Jag håller för närvarande på med att gå igenom Bokauktionskammarens auktionskataloger åren 1837-1873. Syftet är att identifiera de rariteter som blivit sålda, hitta noteringar om köparna på dem och sedan kanske, kanske lyckas tråckla ihop provenienskedjor på en del av dem som håller framåt i tiden. De största problemen är att köparnoteringarna är så sällsynta och att mynten, efter dagens mått mätt, oftast är så dåligt beskrivna. Men är det mynt som ”nästan inte finns”, dvs XR-mynt som endast är kända i några få ex så borde man ju kunna få fram något i alla fall. Jag kommer säkerligen att återkomma till det här ämnet och berätta mer om denna gångna numismatiska värld som är så olik den vi är vana vid, men den här gången ska jag koncentrera mig på en annan intressant företeelse som man kan stöta på, nämligen mynt som inte finns.
I december 1843 och juni 1844 hölls två auktioner, vars ursprung det finns en del motstridiga uppgifter om, men min tro är att det var grosshandlare Carl Scharps utmärkta samling som såldes. Tydligen hjälpte samlarkollegorna Axel Fröling och Curt Fredrik Meinander till med att upprätta katalogerna. Som en måttstock på samlingen kvalitet så kan jag säga att av totalt 1973 nummer så har jag lyckats identifiera närmare 200 rariteter. Här nedan några exempel där svårigheterna var lite större.
Detta är Appelgrens uppställning av de kända kvadratiska Åboklippingarna med årtalet 1556. De kända valörerna är 2, 4, 8 och 16 öre. Man kan ju undra varför man inte för symmetrins skull även präglade 12 öre? På auktionen i juni 1844 såldes som nr 419 följande objekt med ordagrann beskrivning:
”419. Klipping. Fyrkantig. 12 Öre. Krönt G mellan årtalet 1556)(3 kronor, värdet. B. 53. N:o 47. Rart.”
De sista siffrorna är referensen till Bersch ”Beskrifning över Svenska Mynt och Skådepenningar af år 1773”. Det ska också nämnas att på samma auktion såldes ytterligare 6 klippingar varav 4 ansågs vara falska. Min uppfattning är att man var rätt bra på att avslöja förfalskningar eftersom de förekom så frekvent. Men 12-öringen ansågs alltså vara äkta! Hur det är med den saken kan vi ju inte avgöra nu, men vad man kanske kan göra är att luska ut vad som hände med myntet efter auktionen. Önskescenariot är ju att det köptes av något museum som glömt att man har det…
En annan möjlighet är givetvis att man skrivit fel valör. Felskrivningar verkar ha varit vanliga vid den här tiden vilken en annan försäljning i samma katalog visar:
”429. D:o, 1528. Gostaus Dei Graci Rex Sveci, Kon. med svärd i st. f. spira, årtalet vid sidorna)(Moneta Nova Stockholm, Riksvapnet på stort Kors. N:o 55 noten. Rar. L 2 1/8.”
”D:o” syftar på objektet före som var en daler 1534 (Kronan). Den sista siffran visar att vikten stämmer överens med den normala dalervikten i lod räknat. 1 Gyllen beskrevs på den här tiden som ”1 Riksdaler 1528”, även om Gyllenvikten är 10% lägre än dalervikten. 1/2 Gyllen beskrevs för övrigt ”1 Riksdaler 1528, halva vikten”.
En Gyllen har ju som synes årtalet i frånsidans omskrift och inte vid kungens sidor, och DEI GRACI skrivs inte ut i sin helhet. Märkligt också att man poängterar ”svärd i stället för spira” när myntet man refererar till var Kronan som också har ett svärd. Då kanske man kan tänka att man råkat skriva fel årtal och att det egentligen var ”Svärdet” 1534 som såldes:
”Konungen med svärd i stället för spira, årtalet vid sidorna” ser ju bra ut, men dessvärre har den ju inte DEI GRACI utskrivet och riksvapnet vilar inte på ett stort kors.
Den här gången hade vi tur för även om årtalet var felaktigt och beskrivningen i övrigt bakvänd så passar det ju ändå mycket bra in på ”Baretten” 1534. Carl Scharps exemplar köptes förmodligen (inte bevisat än) av Meinander och när det senare såldes på auktion 1872 så var beskrivningen ”med tocque (den s.k. majkransen)” vilket är två andra namn på huvudbonaden. Om Scharps ex dessutom är samma som det jag visar bild på kommer vi förmodligen aldrig att få veta eftersom antalet kända ex är för stort. Alternativen blir för många.
Det är som synes ingen självklarhet att lista ut vad beskrivningarna i gamla kataloger avser, men med lite eftertanke så löser man ändå de flesta frågetecken. Jag vill också passa på att berätta att Gorgon börjat blogga igen, vilket är till stor glädje för alla men speciellt för medeltidssamlarna. Felattribueringarna vad gäller främst valör och myntort för Gustav Vasas mynt är ju många i gamla kataloger och det bör ju vara det i än högre grad för medeltidsmynten. Det skulle vara intressant att höra om Gorgons åsikt i den frågan.
