Falcoin.se

Min blogg

Tillägg

Jag skrev visst för hastigt igen i mitt förra inlägg. Dom båda objekten, nr 1266 och 1267, som såldes på Bokauktionskammarens auktion 1839 har ju tydligen valören Riksdaler Banco och då bör det ju vara det provmynt 1829 med diametern  28,0 mm och vikten 12,6 gram som benämns SMF P6. Riksdaler Specie hade ju som bekant 38,8 mm och 34,0 gram som standard. Lätt att snärja sig i dessa valörer...

Läs mer
Svar på tal

Se där, jag fick omgående svar på tal av Ulf Ottosson angående mitt förra inlägg. Tack för det!

Ja, jag är ofta alltför kategorisk när jag skriver och det kan jag bara beklaga, men jag har heller inte speciellt mycket prestige som jag behöver slå vakt om. Jag tar gärna en tillrättavisning när det är så väl underbyggt som Ottossons, och ger mig självfallet när bevisbördan blir tillräckligt tung. Det där med skrotvikten 34 gram hade jag tänkt använda som argument för att det var en senare prägling, men det föll av någon anledning bort på vägen. Nu spelar ju detta inte så stor roll eftersom det alltså finns minst 2 möjliga tolkningar. Den där länken till Bokauktionskammarens katalog var ju informationsmässigt en riktig guldgruva. Tyvärr vet jag inte riktigt hur man klipper ut en bild därifrån så jag får i stället citera vad som står på objekt nr 1266 och 1267.

"1266   En Riksdaler (Banco). K:ns bild och n.)(Stora Riksvapnet, omgifvet af serafimerkedjan och valspråket; nederst: 1. R. 1829. Slät kant utan lettring.

1267   Dylik."

Jag tolkar detta som att Christoffer Borg faktiskt hade 2 exemplar av denna  "variant" i sin samling och ju med nödvändighet måste ha införskaffat den före sin död 1837;-) Det kan alltså inte röra sig om något "beställningsjobb" från senare tiders myntsamlare, den bör med andra ord vara präglad någon gång i tidigt 1830-tal. Sannolikheten för att det är ett provmynt har alltså ökat betydligt.

Med "beställningsjobb" menar jag det fenomen som PG Carlsson påvisade i ett referat över någon av Bondeauktionerna (hittar inte denna just nu). Det var en av årtalsrariteterna 1862 som präglats med rostangripna stampar. Detta betyder ju att den knappast kan ha blivit präglad 1862, troligen långt senare när stamparna legat orörda i många år. Carl Gotthard Bonde (1877-1937) kan mycket väl ha haft goda kontakter vid myntverket som hjälpt honom med en efterprägling långt in på 1900-talet. Jämförelsen med en kinakopia var kanske en överdrift, men det ligger inte så långt ifrån det jag själv känner i frågan.   

Läs mer
Troyska ass utan randskrift

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg var jag ju på visningen till Hagander 4, och ett av dom mynt jag var mest nyfiken på att se var nr 179 som enligt beskrivningen skulle vara "variant med porträttet till typen med troyska ass men utan randskrift". I Haganders bok anges det som ett provmynt, men här har den beskrivningen tagits bort, vilket är förståeligt. 1829 var ju sista året typen präglades och man kan ju undra varför man skulle behöva göra myntprov då.

Vi var några som satt och diskuterade myntet på kvällen efter visningen, och det slutade med att vi var överens om att det sannolikt är en efterprägling. "Utförd med orginalstampar, men utan randskrift" är ju en beskrivning som använts på efterpräglingar av tex jubileumsriksdalern 1821, och den passar lika bra på denna "troyska ass". Skillnaden är bara att jubileumsriksdalern efterpräglades på 1920-talet av myntverket självt, och det är därmed också till fullo dokumenterat. Att "troyska ass" också ska blivit efterpräglad är däremot inte känt, vilket tyder på att det skett mer i smyg.

Efterpräglingar är besvärliga tingestar som oftast präglats av den enda anledningen att fylla luckor i olika samlingar. Trots att det är orginalstamparna som använts så är det ju ändå inte riktigt äkta. Det finns för all del olika graderingar av dem, en del helt harmlösa medan andra som, för en nogräknad samlare, inte är mer än marginellt bättre än en kinakopia. Problemet är ju i slutändan att samlare kan luras att betala stora pengar för något dom tror är orginellt och värdefullt, och sedan visar det sig att det är något som är tillverkat i efterhand för att fungera som luckfyllare.

Jag tycker egentligen inte att man kan klandra Künker och Nordlinds för att objektsbeskrivningen på nr 179 är lite tunn, ingen vet ju med full säkerhet vad detta är och allt utöver det som redan står är ju bara spekulationer. Det man kan ha invändningar emot är att utropspriset är satt lika högt, 3000 euro, som för dom andra tre orginalpräglingarna av "troyska ass". Utropspriset indikerar ju hur högt försäljarna värderar ett objekt och är på så sätt också en del av objektsbeskrivningen.

Det man kan lära av detta är i alla fall att man aldrig kan vara helt säker på att en objektsbeskrivning är riktig, oavsett om det är en säljare på Tradera eller om det är ett aktat auktionshus. I slutändan är det ändå samlaren själv som är ansvarig för det han/hon köper, så det gäller att vara kritisk i sin granskning. 

