Denna dukat såldes på Sinconas auktion i maj 2016 för 14000 CHF. Tråkigt nog för köparen så är de allra flesta kännare överens om att myntet är falskt.
Historien förtäljer att en man ska ha hittat en dukat 1662 på stranden till den nederländska ön Texel 1988. Hans döttrar säljer myntet på Karel de Geus auktion 27 (2009) där det köps av en svensk samlare. Denne visar upp myntet för Ulf Nordlind som bedömer myntet som en modern förfalskning varefter auktionsfirman tar myntet i retur. Leibniz Universitet i Hanover bedömer dock myntet som äkta och därför läggs myntet ut till försäljning igen på Karel de Geus auktion 34 (2012) där det förblir osålt.
Några år senare var det en svensk handlare som köpte myntet av en person som påstod sig vara dykare och som jobbat vid utgrävningen av regalskeppet Kronan. Där ska han själv ha hittat myntet och undanhållit det för att få lite “lönebonus”. Mynthandlaren kände inte då någon anledning att betvivla historien och det var först när bilden kom upp på CoinArcives 2016 som äktheten återigen började ifrågasättas. Även Sincona anlitar Leibniz Universitet i Hanover som återigen bedömer myntet som äkta och därefter blir myntet sålt denna gång.
Svårigheten med äkthetsbestämningen beror på att mynten är “stampidentiska”. Eller rättare sagt så har man gjort stampar som är kopior av orginalstamparna. Enligt Ulf Ottosson har man förmodligen använt sig av en “förfinad Trollhätte-Svensson-teknik”, d.v.s. man har börjat med en galvanokopia (Electrotype) som man sedan med hjälp av sänkgnistning (Spark-Erosion) överfört till stålstampar. Falska 20-dollar med flera förfalskningar är gjorda på detta sätt.
För numismatiker som arbetat med mynt under större delen av sina liv så känns Sinconas exemplar helt enkelt fel. Det är svårt att peka på anledningen men det känns alldeles för perfekt för att vara så gammalt. Nu spelar det dock inte längre någon roll ifall det är äkta eller falskt, äktheten har ifrågasatts och det gör att de flesta samlare blir mycket tveksamma till ett köp. Ett dåligt rykte är ofta lika illa som en fällande dom.
PS. Efter att jag publicerade den här lilla artikeln har jag fått en del synpunkter om att jag fått saker och ting om bakfoten. “Nej, myntet som hittades på en strand var en Karl X Gustav dukat”. “Nej, det var inte från Kronan utan från ett annat vrak utanför Nederländerna”. Summasumarum är att det redan går så många rykten att det är hopplöst att veta hur historien egentligen hänger ihop. Men det hör ju till saken att med tvivelaktig äkthet följer även tvivelaktig proveniens.
