Falcoin.se

Min blogg

Prisrekord för ett mynt på Tradera?

Idag sattes vad jag vet ett nytt prydligt prisrekord för ett mynt på Tradera, eller vad sägs om 145000 kr? Jag har nedan kopierat in både bild och objektsbeskrivning på detta sällsynta mynt:

 

Dukat 1697 - Karl XII - RR - Ex KMK

 
KMK:s tidigare utställningsexemplar, Ex Sven Svensson
4 exemplar är kända i privat ägo
1)  Ex Hagander,  Ex Vogel - 01, bucklig
2)  Ex Mitteregger, Ex Schmitz - 1+/01
3)  Ex Bonde - 1+
4)  Detta exemplar
 
Kvalitet, god 01
Fantastisk porträttsida, några rispor på frånsidan.
 
Tillägg: Tydligen var det ingen seriös köpare som bjöd på det här myntet. Wallin har lagt ut auktionen igen i oförändrat skick. Det blir till att spara skumpan ett tag till... http://www.tradera.com/Dukat-1697-Karl-XII-RR-Ex-KMK-auktion_220128_128057168
Läs mer
Auktionsvåren 2011 del 2

En annan sida av saken

Nu när jag suttit och gått igenom dom tre auktionskatalogerna så slogs jag av hur olika dom är. Dom riktar sig visserligen till samma målgrupp, myntsamlarna, men affärsstrategin kan inte gärna vara mer differentierad på tre auktioner som inträffar inom tre veckor. För att börja med min slutsats så känns det som att Aurum är den auktion som gynnar mig som köpare mest, medan Haganderauktionen kommer att bli en riktigt kostsam historia. MISAB ligger någonstans däremellan.

Det som skiljer Aurum och dom andra bolagen åt är att Christian Hamrin är, mig veterligen, Sveriges striktaste bedömmare. Utan att ha några vetenskapliga studier som underlag så tror jag ändå att han i genomsnitt ligger nästan ett kvarts bedömningssteg lägre på samma mynt. Detta är ju naturligtvis jättebra för oss köpare dom gånger vi måste lämna skriftliga bud, vi kan känna oss trygga med bedömningen.

Däremot kan det nog mycket väl vara så att många säljare tycker att deras mynt blir nedklassade och då kan det ju vara lätt hänt att man väljer MISAB nästa gång man har mynt till salu, eftersom deras klassning mer följer den normala svenska bedömningstraditionen. Vi ser ju också redan nu att MISAB med råge passerat Aurum och då inte enbart vad gäller det totala antalet objekt, utan även antalet intressanta objekt. Jag tror att det blir två bra auktioner, men jag tror också att det blir på Aurum man kan göra dom mest prisvärda fynden.

Haganders samling då? Ja inte gynnar man oss köpare inte, där kommer det att bli dyrt. Helt fatastiska mynt, inget tvivel om det, men auktionen är förlagd i Tyskland vilket gör att dom flesta av oss måste lägga våra bud genom ett ombud. Katalogen är påkostad, för att inte säga lyxig, men det mesta av objektsbeskrivningen är på tyska, man har inte ens översatt kvalitetsbedömningen till vad vi svenskar är van vid. Inte riktigt vad jag hoppats på.

I framtiden är jag övertygad om att MISAB kommer att etablera sig som det största auktionsbolaget i Sverige, med en lika stark ställning som Ahlström hade på sin tid. Det kommer nog att finnas plats för Aurum också, men man måste jobba mer på att locka säljare av kvalitetsmynt. Detta får dock inte ske genom att lätta på bedömningsnivån, då förlorar man på trovärdighetssidan i stället. (Men känner jag Hamrin rätt så är det ingen risk.) Dessutom bör man nog hitta en auktionstidpunkt som ligger längre från dem som MISAB valt. Jag är helt övertygad om auktionsbolagen överlag förlorar på att deras auktioner krockar i tiden.

Läs mer
Auktionsvåren 2011

Som så många andra myntsamlare i dessa tider har jag ägnat dom sista dagarna åt att gå igenom utbudet på vårens tre stora auktioner: Aurum 7, MISAB 4 samt Hagander 1. Jag har ju själv bara varit med i några få år i dom här sammanhangen, men det känns ändå som att man börjar få en viss rutin. Ska man lyckas på dessa auktioner så krävs det att man är mycket noga i sina förberedelser. Om jag ska lista upp mina förberedelser så blir det ungefär så här:

1. Gör en budget! Hur mycket har jag råd att köpa för?

2. Gå igenom katalogen/rna och plocka ut dom objekt som man vill ha i första hand.

3. Räkna samman utropspriserna på dom valda objekten och jämför summan med vad du har råd med.

4. Gallra bland objekten som du vill ha tills du får ner summan av utropspriserna till ungefär 1/3 av vad du har råd med.