Läs mer
MISAB 7 resultat

Jag har inte hunnit med så många större auktioner live ännu, 9 stycken om jag räknat rätt, och av dessa hade Aurums sista auktion det mest uppskruvade tempot. Man hann med 790 objekt på lite drygt 4 timmar effektiv tid och anledningen till detta var tydligen något så banalt som att auktionisten Peder Lamm var bjuden på en finare middag senare under eftermiddagen och inte ville komma sent. Jag är helt övertygad om att mycket av den auktionens måttliga resultat berodde på att Lamm var mer inriktad på att komma till avslut än på att ge salen tid till ett högre bud. Flera gånger när det fanns ett gott skriftligt bud så tittade han inte ens upp innan han klubbade.

När jag nu grunnat lite mer på MISAB:s auktion förra helgen så inser jag att tempot inte var någon orsak till den relativt låga prisnivån, det var mer då en symptom på en låg budvilja i salen. 34% av objekten såldes för utropspriset eller förblev osålda. Till detta kommer också ett oräknat antal som såldes till skriftliga bud utan motbud i salen. Självklart att det går snabbt när motbuden i salen saknas. Det hinns ju med 4-5 sådana objekt per minut.

Det anmärkningsvärda med MISAB 7 var ju att 12% av objekten förblev osålda, det ska ju jämföras med 4% för MISAB 6 och 3% för MISAB 5. Det har framkastats att detta till stor del berodde på för höga utropspriser men efter att ha tittat närmare på saken så tycker jag att utropen överlag var skäliga, med undantag då för en del av "Törngrens pärlor" som definitivt var för högt satta. För att jämföra MISAB 5 och 7 så letade jag fram 61 jämförbara objekt, och med "jämförbara" menas alltså samma SM-nummer och samma kvalitetsbedömning. Tabellen nedan visar sammanställningen av detta.

.....................MISAB 5 högst...........Lika............MISAB 7 högst.........

Utrop.....................10......................18....................33...................

Slutpris..................42.......................5.....................14...................

Detta visar att trots att MISAB 5 oftast hade lägre utrop så betalades likvärdiga objekt bättre på den auktionen än det gjordes nu senast. Utropspriser som för ett år sedan skulle ha svalts utan ytterligare kommentarer lämnades denna gången helt utan bud. Hur mycket jag än tänker på saken så kommer jag bara fram till samma slutsats: budviljan saknades och köparna var helt enkelt inte beredda att betala lika mycket som man var 2011. Dom gamla auktionsrävarna har länge talat om att perioder av höga prisnivåer alltid följs av prisnedgångar och min tro är att det är det som hänt nu. MISAB höjde utropen främst för att spara tid på en stor auktion men timingen att gör det i en nedgång i prisnivån var inte den bästa.

Läs mer
MISAB 7

Så är man åter hemkommen efter en härlig helg i Stockholm där jag bevistade MISAB 7, samt även var på visningen till Haganders fjärde auktion. Några storsvulna analyser har jag ännu inte hunnit göra, det återkommer jag till framöver, men några reflextioner kan jag nog komma med redan nu.

Det som främst skiljer denna auktion från MISAB:s tidigare arrangemang var att objekten var fler, besökarna färre, utropen högre och tempot rasande. Effekten av detta blev att många objekt gick till on-line-budgivare, att rekordmånga objekt (över 200 st) förblev osålda samt en allmän känsla av att prisnivån blev lägre än på länge. Jag lyckades själv förvärva några sedan länge hett eftertraktade mynt, till ett pris som var betydligt lägre än jag befarat. Nedan ett objekt som jag dock helt missat i katalogen, men som jag upptäckte under auktionen.

Som specialsamlare av nödmynten så är det ju nästan en självklarhet att sviten också ska kompletteras med spelpenningen med Görtz huvud. Det kanske inte alla vet är att det faktiskt finns 2 spelpenningar som kallas så och den jag nu upptäckte är den betydligt svårare av dem. Detta är faktiskt första gången jag själv ser den live och glädjen över att ha förvärvat den är svår att överdriva.

Jag kommer som sagt troligen att beröra denna auktion i fler inlägg, men som avslutning denna gång så tror jag nog att Dan Carlberg & Co har en del att fundera över i framtiden. Som köpare tycker man ju att en sån här auktion är kalas, men många säljare (däribland Törngren) var nog missnöjda med resultatet. Ska det komma fram toppobjekt även i framtiden så måste ju även säljarna vara nöjda. Nu kan det ju helt enkelt vara så att dom senaste årens toppauktioner har dränerat så mycket kapital från samlarmarknaden så att det börjar märkas på prisnivån, men jag tror själv att tempot på auktionen är en starkt bidragande orsak. 177 rop/timme i snitt på förmiddagen och tidvis var det så högt som 200 rop/timme. Det är väldigt lätt att helt enkelt missa ett objekt som man annars skulle varit med och bjudit på.

