Myntfakta:
Nyköping 1633-1636
Säter 1635-1642
Avesta 1644
1633 års myntordning: 10,6 g 29-30 mm koppar
1638 års myntordning: 12,9 g 29-30 mm koppar
Myntmästare: Markus Kock
Gravörer: Petter Michelsson och någon okänd medhjälpare (lärling?)
Nyköping
| gravör | ||||
| 2:1 | 1633 | Michelsson | sm 119 | |
| 2:2 | 1634 | Michelsson | sm 121 | |
| 2:3 | 1634 | lärling | sm 121 | |
| 2:4 | 1635 | lärling | sm 123 | |
| 2:5 | 1636 | lärling | sm 124 |
Säter och 1633 års myntordning
| gravör | ||||
| 3:1 | 1635 | Michelsson | sm 123 | |
| 3:2 | 1636 | Michelsson | sm 124 | |
| 3:3 | 1637 | lärling | sm 125 |
Säter och 1638 års myntordning
| gravör | ||||
| 4:1 | 1638 | lärling | sm 126 | |
| 4:2 | 1640 | Michelsson + lärling | sm 127 | |
| 4:3 | 1641 | Michelsson + lärling | sm 128 | |
| 4:4 | 1642 | Michelsson + lärling | sm 129 |
Avesta
| gravör | ||||
| 5:1 | 1644 | Michelsson | sm 130 |
Skillnad mellan Nyköping och Säter
Att kunna avgöra om ett 1/4 Öre 1635-1636 är präglat i Nyköping eller Säter (båda myntorterna var igång de åren) har alltid varit en närmast olöslig fråga för mynthandlare och auktionsfirmor. Oftast har man helt enkelt hänfört dem till “Nyköping och Säter” (se exempelvis SM-boken). I början av 1990-talet gjorde dock Ulf Ottosson en mycket noggrann myntstudie avseende gravörsstilar. Han kom fram till att Petter Michelsson som snidade valsarna i Nyköping 1633-1634 förflyttades till Säter när man kom igång där 1635. I hans ställe fortsatte någon annan, mindre skicklig och till namnet okänd gravör, med jobbet i Nyköping. I tabellen omnämns denne okände som “lärling” men det kan lika gärna ha varit, som Ottosson föreslår, Markus Kocks gamle tyske gravör som var till åren kommen. I de fall när det står “Michelsson + lärling” så har Michelsson uppenbarligen tillverkat punsarna men någon annan har gjort inpunsningarna.
Bilden ovan visar Nyköping till vänster och Säter till höger. Skillnaden är att Nyköpingsmyntet har grov stil; årtal, krona och sköld får nästan inte plats i höjdled, och den yttre kantringen är oftast tydligt grövre än i Michelssons tappning. På det här exemplaret ser man även att valörfyran hamnat lite snett. (Foto Ulf Ottosson)
Varianter
Det förekommer en mängd varianter på Kristinas 1/4 Öre; alltför många för att man på ett meningsfullt sätt ska kunna redovisa dem i en typförteckning och därför hänvisas den intresserade med fördel till kopparmynt.com. Ulf Ottosson är också på gång med en ny variantförteckning på sin hemsida.
Det är intressant att notera att ingen av dessa variantförteckningar kan brytas ner till en tydlig typförteckning eftersom det då skulle bli alldeles för många typer att hålla reda på. Knäckefrågan är hur stor vikt som ska läggas på årtalets placering. För typsamlaren har årtalets placering traditionellt varit det viktigaste; har man alla tre så får man ju samtidigt alla tre myntorter. En variantförteckning måste däremot utgå från krontyperna för att få en bra struktur.
Väl medveten om detta har Typsamlingssidan valt att gå på SM-bokens linje med myntorterna och årtalets placering som grund för typindelningen, men med tillägg för myntordningarna och det som är känt om gravörerna. Totalt blev det 7 typer och det bör ju typsamlarna kunna svälja.