Aes Rude, Chiasso, var en auktionsfirma som höll 17 auktioner 1977-1996. Utbudet var mestadels antikt och sydeuropeiska mynt. Det enda svenska inslaget var mestadels några få vanligt förekommande mynt från 1850 och framåt. I auktion 7 (1981) bjöd man dock ut ett viktigt undantag; en dukat 1699 som jag för närvarande har listat 9 exemplar i privat ägo. Efter jämförelse av två mycket olika fotokvalitéer har jag kommit fram till att det är Haganders ex som såldes av Künker 2011. Som man kan se så är det inte helt säkert att ett svartvitt foto visar ett mynt sämre. Detta mynt har tydligen en liten bucklighet som nästan helt maskeras på Künkers foto.
Detta är proveniens- och raritetsforskningens vardag; en väldig mängd kataloger som måste undersökas för att hitta någon enstaka guldklimp. Jag har under de senaste 14 åren haft stenkoll på de auktioner som lagts ut på Numisbids. Av totalt ca 10450 kataloger har jag hittat något intressant svenskt i ca 470; dvs i 1 av 22 kataloger! I de utländska katalogerna har jag totalt hittat 1158 raritetsförsäljningar som jag noterat på respektive raritetssida. MISAB och Myntkompaniet har under samma period bjudit ut 2929 rara mynt. I jämförbara termer innebär det att det behövs 328 utländska auktioner för att saluföra lika många rariteter som på en enda svensk auktion. Vi kan nog anta att detta förhållande gällde även före den Numisbidiska eran, kanske i ännu högre grad.
Inte desto mindre är det i de utländska katalogerna som man kan göra de mest oväntade upptäckterna. Exempelvis så såldes Herman Vogels eminenta samling på 3 auktioner anordnade av Adolph Hess Nachfolger 1927-1928. Jag har tidigare inte brytt mig om att titta i de katalogerna eftersom ”alla vet” att Gunnar Ekström köpte den svenska delen redan 1926. Så vad kunde väl finnas kvar att hitta där? Detta visade sig vara fel; det fanns ett 10-tal svenska mynt kvar och bland dem en 2 Dukat präglad till Gustav II Adolfs begravningen 1634. En av de största svenska rariteterna överhuvudtaget; en mynttyp känd i endast 1 (eller2) ex i privat ägo! Det är sådana upptäckter som gör att jag får motivationen att fortsätta att söka igenom alla höstackar efter de dyrbara nålarna.
Angående ”1 (eller 2) ex i privat ägo” så anger man i MISAB 29 att det såldes ett ex på Hess/Divo 301-158 (2005). Man anger dock att det var Bruuns ex men det var ju felaktigt eftersom Bruuns ex vid det tillfället låg i Haganders samling. Tyvärr saknar jag den katalogen så jag kan inte kontrollera uppgiften. Är det någon som kan hjälpa mig med den saken så vore jag tacksam.