Läs mer
Angående Provenienser och Rariteter

Även om det kanske inte märks så mycket så försöker jag kontinuerligt uppdatera sidorna på SwedishCoins rörande "Provenienser och Rariter" och jag har just lagt in 3 nya bilder på "D 9:e juli 1794" rutat rand samt 1 bild där präglingen skett på pollettämne. Nu på MISAB säljs ju två ex med rutad rand och ett ex präglad på pollettämne, och så blev jag ju påmind om att jag heller inte hade tagit med exemplaren som såldes i Myntgalleriets lagerlista 10 1994.

Sammanlagt har vi nu 2 bilder på "pollettämnen" och 9 bilder på "rutad rand", men enligt artikeln på sidan 266 i MISAB-katalogen så fattas ju fortfarande många. MISAB 7:1479 gav dock ingen ny bild, det är nämligen samma ex som såldes på Phillea för drygt ett år sedan. Vikten verkar dock ha ökat från 5,86g till 5,88g. Man skulle nästan vilja kontrollväga... 

Läs mer
Törngrens pärlor

Det jag själv varit mest spänd på efter förhandsbeskeden i somras är naturligtvis "Törngrens pärlor", mynten som Sten Törngren lagt undan för att dom var "överkvalificerade" för försäljning. När jag fick se vad det handlade om blev jag absolut inte besviken, men kanske lite förvånad och då i synnerhet över spridningen i tid:

Olov Skötkonung (1 mynt), Gustav Vasa (6 mynt), Erik XIV (3 mynt),

Johan III (7 mynt), Sigismund (1 mynt), Karl (IX) riksförest. (1 mynt),

Karl IX (4 mynt), Gustav II Adolf (16 mynt), Kristina (12 mynt)

Karl X Gustav (4 mynt), Karl XI (11 mynt), Karl XII (9 mynt)

Fredrik (5 mynt), Adolf Fredrik (5 mynt), Gustav III (3 mynt)

Gustav IV Adolf (4 mynt), Karl XIII (3 mynt), Karl XIV Johan (13 mynt),

Oscar I (11 mynt), Karl XV (12 mynt), Oscar II (4 mynt)

samt Gustav V (3 mynt)

Samtliga regenter, utom Ulrika, är representerade från Gustav Vasa till Gustav V. Att det skulle vara en anhopning vid 1600-talet hade jag förväntat mig, men att nästan 1/3 av mynten skulle komma från Bernadotteperioden var för mig en överaskning. Om dessa valda pärlor kan sägas utgöra en profil över Törngrens numismatiska intresse kan jag inte säga säkert, men jag känner helt klart en viss frändskap över många av dom val han gjort. Jag har tex själv en "bågfemma" 1857 i nära nog samma kvalitet och det är definitivt en av mina pärlor. I det stora hela verkar han och jag ha samma grundintresse för mynt, och det känns myncket trevligt.

Men visst finns det en del smärre olikheter; vissa av "pärlorna" är nog pärlor enbart för honom (exempelvis 25 öre 1867), kanske på grund av något trevligt som myntet i fråga minner om. Jag tycker också att man kan se en viss svajighet i utropspriserna, och jag har förstått att Törngren själv har velat ha en hel del att säga till om där. Nedanstående objekt 601 och 611 tycker jag är bra exempel på vad jag menar med svajighet.

1/6 Riksdaler 1809 med Karl XIII som kung, kvalitet 01/0, utrop 10000 kr

1/4 Riksdaler specie 1836, svårt årtal, kvalitet 0, utrop 20000 kr

2 kända försäljningar av 1/6 riksdaler 1809 på Ahlströms auktioner, varav ovanstående ex är ett av dem. Av kvartsriksdalern 1836 har förekommit 6 försäljningar på Ahlströms och ovanstående ex är INTE ett av dem. Om jag blev erbjuden att köpa ett av ovanstående mynt för samma pris tror jag nog att jag skulle köpa 1809 eftersom det är sällsyntare. 10000 är ett bra utrop men 20000 är för mycket.  

 

Läs mer
Roligt nästan jämt

Söndagskvällen ägnade jag åt att skriva ett inlägg här på bloggen, bara för att upptäcka att när jag klickade på "spara" kl 23:30 så hade jag hållit på för länge och blivit utloggad, med påföljd att inlägget naturligtvis var borta. Som tur är händer detta inte så ofta, men varje gång tänker man "Jag orkar inte göra om det en gång till". Nu är man ju envis av naturen och upptäcker snart att man trots allt tagit nya tag. Jag delar dock upp det lite mer denna andra gång.

Tågbiljetter är beställda, boende är ordnat, budgeten är fastställd och strategin spikad, nu är man än en gång redo för ett nappatag nere i Stockholm. Jag tycker det ser ut att bli en mycket trevlig auktion med varierat utbud. Jag har dock hört kommentarer som tex "mer kvantitet än kvalitet" om denna auktion, och om sådant kan jag bara dra på smilbanden åt i ett roat småleende. Detta omdöme kan man nämligen fälla om ALLA auktioner som jag bevistat och jag tycker att man även kan säga det om Haganders auktioner. Den subjektiva, springande punkten är naturligtvis var man ska sätta gränsen för vad som är god kvalitet och vad som bara är utfyllnad.

