Falcoin.se

Min blogg

Philea

I förra inlägget skrev jag om dukaten 1867 med omvänt mm som är Karl XV:skanske roligaste variant. Den vanliga dukaten 1867 är det däremot inget märkvärdigt med, det säljs ett ex i kvalitet 01 eller bättre på liveauktioner i stort sett varje år. Får man över 10000 kr i betalt så har man gjort en bra affär. Det i särklass dyraste exemplaret jag sett såldes på Nordlinds auktion i november förra året och klubbades då för 17000 kr plus provision. Döm då om min förvåning när jag ser att Philea bjuder ut ett exemplar (som inte riktigt håller Nordlinds klass) med utropet 18000 kr! Och dom har dessutom redan fått ett bud! Ju mer jag sätter mig in i det här med myntauktioner dessto mindre begriper jag....

När jag nu ändå är inne på ämnet Philea: Lot nr 326 är en 4 Riksdaler Riksmynt 1856 med 1855 års bild. Det har en mycket trevlig proveniens i det amerikanske storsamlaren Leslie Hannulas samling. Däremot överdriver Philea när man säger "Färre än 10 ex i privat ägo"! Jag har inte ägnat varianten min fulla uppmärksamhet, men har ändå 13 försäljningar i mina anteckningar, varav 6 under åren 2008-2011. Erfarenhetsmässigt så bör det verkliga antalet existerande ex vara det dubbla, kanske 20-25 stycken.  

Läs mer
Hagander 4

Jag har varit tyst ett tag vilket beror på att jag har ett stort bandage på högerhanden. Kan naturligtvis fortfarande använda den vänstra, men det tar ju så mycket längre tid. Försök att hantera musen med vänstern så förstår ni vad jag menar....

I vilket fall så har jag uppdaterat min guldmyntstatistik igen, med Hagander 4 denna gång. Eftersom Haganders auktioner är i särklass i detta sammanhang har jag dock nöjt mig med att jämföra bara dem.

Sammanfattningsvis så kan sägas att jag hade fel i min tro att den nedåtgående trenden skulle fortsätta; Hagander 4 blev på många sätt mer lyckad ur säljarperspektiv än vad både 2:an och 3:an blev. Hagander 1 är dock fortfarande i en klass för sig.

Valutakursen är också värd några ord eftersom den betyder så mycket både för säljare och köpare, och för den delen inte minst när man ska räkna på statistik. På auktionsdagen hade Forex en köpkurs på 9,02 kr/euro, men när jag talade med Hans Hirsch dagen efter så angav han 8,60. IngemarS räknade med 8,61 senare samma dag och när resultatlistan lades ut på Nordlinds hemsida så var det 8,66 som gällde. Nu kan man ju inte ens lita helt på detta; jag vann ju några mynt på Hagander 3 och då visade det sig att jag fick betala för 8,92 i stället för 8,90 som stod på resultatlistan. Men det kan man ju inte hänga upp sig på.

Några mynt för min del blev det dock inte denna gång. Jag hade lite drygt 40000 kr kvar av min budget för året och beslöt att satsa allt på nr 7200:

1 Dukat 1867 med omvänt myntmästarmärke, TS istf ST. Ett bra exempel på vad jag menar med "kul variant i toppkvalitet". Nu kanske jag inte riktigt håller med om "fast stempelglanz", det vore kanske riktigare med "fast 01/0", men det spelar mindre roll eftersom det fortfarande är toppkvalitet. Sällsynt är den också, jag har själv bara hittat 6 exemplar: 4 på Ahlströms, 1 i Schmitz samling och så detta i Haganders samling.

Nu räckte dock inte mina pengar (4100 euro) till denna gång, det var någon i salen som ville ha den ändå mer och köpte den för 4200 euro. Hade jag själv varit närvarande så kanske jag gått lite högre, eller också hade jag använt pengarna till att bjuda på något fint kopparmynt. Som det nu blev så har jag pengarna kvar och det är inte fy skam det heller.