5. På auktionsdagen måste man vara principfast och inte falla för några hugskott. Köp objekten i den ordning dom kommer, oavsett pris, tills du är uppe i 85% av vad du har råd med. Sedan ska man inte köpa mer!

Ungefär så har jag tänkt mig det, om det fungerar återstår ju att se eftersom jag ännu inte prövat. På dom auktioner jag varit på hittills har min principfasthet inte varit något att skryta med, men jag har heller inte haft en lika uttalad strategi.

Nu kommer jag att ha kanske 15-20 mynt på min lista för Aurum och MISAB illsammans, men om jag i stället skulle satsa på enbart ett mynt så skulle det otvivelaktigt bli nedanstående, som nog ensamt skulle riskera att spräcka min budget:

En Dukat 1760 i kvalitet 01, objekt nr 1213 på MISAB:s auktion! Var har ett sådant här mynt befunnit sig dom sista 250 åren då ingen verkar känna till att det existerar? Är det här första gången det kommer ut på en offentlig auktion? Ett mycket bra exempel på det stora mörkertalet som man får räkna med när man sysslar med raritetsforskning!

Läs mer
Genomgång av myntsamlingen

50 ÖRE 1959

Dom senaste veckorna har jag har suttit och sysslat med min årliga genomgång av samlingen. Det är en sak som jag tycker behöver göras. Dels så är det mynt som blivit fel bokförda eller hamnat i fel album eller box, och även om jag inte direkt lider av städmani så är det ju nödvändigt att man håller en viss ordning på mynten. Dels så utvecklas man ju som samlare och jag upptäcker allt som oftast mynt som inte längre passar in i min samlaing. Så är det nu tex med mina årsset från Gustav VI Adolf, och jag börjar fundera på om jag ska sälja dem. Men att sälja mynt är ju en mognadsprocess och det är ju inte säkert att jag kommer mig för med det i år.

Dom flesta av mina årsset från 50- och 60-talet kommer från en gammal samlare som köpte dem av SNF i så kallad SM-kvalitet. Det var en service som SNF på den tiden gav sina medlemmar, att köpa ocirkulerade mynt i sandhillkasetter. En del årtal gick jag dock bet på och då bad jag helt enkelt en mynthandlare att plocka ihop ett årsset av ocirkulerade mynt åt mig. Så var det exempelvis med årssetet 1959! Jag gjorde beställningen och efter några dagar ringde jag igen och frågade hur det gick. "Jag har satt ihop ett årsset" svarade han "men det verkar som om jag inte har någon 50-öring i tillfredsställande kvalitet, så den får du klara dig utan". Mitt svar var givet: "Om du hittar en 50-öring 1959 så köper jag den oavsett kvalitet!"

Årssetet 1959 utan 50-öring. Det präglades nämligen inga 50-öringar det året... 

Läs mer
10 ÖRE 1920 med stort W med hakar

EFTERLYSNING

I Mynttidningen nr 2 1994 skrev Håkan Widjestrand en liten artikel om 10-öringen 1920 med stort W med hakar. Jag har scannat in artikeln i sin helhet under "Läs mer" men i korthet handlade den om att han upptäckt att stort W var punsat på ett litet W och att resterna av detta lilla W låg ovanpå det stora.

10 ÖRE 1920 med stort W är kronmyntsperiodens absolut svåraste 10-öringsvariant, speciellt i hög kvalitet. Det är mycket troligt att Håkans exemplar är det enda som fortfarande existerar i helt osliten kvalitet 01/0. Om man punsar ett stort W på ett litet W, men den första punsningen ligger djupare så kommer resterna av den första punsningen att ligga ovanpå. Och det är ju då naturligt att dessa rester är det första som nöts bort när myntet utsätts för slitage, vilket förklarar varför ingen upptäckt det tidigare.

Nu råkar det vara så att jag har ett ex i min ägo (myntet ovan) som är nästan lika bra (god 01) som Håkans men på mitt ex finns inte tillstymmelsen till rester av ett litet W. Då är ju frågan om det minimala slitaget på mitt mynt är tillräckligt för att nöta bort resterna eller finns det måhända två varianter?

Eftersom jag ville veta svaret på frågan så tog jag kontakt med Håkan för att kunna göra en jämförelse, men tyvärr har han inte längre myntet kvar och han vet heller inte vem som är den nuvarande ägaren. Därav min efterlysning. Är det någon som vet var denna 10-öring befinner sig för närvarande så är jag tacksam om den personen kontaktar mig. Det bästa är ju naturligtvis att kunna jämföra live, men ett bra foto duger nog också för att avgöra om mynten är stampidentiska eller inte. Är dom inte stampidentiska så är jag övertygad om att det rör sig om två varianter. Nedan en jämförelse mellan litet och stort mm W.

Läs mer
MS-gradering

Lathund till MS-gradering???

