Raritetssidan – Gustav II Adolf – Kopparklippingar

Hammarpräglade klippingar sm-nr 130-145 och 153-157

Den äldsta metoden för att prägla klippingar. Understampen fastgjordes i en träkubb eller liknande. På denna lades myntämnet. Överstampen höll man i handen ovanför myntämnet. Med ett eller flera hammarslag blev myntet ett präglat mynt. Detta innebar att resultatet sällan blev ens nöjaktigt. Präglingar med denna metod gjordes i Säter och Nyköping.

Kännetecken: Oftast sneda präglingar på båda sidor och lika ofta delvis svagpräglat.

Hammarpräglingsverktyg

Släggverkspräglade klippingar sm-nr 146-148

Släggverkspräglingen var en vidareutveckling av den gamla hammarpräglingen. Den stora skillnaden var att myntämnet fixerades mellan två fasta stampar. Resultatet blev en mycket lyckat prägling. Problemet var bara att det också var mycket tidskrävande. Därför blev den s.k. ”Spanska skölden” den enda klippingserien som präglades.

En modell av ett släggverk

Valsverkspräglade klippingar sm-nr 149-152 och 158-163

Denna prägling gick så till att man förde in en kopparten mellan två stampförsedda valsar som drevs runt av ett stort vattenhjul. Trycket mellan valsarna var så stort att när tenen gått igenom var den försett med en lång rad av myntbilder på båda sidor (se bilden längst ner). Metoden krävde stor precision av den mänskliga arbetskraften eftersom valsarna måste kalibreras exakt för att de båda sidornas myntbilder skulle hamna mitt för varandra. Slutligen klipptes eller stansades myntbilderna ut till mynt.

Kännetecken: Oftast välpräglade mynt som alltid är väl orienterade i horisontalläge men där de båda sidorna kan vara något förskjutna i förhållande till varandra.

Bilderna och det mesta av skriften är hämtad från en artikel som Sonny Serrestam skrev i Myntgalleriets lagerlista 10 (1994).