Jag har hållit på ett tag med Karl XI:s 2-marker, men det går trögt. Det är helt enkelt inte lika kul att återställa sidor som att göra dem första gången och jag upptäcker titt som tätt att jag håller på med något helt annat som för tillfället verkar intressantare. Nu i veckan kom jag exempelvis på mig själv med att renskriva mina anteckningar om de senaste 8 årens auktioner på CoinArcives. Tro’t eller ej, men det är faktiskt intressant. Här har vi alltså fått en plattform som kan användas av marknadens alla aktörer. Mindre auktionsfirmor som upptäcker att man får ett större genomslag för en billigare penning än om man trycker upp en papperskatalog. Det är ju kanon!
På 8 år har nästan 3500 auktioner visats på tjänsten och för närvarande är genomströmningen fler än 600 per år. Det jag höll på med var att göra en lista på de auktioner som var intressant ur svenskt raritetshänseende och jag är för närvarande uppe i 338 st. Alltså ungefär var tionde. Trots denna gallring så innehåller dessa auktioner över 24000 svenska numismatiska objekt, så det gäller att veta vad man letar efter.
För att övergå till något som synbarligen är utanför för detta ämne så hade jag föregående helg återigen förmånen att ta del av ett massutskick av vår gode vän Morten Eske Mortensen (MEM). Jag är mycket imponerad av den mannens idoga arbete med att varna naiva och intet ont anande myntsamlare för oseriösa och skrupelfria “experter” som exempelvis jag själv. Se själva vilken prominent lista jag hamnat på!
Här är några andra exempel på MEM:s flit: LÄNK 1 och LÄNK 2
Den springande punkten är alltså att vi inte har gått igenom källmaterialet (kildematerialet på danska) som för oss svenskar tydligen är 6000 auktionskataloger. Det stör mig rätt ordentligt att jag inte har hittat någon definition på vad som ingår i detta källmaterial. Det är nämligen ingen självklarhet. För att ta ett exempel så gick jag i våras igenom Spinks auktionskataloger nr 1-147 (1978-2000). Dessa innehöll totalt 1975 svenska mynt, och jag har försökt åskådliggöra fördelningen i tabellen nedan.
| Antal kataloger | Antal svenska mynt | % mynt | |
| Inga svenska mynt | 114 | 0 | 0 |
| Inga rariteter | 17 | 73 | 3,7 |
| Enstaka rariteter | 14 | 122 | 6,2 |
| Många rariteter | 2 | 1780 | 90,1 |
| Totalt | 147 | 1975 | 100 |
Före genomgången bestod alltså källmaterialet av 147 kataloger, men numera vet jag att det bara är 16 kataloger som innehåller sådant jag kan vara intresserad av. Och om jag bara ägt 2 kataloger, Andréns samling (Spink 94) och Törngrens samling (Spink 143), så hade jag ändå nått en 90 %-ig säkerhet i mina raritetsgenomgångar av sviten. Jämförelsen är naturligtvis inte helt adekvat eftersom svenska auktioner nästan alltid innehåller svenska mynt men det ger ändå en indikation av vad man kan förvänta sig vid genomgång av ett stort antal kataloger och det ger en idé om vad man kan anse vara “källmaterial” och vad som är “viktiga kataloger”.
MEM har naturligtvis helt rätt i att en raritetsanalys inte är fullständig förrän ALLA kataloger och ALLT annat som kan bidra med ledtrådar har blivit genomgånget. Men man kan göra saker på olika sätt. MEM:s metod verkar vara att göra en fullständig analys av en raritet i taget och min metod är att göra bredare svep där jag sakta men säkert höjer säkerheten för mina analyser. Det är en smakfråga vad man föredrar, men jag kan lova dig Morten att det bara är en tidsfråga innan jag gått igenom så många kataloger att du inte längre har fog för att ha mig med på din varningslista. Då inträffar ett intressant problem: hur vet du när jag gått igenom så många kataloger? Jag kommer i alla fall inte att tala om det för dig eftersom jag aldrig kommer att betrakta mig som fullärd.
Morten Eske Mortensen är alltså orolig för att myntsamlarna ska bli vilseförda av okunniga “experter” och för att råda bot på det föreslår han två möjliga åtgärder; endera köper man de 6000 myntkataloger som ingår i källmaterialet eller också anlitar man hans expertis. Själv kan jag faktiskt se ett tredje alternativ och det är att han lägger ut allt källmaterial på internet. Det skulle göra alla nöjda och glada!
