För någon dryg månad sedan frågade Dan Carlberg om min åsikt om hur sällsynt 3 Daler sm 1770 med 11 serafer är. Svaret var att jag inte hade en aning. När jag inventerade förekomsten av Adolf Fredriks mynt så tänkte jag inte på att det finns 2 varianter av det årtalet med avseende på 9 eller 11 serafer. Det enda jag visste var att 1770 är en av riksdalrarnas vanligaste årtal på 1700-talet med 119 försäljningar på Ahlströms auktioner. Om kanske 90%, eller mer, av alla befintliga mynt är av samma variant så är det nog mer regel än undantag att man slutat leta när det första avvikande myntet dyker upp.
Jag har fortfarande inte gjort någon fullskalig inventering men jag har gått igenom MISAB:s kataloger och funnit 43 försäljningar av 1770. Av dessa har 3 ex 11 serafer och detta ger ju en bra bild av fördelningen. Fördelen med MISAB är att det går fort att gå igenom katalogerna och dessutom visar man bilder på nästan alla mynt. Ahlström visade bild på kanske 60 av sina 119 försäljningar och det ger ju ett osäkrare underlag. Om jag sedan går vidare och extrapolerar det underlag jag har så kommer jag fram till att det förmodligen finns ca 10 exemplar av 1770 med 11 serafer på marknaden.
Ett annat exempel på det här fenomenet fick jag när Mattias Nilsson ringde från World Money Fair i Berlin i början av februari och frågade om Riksdaler 1727 med inre kantring. Han hade nämligen hittat ett sådant mynt på mässan och reagerat på att det var en variant som han inte hade sett tidigare. Den inre kantringen var en hjälp vid graveringen av omskriften som gravörerna ibland använde sig av. Dock inte på 1727 års stampar.
Varianten bör egentligen kallas “1727 med 1726 års bild”, men kantringen är ju ett märke som är lätt att känna igen. Bilden visar det enda exemplar som sålts på MISAB och om vi gör samma extrapolering som på föregående mynt så kan man dra slutsatsen att 5-6 exemplar på marknaden ligger mycket nära sanningen.
