Mannen som plundrade det svenska kulturarvet
Tidigare postat 13/5 2016
Av olika anledningar har det inte blivit av att jag läst den här boken förrän nu, men hade jag känt till dess innehåll hade jag prioriterat den för länge sedan. Jag väljer att visa baksidestexten, för den säger det mesta. Verkligheten överträffar ofta dikten och i det här fallet stämmer det mycket bra. Jag har aldrig läst en deckare där författaren komponerat en intrig som är lika snårig som den osannolika historien om Ragnar Engeströms liv. Han stal antikviteter för 10-tals miljoner kronor (kanske ännu mer) och om det inte varit för en ren tillfällighet skulle han aldrig ha blivit avslöjad. Boken visar också på den bristande kontrollen vid arkeologiska utgrävningar och undermåliga registreringen på bibliotek och museer, kyrkor med kulturskatter som stått helt obevakade. Arkeologer och tjänstemän på museer och bibliotek är yrkeskategorier som har haft ett extra stort krav på yrkesmoral, tydligen alltför stort i en del fall. Som ett exempel (som inte står i boken) kan nämnas att KMK ska ha över 700000 numismatiska objekt som inte är registrerade. INGEN vet vad som finns där och INGEN vet hur många som verkligen finns kvar. Risken för att en insiderbrottling ska bli avslöjad är obefintlig. I ett kapitel i boken omnämns även en museichef som 2013 blev avslöjad när han stal frimärken av Philea. När någon i chefsställning blir ertappad med att stjäla så är det ju som ett brev på posten att brottsutredarna även tar en titt på vad denne kan ha gjort på sitt jobb. Ska bli mycket intressant att se hur det blir i det fallet.
Boken får anses vara ett MÅSTE för alla som är intresserade av antikviteter. Den är jobbig att läsa, men man kan ändå knappt lägga den ifrån sig.
PS
Om ryktena talar sanning så är en bok till på gång av ovan nämnda författarduo och denna gång ska dom granska stölderna på KMK. Är det en bok jag ser framemot så är det väl den!