Själv tycker jag att det utmärkande för en "bra auktion" är när jag fått ihop en lista på objekt som skulle sitta som handsken i min samling, och listan är så lång så att jag omöjligt kan köpa allt. Det är ju först när man är tvungen att välja som man får lite kontroll, det är då man kan släppa dom objekt som blir för dyra och lägga pengarna på det som blir mer prisvärt, det är då man kan hoppas på att göra fynd. Dom bästa köpen görs ju ofta på objekten som ligger just under toppnivån och som kanske inte glimmar lika mycket som praktexen gör.

Jag kan säga att den lista som jag har med mig ner till Stockholm är MYCKET lång....

Läs mer
Höstens myntsäsong har börjat

I dag damp katalogen till Hagander 4 ner i postlådan, nästan 2 veckor tidigare än utlovat. Jag tror inte jag har varit med om något sådant tidigare, det brukar ju vara betydligt vanligare att utgivningen är försenad. Kul tycker jag, för även om pdf-katalogen också har sina fördelar så är det ändå papperupplagan jag gillar bäst!

I vilket fall så påminde det mig om att jag varit väldigt sparsam i mitt bloggande i sommar, naturligtvis mest för att jag har så mycket annat att syssla med under denna period. Men när hösten kommer börjar mynten åter att uppta en allt större del av min fritid. På gott och ont har mynten blivit en betydande del av mitt liv.

Vad som är "gott" behöver jag väl inte orda så mycket om, det vet ju alla som surfar på myntsidor lika bra som jag. Vad som är "ont" talas det kanske inte lika mycket om, men främst handlar det ju om att man med tiden binder upp ansenliga summor i sin samling. Pengar som man visserligen kan se som en pensionsförsäkring, men som också skulle ha kunnat användas t.ex. till att byta bil eller kanske till någon riktig långsemester.

Jag har nu kommit i det läget att jag egentligen inte har råd att vara med och kriga om dom mynt, på MISAB och Hagander, som jag så innerligt gärna vill ha (som jag bara "MÅSTE" ha). Det måste till något drastiskt, och det drastiska är naturligtvis att börja sälja ut delar av samlingen för att ge plats för det nya.

För en renodlad samlare är det ju aldrig roligt att sälja, men sanningen att säga så är min samling ganska spretig och den skulle inte må illa av att ansas lite. Vi får väl se på Tradera under hösten vad jag har hjärta att skilja mig från...

Det blir också mer bloggande framöver, jag har ju både MISAB 7 och Hagander 4 som jag vill kommentera, men det får bli en annan kväll. Ha det så gott!

Läs mer
Antal ex av 1 Mark 1562

Även om det inte är så ofta så händer det ibland att jag får kvitto på att det finns dom som läser denna blogg. I dag fick jag ett mail från M.E.Mortensen på Grelbers förlag där han påpekar att jag missuppfattat hans "Månedens kommentar mars 2012" (bild under "läs mer") när jag skrev om den på bloggen den 8:e mars. Och rätt ska ju vara rätt så vi får väl ta om det igen.

På MISAB 6:205 såldes ett ex av 1 mark 1562 med kommentaren "Vi har kännedom om 2 exemplar i privat ägo". Det "mem" påvisade var att det finns åtminstone 3 privatägda ex:

Ex 1.   (bild 125)

Ahlström 41:155 --> slg Törngren --> Spinks 2000:125

Ex 2.  (bild 376)

Ahlström 62:376 --> slg Nordqvist --> MISAB 6:205

Ex 3   (bild 271)   som "mem" kallar "MYSTERY:271"

Holmasto Mynthandel (Helsingfors) auktion 110:271

Även om bilderna inte är dom bästa så är det ändå ingen tvekan om att det faktiskt är 3 olika exemplar av 1 mark 1562. Historien förtäljer dock inte varför "mem" valt att kalla 271 för "MYSTERY" och ange datumet till 01-01-2009 när han i "Årsbogen" anger att auktionsdatumet var 19-12-2009. Men bortsett från denna otydlighet så råder inga tvivel om att han i sak har rätt.

I morgon är det den 10/8 och enligt förhandsbeskedet ska katalogen till MISAB 7 komma då, något jag verkligen ser fram emot. Jag hoppas dock att man även fortsättningsvis anger vad man känner till om förekomsten av rara mynt, även om det kanske inte alltid är helt rätt. För en vanlig samlare spelar det ju inte så stor roll om det finns 2 eller 3 ex, men det är ytterst värdefullt att bli påmind om den ungefärliga storleksordningen. 

Läs mer
Tradera går för sakta

Jag upptäckte idag att klockan som räknar ner tiden inne på auktionssidorna går lite drygt 20 sekunder för sakta. Om man vill lägga sina bud i slutsekunderna och går efter den så är utgången given; auktionen är redan avslutad och man hann inte lägga sitt bud. Jäklar i den så arg man blir på Tradera sådana gånger...

Läs mer
Statistik Hagander 3

Så har jag då, sent om sider, uppdaterat guldmyntstatistiken. Sammanfattningsvis kan sägas att Hagander 3 blev en riktigt trevlig auktion där vi svenska samlare hade goda möjligheter att göra oss gällande. Detta berodde dels på den starka kronkursen, dels på ett något svagare matrial än tidigare, men också till stor del på att priserna i euro helt enkelt blev lägre än väntat.

