Som en del redan sett så publicerade jag raritetssidorna för Kristinas mynt härom dagen. 78 rariteter med max 15 kända ex. Av dessa är 11 “omöjliga” att hitta på den privata marknaden och kvar blir då 67 nya sidor att hålla ordning på. Den här gången har jag roat mig med att undersöka vilka samlare som kommit längst med sina Kristinasamlingar, dvs figurerar i flest provenienskedjor på raritetssidorna. Resultatet är intressant och kanske lite förvånande.
Sten Törngren | 77 | ||
Sven Svensson | 69 | ||
Karl Erik Schmitz | 49 | ||
Bonde | 32 | ||
Åke Järnum | 31 | ||
Ove Karlsson | 29 | ||
Ottar Ertzeid | 18 | ||
Olle Algård | 17 | ||
Per Hellström | 17 | ||
Gunnar Ekström | 16 |
Nu ska det klart sägas att jämförelsen inte är rättvis eftersom alla samlingar inte är lika genomlysta. För att ta några ytterligheter så vet vi ju det mesta om Ottar Ertzeids samlande, men för Åke Järnum finns det ingen förteckning. Där är man helt hänvisad åt Sten Törngrens anteckningar om mynt som han och Schmitz köpt ur Järnums samling. Detta gör ju den höga siffran för Järnum än mer imponerande.
Det faktum att Törngren hamnade i topp kräver också en ytterligare analys. Om man räknar åt andra hållet och ser hur många rariteter som Törngren och Svensson saknade så är dock ordningen snart återställd. När de 11 “omöjliga” mynten är borträknade så saknade Svensson 12 rariteter och Törngren 17. Skillnaden beror på att Törngren mer än någon annan gillade att variantsamla även bland rariteterna och det är på många sidor som han har ägt både 2 och 3 mynt. Det kunde Svensson också ha fast i mindre omfattning. I sammanhanget är det rätt kul att kunna nämna att Svensson faktiskt ägde 3 exemplar av Göteborgsöret 1635 med årtalet i omskriften, vilket så sent som igår var känt i endast 2 ex! Det ska också sägas att han även ägde några av de nämnda “omöjliga” mynten, vilka numera finns i KMK:s samlingar.
Detta förtar dock inte Sten Törngrens prestation nämnvärt. Han “dammsög” i princip marknaden på 1980-talet och det är ju bara att titta i katalogen från Londonauktionen för att se hur väl han lyckades. 185 nummer av silvermynt bara från Kristina och det är ju långt ifrån allt han ägde under årens lopp. Inte desto mindre så har jag ändå upptäckt några luckor i hans samlande; jag har exempelvis inte kunnat hitta någon riksdaler 1653 och inget öre 1633 med voluter. Min gissning är dock att han ägde dem också även om det gått mitt väderkorn förbi.