Myntfakta:
Hedemora 1521-1522 ca 15×15 mm 1,88 g okänd silverhalt
Myntmästare: Lucas?
Söderköping 1522-1523 ca 15×15 mm 2,19 g okänd silverhalt
Myntmästare: Joachim
Västerås 1522-1523 ca 15×15 mm 2,19 g okänd silverhalt
Myntmästare: Anders Hansson
Okända gravörer
| År | Nya sm-nr | Gamla sm-nr | Förekomst | |
| Typ 1A | utan år (1521-1522) | 3a | — | RRRR |
| Typ 1B | utan år (1522-1523) | 3b | 3 | RR |
| Typ 2 | utan år (1522-1523) | 4 | 4 | RRR |
Dessa så kallade “frihetsklippingar” präglades i första hand för att finansiera kriget mot danskarna. Det märks att det var ett hastverk eftersom man inte gav sig tid att jämka stamparna efter plantsens storlek. Värdet var satt till 18 Penningar vilket 1521 motsvarade 3/4 Öre. (Foto från SM-boken)
Här ser vi frånsidorna till de 3 varianterna sm 3a, 3b och 4. Roger Jonsson har den teorin att G ovanför pilvinkeln (norr om) står för att myntorten Hedemora och under pilvinkeln (söder om) ska då vara Söderköping (eller Västerås). Den tron har sedan också smittat av sig till Delzannos bok. Ingen har dock sagt något om G:ets utformning, vilket förmodligen beror på att det är så få som sett ett ex av sm 3a där G är så tydligt som här (Avesta Myntmuseums ex till vänster). 3 stycken G med helt olika utformning kan faktiskt också betyda att det är ett tecken på 3 olika myntorter. Vilken som står för vad tål dock att fundera på, men enligt indicierna nedan så är det från vänster till höger Hedemora, Söderköping och Västerås som är troligast.
Här ser vi ett Öre “1522” Västerås och visst är väl G, och för den delen hela skölden, snarlik den på den högra bilden ovan (sm 4)?
Här ser vi en s.k. 1/4 Gyllen 1522 och nog är det samma sköld på den som på den mittersta frånsidan ovan. Vi har alltså bevis för att detta G användes 1522, men däremot har vi, tråkigt nog, inget bevis för vilket G som användes i Hedemora 1521. För detta krävs det en vägning av befintliga mynt eftersom arkivforskningen har visat att Hedemoraklippingarna var lättare än de från Söderköping.
En annan rätt intressant sak är att det finns en åtsida som är kopplad till både en frånsida med lejon (dansk imitation) och en svensk frånsida (bilden ovan). I “Västeråsfyndet” (Hemmingsson i NM XXXI) hittades 30 ex med denna åtsida, varav 27 ex hade dansk frånsida och 3 ex hade svensk. Enligt Hemmingsson så är detta ingen hybrid, men detta kan man kanske ifrågasätta. Med “hybrid” menas ett mynt vars sidor det aldrig var meningen att de skulle kopplas samman. Det stämmer in här eftersom en stampkoppling mellan en dansk imitation och en svensk frånsida ju skulle göra det lättare att genomskåda efterpräglingarna. Ovanstående stamkoppling bör alltså ha varit ett misstag. Det korrekta referensnumret på denna hybrid bör bli sm 255)(3b. (Foto Bonde 5)