Typsida – Gustav III – 1 Dukat – Typ 1

Myntfakta:

Stockholm     1771-1792     3,48 g     ca 21 mm     97,6% guld               diagonalt räfflad rand

Upplaga totalt: 119930 ex

Myntmästare: Albrekt Lindberg (mm AL) 1771-1773

             Olof Lidijn (mm OL) 1774-1792

Gravörer: Carl Gustav Fehrman 1771-1774 och 1787-1792

             Gustav Ljungberger 1774-1787

ÅrMmGravörUpplagaSm-nrFörekomst
Typ 1:11771ALFehrman2255 ex1RRRR
Typ 1:21772ALdo4536 ex3RR
Typ 1:31773ALdo3636 ex5RR
Typ 1:4a1774OLdo6827 ex7RRRR
Typ 1:4b1774OLLjungbergeringår i dodoRR
Typ 1:51775OLdo3975 ex9RR
Typ 1:61776OLdo14768 ex10Sällsynt
Typ 1:71777OLdo10198 ex12mindre
vanlig
Typ 1:81778OLdo4075 ex14RR
Typ 1:91779OLdo4496 ex16RRR
Typ 1:101780OLdo2585 ex18RRR
Typ 1:11a1781OLdo6096 ex19RR
Typ 1:11b1781OLavvikande
porträtt
ingår i dodoRRR
Typ 1:12a1782OLLjungberger16352 ex21RRR
Typ 1:12b1782/79OLdoingår i dodoSällsynt
Typ 1:131783OLdo7448 ex23R
Typ 1:141784OLdo2422 ex25RRR
Typ 1:151785OLdo1245 ex27RRRR
Typ 1:161786OLdo6787 ex29R
Typ 1:171787OLdo5009 ex31R
Typ 1:181788OLdo804 ex32RRR
Typ 1:19a1789/87OLdo8198 ex33RRRR
Typ 1:19b1789/87OLFehrmaningår i dodoRR
Typ 1:19c1789OLdoingår i dodoRR
Typ 1:201790OLdo3643 ex34RRR
Typ 1:211791*OLdo1160 ex35RR
Typ 1:221792OLdo3415 ex36RRR
*1791 användes en del guld från Dalarna, dock utan att ursprungsmärkas.

(Foto Hagander 1)

Jämförelse mellan exempel på Fehrmans och Ljungbergers porträtt. Fehrmans porträtt från första perioden till vänster och från andra perioden till höger. Ljungbergers porträtt i mitten avviker eftersom han alltid graverade håret mer eller mindre kammat uppåt.    

Här är det de båda porträtten 1781 som jämförs. Till vänster är det Ljungberger som är gravör och det ser man främst på det uppåtkammade håret uppe på hjässan som var hans främsta kännetecken. Till höger ett avvikande porträtt med mer bakåtkammat hår. Även hårrullen ovanför örat avviker starkt. Det finns flera teorier om vem som graverat detta porträtt och den första är att det är Fehrman som återvänt till Sverige efter sin studieresa. Den andra teorin är att denna åtsida ingick i ett “examensprov” som lärlingen Lars Grandel avlade 1780. Mer om detta finns att läsa här.