Jag är väl kanske ingen höjdare när det gäller kvalitetsbedömning av mynt, men det hindrar ju inte att jag ibland får frågor rörande detta. För några veckor sedan fick jag tex frågan om det fanns någon lathund vid jämförelse av den amerikanska MS-graderingen och den svenska bedömningsskalan. Ämnet kan ju vara värt att fördjupa sig lite i.

Den amerikanska skalan har 70 grader, där MS-70 är ett helt perfekt mynt. Graderingarna därunder är då tänkt som en bedömning av ett mynts värde i förhålland till detta perfekta MS-70. Om jag förstått saken rätt så ingår det alltså även andra prispåverkande faktorer än enbart slitaget som utgör grunden för den svenska skalan. Skalorna kan därmed inte jämföras rakt av, men av egen erfafenhet och efter att jag diskuterat saken med olika mynthandlare har jag fått fram en tumregel:

MS-67 = kvalitet 0

MS-65 = kvalitet 01/0

MS-63 = kvalitet 01

Nu är det här bara en tumregel och Christian Hamrin uttryckte det mycket bra en gång när han sa: "Dom där graderingsfirmorna konkurerar ju med sin bedömning". Och det är problemet i ett nötskal, firmorna är visserligen oberoende och opartiska, men dom förlorar kunder om dom är för stränga i graderingen. Och dom lathundar som finns är underbyggda av kvalitetsvärderingarna hos dom människor som gjort dem (även min).

Ingemar Wallin har just nu tre annonser på Tradera som belyser det hela mycket bra:

20 KR 1876 uh     MS-64     Vackert     kvalitet 01     9500kr http://www.tradera.com/20-kronor-1876-utan-hjartskold-MS-64-Vackert-exemplar-auktion_220128_125503657

20 KR 1876 uh     MS-64     Mycket vackert     kvalitet 01+     10500kr http://www.tradera.com/20-kronor-1876-utan-hjartskold-MS-64-Mycket-vackert-exemplar-auktion_220128_125503655

20 KR 1876 uh     MS-64     Utsökt vackert     kvalitet 01-01/0     12000kr http://www.tradera.com/20-kronor-1876-utan-hjartskold-MS-64-Utsokt-vackert-exemplar-auktion_220128_125503654

Alla tre är alltså graderade utifrån ett tänkt värde till MS-64, och ändå anser Wallin att det är befogat med denna stora prisskillnad. Oavsett allt annat så bör man nog tänka till flera gånger innan man litar blint på MS-graderingar.

Jag sålde själv en 20 KR 1876 uh MS-64 på Tradera för några år sedan, och min tumregel till trots så ansåg jag nog att kvalitén var 01 (80).

Läs mer
zoomin.se läggs ned

zoomin.se läggs ner

Tråkigt nog så läggs http://zoomin.se/ ned i mars. Jag hoppas verkligen att Trinten, Micke och Mackan m.fl. tar nya tag och flyttar över sina hemsidor till en stabilare sajt. Det blir mycket extra jobb och man tappar sugen, men ni ska veta att era hemsidor behövs och är uppskattade av myntsamlarna. Det är bara att spotta i nävarna och komma igen!

 

 

 

 

 

Läs mer
Gustav III:s Riksdalrar

"Midvinternattens köld är hård...." Ja det kan man verkligen hålla med om! Temperaturen understeg nu i dag -37 grader och det känns bra att man inte har så mycket utegöra ogjort. Det känns avgjort som ett bra tillfälle att sätta sig framför datorn och blogga lite.

För en läsare av en sådan här hemsida så förmodar jag att det oftast verkar stå stilla, att det går veckor och ibland månader utan att det läggs in något nytt och läsvärt. Sanningen är dock att själva skrivandet nog är det som tar minst tid för att hålla en hemsida levande. Förberedelsearbetet med att samla matrial, redigera bilder och så vidare tar nog tio gånger så lång tid. Men det är ju sådant som gör att man utvecklas och lär sig nya saker, så det finns ingen anledning att antyda något negativt med det.

Här på hemsidan har jag en hel del påbörjade sidor som inte är redo att öppnas upp offentligt ännu, men som tickar på och bidrar till att hemsidan har en framtid. Jag tror inte att jag kommer att öppna upp Gustav III:s sida det närmaste året, men den är på gång och jag vet ungefär hur jag vill ha den. Som ett litet tidigt smakprov tänkte jag i alla fall visa något från den: sidan om 1 RD 3 DSM! http://www.falcoin.se/pages/typsamlingssidan/gustav-iii-1771-1792/gustav-iiis-1-riksdalrar.php

Jag önskar alla en God Jul och hoppas ni får många julklappar.

