Myntfakta:
Stockholm 1676 29,25 g 40-42 mm 87,8% silver slät rand
Myntmästare: Daniel Faxell
Gravör: Hindrich Zedritz
| År | Variant | Nya sm-nr | Gamla sm-nr | Förekomst | |
| Typ 1:1 | 1676 | original | 55a | 52a | ganska vanlig |
| Typ 1:2 | 1676 | efterprägling 1820-tal | 55b | 52b | fler än 15 ex |
| Typ 1:3 | 1676 | efterprägling 1909 | 55c | 52c | färre än 15 ex |
Eftersom detta är Karl XI:s enda riksdaler så är det också ett av 1600-talets mest eftertraktade typmynt och eftersom tillgången inte på länga vägar täcker efterfrågan så har det vid flera tillfällen gjorts efterpräglingar. (Foto MISAB 20)
1:a efterpräglingen
sm 52b
med randskriften MANIBUS NE LAEDAR AVARIS (= Må jag ej skadas av giriga händer)
Den släta randen är alltså ett viktigt tecken på mynt ur den ursprungliga präglingen. Har myntet en randskrift så är det odiskutabelt en efterprägling. En närmare datering av denna efterprägling är svår eftersom randskriften användes 1718-1827. Det anses dock att den är gjord på 1820-talet.
med randskriften GLORIA IN EXCELSIS DEO (= Ära vare Gud i höjden)
Ett litet antal av efterpräglingarna har dock denna randskrift som förekommer bara två gånger i mynthistorien, nämligen på de båda jubileumsriksdalrarna 1721 och 1821. Vid närmare studium finner man att efterpräglingarna är lettrade på exakt samma sätt som 1821 och därför kan man säkert datera präglingen till 1820-talet.
2:a efterpräglingen
sm 52c
1909 fick mynthandlaren T. G. Appelgren tillstånd att i en medaljpress prägla 25 exemplar av myntet, men då användes ett större myntämne som gjorde dem tyngre. Viktigt att komma ihåg eftersom randen är slät som på originalen.
För den som vill veta mer kan den lilla skriften “Ett gammalt mynt berättar…”, som gavs ut av Ulf Ottosson, rekommenderas.