Tidigare postat 21/10 2015
Mynt som kan förväxlas
Kanske inte lika spännande som dom två första kategorierna och för oss raritetsforskare är detta den största frustrationsorsaken. I gamla kataloger är mynten oftast mycket sumariskt beskrivna och det brukar som regel heller inte finnas någon bild. Finns det en bild så är den ändå för det mesta för dålig för att användas. Man kan helt enkelt inte avgöra om det är samma mynt som säljs flera gånger eller om det är flera olika exemplar. Frustrerande som sagt.
Från mina genomgångar av Ahlströms kataloger har jag funnit att 10 försäljningar som regel innebär att det är 7-8 olika exemplar och att alltså några ex blivit sålda mer än 1 gång. Att det är så få som 5 olika ex, eller så många som 10 är mycket sällsynt. Den kunskapen har man hjälp av i så motto att man av blotta mängden försäljningar kan gissa sig till hur många exemplar det finns på marknaden. Därför brukar jag också sluta räkna när jag hittat mer än 20 försäljningar för då är det mycket troligt att det finns 15 ex eller fler på marknaden och det tycker jag är för många för att det ska kallas raritet. Men man får också hålla i minnet att det alltid finns undantag och riksdalern 1761 är ett bra exempel: 10 olika ex som tillsammans sålts med bra bilder på 19 större auktioner.
Ibland hjälper det inte ens med bra bilder:
Är det någon som tvärsäkert kan säga om det här är två olika ex eller om det är två bilder av samma ex? Jag skulle i alla fall inte kunna göra det om det inte varit för att båda två såldes på Nordlinds auktion i november 2011. Bilderna kan man ju inte klaga på. Jag har själv aldrig sett pdf-bilder med sådan skärpa som det var i den katalogen. Undrar hur dom bar sig åt?
Det här problemet blir än värre när det gäller ringpräglade mynt av hög kvalitet och värst av alla är årgångsrariteterna 1862. Titta t.ex. på 10-öringarnas sida! 10 försäljningar som inte går att identifiera och då har jag ändå inte brytt mig om att skriva in alla jag hittat. Jag är helt bombsäker på att det finns minst 12 exemplar på marknaden, men det lär jag nog aldrig kunna bevisa.
Mycket gnäll nu, men det finns ju ljuspunkter också. Annars skulle man ju ledsna fort. Titta t.ex. på dukaten 1805 (ex 7).Den där inristningen på frånsidan nämns redan i Holmbergs auktionskatalog och även om den inte är avbildad där så känner jag mig övertygad om att Schmitz exemplar är identiskt med det som tidigare låg i byggmästare Nils Nilssons samling. Det behövs inte mer uppmuntran än så för att jag ska fortsätta den här jakten på provenienskedjor som passar ihop.