Efter en stark Bonde 1 blev matrialet svagare och dom relativa priserna lägre på Bonde 3 och 5, varefter den ur matrialsynpunkt svagaste Bonde 6 blev en chockerande dyr historia för oss samlare. Det ska bli mycket intressant att se om den trenden återkommer nu på den sista Haganderauktionen i oktober.

Självfallet var det ändå en del mynt som överbetalades rejält även på Hagander 3 och denna carolin 1871 var ett av dom tydligaste exemplen; 1200 euro + provision vilket betyder 13136 svenska kr.

Det börjar bli ganska många auktioner nu i mina tabeller och troligtvis kommer jag så småningom att ta bort en del gamla auktioner som inte längre känns så intressanta. Det är MISAB 7 som står näst i tur nu i september och där har man utlovat ett varierat utbud av guldmynt. Det som är intressant där är ju om man ska lyckas toppa det mycket goda resultatet på den förra auktionen.  

Läs mer
Bernadotteperiodens provmynt

Som ett, i mitt tycke, lämpligt avslut på årets myntsäsong har jag färdigställt ett av mina projekt; att lägga ut Bernadotteperiodens provmynt på hemsidan. Dom ligger under respektive regent KXIVJ, OI, OII, GV och GVIA i menyn till vänster. Jag trodde i min enfald att det skulle vara snabbt avklarat men det visade sig vara något knivigare än jag trott och jag förmodar att det blivit 60-70 timmars arbete sedan januari.

Vad är det då som tagit tid? Provmynt är ju så sällan till salu så det kan ju inte vara så många? När jag började räkna ihop allt så kom jag fram till att det rör sig om över 150 mynttyper och det handlar om att hålla reda på myntdata för sammanlagt 210 varianter. Antalet bilder ligger på 140 stycken, varav dom flesta är scannade ur SMF eftersom dessa bilder ofta är dom enda som finns att tillgå. Då möjligheten har funnits så har jag använt bilder från MISAB och från Haganders auktioner. Även J-O Björk, Markus Sandgren, Ingemar Wallin och Hornborgemynt har ställt upp med bilder och jag tackar dem alla å det varmaste.

Naturligtvis är det SMF som utgjort den främsta informationskällan, men jag upptäckte ju snart att det är en hel del provmynt som kommit fram på marknaden på senare år och som inte finns nedtecknade. Det gäller då främst mynt från Gustav VI Adolf, men även några från Gustav V. Därutöver har jag på eget bevåg tagit med exempelvis 2-dukaten 1830, trots att många ledande experter inte anser att det är något provmynt. Men jag är ju ingen expert så jag behöver inte vara så försiktig. Sammantaget gjorde detta att jag snart frångick SMF:s numrering, men har kvar den som referens, och delvis även SMF:s ordningsföljd. SMF indelar ju speciellt Karl-Johans provmynt efter vilken metall präglingen var tänkt medan jag utgår ifrån den präglade valören. Som vanligt är jag dock inte helt konsekvent...

Nåväl jag ska avsluta det här inlägget med en av mina egna provmyntsbilder, 10 öre 1952 med "Skog och vattenfall, PROV till vänster", P20a. Enligt SMF så ska detta provmynt inte finnas i privat ägo, endast 10 ex på KMK, och då är det ju extra skoj att ändå ha det i sin samling. Tydligen kom det ut på marknaden när dåvarande riksbankchefen dog och hans barn sålde hans privata myntsamling. Även om det inte har så många år på nacken så tillhör det ändå dom riktiga pärlorna i min samling.

Nu är det dags att ta lite paus i "myntningen" och ägna sig åt något annat. En trevlig sommar tillönskar jag er alla.

Läs mer
Sanslös auktion 2

Om någon undrar vad jag har för mig när jag inte skriver blogg så kan jag bara säga att jag ofta funderar över samma sak själv. Tiden rinner bara iväg ibland. Jag hade tänkt skriva om när 2:a delen av den enorma "Östersundssamlingen" auktionerades ut den 22/4, men jag hittade inte ord. Lennart Castenhag mailade efter 1:a auktionen och filosoferade lite om hur man förvarade 2 ton mynt hemma. Nu visade det sig att andra delen innehöll lika mycket och att samlingen totalt omfattade 4 ton mynt. 4000 kg mynt! Sug på den! Till detta tillkommer medaljer, polletter, ordnar och allt annat som samlingen innehöll. Man bör nog i alla fall utesluta övervåningen som förvaringsplats...

Mannen som samlat allt detta började samla under 40-talet men höll under hela sitt liv (han dog 2009) en mycket låg profil och det verkar som om inte ens släkten var helt medveten om samlingens omfång. Östersunds Myntklubb var fullständigt ovetande om att det fanns en sådan samling inom deras område.

Bland Stockholms mynthandlare var dock denne samlare en välkänd och välkommen besökare. Och det kan man förstå, han måste ju ha varit deras bäste kund. Kunden som inte var kräsen och hade inga kvalitetskrav, han köpte lådvis av mynt som annars var svårt att sälja. För att hinna med att köpa så mycket mynt på 60 år så behöver man köpa nästan 70 kilo/år, eller ca 10000 mynt om man räknar 7 g/mynt. Hisnade siffror!

