Som väl alla samlare av numismatiska auktionskataloger vet så såldes den svenska delen av Otto Smiths samling, från Sigismund och framåt, på Ahlströms 16:e auktion (1977) och då i sammarbete med Gallerie des Monnaies i Düsseldorf. I vederbörlig ordning har Ahlström i katalogen skrivit nedanstående summering av Smiths livsgärning:
En fylligare biografi över den kände “Brännvinskungen” L.O.Smith och hans uppgång och fall kan man läsa på denna länk. Där finns också lite mer om äldste sonen Otto Smith.
Vid en första genomläsning så reagerar man kanske inte så mycket, mer än att man blir imponerad över en samling som tydligen legat i stort sett orörd 1912-1977. Snart börjar dock frågorna hopa sig: vem eller vilka har förvaltat samlingen efter Smiths död 1935 fram till auktionen 1977? Och vid en genombläddring hittar man snart 7 mynt som är köpta på Appelgrens auktion 70 (1939), alltså 4 år efter Smiths död. Hur kan detta komma sig?
Otto Smiths arvingar
Det var så att efter Smiths död delades hans samlingar upp inom släkten och myntsamlingen hamnade hos sonen Erik som nog i någon mån var samlare eftersom det registrerats åtminstone 7 köp 1939. Därefter gick samlingen i arv till dottern Marie-Louise och dennes man Arne Järnbeck. Även där fanns nog en viss samlaranda eftersom Arne lär ha samlat på Bysantinska guldmynt. Vad som hände med den samlingen är inte känt. I vilket fall behölls Smiths samling intakt fram till 1977 när man beslutade att sälja. Anledningen till att auktionen hamnade i Düsseldorf berodde på att Berndt Ahlström (den äldre brodern) arbetade där nere vid denna tid och det var han som sedan tidigare var bekant med paret Jernbeck.
Nu var sagan inte riktigt slut i och med detta, mynten före Sigismund blev ju aldrig sålda. Denna del behölls under ytterligare 20-talet år. En del nya mynt inkom också, exempelvis Ekströms halvgyllen 1528 som inköptes för Jernbecks räkning av Berndt Ahlström. Tydligen var en av döttrarna i familjen, Adrienne född 1959, extra intresserad av numismatik eftersom hon arbetade på Ahlströms Mynthandel under ett antal år på 1980-talet. Hon var bland annat med på Schmitzauktionen 1989. I vilket fall blev sista delen av Otto Smiths samling slutligen såld på Ahlström 58 (1998), där dessa mynt var utmärkta med en asterix.
Nedan en förteckning över rariteter i Smiths samling:
Adolf Fredrik
Ädelforsdukat 1763
Dukat 1771
Gustav III
Dukat 1776
Dukat 1789/87 Ahlström 16 (1977) till Schmitz
Gustav IV Adolf
1 Dukat 1795 Ahlström 16 (1977) till Algård
1 Dukat 1796
1 Dukat 1800
1 Ädelforsdukat 1801
Karl XIII
1 Dukat 1817
Karl XIV Johan
1 Dukat 1835 Ahlström 16 (1977) till Schmitz
Karl XV