Sep 06 2018

Bilden visar frånsidorna på 2 ex av 1/6 Riksdaler 1804 som båda blivit beskrivna som 1804/3. Exemplaret till vänster kommer från MISAB 23 (Sten Olof Anderssons samling) och där ser man tydligt trean som sticker fram bakom den sneddade delen av fyran. Bilden till höger kommer från MISAB 28 (Ottar Ertzeids samling) och där är det också något bakom fyran. Frågan är bara om det verkligen är en trea. Om man tittar på frånsidorna i sin helhet så ser man att det (förmodligen) inte är samma stamp som använts. Stampen till höger är tämligen trasig med flera stampklumpar. Är det gropar och sprickor på andra ställen på stampen så ligger det ju nära till hands att det lossnat någon flisa vid fyran också. Ett annat indicium på att det är en stampklump det är frågan om är att det på Sigtunas auktion för ett antal år sedan såldes ett ex som också beskrevs som 1804/3. När jag senare frågade Christian Hamrin, som sett myntet live, så svarade han: ”Det var ingen ompunsning, det var en stampklump”.

Viktigt att komma ihåg när det gäller dylika bedömningar är att det är svårt att vara säker utifrån en bild; inte ens Numisbids stora bilder räcker till. Det enda raka är att luppa myntet vid visningen och göra sig sin egen uppfattning. Och, jag tror det var Hamrin som sa det också; ”Man kan inte lita på någon annan, man måste göra det själv”. Rätt kloka ord om ni frågar mig.

Det intressanta är dock varför det finns ompunsade årtal på dessa mynt. Det finns ju 1805/4 och dessutom något ännu konstigare som påstås vara 1806/5. Vid sekelskiftet började man använda matriser i Stockholm, dvs en stamp till stampen. På detta sätt kunde man göra en hel serie stampar som var i det närmaste identiska. På frånsidorna var det dock brukligt att man på matrisen utelämnade den sista siffran i årtalet för att den skulle räcka i flera år och att man skulle slippa att punsa om årtalen. I praktiken slutade man dock aldrig helt med att återanvända gamla stampar. När det sista ompunsade årtalet förekommer har jag ingen koll på men vi har ju exempelvis 1951 på 50 som ju är nästan ”nyligen”.

I vilket fall så ska jag inte glömma att ta med luppen till visningen nästa fredag.

Sep 03 2018

Som väl alla har noterat så kom katalogerna till de förestående MISAB-auktionerna för några veckor sedan. Min vana trogen så kompletterar jag mina raritetssidor det första jag gör. Auktion 28 (Ertzeid 3) var det inte så mycket med eftersom jag gjorde den kompletteringen redan för ett år sedan. Med auktion 29 var det mer jobb; närmare bestämt 22 nummer som pockade på min uppmärksamhet. Av dessa var det 12 stycken som jag kände igen från tidigare försäljningar. Nedan redovisar jag 5 fina provenienser som absolut borde ha stått i katalogen.

Nr 306. Dukat 1702

Algård (-1980) –> Schmitz (1980-1990) –> auktion i Zürich 1990 –> Hyllengren –>?–> Ahlström 43 (1991) –>?

Intressant nog så är detta samma provenienskedja som för dukaten 1760 (nr 398) vilket gör att man kan misstänka att det varit samma inlämnare. Märkligt i så fall att man kan redovisa provenienskedjan för den ena men inte för den andra.

Nr 323. 1 Mark 1706 med LC

Österlunds auktion i mars 1978 –>?

Nr 366. Serafimerriksdaler 1748

Ahlström 23 (1981) –> Törngren –> Hirsch 36 (1988) –>?

Det här myntet har jag faktiskt bloggat om en gång eftersom jag tyckte att Törngren på 80-talet låtit genomföra en så snygg reparation av hängningsmärkena. Det var riktigt fult på Ahlström 23 men nu är det knappast något man tänker på.

Nr 415. 1/2 Riksdaler 1753

Holmbergs auktion 127 (1924) –> Ekström –> Ahlström 8 (1975) –>?

Nr 536. Provmynt för 1/3 Riksdaler Banco 1829

Schmitz (1990) –> Heritages Rare Coin Gallery –> Antikören 11 (1992) –>?

Jag kan ju också nämna att jag gick bet på 4 Dukat 1838 (nr 506). Det finns helt enkelt inga påtagliga kännetecken som gör att man kan avgöra om det är ett ”nytt” ex eller ett som jag redan har i listan. Det händer inte så ofta men är lika retfullt varje gång när man inte kan säga säkert.

