Äldre myntbok

I dessa dagar då Roberto Delzanno lagt ribban på en ny höjd för hur en redovisning över svenska mynt ska se ut så kan det vara kul att gå tillbaka och titta på en tidig föregångare. 1894 utgav Daniel Holmberg ut den lilla skrift som bilden visar och bildformatet råkar vara så att boken får ganska exakt naturlig storlek när man ser den på datorn. Boken innehåller 60 sidor, vilket då ska jämföras med Delzannos mastodontverk på över 1300 sidor.

Vad får man då plats med på 60 sidor? Ja, som det lilla smakprovet visar så är det inte så mycket. Holmberg nöjde sig med att redovisa vilka årtal som varje valör blivit präglad och lite om sällsyntheten. Någon hänsyn till att det kanske är flera olika typer av samma valör och samma årtal tas som regel inte. Dukater med guld från Småland, Dalarna och Ostindien är dock redovisade var för sig.

I dag skulle en sån här liten årtalslista naturligtvis inte vara mycket att komma med. 1894 hade man säkert stor nytta av den eftersom det helt enkelt inte fanns någon bättre årtalsförteckning. Att kunskapen var begränsad även bland numismatiker bevisas av att Holmberg kände sig tvungen att 1899 ge ut ett tillägg med ytterligare 8 sidor. Anledningen var att han under de 5 år som gått fått in mängder av tips om mynt och årtal som han själv inte kände till. Bland de nytillkomna årtalen hittar vi exempelvis riksdalern 1653, alla tre markvalörerna 1642, ½ Riksdaler 1766 samt ädelforsdukaterna 1781 och 1784. Han fick då också tillfälle att ta bort en del mynt som han blivit övertygad om inte fanns, exempelvis 2 Mark 1720 (Ulrika) och ½ Riksdaler 1756.

Man skall inte förakta gamla referensverk eftersom de fyllde sin funktion på sin tid och om man läser lite mellan raderna så kan vi fortfarande lära en hel del av dem.

Falcoin