Läs mer
Traderas minneslista

Jag läste på www.mynthandeln.com om Ottossons åsikter om Traderas "förbättringar". I stort håller jag med honom, speciellt som många av dom gamla funktionerna nog finns kvar, men mycket väl dolda. Den gamla minneslistan "försvann" för 1,5 år sedan, men jag använder den fortfarande dagligen. Är det fler som tycker att den var bättre så håll till godo: http://www.tradera.com/trader/trader_memorylist.aspx

 

Läs mer
Örtendahls Mynthandel

Jag fick i dag ett glädjande livstecken från Raoul Örtendahl

Anledningen till utskicket var (naturligtvis) Svenska Mynts försäljningserbjudanden och uppgivna samarbete med Örtendahls Mynthandel

Som jag antog har alltså Svenska Mynt ingenting med Mynthuset att göra, även om deras utskick är lika glassiga och påkostade. Detta betyder dock inte att jag gillar affärsidén, att saluföra mynt som om det vore äpplen. Jag köper aldrig mynt för att enbart fylla en lucka, och därmed är nöjd med vilket ex som helst till det angivna priset. När jag köper mynt så beror det på att jag vill ha det speciella myntet eftersom det endera är mycket prisvärt och/eller har en mycket hög och fin kvalitet. Felet är att jag inte får välja själv i Svenska Mynts sortiment, jag måste nöja mig med att dom skickar det exemplar som råkar ligga överst i högen. Därför kommer jag heller inte att ha några svårigheter att avstå från deras erbjudanden.

Men Raoul Örtendahl önskar jag allt gott och hoppas att han kryar på sig så att han finns kvar i branschen i många år till. Han är en färgklick som behövs. 

Läs mer
Statistik

 

Vid sidan av samlandet har alltid driften att föra statistik och att analysera statistiken varit en viktig del i mitt liv och mina hobbies. Det började tidigt, jag vet att jag redan i 8-10-års åldern noggrannt förde bok över hur många serietidningar och sf-böcker jag hade i min ägo. Jag minns att jag hade ganska många Illustrerade Klassiker, Fantomen och Kalle Anka, men bara enstaka ex av andra serier, så den statistiken blev ju något snedvriden. SF-samlingen var bara i sin linda på den tiden, så den bokföringen var ganska enkel.

Vid årsskiftet 1970-1971 fick jag för mig att börja spara på Tio-i-topp-resultat. Tio-i-topp var dåtidens "Tracks", till och med programledaren var densamme. Det är med Kaj Kindvall som med Robert Lind i Kramfors; han har väl alltid funnits?! Nåväl, jag följde programmet och skrev upp resultaten varenda vecka tills dom lade ner det tre år senare. Sedan gav jag låtarna "maratonpoäng", som jag kallade det. En förstaplats gav 10 poäng, en andraplats 9 poäng och så vidare, vilket ledde till att jag, när låten åkt ut från listan, kunde summera och se hur populär låten varit i förhållande till andra.

Jag besitter fortfarande sådana omistliga kunskaper i ämnet som att Creedence slog nytt rekord med tio raka förstaplatser med sin "Looking out my back door", att Daniel Boones "Beautiful Sunday" blev bästa låt totalt med 129 poäng, att The Sweet totalt hade 7 låtar på listan i sammanlagt 42 veckor, osv osv. Oerhört bra att veta!!!

Varför skriver jag då detta i en myntblogg? Ja det är ju så att ränderna aldrig går ur. Jag har slutat hålla koll på poplistor, men det betyder inte att jag slutat med statistik. Nu är det mynt och myntauktioner som figurerar i min statistik, och det senaste resultatet av detta kan ni läsa under "läs mer"!

Läs mer
Bonde 6 och Myntets dag 2010

Som så många andra myntsamlare och numismatiker så befann jag mig sistlidna veckoslut i den Kungliga Hufvudstaden, närmare bestämt på det lika Kungliga Myntkabinettet för att bevista den sista Bondeauktionen på fredagen, samt Myntets Dag på lördagen.

Naturligtvis hade jag här tänkt mig att kommentera den enastående prisnivån i allmänhet och enstaka prisnoteringar i synnerhet, men efter att ha surfat på andra bloggsidor inser jag att det mesta i det ämnet redan är sagt:

http://blogg.ingemars.se/ 

http://mickesmyntsida.zoomin.se/blogg.html 

http://wernersblogg.wordpress.com/ 

http://www.mynthandeln.com/

Därför nöjer jag mig med att konstatera att det för mig blev en billig dag, jag var för snål och fick ingenting. Förutom att jag naturligtvis hittade lite smått och gott på myntmässan dagen efter, så har jag det mesta av mina pengar kvar. Sämre sits skulle man ju kunna ha...

Nu verkar det som om dom andra bloggskrivarna glömt kameran hemma, så mitt bidrag till dokumentationen av detta oförglömliga evenemang får väl bli några anspråkslösa bilder.

Vi var åtta medlemmar från Nola Myntklubb (Örnsköldsvik med omnejd) som rest ner till auktionen och naturligtvis måste detta förevigas. Ibland kan det ju också vara bra med bildbevis när man kommer hem, speciellt om man blivit lottlös och återvänder tomhänt.

