Förra veckan fick jag Illustrerad Vetenskaps årsbok 2019 i brevlådan och för ovanlighetens skull så var numismatiken representerad i den genom nedanstående notis.
En skanner som har så hög upplösning att den kan fota ett mynts “fingeravtryck”. Det kan ju vara kul att spåna lite i vad en sådan teknisk bedrift kan betyda för numismatiken. För det första borde det ju vara en önskedröm för officiella samlingar som vill ha sina mynt ordentligt registrerade. Man kan ju tänka sig skannern uppkopplad mot en gemensam databas. Det enda polisen behöver göra för att identifiera ett mynt man misstänker är stulet från ett museum är att skanna det och på några sekunder får man veta ifall det matchar något mynt i databasen.
Det största problemet då är ju den motvilja mot registrering av samlingarna som en del museer har uppvisat. Har man inte kunnat registrera tidigare så lär det ju inte bli bättre av en bättre skanner.
Det kan ju heller inte finnas någon anledning till att privata samlare inte ska kunna registrera sina mynt på samma sätt. Inte minst ur försäkringssynpunkt så vore det ju intressant. Dessvärre tror jag dock inte att så många skulle utnyttja den möjligheten. Det finns väldigt många samlare som inte vill att deras mynt ska finnas i register som de inte har kontroll över.
Ett annat möjligt användningsområde för en hyperkänslig skanner är att den bör kunna användas till en objektiv kvalitetsbedömning. Kvalitén är ju som bekant en utvärdering av slitaget och gränserna där bör ju gå att inprogrammera. Att skanna ett mynt borde kunna bli både billigare och minst lika tillförlitligt som att anlita ett “slabbningsföretag”.
En skanner av den här kalibern skulle alltså kunna bli ett mycket bra hjälpmedel inom numismatiken. Frågan är bara om marknaden är beredd att ta till sig den nya tekniken.
En undersökning om ärlighet
I nämnda årsbok fanns också med en intressant artikel som inte handlade om numismatik men väl om människors ärlighet och om pengars värde. Det var ett forskarlag som planterat ut 17000 “borttappade” plånböcker med en varierande mängd pengar i 40 olika länder. Det man ville veta var i hur stor utsträckning plånböckerna blev återlämnade.
Resultatet blev att Peru, Mexiko och Kenya låg sämst till med under 20% återlämnade plånböcker. Danmark, Sverige och Nya Zeeland låg bäst till med över 80%. Intressantast är dock att ärligheten bland upphittarna blev större ju mer pengar som fanns i plånboken.
