SNF:s årsmöte 2020

Förra helgen anordnade Sveriges Numismatiska Förening (SNF) sitt, på grund av pandemin, framflyttade årsmöte i Linköping. Närvarande var 8 styrelseledamöter (inklusive suppleanter) och 4 vanliga medlemmar. Den låga närvaron kan naturligtvis delvis förklaras av rädslan för coronaviruset men den som läst Leif Skarps inlägg i Myntbloggen kan nog ana att en del nog även beror på att styrelsen inte ansträngt sig så mycket för att göra mötet attraktivt. Det Leif dock inte skrivit något om är att medlemmarnas intresse att åka på SNF:s årsmöten i stort sett alltid är lågt, oavsett program.

Av skäl som jag inte tänker gå in på här så förekom det så sent som i somras en hel del oro i SNF:s medlemskår. Folk talade bland annat om att skicka in en skrivelse och kräva ordförandens avgång. Andra skulle visst säga upp sina medlemskap. Enligt min mening är dock dylika viljeyttringar totalt bortkastade eftersom de är bortglömda fortare än bläcket hinner torka på papperet de är skrivna på. Det enda sättet att effektivt göra sin stämma hörd i en förening är att åka på årsmötet och använda sig av sin rösträtt. Dit åker man dock inte och det är fullständigt obegripligt.

Själv hade jag lämnat in en motion till årsmötet och åkte dit för att tala för den. Grunddragen i motionen var taget ur mitt blogginlägg “Krävs det en stadgeändring i SNF?” och den utmynnade i förslaget att ge styrelsen i uppdrag att se över stadgarna för att skapa en bättre medlemsdemokrati. Styrelsen ansåg dock att ett större medlemsengagemang inte nödvändigtvis kräver en stadgeändring och eftersom det uppenbarligen inte finns tillräckligt många engagerade medlemmar så röstades motionen ner.

Inspiration till motionen fick jag från en annan ideell och landsomfattande förening; SRB-föreningen har ca 1000 medlemmar och är väl förankrad i 23 lokala klubbar från Skåne i söder till Norrbotten i norr. Klubbarna väljer årligen sina ombud till föreningens årsmöte och självklart är det föreningen som betalar ombudens årsmöteskostnader. Trots att de ca 25 ombuden är de enda som har rösträtt på årsmötet så är det sällsynt att det är färre än 100 medlemmar som är anmälda till årsmöteshelgen. För oss inom SRB-föreningen är det här tingens naturliga ordning, men inom numismatikens underbara värld så verkar det vara tankar som aldrig tidigare blivit tänkta.

Det jag reagerat på inom SNF är att man, trots sin nuvarande storlek, fortfarande har stadgar som bäst lämpar sig för en liten lokal förening. Resultatet av detta blir ofrånkomligt att föreningen inte har ett fungerande årsmöte. Styrelsen anser sig kontinuerligt arbeta för ett större medlemsengagemang, men oavsett vilken tidsperiod man jämför med så har man inte lyckats särskilt bra. Ett fungerande årsmöte ska fungera både som bollplank och kontrollorgan, men eftersom styrelsen helt styr årsmötet så blir det intet av detta.

Föreningen har heller ingen förankring någonstans; inte i medlemsleden och nu när man bränt broarna med KMK så har man det inte heller i museivärlden. Och slutligen: eftersom styrelsen styr årsmötena så väljer man också i praktiken själva in vilka som ska sitta i den egna styrelsen. Är det bara jag som blir upprörd av detta?

Falcoin