Minglet i samband med lunch- och kaffepauserna fyller också sin funktion ur ett socialt perspektiv. Det är ju då man knyter nya kontakter och utbyter erfarenheter, vilket är så viktigt för att hålla intresset på topp. Myntsamlandet är ju annars en ganska ensam hobby, så det gäller att passa på.

Framemot kvällen när man väntar på ressällskapet som tvunget ska vara med på dom sista auktionsobjekten så börjar det dock bli lite segt...

På lördagen hade auktionslokalen omvandlats till myntmässa med ett 10-tal handlare på plats. Som synes har ju vissa en förunderlig förmåga att fastna på bild, med perfekt ljussättning och allt.

Avslutningsvis så måste jag ju bara visa mitt bästa fynd på mässan, mitt första 1500-talsmynt. Den var så vacker så jag kunde helt enkelt inte avstå. Målet får väl bli att min 1500-talssamling ska hålla den här kvalitén...

Läs mer
Ny säljare på Tradera

Förra veckan upptäckte jag en ny säljare på Tradera, "Arsenalen", som direkt till och med öppnat en Traderabutik. Och det var inga dussinmynt som lagts ut till försäljning: http://www.tradera.com/butik/arsenalen/Svenska-Mynt-2201 Varningsklockorna började genast ringa, när säljare med 0 i omdöme lägger ut mynt i 20000-kronorsklassen då brukar det oftast handla om bedrägeri. Nu visade det sig dock att det var falskt larm, det var Strandbergs Mynthandel som tagit sitt alias efter Arsenalgatan där dom har sin butik.

Nu får man nog ändå fråga sig hur mycket tanke det var med valet av alias. Det allra viktigaste när man gör affärer på Tradera är att man har ett alias som är känt för att vara seriöst. I stället för att använda det goda renomé som namnet Strandbergs Mynthandel byggt upp efter över 40 år i branschen så gör man det extra svårt för sig genom att använda ett alias som ingen känner igen.Tydligen inser man inte att ett känt namn är ett varumärke som säljer på Tradera.

Nu är det här inget nytt fenomen, Norrtälje Mynthandel kallar sig för "myntis" och Westerlunds Mynthandel kallar sig för "numberone". Nu är väl, speciellt "numberone", redan etablerade på Tradera, men jag tror nog att dom kan vittna om att det var trögt i början innan folk började känna igen dem. Jag hade själv varit medlem på Tradera i 18 månader innan jag fick veta vem som stod bakom "numberone" och jag därmed förstod att det var riskfritt att bjuda på deras auktioner. En annan som knappast kan beskyllas för att åka snålskjuts på ett gammalt ärbart namn är Mynthandeln Ticalens nye ägare som kallar sig "sampson" på Tradera. Nu länkar han ju i objektsbeskrivningen till sin hamsida http://www.ticalen.se/ men ska man vara lite kritisk så är den hemsidan inte särskillt genomarbetad.

Petra och Johan Holmberg tänkte tydligen tvärt om, efter att ha börjat sin Traderakarriär som "sensor" så bytte man för tre år sedan sitt alias till Holmbergs Mynthandel och där kan man verkligen tala om ett gammalt känt varumärke, sedan över 100 år faktiskt. Ska man gå efter deras försäljningsresultat efter namnändringen så var det ett mycket smart drag.

Om man nu av någon anledning inte vill använda sig av sitt företagsnamn på Tradera så kan man ju med fördel göra som "klabo" som klistrar in sitt Lidingö Mynthandel i objektsbeskrivningen i stället, eller som Karlskrona Mynthandel som har sin webbadress www.mynt.nu som alias.

En som tydligen gjort det till något av sin affärsidé att diversifiera sitt varumärke är Ulf Ottosson som väl är mest känd för sitt Antikören. Men det använder han sig inte av på Tradera trots att han där står för två säljaralias, UON.se och Mynthandeln. Nu löser han det hela genom att, som "klabo", klistra in hela kittet i objektsbeskrivningen, med länkar till sina båda hemsidor. (Eller det är kanske två sidor av samma mynt?)

Nu ska sägas att det trots allt finns Mynthandlare som utan krusiduller använder sina normala företagsnamn som alias, "selins", "skarabé", "Uppsala Mynthandel" och "Wallins Mynthandel", bara för att nämna några. Nu krävs det kanske lite mer för att lyckas som säljare på Tradera, men dom gjorde i alla fall starten så smidig som möjligt. Det är mer än vad man kan säga om "Arsenalen".

Läs mer
SNT nr 7 2010

Senaste numret av SNT damp ned i postlådan idag och jag förväntade mig inget utöver det vanliga. Med tiden har jag väl blivit lite luttrad eftersom innehållet i SNT ofta inte berör mig så mycket. Numismatik är ju ett mycket brett område och jag orkar helt enkelt inte engagera mig i alla dess yttringar. Desto trevligare då att detta nummer innehöll ett flertal artiklar som verkligen föll mig i smaken.

