Myntkompaniet 29

De duggar tätt nu, auktionerna med svenska mynt. Denna gång var det Myntkompaniet 29 som gick av stapeln och även den med många intressanta mynt. Stora delar verkar vara från samma inlämnare som på auktionen i Oslo förra helgen och fler kommer för övrigt även på Künkers auktioner i juni. Det verkar dock inte förekomma någon slumpvis fördelning mellan auktionsföretagen eftersom Myntkompaniet överlag har fått lägre kvaliteter, även om där finns många rariteter.

Om man tittar på listan nedan så ser man att det denna gång inte är så många “nya” mynt som det var på förra auktionen. Detta tyder på att det rör sig om mynt som cirkulerat på auktioner de senaste årtiondena och att det alltså inte kommer från någon gammal samling som i första hand samlats ihop via mässor och mynthandlare. Faktum är att det i det här fallet oftast är mynt som köpts under den senaste 10-årsperioden och det stämmer väl in på Norgesamlingen. Plåtmynten är dock i en klass för sig eftersom de i äldre kataloger (exempelvis Ahlströms) så sällan visades på bild. Man kan med fog anta att de flesta plåtmynten fortfarande väntar på att bli fotograferade.

Denna gång har jag även tagit med Gustav Vasa, men jag vill betona att jag är långt ifrån färdig med de sidorna och det kan hända mycket där än. Jag räknar dock med att jag är redo att publicera dem inom några veckor.

Avslutningsvis kan jag säga att jag gått igenom rätt många auktionskataloger vid det här laget och kommit fram till att Myntkompaniet är rätt unika så till vida att de är den enda auktionsfirma jag sett som inte beskriver det egna landets mynt på det egna språket. Många är både två och trespråkiga i sina beskrivningar varav ett “alltid” är det egna språket. Men inte Myntkompaniet! Varför gör man så? Jag har svårt att tro att de kan tjäna något på att inte åtminstone vara tvåspråkiga. Det är möjligt att många inte bryr sig, men själv blir jag rätt irriterad.