalet osv). Jag börjar även bli lite skeptisk till stavningsvarianter. Tittar man på Castenhags hemsida så kan man kanske hitta 10 olika stavningar på dom där mynten och vad är de då för mening att ta med 2? Så vill man veta hur sällsynt en viss krontyp stavningsvariant är så är min sida definitivt fel ställe att söka på.

Jag har dessutom utvidgat begreppet “Förekomst” något genom att ge en antydan till hur många mynt det kan finnas på marknaden även av mynt som inte är rariteter. Det bygger helt på antalet försäljningar som jag hittat i Ahlströms och MISABs kataloger. “Fler än 15 ex” betyder at jag tror att antalet kända ex ligger någonstans mellan 15 och 30. Men det är bara mellan tummen och pekfingret och en del av dem kan det nog finnas uppemot 50 ex av. Utöver det så finns även begreppen “ganska vanliga”, “vanliga” och “mycket vanliga” och där törs jag inte alls ange någon mängd. En del mynt kan det nog fortfarande finnas över 1000 ex.

På typsidorna har jag inte ändrat lika mycket. Jag har lagt in dom nya sm-numren och snyggat till lite, men oftast inte ändrat så mycket på den inbördes ordningen. Provmynten har jag dock inte haft något emot att flytta upp bland de reguljära mynten, men jag har haft betydligt svårare än SM-boken att ta bort beteckningen “provmynt”. Så länge som möjligheten inte kan uteslutas anser jag att utmärkelsen bör stå kvar.

Nu ska jag sätta mig en stund med katalogen till MISAB 42 för en sista planering inför morgondagen. Ha det så gott!

När jag skulle leta efter rariteter i MISABs och Myntkompaniets kommande auktioner så upptäckte jag att jag nästan inte höll på att hitta någonting. Anledningen är att man nu refererar efter de nya referensböckerna och jag har kvar mina referenser från gamla sm-boken. Det går ju inte att ha det så och därför har jag nu börjat att uppdatera speciellt raritetsregistren. Jag måste dock ha kvar dom gamla sm-referenserna också eftersom alla tidigare kataloger går efter dem.

Det är där som den stora förvirringen griper in, speciellt när man håller på med exempelvis Gustav II Adolfs stormynt i silver. Mynt har försvunnit och andra har kommit till, och flera 4- och 2-riksdalrar går nu efter markräkning, bara för att nämna några krångligheter. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun.

Jag måste göra den här uppdateringen, det är bara så. Det är ju de som skriver böcker som bestämmer utvecklingen framöver, och vi andra får ju rätta oss efter det. Jag kan väl kanske tycka att man i nya sm-boken kunde förklarat mer vilka förändringar man gjort och varför man gjort dem, men att komma och kritisera i efterhand duger ju inte mycket till. Nu är det ju som det är.

Det kommer alltså att märkas en del “tumult” på raritetssidorna en tid framöver, speciellt för regenterna på 1600-talet. MISAB säljer normalt fler svenska rariteter än alla andra auktionsföretag tillsammans och därför blir det ju deras referensbok som jag kommer att gå efter på raritetssidorna.. Men jag måste ju även ha de gamla sm-numren kvar. Vi får verkligen hoppas att de inte blir alltför rörigt. Men jag passar ju på att städa en del också, så kanske jämnar det ut sig i längden.

(Foto Sonntag 38)

Ibland är det förunderligt svårt att bena ut vad som är rätt- eller felbeskrivet i gamla kataloger. Ett bra exempel gäller mynttypen som visas på bilden. Det är en 1/4 Daler eller en 1/8 Daler 1575. Båda dessa är präglade med samma stampar och man vet inte vilken valör det är förrän man har vägt myntet. I sin förteckning över Johan III:s mynt anger Astley Levin att han kände till 8 exemplar, varav 3 privata, av 1/4 Daler (Levin 178) och endast 3 ex av 1/8 Daler (Levin 181), alla i officiella samlingar. När de privata exemplaren senare säljs på auktion blir dock samtliga sålda som åttondelar. Svenssons (SNF 145) och Otto Smiths (Ahlström 58) exemplar är fortfarande åttondelar även i modern tid.

Sånt här gör att man blir väldigt skeptisk till det skrivna ordet; skribenten kan ju ha misstagit sig. Vi vet idag inte hur Astley Levin avgjorde vilken valör det var; vägde han mynten och hur välkalibrerad var vågen eller bedömde han bara tjockleken på mynten. Hur han än gjorde så blev det tydligen fel och tyvärr kan man inte utesluta att det blivit fel även på andra ställen i hans beskrivning.

När jag nu ändå håller på så kan jag väl lika gärna redovisa de exemplar som Levin kände till.

Levin 178 (kvartsdaler)

4 ex. KMK, Uppsala, Köpenhamn och Antell hade ett ex vardera.

ex. de Geer/von Platen donerades 1888 till KMK

ex. O.Elliot –> Bukowski 83 (1893) –> Burmeister –> Berghman –> Svensson –> SNF 145 (2003) var uppenbarligen 1/8 Daler

ex. Levin –> Bukowski 88 (1894) –> Riksbanken såld som 1/8 Daler

ex. Oldenburg –> Bukowski 113 (1898) –> Wedberg –> Otto Smith –> Ahlström 58 (1998) –> Ahlström 60 (1999) såld som 1/4 Daler på Bukowskis auktion men som 1/8 på de senare auktionerna.

Levin 181 (åttondelsdaler)

3 ex. KMK, Uppsala och Antell hade ett ex vardera.

Sedan dess har ytterligare ett ex framkommit på Sonntag 38.

Jag fick för första gången någonsin en direktreklam från Oslo Myntgalleri. Det var riktigt roligt! Jag var naturligtvis tvungen att googla på “Bessaker” och det visar sig vara en liten fiskeby ca 10 mil norr om Trondheim, vilka tydligen gör sitt bästa för att konkurrera med Frimynt. För mig är det bara hälften så långt som till Helsingborg så det är ju en tanke att göra något helt oväntat. I vilket fall så gillar jag företagaranda i alla dess former!