Omslaget illustrerar ett medaljskrin som Gustav III lät tillverka för en medaljgåva till sin kusin hertig Peter av Holstein-Gottorp, under dennes besök i Sverige 1770. Själva skrinet i sig tillhör väl Numismatikens utkanter men författarens (Bengt Hemmingsson) kommentarer om om det skingrade innehållet anser jag mycket intressant och matnyttigt.

Den andra intressanta artikeln är skriven av Lennart Castenhag och handlar om falskmyntning på Myntverket på 1740-talet. Castenhag för i bevis att ett på Tradera nyligen inköpt silvermynt egentligen är en samtida förfalskning som faktiskt består av koppar och är det första som dykt upp på samlarmarknaden med största delen av det försilvrade ytskiktet i behåll. En förstklassig debut i SNT av Castenhag.

Den tredje artikeln som föll mig i smaken är "Kort berättelse om ett mynts vandring" av Peter Gartmark där han bekriver sin strävan att finna proveniensen för en 6-mark från Karl IX.

Det intressanta med både Castenhag och Gartmark är att dom är helt "vanliga" samlare som inte längre nöjer sig med att dom har en samling med ett antal olika mynt. För dem och för många av oss andra blir själva samlandet till slut bara en bieffekt av en strävan att få veta mer om mynten, dess upphov och resa genom historien. Den som blir kvar i årgångssamlandet av Oskar II och Gustav V får aldrig uppleva denna numismatiska utveckling och myntintresset brukar då så småningom klinga av. Söker man sig däremot bakåt i tiden så förvandlas snart hobbyn till en livsstil, och man kan sluta grubbla på alla fritids- och sysselsättningsproblem. Det finns fortfarande så många olösta gåtor och obesvarade frågor så det räcker till för oss alla, och mer därtill.  

Läs mer
Ett underbart mynt ur raritetsforskarperspektiv

Angående rariteter och proveniensforkning

Den senaste veckan har jag befunnit mig i ett närmast transliknande tillstånd liknande det som "sobris" hamnade i när han hittade Tamcos skrotlådor på Frimynt (internt skämt på Swedish Coins). Det var nämligen så att vi diskuterade om man kunde lita på raritetsangivelserna i olika auktionskataloger och olika för- och nackdelar med MISAB:s system kontra det traditionella. Då tipsade en norrman oss om att man på deras Samlerforum.no http://samlerforum.no/viewforum.php?f=51 dragit igång ett projekt att lista rariteterna för att själva kunna avgöra ungefär hur sällsynta dom svåra mynten är. Jag tyckte det där var ett intressant initiativ och drog igång ett liknande projekt även på vårt myntforum. http://swedishcoins.net.tmpurl.com/forum/ Nu kan jag säga med en gång att man måste vara registrerad för att se den underkategorin, men det är både gratis och helt ofarligt så det kan jag rekommendera.

Nu har jag så småningom insett vilket maratonlopp jag egentligen har anmält mig till, och jag har mina stunder då jag allvarligt betvivlar mitt förstånd. MEN, det är både kul och intressant, och man lär sig en hel del på vägen. Jag har alltid haft ett gott öga till gåtor och rebusar av alla de slag och här har jag verkligen fått något att bita i.

Det går till så att man söker i gamla auktionskataloger efter försäljningar av dessa rara mynt och sedan gäller det att avgöra om det är samma ex som sålts vid något annat tillfälle eller om det är ett nytt ex man hittat. När man gått i genom tillräckligt många kataloger börjar man kunna bygga provenienskedjor av dom olika kända exemplaren som förhoppningsvis alla har sina egna små skönhetsfel. Dom största problemen uppstår när dom flesta exemplaren av en mynttyp är av ocirkulerad kvalitet, och med det menar jag i första hand årgångsrariteterna 1862.

Detta är ett av få mynt i toppkvalitet av dessa 62:or som man tydligt kan känna igen på ett fotografi, och som knappast kan förväxlas med något annat. Ett underbart mynt för en proveniensforskare.

Nu har vi bara hållit på en vecka med det här projektet, så det är väl för tidigt att säga hur omfattande det blir, men förhoppningen är att myntsamlare i framtiden ska kunna gå in på Forumet och titta efter hur många kända exemplar det finns av en svår variant eller typ. Den möjligheten har aldrig funnits tidigare men hjälps vi åt så borde det finnas en chans.

Läs mer
Rasande bokhylla

En del mornar borde man aldrig kliva upp, och i dag var en sådan morgon. När jag kom ut ur sovrummet fattade jag först inte vad jag såg:

Det var den översta hyllan i en bokhylla som gett vika under natten, och som tagit en dela av hyllan under med sig i fallet.

