Myntfakta:
Stockholm 1771-1792 3,48 g ca 21 mm 97,6% guld diagonalt räfflad rand
Upplaga totalt: 119930 ex
Myntmästare: Albrekt Lindberg (mm AL) 1771-1773
Olof Lidijn (mm OL) 1774-1792
Gravörer: Carl Gustav Fehrman 1771-1774 och 1787-1792
Gustav Ljungberger 1774-1787
mm AL Fehrmans porträtt
Typ 1:1. 1771 (2255 ex) sm 1 RRR
Typ 1:2. 1772 (4536 ex) sm 3 RR
Typ 1:3. 1773 (3636 ex) sm 5 RR
mm OL Fehrmans porträtt
Typ 1:4. 1774 (6827 ex) sm 7 RRRR
mm OL Ljungbergers porträtt
Typ 1:5. 1774 (ingår i 6827 ex) sm 7 RR
Typ 1:6. 1775 (3975 ex) sm 9 RR
Typ 1:7. 1776 (14768 ex) sm 10
Typ 1:8. 1777 (10198 ex) sm 12 S
Typ 1:9. 1778 (4075 ex) sm 14 RR
Typ 1:10. 1779 (4496 ex) sm 16 RRR
Typ 1:11. 1780 (2585 ex) sm 18 RRR
Typ 1:12. 1781 (6096 ex) sm 19 RR
lärlingsporträtt (Lars Grandel?)
Typ 1:13. 1781 (ingår i 6096 ex) sm 19var RRR
forts. Ljungbergers porträtt
Typ 1:14. 1782 (16352 ex) sm 21 RRR även 1782/79 R
Typ 1:15. 1783 (7448 ex) sm 23 R
Typ 1:16. 1784 (2422 ex) sm 25 RRR
Typ 1:17. 1785 (1245 ex) sm 27 RRR
Typ 1:18. 1786 (6787 ex) sm 29 R
Typ 1:19. 1787 (5009 ex) sm 31 R
Typ 1:20. 1788 (804 ex) sm 32 RRR
Typ 1:21. 1789/87 (ingår i 8198 ex) sm 33 RRRR
porträtt från Fehrmans andra period
Typ 1:22. 1789 (ingår i 8198 ex) sm 33 RR även 1789/87 RR
Typ 1:23. 1790 (3643 ex) sm 34 RRR
Typ 1:24. 1791 (1160 ex) sm 35 RR
Typ 1:25. 1792 (3415 ex) sm 36 RRR
De årliga upplagorna är redovisade inom parentes.
1791 användes en del guld från Dalarna, dock utan att ursprungsmärkas.
Jämförelse mellan exempel på Fehrmans och Ljungbergers porträtt. Fehrmans porträtt från första perioden till vänster och från andra perioden till höger. Ljungbergers porträtt i mitten avviker eftersom han alltid graverade håret mer eller mindre kammat uppåt.
Här är det de båda porträtten 1781 som jämförs. Till vänster är det Ljungberger som är gravör och det ser man främst på det uppåtkammade håret uppe på hjässan som var hans främsta kännetecken. Till höger ett avvikande porträtt med mer bakåtkammat hår. Även hårrullen ovanför örat avviker starkt från allt annat som präglades vid den här tiden. Teorin är att denna åtsida ingick i ett “examensprov” som lärlingen Lars Grandel avlade 1780. Mer om detta finns att läsa här.