Här är en jämförelse mellan dukaterna 1783 och 1789. Den till vänster är graverad av Gustaf Ljungberger med hjälp av en porträttpuns som han alltid använde till dukaterna de sista åren 10 åren av sitt liv (han dog 1787). Den till höger bär Carl Gustaf Fehrmans kännetecken med det bakåtkammade håret. Men om ni tittar på håret under örat så är båda porträtten exakt lika! Inte en hårslinga som ligger fel. Fehrman har uppenbarligen använt Ljungbergers porträttpuns som mall och sedan gjort slutgraveringen i sin egen stil.
Om man nu skulle tänka sig att Fehrman i stället graverat stampen efter Ljungbergers stil; vem skulle man då ha ansett ha varit gravören? Den som gjorde förlagan eller den som gjorde stampen? Frågan tillspetsas ju ännu mer på 1800-talet när man introducerat matriserna. En matris var som en vanlig stamp, men graverad upphöjt. Med matrisen slog man in myntbilden i den blivande stampen. Bilden blev då nedsänkt som den ska vara på en stamp, men inte så tydlig. Bilden blev mer som en mall som måste förbättras manuellt. Det hände säkerligen många gånger att det var olika personer som gjorde matriserna och stamparna.
