(Bilden visar KMK:s exemplar av 1 Öre 1625, det tydligaste av endast 2 kända ex från det året.)
En kompis sa en gång att ”gravörerna bara blev latare och latare”. Det var naturligtvis en generalisering men på ett sätt ligger det ändå något i det. Hur många gånger har det inte hänt att mångåriga mynttyper ”degenerat” med tiden; dvs förkortningarna blev fler. Ett typiskt exempel är Gustav II Adolfs stockholmsören i silver. 1615-1621 hade alla helt årtal, men 1622 började årtalet förkortas; först 622 och sedan bara 22. Därefter har åren 1623-1625, så vitt man vet, endast 2 siffror i årtalet och slutligen försvann även detta och varianten ”utan årtal” bildades.
Den viktiga lärdomen av detta är att om man har ett slitet exemplar som verkar ha fler än 2 siffror i årtalet, så är det med största sannolikhet präglat senast 1622.
