När bilden lurar ögat

(Foto Ahlström 3)
(Foto Hagander 1)

I sin auktionskatalog 64 (2001) räknar Ahlström upp antalet 8-dalersplåtar 1659 som företaget sålt genom åren, och ovanstående bilder visar nummer 4 och 6 i den uppräkningen. Plåtarna ser ut att ha olika form, men när man tittar närmare så visar det sig att alla märken som finns på den ena bilden också uppträder på den andra. Det är alltså en och samma plåt, trots olikheterna.

Hur kan det bli så? Ja, man har uppenbarligen inte tagit bilderna från samma vinkel och förmodligen inte ens från samma sida. Ett plåtmynt har ju ingen upp- och nedsida, och kan ju vridas hur man vill. Ska man få helt rättvisande bilder så måste bilderna tas med 90 graders vinkel för att formen ska se ut att vara helt lika.

Nu är luriga bilder inte något som är förbehållet endast plåtmynt; även vanliga rundmynt kan fotograferas felaktigt. I äldre kataloger är höjden på myntbilderna nästan alltid mindre än bredden vilket visar att man inte tagit bilden rakt uppifrån. Nu är ju detta inget problem vid identifieringen och dessutom lätt att åtgärda i ett bildbehandlingsprogram. Värre är det då när ljussättningen och kameravinkeln “samverkar” för att tydliggöra eller dölja ett kännetecken (repa eller hack eller dylikt).

Bilden visar två versioner av samma mynt, en dukat 1781, den ena från Ahlström 36 och den andra från MISAB 12. Speciellt det där märket som ser ut som ett H framför halsen på den äldre bilden borde ju vara signifikativt och finnas även på den nyare bilden. Och det finns där, men det syns inte! Jag kollade extra noga på MISABs visning för att vara säker på att det var samma mynt.

Det är inte alltid så lätt att identifiera mynt enbart utifrån bilder.

Falcoin