Nu senast på MISAB 30 såldes ovanstående mynt som nr 647, dock utan den mycket intressanta proveniens Ahlström uppgav när myntet såldes på hans 54:e auktion (1996): Greve David Henrik Stierncrona, adjutant hos Karl XIII!

Myntet har slät rand och har därför av de flesta avfärdats som en efterprägling. Om man antar att proveniensen är riktig så måste man dock ställa sig en viktig fråga: Kungens adjutant var en man som biträdde kungen i praktiska göromål och som faktiskt var en av de som beslutade att frånsidan med jordglob inte skulle användas. Varför skulle en sådan man ha en efterprägling i sin ägo när han mycket enklare kunnat behålla en orginalprägling?

Jag har skrivit om dessa mynt i bloggen förut och jag undrar nu om det inte är dags att börja samla ihop de fakta som finns i ämnet och skriva en riktig artikel. Det är i alla fall tydligt att det finns en hel del frågetecken som behöver rätas ut.

På MISAB-auktionerna nästa helg bjuds det ut många intressanta mynt, men jag tänkte nöja mig med att kommentera de båda varianterna av 1 öre sm 1749 som säljs som nr 141 och 142 i auktion 31.

I MISAB:s egen kommentar påvisar man att det övre myntet anknyter till tidigare årtal och därför definitivt är graverat av Johan Wikman. Vid graveringen av det undre myntet har det använts andra punsar till faktiskt alla detaljer och att det därför med största sannolikhet har en annan gravör som upphovsman. Den som då ligger närmast till hands att tänka på är Johans son Karl Johan Wikman som också tog över jobbet i Avesta efter faderns död 1751. Detta är också min tro och för att citera Tage Danielsson så är det väl ”så sannolikt att det nästan är sant”. Det MISAB dock glömmer att berätta är att Karl Johan Wikman gick i lära hos Daniel Fehrman i Stockholm perioden 1745-1751 och knappast kunnat vara hemma mer än ytterst sporadiskt. Troligare är då att han tillverkat stamparna för 1749 och 1750 i Stockholm och skickat hem dem per post. Detta ändrar ju varken myntort eller gravör, men det är värdefullt att känna till att det är så det kan ha gått till.

Om vi så går ett steg längre så kan vi även jämföra de tre sista åren av 1 Öre km. Vad gäller 1746 och 1749 så kan man använda samma resonemang som för föregående valör. Båda är präglade i Avesta men 1746 är graverad av Wikman d.ä. och 1749 troligen av hans son. 1750 däremot är attribuerad till Stockholm med Daniel Fehrman som gravör. Hur går detta ihop? Jag tvivlar inte på att det finns historiska bevis för att det skedde en myntning i Stockholm 1750, men däremot är jag inte lika säker på att Fehrman är gravör. Om Karl Johan Wikman var på plats i Stockholm så ligger det väl närmare till hands att tro att han graverade även denna?

Jag ställer bara frågor och ger inga säkra svar, men det är ju ett intressant ämne och kanske kan någon inspireras att gräva ännu lite djupare i de historiska arkiven. Och det är ju alltid lättare att hitta ett svar efter att en fråga blivit ställd.

Apropå något helt annat så har jag återställt raritetssidorna från 1819 och framåt. 60 sidor på en vecka och med den takten så borde raritetssidorna vara tillbaka på en månad. Nu kommer jag inte att kunna hålla den takten och att sikta in sig på midsommar är nog mer realistiskt. Övriga sidor får ta den tid det tar och typförteckningen tänker jag dessutom passa på att justera en del. Kanske kan jul vara en passande målsättning där. Den som lever får se och huvudsaken är ju att jag är igång igen.