Nåväl, för att återgå till mina egna bekymmer så gjorde jag något urbota dumt på auktionen den 22:a. En inbiten samlare av svenska kvalitetsmynt ska naturligtvis inte köpa på sig osorterat internationellt matrial i mestadels skrotkvalitet, och ändå var det just det jag gjorde. Jag köpte 4-5 mindre loter, men ändå handlar det ju om ca 2000 mynt som jag naturligtvis måste gå igenom. Just nu håller jag på att sortera ut silvret och bara det är ju ett helt äventyr. Mynthandlarna måste väl naturligtvis ha rationellare metoder men för mig handlar det om att ta ett och ett mynt, identifiera det i World Coins och sedan lägga det i rätt hög. Fantastiskt så länge man präglat mynt i kopparnickel runt om i världen. I början höll jag bara 5 gram rent silver i timmen, men nu börjar jag lära mig så nu blir det säkert 10 gram/timme. Det är med andra ord en dålig timpenning, men det märkligaste av allt är att det är så förbannat roligt. Nu börjar jag förstå "Sobris" (en samlare från Göteborg) som kan ägna en hel dag på Frimynt åt att rota i Tamcos skrotlådor, sökande efter mynt som han inte känner igen. Just det här detektivarbetet med att identifiera ett hårt slitet mynt som man aldrig sett förr är ett nöje som jag tidigare helt förbisett.

Nu är faktist inte allt i dålig kvalitet. Ovanstående lilla pärla hittade jag helt oskyddad i en myntlåda med lösa mynt och ändå är slitaget minimalt. Aningen fläckig patina men kvalitetsmässigt vill jag sätta god 01 på den. Man lär sig också mycket! Straits Settlement hade jag aldrig hört talas om tidigare men tack vare World Coins och google så vet jag idag en hel del mer.

Klockan är mycket och jag måste avsluta, men bli inte förvånade om jag återkommer med fler fynd framöver.

 

Läs mer
Hudiksvallmässan

"...för när man drömmer om Paris, hamnar man på något vis, likt förbannat i Hudiksvall!" (Ronny Eriksson och Euskefeurat)

Som så många andra hade jag planerat att åka till Frimynt i år. För oss som bor en bit upp i landet är det dock ganska omständigt att åka till det tämligen avsides liggande Helsingborg. Resan är lång och man får räkna med två resdagar också för att inte mässan ska bli så stressig. Bedrövelsen var omåttlig när jag fick förhinder på fredagen så att jag inte kunde åka.

Nu slumpar det sig så att man i Hudiksvall anordnar en samlarmässa samma helg och med en enkel resa på knappt 30 mil är det ju mer lämpat för en dagsutfykt. Som man tydligt kan se av bilden så är det en stor mässa med mycket folk. Jag räknade inte antalet utställare men jag ska tro att det var närmare 100. Dock inte många som sålde mynt, jag fick det till 7, och dom flesta hade mynten som bisyssla. Men även om utbudet är magert och jag själv rätt kräsen så kan man nästan alltid hitta något köpvärt. Denna gången blev det en "Arbogaöring" som jag köpte av Gunnar Ehnbom.

Mitt huvudsakliga samlarområde är ju Gustav III och framåt, men på mässor blir mina inköp oftast av lite äldre datum. Jag har ju inte så många GIIA så jag behöver ju inte titta i min förteckning för att veta att jag inte har denna typ sedan tidigare och det enda jag behöver fundera över är om kvalitén är tillräckligt bra. Och detta ex föll mig verkligen i smaken, välcentrerad och, förutom några svagare partier, också mycket välpräglad. Precis vad som behövdes för att jag skulle känna mig nöjd med dagen!  

Läs mer
Sanslös auktion

Igår söndagen den 1:a april var jag ute på äventyr igen. Det var Östersunds Auktionsverk som varit ute och googlat, och därefter mailat till alla myntsidor man hittat. Mailet var en inbjudan till "en helt unik auktion"! Jag kunde naturligtvis inte avstå att åka dom 23 milen enkel resa, trots att jag smått misstänkte att jag dagen till ära blev ditlurad. 2000 kg mynt,varav 2/3 säljs i loter om 40 kg, hör ju inte till vanligheterna på en auktion.

Eftersom det snöat på lördagen så var det vinterföre vilket sinkade min annars så vägvinnande körstil något, men jag hann ändå med 10 minuters marginal till den aviserade visningstiden 10:00, bara för att finna att man tjuvstartat. Bland annat var 3 mynthandlare från Stockholm redan på plats.

 

Auktionslokalen visade sig vara stor och rymlig, vilket ju var behövligt eftersom det efterhand kom mycket folk och det var ju också en enorm samling som skulle förevisas. Att på 2 timmar hinna gå igenom allt detta och dessutom få sig en välbehövlig fika var ju omöjligt, man fick nöja sig med en mindre noggrann inspektion. Det är helt otroligt att en enda människa kan dra på sig så mycket prylar under sin livstid. Prylar som ofta är ouppackade och köpta enbart för att ingå i en samling; alltifrån en kofångare tillhörande en Morris Minor, ett större parti fiskkrokar och ett antal militära kostymer. Gammal militär utrustning fanns det gott om, både vapen och persedlar. Jag vet inte vilket det relevanta mängdmåttet för militära knappar är men bara det rörde sig om 10-12 liter i en låda.

