Myntfakta:
Stockholm 1779-83, 1787-88 och 1790-92 29,25 g ca 40 mm 87,8% silver Randskrift: MANIBUS NE LAEDAR AVARIS
Upplaga totalt: ca 3,7 miljoner ex.
Myntmästare: Olof Lidijn
Myntgravörer: Gustav Ljungberger 1779-1787
Carl Gustav Fehrman 1788-1792
Ljungbergers porträtt
Typ 3:1. 1779 (33546 ex) sm 45
Typ 3:2. 1780 (171321 ex) sm 46 även 1780/79
Lärlingsporträtt (Lars Grandel?)
Typ 3:3. 1780 (ingår i 171321 ex) sm 46 även 1780/79
Typ 3:4. 1781 (524058 ex) sm 47a alltid 1781/79 S
Fehrmans porträtt (1772 års bild)
Typ 3:5. 1781 (ingår i 524058 ex) sm 47b även 1781/79
forts. Ljungbergers porträtt
Typ 3:6. 1781 (ingår i 524058) sm 47a även 1781/79
Typ 3:7. 1782 (653651 ex) sm 48
Typ 3:8. 1783 (99637 ex) sm 49
Typ 3:9. 1787 (62037 ex) sm 50 även 1787/83
Typ 3:10. 1788 (ingår i 151108 ex) sm 51
Typ 3:11. 1790 (524058 ex) sm 52 även 1790/88 RR
Avvikande porträtt (Carl Enhörning?)
Typ 3:12. 1788 (ingår i 151108 ex) sm 51 R
Typ 3:13. 1790 (ingår i 635898 ex) sm 52 RR
Fehrmans porträtt (andra perioden)
Typ 3:14. 1788 (ingår i 151108 ex) sm 51
Typ 3:15. 1790 (ingår i 635898 ex) sm 52 även 1790/88
Typ 3:16. 1791 (921235 ex) sm 53
Typ 3:17. 1792 (431063 ex) sm 54
De årliga upplagorna är redovisade inom parentes.
Typ 3:1. Ljungbergers porträtt 1779. Ett av de svårare årtalen. (Foto MISAB 12)
Typ 3:3. Det så kallade “lärlingsporträttet” från 1780, vilket man känner igen på det bakåtstrukna håret uppe på hjässan. Mer om detta finns att läsa här. Det ska också sägas att det finns flera olika mönster på kronringen just 1780 och att detta förmodligen även det har att göra med lärlingsarbetet. (Foto MISAB 12)
Typ 3:5. 1781 med 1772 års bild. (Foto MISAB 12)
Typ 3:7. Ett Ljungbergerporträtt från 1782. Just det året förekommer även en variant med en ros efter randskriftens NE.
Typ 3:11. Gustav Ljungberger dog i början av november 1787 och CG Fehrman fick jobbet som gravör på myntverket någon gång 1788. Bilden visar dock ett porträtt som stilmässigt inte passar in på någon av dessa herrar. Det har tidigare talats om ett “lärlingsporträtt” även 1788, men en nyare teori gör gällande att det var frilansaren Carl Enhörning som kallades in som vikarie. Åtminstone 3 åtsidesstampar i denna stil tillverkades varav en användes 1788, en 1790 samt en stamp som användes båda åren. (Foto Aurum 7)
Typ 3:14. Den vanligaste åtsidan 1788 (typ 3:9) är tillverkad med en stamp som användes redan 1787 (typ 3:8). Denna bild visar dock en åtsida som avviker något; inte mycket, men tillräckligt för att man ska kunna säga att det inte är Ljungberger som graverat den. Eftersom den sedan följs upp av liknande porträtt 1790-92 så kan man lugnt slå fast att det är Fehrman som är gravör. Lite knepigt eftersom Fehrman faktiskt imiterar Ljungbergers porträtt.