Läs mer
Variantjägare

Jag läste någonstans att det finns variantsamlare som kallar sig för typsamlare. För min del är det tvärtom; jag är en typsamlare som ibland kallat mig för variantsamlare. Med handen på hjärtat så är jag dock en mycket dålig samlare av varianter. Jag är variantjägare men det är en helt annan sak. För att ta en jämförelse så var det dom som fått för sig att framlidne Christer Nordqvist samlade på mynt ur Gunnar Ekströms samling. När man frågade Christer om detta så blev dock svaret: "Nej, nej, jag samlar inte på dem, jag vill bara ha koll på var dom finns."

Så är det för mig också, jag vill ha koll på vilka varianter som finns, men jag kan inte säga att jag samlar på dem. Jag är nämligen behäftad med två allvarliga handikapp som gör att jag aldrig kommer att bli bra på den sortens samlande: det ena är att jag är alltför förtjust i kvalitet och kan aldrig känna mig riktigt stolt över ett alltför slitet mynt, oavsett hur sällsynt det är. Det andra är att jag inte kan fokusera mig tillräckligt länge på en liten avgränsad del av numismatikens breda fält. Det finns ju så mycket intressant att lära sig och jag sticker gärna näsan i det mesta.

Nu blir det ändå en och annan variant som hamnar i samlingen. En kul variant i toppkvalitet kan jag aldrig säga nej till och ibland måste jag köpa någon bara för att jag behöver ett foto. Bilder på varianter samlar jag definitivt på.

I somras lades denna 2-marker ut på Tradera! Jag såg ganska snabbt att den inte fanns med i Bonniers förteckning över Karl XI:s mynt. Frånsidan såg ut att vara densamma som på Bon 195, men åtsidan med hela 14 blad i lagerkransen hade jag inte sett förr. Jag hoppades att "Gammelrebben" skulle köpa den, han samlar på dessa 2-marker och brukar förse mig med bra bilder emellanåt. Nu visade det sig att han hade ett ex som var ganska likt och var nöjd med det, men han ansåg också att frånsidan var densamma som på Bon 198. Skillnaden mellan frånsidorna på Bon 195 och 198 är att dom har olika sveakronor.

Bilderna är kopierade ur Bonniers bok och beteckningarna "F24" och "G" är mina egna så att jag ska kunna hålla reda på alla dessa kronor. F24 är den krona som Gammelrebben tyckte sig se och G med dom dubbla kronbågarna var vad jag höll på. Nu räcker det ju inte med att tro, jag var ju tvungen att köpa myntet för att få frid i sinnet.

Det visade det sig att det var jag som haft rätt, dom dubbla kronbågarna är ju omisskänliga men man kan också se att kronpunsen är skadad. Troligtvis så var detta den sista stamp som denna puns användes på. Det var för övrigt också den enda kronpunsen där man använde dessa dubbla kronbågar, så kronvarianten är i sig mycket sällsynt.

Så kan det gå till när jag "samlar" varianter, det blir lite spridda skurar. Typsamlandet är betydligt mer systematiskt och den samlingen växer snabbare.

Läs mer
Myntmästare

På grund av en fråga som Berra-c ställde på SwedischCoins forum fick jag anledning att fördjupa mig lite i en herre som hette Marcilius Philipson som under åren 1628-1635 var myntmästare i Elbing (numera Elblág i Polen). Enligt det Stiernstedt skrivit i Numismatiska Meddelanden V så hade "Philipson vid utmyntningen så vårdslöst förfarit och slagit så underhaltiga mynt" så att dom inte gick att använda till den åsatta valören. Nu står det inget om detta i denna text men det vanliga i sådana fall brukar ju vara att det silver som inte hamnar i mynten i stället hamnar i myntarens fickor. Det är alltså med andra ord ganska troligt att han stal av det silver som han skulle använda till myntningen. Det verkar inte som om han på något sätt blivit straffad för detta men däremot blev han krävd att betala tillbaka det han tagit. Troligen betalade han också av sin skuld eftersom han till och med blev utsedd till myntmästare igen, denna gången i Livland 1644.