Ett bord i mängden utan några mynt men med bland annat den s.k. "Silverbibeln" i mitten, med alla silverstämplarna avbildade, och till höger därom Haganders bok om "Sverige och dess forna besittningars guldmynt och riksdalrar".

Vad gäller själva auktionen så var den en skarp kontrast till dom välordnade myntauktioner vi är vana vid. Någon katalog fanns inte och vi hade fått skriva ut objektslistan i förväg på 14 A4-ark och numreringen av auktionsobjekten bar mera slumpens prägel än någon form av ordnad logik. När man sedan blandade friskt och INTE följde objektlistan så blev det ju ett febrilt bläddrande för att hinna läsa dom noteringar man gjort (jmf resultatlistan som ligger i utropsordning). Dessutom var tempot högt och man hann med närmare 750 rop på 5 timmar. Jag är full av beundran för kvinnan som sitter vid datorn bredvid auktionisten som både hann med att bevaka on-linebuden, rätta auktionisten när han kom av sig i budstegen samt skriva ner dom klubbade priserna, och med vänsterhanden skrev hon även ut kvitton till dem som ville betala och gå hem. Till saken hör också att vi hade fyrsiffriga budspadar.

Auktionens högsta pris blev 86000 kr + provision för nr 1636 "Utländska mynt, mestadels silver, 18122 gr". Även alla andra större silverloter gick till jämförbara priser och köptes av on-linebud eller av telefonbud. När man betänker att dom angivna vikterna var bruttovikter och inte silvervikter så kan man ju undra över vilka silverpriser dessa budgivare hade räknat med utan att ens inspektera mynten.

Dom stora 40-kilos loterna såldes för 30-50 kr/kg och köptes alla av närvarande handlare. (För att nämna ett annat samlarområde så såldes 5 kartonger med oklippta bokmärken för snittpriset 2880 kr.) Med tanke på att "toppkvalitéerna" låg kring kval 1 så blev även många andra myntpriser rätt höga. Jag var själv intresserad av nr 1566, en pärm med ca 100 falska mynt, men eftersom det mest var utländskt matrial så gav jag mig vid 1300 kr. Tror att det var Lidingö Mynthandel som köpte dem så vi får väl anta att dom är i säkert förvar. En annan lot som jag ångrar att jag inte krigade till mig var nr 1563, ett myntställ med ca 300 riktigt fina polletter. Jag har ju aldrig samlat på sådana men den där loten skulle ju ha utgjort en utmärkt start.

Sammantaget var auktionen en fantastisk exponering av ett samlarliv och det mest sanslösa av allt var att samlingen låg förpackad på 17 pallar varav endast 8 såldes denna dag, resten går på auktion den 22/4 på samma ställe. Det lär ska vara massor av mynt även då...

Fler bilder under "Read more"   

Läs mer
Hagander 3

Som det väl knappast kan ha undgått någon myntintresserad så gick Haganders 3:e auktion av stapeln för snart en vecka sedan (tiden går fort). Jag har ännu inte hunnit tränga in så djupt i slutresultatet men vibbarna säger att det, räknat i euro, blev ganska lika resultatet på Hagander 2. Omsättningen hamnade någonstans kring 16 miljoner (dubbla utropet) i svenska pengar vilket är något sämre än sist, men det kan till största delen förklaras med att kronan blivit starkare. (9,25-8,90=) 35 öre betyder ungefär 650000 kr när man kommer upp i dom summorna. Jag talade med Hans Hirsch i fredags och han verkade i vilket fall mycket glad och nöjd med auktionen som helhet.

Det man som oberoende observatör slås av är ändå kontrasten mellan det som går bra och det som går dåligt. Det är guldmynten och dom svåraste silvermynten som håller upp auktionen, men silvermynt av vanligare årgångar klubbas mycket nära utropspriset. Nu var det bara 6 silvermynt totalt från Oscar I och Karl XV men samtliga såldes för priser under utropet. Inklusive provision så betalades dessa för 74% av Tonkinvärdet för den angivna kvalitén och det är ju inte så imponerande. Detta beror naturligtvis till stor del på att tyskarna använder en "generösare" kvalitetsskala och därmed hamnar för högt i Tonkins tabeller, men en inte försumbar del av sanningen är också att en alltför stor del av dom mynt som ingick i den stora riksdalersamling som Hagander köpte 1991 har en fläckig och mindre angenäm patina. Slitaget är ju som bekant inte den enda parametern som påverkar prisbilden.

Det lär nog ta några veckor innan jag kan ta mig tid att uppdatera guldmyntstatistken, jag har annat att syssla med också, men en inte alltför vild gissning är att Hagander 3 hamnar i paritet med "tvåan" eller något lite under.