På den där hyllan förvarade jag mina Ahlströms-kataloger. Det har blivit en hel del bläddrande i dem senaste månaderna och så här i efterhand så inser jag ju att jag stökat en del med hyllan. Till slut så brast den svagaste länken och alltihop rasade. Nu har ju inte katalogerna gått sönder men lite tilltufsade har dom nog blivit. En dag ska man naturligtvis sälja dem och då gör det ju en del på marknadsvärdet om det är en vikt sida här och ett hundöron där. Det försvann nog en tusenlapp eller två denna natt...

Nu kunde det ju ha varit värre.

Om min SF- och Fantasyhylla legat på golvet hade jag nog gått och lagt mig igen. Även om jag glesat ut den ordentligt genom att sälja på Tradera så är det ju en del kvar, och dom väger nog en del. Men den hyllan är ju som tur är väggfast. Jag får nog offra en vägg till för mina myntböcker. Det börjar ju bli en del där också.

Läs mer
Nyhetsrubrik

Allt fler äldre fortsätter att arbeta

Ja det var en tidningsrubrik för några veckor sedan. Enligt den senaste undersökningen så jobbar 12,5% av svenskarna mellan 67 och 74 år. Någon anledning till detta angavs inte, men man kan väl anta att det helt enkelt beror på att pensionärerna har för lite kvar efter skatt för att ha råd att leva ett pensionärsliv medan dom fortfarande är friska.

Men inget nytt under solen! Tittar vi i våra historieböcker så finner vi t.ex. en hel del krutgubbar (och en krutgumma) bland våra tidigare mynt- och medaljgravörer. Faktum är att dom oftast hade jobbet kvar tills dom dog. Då, som nu, så dog ju en del en för tidig död, men listan över 70-åriga gravörer på myntverket är imponerande lång.

Carl Gustav Hartman Stockholm 72 år 1738

Daniel Fehrman  Stockholm 70 år 1780

Carl Norman  Avesta 70 år 1790

Carl Enhörning  Stockholm  73 år 1818 när han gjorde två kastmynt

Christopher Norman  Avesta  71 år 1824

Lars Grandel  Stockholm  80 år när han "fick avsked" 1830

Lea Ahlborn  Stockholm  71 år 1897

Adolf Lindberg  Stockholm  77 år 1916

Erik Lindberg  Stockholm  71 år 1944

Det man kan förundras över är ju att gravörskonsten är ett mycket grannlaga "pillergöra" som kräver både stadig hand och god syn, och det är mycket imponerande att så många kunnat hålla yrkesskickligheten upp så länge. Vad jag vet så är det bara Christopher Normans stampar från 1824 som var så dåliga att dom inte klarade tidens krav. Men han är också speciell för att han är den ende vi vet som inte hade någon medhjälpare. När hans son Carl Gustav Norman, som var gravör 1808-1823, dog, så fanns det helt enkelt ingen annan än Christopher som kunde gravörskonsten i Avesta. Och han övertalades att hoppa in tillfälligt. Vilken otur att just han skulle vara darrhänt!

Min teori är att han inte var ensam om detta problem. Jag tror att även dom flesta av dom andra fick lägga verktygen på hyllan åratal tidigare. Men dom fick ha kvar sin tjänst för att man behövde deras kunnande. Mycket troligt att dom fortfarande gjorde skisserna och övervakade graveringen, men det var yngre händer och ögon som gjorde det praktiska gravörsjobbet!

Lars Grandel exempelvis, fick inte minnesmyntet 1821 färdigt förrän 1825, och då tycker jag att det är svårt att tro att det faktiskt skulle vara han som är pappa till hela Riksdaler Specie- och Skilling Banco-serierna, som ju borde tagit betydligt längre tid att utforma.

Nåja, det spelar kanske ingen roll, var dom schefer så hade dom ju ändå ansvaret ända in i det sista. Och av dåtidens system att tillvarata kompetensen har vi nog en hel del att lära i dagens samhälle. Även om livet som "pensionär" var betydligt hårdare då än nu.

 

Läs mer
MISAB 3

Så har man då börjat komma till ro igen efter det senaste myntäventyret nere i Hufvudstaden, MISAB 3. Har man väl börjat åka på dessa liveauktioner så är det svårt att sluta, det är som ett gift i blodet, man bara MÅSTE. Och frågan är om det inte denna gången slogs något slags rekord för mitt vidkommande när det gäller segdragen nervanspänning. Problemet är ju att man vill ha så mycket samtidigt som man tyvärr har så begränsade resurser.

Som vanligt hade jag ju gjort hemläxan så gott det nu går, och fått ihop en intresselista på över 35 mynt. Av dessa hade jag så kryssat för 10 mynt som jag skulle ge järnet på. Ge järnet? Jo jag tackar! Första myntet var "Mars" och den fick jag ge mig på 5000 kr. För ett nödmynt! Med "Mercurius" gick det bättre, den blev min men till ett pris av 4400 kr + provision. Tredje myntet jag försökte mig på var 1 öre km 1778 och då tog jag ned spaden när priset överskred 6000 kr!