Det jag slogs av när jag läste detta var att det inte är första gången jag hör om en myntmästare som mer eller mindre missbrukat sin ställning. Men det är också tydligt att myndigheterna gärna såg mellan fingrarna om vederbörande betalade sina skulder. I ett fall blev staten ändå blåst på pengarna: 

I mars 1663 utsågs Johan Fredrik Herman till ny myntmästare i Stockholm. Bilden, som är lånad av Sven-Olof Källerholm, visar en av dom sällsynta 2-markerna med mm IFH. Tydligen misskötte Herman arbetet eftersom Kammar-kollegiet den 30:e juni fick en anmälan från Myntispektören Björn "att Myntmästaren Herman något sällsamt handterar verket". Den 3:e juli berättar myntsmeden Bengt för Kammar-kollegiet "att Myntmästaren Herman intet är ofta hemma och att för den skull det står illa till; att Myntmästaren af det förr är förmyntadt har tagit 3  á 400 daler till sig; att han ej hört af någon bortresa, blott att Myntmästaren af otålmodighet mot sin hustru sagt sig vilja resa bort, så framt hon honom förtörnade."

Med andra ord så ledsnade Herman på sin fru, stal pengar av myntverket och rymde sin väg. Av Kammar-kollegiets protokoll den 23:e februari 1669 framgår att Hermans slutliga skuld till Kronan för oredovisade medel utgjorde 2922 daler och 23 öre. Men mig veterligen fick man aldrig tillbaka dessa pengar.

Abraham Kock blev myntmästare 1665 och gjorde tydligen ett bra jobb, men efter vad det framkommit så motarbetade han så den nybildade riksbanken så att han miste tjänsten i december 1668. Nu var det visserligen så att man ett tag funderade på att skippa myntmästartiteln, och därför förekommer det 2-marker utan mm, men när man ändå utlyste tjänsten igen så ville man inte ha Kock tillbaka (eller Cronström som han numera hette efter att ha blivit adlad 1667).  

Daniel Faxell (mm DF) var myntmästare 1672-1683 men suspenderad från sin tjänst dom sista två åren efter någon tvist med arbetsgivaren. Men han fick ändå ha sitt mm på mynten och men blev 1691 dömd att ersätta banken med 5742 daler silvermynt. Märkligt nog blev han adlad (till Cronmark) samma år. 

För att ta ett lite senare exempel så är detta ett provmynt som enligt SMF endast ska finnas på KMK, men just detta ex kom ut på marknaden då en fd riksbankschefs privata myntsamling såldes på auktion efter hans död. Han hade alltså plockat med sig en hel del smårariteter hem ifrån jobbet. Enligt det Ulf Ottosson berättade på Myntbloggen för några veckor sedan så gällde ju detsamma för Christoffer Borg som var myntmästare 1821-1837 och vars myntsamling såldes 1838. Även dessa saker verkar ha skett med arbetsgivarens goda minne. 

Läs mer
Lärpenning

Som en del ju redan har sett så har jag slutligen kommit mig för med att börja sälja resterna av min gamla årgångssamling och det är 1-öringarna som är först ut. Lite sorgligt är det eftersom jag samlat på dem så länge och var så nära målet: Samtliga årtal och varianter (i Tonkin) i toppkvalitet, från 1856 och framåt! Men saken var den att jag ju upptäckte att det fanns så mycket mer att lära känna än bara Gustav V och Oscar II, vilket gjorde att jag tappade fokus på årgångarna och det är ju bara så att man måste söka aktivt för att kunna fylla på en samling. Som det nu blivit låg ju bara årgångssamlingen där och samlade damm. Lika bra att sälja!

Toppkvalitet? Nåja, av årtalen var det bara 1856 som fattades i 01 eller bättre, men 1880LT finns mig veterligen inte i den kvalitén och av 1879XLT har jag bara hört talas om ett enda ex i 01 (och det exet har jag inte).

