Karl XI:s 1 Öre SM 1673 är ett mycket intressant årtalsmynt. Den delas traditionellt in i 5 (eller 6?) varianter beroende på åtsidans krona och frånsidans bitecken i den nedre pilvinkeln. Varianterna fördelas enligt nedanstående tabell, ordnade efter sm-nummer.
| Krontyp och bitecken | Förekommer år | SM-nr | Förekomst |
| A och ros | 1669 och1673 | 353a | ganska vanlig |
| B och ros | 1673 | 353b | 0 kända ex |
| A och liten stjärna | 1673 | 353c | ganska vanlig |
| A och stor stjärna | 1673-1686 | 353d | ganska vanlig |
| A och bladtecken | 1673 | 353e | 9 bilder |
| B och bladtecken | 1673 | 353f | 13 bilder |
Krontyper
Bitecken
1 Öre SM förekommer med 12 årtal, varav 11 med endast 1 variant. Samtliga varianter förekommer 1673! Varför denna snedfördelning? Vad hände 1673? Ja, man vet ju att man just det året övergick till att använda koppar från Garpenberg och därför började märka både plåtmynt och rundmynt med stjärnor. Rosen var ju märket man använde när kopparn kom från Falu koppargruva. En annan fråga är vad det tredje bitecknet, ”bladtecknet”, står för? Och varför har man just 1673 använt en åtsideskrona som inte förekommer något annat år? Det kan knappast ha något med gravören att göra eftersom Johan Planting är den enda vi känner till under perioden 1669-1688. Någon myntmästare var inte tillsatt; efter 1669 låg Avesta under Stockholm. En intressant tillfällighet(?) är att det var ett byte av myntmästare i Stockholm just 1673. Kanske berodde denna mångfald av varianter på något rent politiskt?
Jag har ordnat bitecknen i den förmodade tidsordningen, vilket av någon anledning avviker från SM-bokens ordning. Den stora stjärnan bör väl vara den som skapades sist eftersom det var den enda som användes under kommande år. Man kan också fråga sig om sm 253b (krona B och ros) verkligen finns. Jag har i alla fall inte funnit något bildbevis på det.
Slutligen kan jag väl nämna att det här ”bladtecknet” har haft många namn under årens lopp. När Oldenburgs ex såldes så kallades den för ”ofullständig ros”, men ”lilja” har nog varit det vanligaste efter det. I senaste sm-boken kallas den lite överraskande för ”eld”. Själv tycker jag att man lika gärna kan kalla den för ”julgran”.