Aug 30 2018

Förra veckan var jag på månadsmöte med Nola Myntklubb i Örnsköldsvik. Även om jag har nästan 12 mil enkel resa och även om det inte är så många där som delar mina specialintressen så brukar jag försöka vara med så ofta jag kan. Klubben har en härligt otvungen stämning och det är alltid ”gött” att bara få sitta ner och surra med andra samlare. Som regel brukar det vara 25-30 närvarande vilket utgör ca 40-50% av det totala medlemsantalet.

Det jag gillar bäst är en återkommande punkt på dagordningen som kallas ”samlare berättar”. Denna gång hade vi en långväga gäst, nämligen Christer Ohlsson från Västerås. Anledningen till att han tagit sig för att åka upp var att han bodde i Ö-vik från 1956 och ett 10-tal år framåt, och det var här som hans samlarbana började. Underbart att få höra anekdoter från ett så långt samlarliv! Exempelvis så blev jag helt perplex när jag hörde att han brevväxlat med John Pedersen redan i slutet av 1950-talet. Hur kan en 10-åring från Norrland ens ha kunnat känna till J.Pedersens Mynthandel i Borås? Svaret var att hans far sålt en nålsamling till Pedersen och det var så kontakten knöts. Christer gillade John Pedersen; ”han förstod sig på unga samlare”. Exempelvis kunde det hända, när ett beställt mynt redan var sålt, att han fick ett bättre exemplar som ersättning. Till samma pris! Naturligtvis var det uppskattat för en ung grabb med begränsade tillgångar. Kontraten var stor när han som 12-åring fick tillfälle att besöka Håkan Kinnmark på Moneta i Göteborg. Därifrån fick han gå tomhänt och arg…

Anekdoterna under kvällen var många men jag ska inte återberätta fler nu. Vill bara säga att det var en givande och minnesvärd kväll i numismatikens tecken. Tack för den Christer!

Aug 17 2018

Den 1:a september 1664 infördes en ny myntordning i Sverige. För silvermynten innebar detta att silverhalten i de flesta fall sänktes, och därmed även silvervärdet i varje mynt, med ca 8-9%. Om ändringen trätt i kraft vid årsskiftet skulle det inte ha inneburit några som helst problem, men med 1/3 av året kvar så var läget ett annat. För att situationen inte skulle bli ohållbar för växlingskontoren så måste man nämligen kunna se tydligt på mynten vilken myntordning de tillhörde. Dessvärre vet man idag inte vilka dessa utmärkande skillnader var.

För 4 Mark 1664 så skulle man kunna tänka sig det är skillnaden mellan dessa båda frånsidor som är ”märket” för silverhalten. Utan en riktig metallanalys kan man dock inte avgöra om det är så. Det kan även vara så att man inte präglade 4 Mark under de sista 4 månaderna. 

För 1 Mark, 2 Öre samt 1 Öre finns det heller inte någon garanti för att man inte började använda 1665 års stampar redan före årsskiftet.

När det gäller 2-markerna så är dock ingen av dessa möjligheter rimliga. Det gjordes helt enkelt för många stampar 1664 för att man ska ha haft råd att avstå från prägling under 1/3 av året. Berndt Göhle har räknat ut att man måste ha tillverkat minst en stamp per arbetsdag hela året och redan det är ju imponerande. Själv tror jag att man fortsatte göra 1664 års stampar även efter den 1/9 men att man då övergick till arabiska 2:or i valören. Det vore ju ett mycket tydligt märke som personalen på växlingskontoren lätt skulle kunna se. Att det sedan förekommer romerska 2:or även efter årsskiftet 64/65 har ingen betydelse; då är det ju årtalet som talar om vilken silverhalt det är.

Att analysera silverhalten i 1664 års mynt är en undersökning som behöver göras. Jag skulle mycket gärna göra det själv, men åtminstone för närvarande har jag för mycket jobb ändå och bor dessutom för långt ifrån händelsernas centrum för att kunna samordna det effektivt. Därför lämnar jag bollen fri för den som är hågad.

En sak jag inte tänkte på när jag skrev om 1 Mark 1663 utan mm var att det myntet naturligtvis har högre silverhalt än de med samma porträttyp 1665. Eftersom myntordningen är typgrundande så utgör ju det myntet en egen typ. Det är sannerligen inte ofta som det upptäcks nya typer numera!