Och så fortsatte det. Jag lyckades slutligen bli ägare till 8 mynt men till ett genomsnittligt pris som överskred dubbla värderingen i Myntboken. Vilken pärs för nerver som är vana vid det lantliga livet i norrlands inland!

Vad som driver oss samlare och vad som egentligen händer när vi möts i en auktionslokal är frågor som kan få den mest skarpsinniga tänkare att misströsta. Det gäller att hålla huvudet kallt och inte frångå den strategi man förhoppningsvis tänkt ut i förväg. Men alltför ofta blir nog resultatet att glädjen över dom vunna mynten grumlas av att man fått betala ett för högt pris. Den här gången var jag själv väldigt nära gränsen eftersom jag överskred min tilltänkta budget med 50%. Nu har jag visserligen råd med det, men det retar mig offantligt att självdiciplinen sviktar.

Nåväl, så här några dagar senare så är det ändå glädjen över dom vackra mynten som dominerar. Det mynt som jag är mest nöjd med är nr 1602, 1 riksdaler specie 1844 i kvalitet 01/0. Jag undrar hur många som egentligen vet hur svårt den 2-års typen är i den kvalitén? Jag har tittat igenom Ahlströms auktionskataloger 1-67 och en mängd andra kataloger, och hittat ganska många ex i kvalité 01 men ingen som är så bra som detta. I det fallet betalade jag absolut inget överpris, oavsett vad Tonkin tycker om saken. Det känns skönt att veta!

Avslutningsvis vill jag tacka MISAB för ännu ett mycket bra arrangemang, jag kommer mycket gärna åter. Men, inget är så bra så att det inte kan förbättras och till nästa gång föreslår jag att man tar ett snack med kocken. Betydelsen av en god lunch kan nog inte överskattas, det förbränns nog en hel del kalorier en sådan här dag.

Läs mer
"Double Eagle"- världens dyraste mynt

Den fantastiska historien om "The Double Eagle", världens dyraste mynt.

Fram till 1949 var 10 dollar den högsta valören på USA:s mynt, i folkmun kallad "One Eagle" på grund av örnen på åtsidan. 1933 hade man dock präglat den dubbla valören, 20 dollar, färdigt för att släppas ut på marknaden. Pga den rådande finanskrisen beslutade dock USA:s regering att hela denna upplaga om 445500 guldmynt skulle smältas ner och återbördas till guldreserven. Tydligen lyckades man inte smälta alla eftersom det på 40- och 50-talet dök upp sammanlagt 9 st Double Eagles vilka dock alla konfiskerades av Myntverket.

1996 dyker det dock upp ett 10:e exemplar och detta misslyckades man att konfiskera. Efter domstolsförhandlingar enades man slutligen om att ägaren och staten skulle dela på vinsten vid en försäljning. Myntet såldes på auktion 2002 för rekordsumman 7,6 miljoner USD, över 55 miljoner svenska kronor, vilket kan jämföras med att 5 Bondeauktioner hittills inbringat 52,7 miljoner kronor.

Året efter, 2003, visade det sig att historien inte var slut med detta. Då öppnade nämligen amerikanen Roy Langbord ett bankfack som familjen glömt allt om, och som tillhört farfadern. Bankfacket visade sig innehålla ytterligare 10 Double Eagles och dessa är nu medelpunkten i en ny rättegångsprocess. Rätten har dock beslutat att Myntverket måste bevisa att mynten är stulna, vilket kan bli svårt efter 76 år. Det troliga verkar vara att familjen Langbord får behålla mynten och även om 11 existerande mynt inte är lika unikt som ett enda så får man nog anta att priserna kommer att bli rekordhöga även på dessa. Man kan ju i alla fall inte klaga på marknadsföringen....

http://epn.dk/investor/article1818282.ece

Läs mer
Första höstmötet med Nola Myntklubb

Under gårdagskvällen bevistade jag Nola Myntklubbs första höstmöte, och som alltid hade 20-25 medlemmar mött upp till månadens höjdpunkt. Gäst för kvällen var Leif Hedstrand som höll ett mycket intresseväckande föredrag om dom antika mynten. För den som bara är allmänt kunnig i antikens historia så är det kanske lätt att blanda ihop alla kejsare och generaler, giftmörderskor och änkor, och så vidare, men Leif lyckades utan tvekan att med sin livfulla berättarstil fånga åhörarnas intresse.

Naturligtvis blev det trängsel vid borden när myntbrickorna kom fram, vi myntsamlare tröttnar nog aldrig på att titta på mynt. Även om jag är ganska kräsen så tycker jag att det var en genomgående hög kvalitet på mynten. Jag hittade ju också ett mynt som jag bara MÅSTE köpa:

10 ÖRE 1873 med ett upp och nedvänt A i stället för V i SVERIGES, en eftertraktad variant som jag saknade. En underbar känsla att åka hem efter att man gjort ett sådant kap

Läs mer
print