Läs mer
Guldmynt på MISAB 6

Det gick fort att uppdatera guldmyntstatistiken denna gång eftersom det bara var 18 guldmynt med före 1873. Sammanfattningsvis kan man säga att det guld som fanns var av ganska hög svårighetsgrad och att det var första gången som guldmynten klubbades för i genomsnitt mer än 20000 kr/mynt på en auktion som inte Nordlind hade anordnat. Toppriset betalades för dukaten 1810 med Dalarnas vapen, 74000 kr + provision vilket kan jämföras Bonde 3:656 (45000 kr) och Aurum 6 (49000 kr) vars mynt låg i samma kvalitetsklass. Ett annat mynt att nämna var carolinen 1872 som gick för 13000 kr + provision. På MISAB 4 såldes ett likadant ex för 4200 kr + provision! Att sälja mynt är i sanning ett lotteri!

Så många bilder blev det inte denna gång men jag kunde inte låta bli ett foto av dessa muntra herrar. För en utomstående betraktare kan det kanske vara lite svårt att förstå hur kul det är att åka på myntauktion...

Läs mer
Om bloggande bland annat

Hoppsan! Man har visst slarvat och inte skrivit något på nästan en månad. Jag läste någonstans att en blogg var som en dagbok och man ju rätteligen ska skriva varje dag. Nu får jag säga med en gång att det blir inget av med det! Jag har aldrig skrivit dagbok i hela mitt liv och tänker inte börja heller. Jag skriver i bloggen när tid och lust råkar infalla samtidigt. Jag är oförmögen att skriva på beställning men när inspirationen flyter till går det ganska fort. Jag skriver om det som jag tycker är intressant och hoppas att det är fler som tycker så. Men det får bli när det blir...

Nu står jag i alla fall redo för ännu ett äventyr i Stockholm. Jag jobbar ju ganska mycket, så gott som alltid mer än 50 timmar i veckan, och för mig är dom här myntresorna ett andningshål när jag verkligen får känna mig befriad från vardagen och tänka på något helt annat. Det ska bli mycket skönt!

Det har sagts att MISAB 6 inte är någon av dom bättre auktionerna, men jag tänker inte klaga. Får jag vart femte av dom mynt jag prickat för så kommer plånboken att vara ganska tom. Dom riktigt intressanta mynten är dock på lite äldre mynt än jag vanligtvis samlar på, men jag är flexibel och kan nog tänka mig att börja med budgivningen lite tidigare än vanligt.

Jag har även lagt några bud på Hagander 3. Min tro är ju att vi svenskar ska ha lite lättare att hävda oss denna gång och det är ju dumt att inte ta chansen att kamma hem någon klenod med denna trevliga proveniens. Problemet är ju svårigheten att bedömma hur mycket det kommer att kosta när man inte kan närvara live. Så det fick bli försiktiga bud.

Jag såg förresten att raritetsexperten Morten Eske Mortensen i vanlig ordning gjort nedslag på dom aktuella auktionernas raritetsangivelser. MISAB har ju som bekant varit mycket försiktiga när det gäller att ange antalet "kända ex", men när dom någon gång gör ett undantag så får dom genast veta att dom inte är tillräckligt pålästa. Denna gång gäller det 1 Mark 1562:

"Vi har kännedom om två exemplar i privat ägo. Förutom det här utbjudna såldes ett exemplar på Ahlströms auktion nr 41 april 1990."

Nu menar Mortensen att MISAB glömt att det även såldes ett ex på Törngrens auktion (Spinks i London) i maj 2000 och att det därför finns TRE ex. Denna gången tror jag dock att Mortensen har fel!

Bedöm själva! Ahlströms bild till vänster och Spinks bild till höger. Bildkvalitén är olika men formen på myntet är ju omisskänlig. Det var nog Törngren som var köpare på Ahlström 41.

Det andra exemplet var Hagander 3-7636 en Dukat 1759:

"Vermutlich das einzige bekante Exemplar in Privatbesitz."

Här hävdar Mortensen att Künker tydligen glömt att man själva sålde ett likadant ex på sin egen auktion 201 i Berlin den 2/2 2012. Alltså för bara en månad sedan! Lite svårare att hävda att Mortensen har fel denna gången...

Raritetsfilosofi är ett intressant ämne som jag säkert får anledning att återkomma till, men nu har jag inte tid. Jag måste packa! Vi träffs i Stockholm. 

Läs mer
Död genom lönnmord 1792

Någon medaljsamlare har jag aldrig varit även om jag är nog så intresserad av gravörer. När det kommer en ny auktionskatalog brukar jag i alla fall titta på medaljutbudet, och visst känner man ett visst sug emellanåt. Ovanstående "läckra" sak hittade jag i MISAB 6:783. STARB DURCH MEUCHELMORD "död genom lönnmord". Det jag så många gånger förundras över är skillnaden i tankesätt och attityder mellan dåtidens samhälle och dagens. Död genom lönnmord! Det är inga krusiduller, rakt på sak. Idag skulle man välja orden med betydligt större omsorg för att undvika kritik.

Sedan får man även komma ihåg orsaken till medaljen och att det var, vad jag vet, sista gången som mord användes som ett verktyg i politiken i vårt land. Numera handlar det mera om verbala dolkstötar och mediala lynchningar. Inte så vackert det heller...

Medaljen tycker jag dock är vacker och skulle definitivt fylla sin plats i min Gustavssamling. Kanske gör jag ett försök om budgeten ser ut att tillåta det.

Läs mer
print