Typsida – Karl XIV Johan – 1 Riksdaler (Typ 4)

“Troyska ass”

Myntfakta:

Stockholm     1827 och 1829     29,25 g     ca 40 mm     87,8% silver

Randskrift: 534 8/9 TROYSKA ASS FINSILFVER

Upplaga totalt: ca 2400 ex

Myntmästare: Christopher Borg  (mm CB)     

Gravör: Lars Grandel

9 serafer

     Typ 4:1.     1827     (okänt antal ex)      sm 50b      RR

7 serafer

     Typ 4:2.     1827     (ca 2000 ex)      sm 50a       

     Typ 4:3a.     1829     (409 ex)      sm 51 slät kronbotten      R      

     Typ 4:3b.     1829     (ingår i 409 ex)      sm 51   strierad kronbotten      R

De årliga upplagorna är redovisade inom parentes. Det går inte säkert att utläsa på de flesta bilder ifall kronbotten är slät eller strierad, och därför har ingen åtskillnad gjorts på raritessidan för Troyska ass 1829.

(Foto MISAB 27)

1822 gjordes i Stockholm det första försöket att prägla mynt i ring, för att på så sätt göra dem helt cirkelrunda. Detta resulterade då endast i några ytterst sällsynta provmynt 1822 (SMF P3). 1827 gjordes nya provpräglingar och samma år kom också den första riksdalern ut i cirkulation, specialdesignad med den nya randskriften: 534 8/9 TROYSKA ASS FINSILFVER

En “Ass” är den holländska myntviktens minsta enhet, motsvarande 48,042 milligram. Ordet “Troyska” kommer av den franska staden Troyes. En uträkning visar dock att man tillämpat det svenska assets vikt (knappt märkbar skillnad) trots att man använde den internationella beteckningen “troyska”, kanske med tanke på den utländska cirkulationen. Noteras kan att SMF anger fel skrotvikt på dessa riksdalrar, 34 gram i stället för 29,25 gram som var vikten före 1830-års myntordning.

Den stora skillnaden i myntbilden var att man frångick skölden med sveakronorna (till vänster) som funnits på mynten sedan Adolf Fredriks tid, och ersatte den med en sköld med stora riksvapnet i stället. Ett försök gjordes 1827 med en halvrund serafimerkedja med 9 serafer (mitten) men den är känd i endast en handfull exemplar och får nog betraktas som ett provmynt, kom troligtvis aldrig ut i cirkulation. Bilden till höger visar den slutliga versionen med 7 serafer som kom att användas till 1842.

Normalt brukar man tala om 3 varianter av “troyska ass”: 9 serafer 1827 samt 7 serafer 1827 resp 1829. Det man oftast glömmer är att det även finns en liten variant 1829 med strierad kronbotten, i motsats då till en vanlig slät kronbotten. På porträttsidan har 3 varierade stampar använts.

Typ 4:1 med mycket hår och böjd näsa, 9 serafer 1827. Kan ett provmynt som aldrig kom ut i cirkulation. I dagsläget 6 kända exemplar. (Foto MISAB 8)

Typ 4:3b med en annan frisyr med mindre hår på porträttet och en mera böjd näsa. Strierad kronbotten. (Foto MISAB 27)

Skillnaden mellan typ 4:3a och b är att den förra har samma släta kronbotten som typ 4:1 och 4:2. Lite för dålig upplösning på bilderna men det syns nog ändå att 4:3b till höger har strierad kronbotten.

Det ska också sägas att på Hagander 4 fanns med en “variant” präglad med samma stampar som troyska ass 1829 men utan randskrift och med vikten 34 gram. I Haganders bok är den beskriven som ett provmynt, men i auktionskatalogen betecknas den bara som “variant”.  (Foto Hagander 4)

Det kan vara så att man i och med den nya myntordningen 1830 ville göra ett prov, eftersom dom nya mynten var tjockare och silverhalten en annan, och då använde 1829 års stampar. Randskriften med “Toyska ass” var i vilket fall inte aktuell i och med att detta mynt var tyngre.

Det finns också dom som menar att detta troligtvis är en efterprägling, präglad långt senare för att fylla en lucka i någon samling. Det finns dock inga spår på myntet efter rostangripna stampar, vilket annars ofta brukar vara fallet hos efterpräglingar.