Provmynt
Myntfakta:
Stockholm 1727 43,875 g ca 41 mm 87,8% silver
Randskrift: MANIBUS NE LAEDAR AVARIS (eller slät rand)
Okänd upplaga
Myntmästare: Esaias Zedritz (inget mm)
Gravör: Daniel Haesling
Typ 1a med slät rand och årtalet 1727/26 (Foto Ulf Ottosson)
Typ 1b med randskrift och “rent årtal”. (Foto Bonde 1)
Det har förekommit en del diskussioner ifall typ 2:1 kan vara en senare prägling pga att randskriften saknas. Det ompunsade årtalet 1727/26 tyder dock på att det förmodligen är en tidig prägling.
Till präglingen av alla kända exemplar av 1, 1½ samt 2 Riksdaler 1727 med dubbelporträtt, som alla hade samma diameter men olika tjocklek, användes endera av två frånsidesstampar, den ena med “rent årtal” och den andra med 1727/26. 1-riksdalrarna är fortfarande ganska vanligt förekommande och av 35 undersökta exemplar hade 20 st rent årtal medan övriga var ompunsade. 2-riksdalrarna präglades i 2 omgångar; 1727 “i några få” med 1726 års omgraverade stamp, och 1729 i 63 exemplar med rena årtal. En del avslag i brons och tenn är också kända och dessa har rent årtal.
Ett ompunsat årtal kan i princip ha två olika orsaker. Den ena är att man inte har någon stamp med det aktuella årtalet färdig när präglingen ska påbörjas. Då går det mycket fortare att punsa om en fräsch stamp från ett tidigare årtal än att tillverka en ny. Andra gånger kan man ha påbörjat präglingen med en stamp med rent årtal, men så har den gått sönder och man har omgående behövt en ny. Bra exempel på detta senare scenario är dukaterna 1782 och 1789 som har varianterna 1782/79 resp. 1789/87. Där ser man tydligt diverse stampklumpar och -sprickor på frånsidorna med rent årtal, medan frånsidorna med ompunsade årtal inte uppvisar några anmärkningsvärda fel. Vad gäller frånsidesstamparna till riksdalrarna 1727 finns dock inget som tyder på att någon av dem har gått sönder. Stampen med rent årtal finns dock bevarad än i dag, vilket 1727/26 inte gör (förmodligen makulerad) och det tyder ju på att den ompunsade stampen användes först.
Det finns alltså inga säkra bevis, men indicierna tyder på att typ 1a ovan är samtida och därtill tidigt präglad. Anledningen till den släta randen kan vara en annan och det finns parallellfall; i Haganders bok hittar man exempelvis nr 654, en riksdaler 1829 präglad med stamparna som användes till “troyska ass”. Detta ex hade dock ingen randskrift och därför beskrev man det som ett provmynt. Så kan fallet vara även med 1½-riksdalern ovan. Med tanke på vilken udda valör 1½ Riksdaler är och på att det inte blev någon fortsatt myntning så är det nog inte fel att betrakta båda exemplaren som provmynt.