Det som förvånade mig mest när jag nu tog fram och tittade på samlingen igen var hur många det var som inte riktigt höll den kvalitet som jag ansåg att dom höll för bara några år sedan. Ja, mynten har ju inte förändrats, dom har ju legat där i sina myntramar, och alltså måste det vara jag som förändrats. Men samtidigt är det ju också många mynt som fortfarande håller 01/0, precis som dom gjorde för 3 år sedan. Möjligheten finns ju att allt detta "mynt-tittande" faktiskt börjar resultera i att man blivit bättre på kvalitetsbedömning. Det vore ju naturligtvis riktigt trevligt...

...om det inte var för att jag nu måste sälja en del mynt till en lägre kvalitet än jag köpte dem för. Nu är det väl oftast endast mindre justeringar, men ovanstående 1918 tycker jag var en riktig miss. Köpte den på Tradera för 4 år sedan som "Kvalitet 0 Superexemplar" och fick naturligtvis betala alltför dyrt. Den är väl fortfarande värd en liten slant, men jag inser att det är dags att betala lärpenningen nu.

(PS. Åtsidan på 1880 där uppe är lånad från en 1879LT, i fall det nu var någon som blev lurad av mitt klippande och klistrande :-) 

Läs mer
Typer och varianter

I SMF (Svensk Myntförteckning) kan man läsa följande definition på typer, undertyper och varianter:

"Med typ avses större förändringar i myntets utförande på ena eller båda sidorna..."

"Med undertyp avses mindre förändringar av typens utförande som ej är av tillfällig karaktär..."

"Med variant avses större eller mindre skillnader i storlek och/eller utförande hos olika detaljer på myntet...Dessa är normalt av tillfällig natur."

Det där kan ju tyckas glasklart, men när man håller på mycket med dessa frågor så upptäcker man snart att det alltid finns gränsfall. Var går t.ex. gränsen mellan större och mindre förändringar? Och hur tidsbegränsat är "tillfällig natur"? Ett bra exempel på den senare frågan är ju 2 KR FMM 1910 som ju blev av synnerligen tillfällig natur och också är upptagen som en variant i SMF. Men AVSIKTEN var ju från början att det skulle vara ett bestående utförande (men kritiken gjorde att man ändrade sig) och på så sätt finns det ju ett visst fog för att kalla den en undertyp. Många gånger hamnar man i den situationen att det blir en åsiktsfråga om vad som är vad.

Jag har just stött på problemet när jag jobbat med Oscar II:s 2-kronor (ett gammalt dåligt samvete jag haft). Nästan färdigt nu, bara en bild som saknas. Är det någon som har en bra bild av ett onött ex av 1876 års första porträtt så får den personen gärna höra av sig.

I vilket fall så går meningarna i sär hur man typindelar 2-kronorna med SVERIGES O. NORGES i omskriften; jag håller själv med SM-boken som menar att alla dessa utgör Typ 1. SMF däremot delar upp dem i 2 typer enligt bilden ovan, där typ 1 är brett årtal och smala bokstäver i omskriften, och typ 2 är mindre årtal och breda bokstäver i omskriften. Och då uppstår ju frågan om detta verkligen är "större förändringar i myntets utförande".

En annan sak jag hakat upp mig på är dom 4 varianterna av typen med LA på halsavskärningen (1890-1904). Ovanstående bilder är från Aurum där SMF:s författare (Hamrin) gjort variantbestämningen och vi får utgå från att inga fel blivit begågna. 5b är "inkammad lock i nacken" och 5c är "locken mindre markerad". Mynten ser inte ut att vara stampidentiska, men inte tycker då jag att skillnaden är tillräckligt stor för att man ska kunna tala om 2 olika varianter.

Nu har jag i min förteckning ändå utgått från SMF, och det på grund av att det då är lättare att visa dom jämförande bilderna. Sedan får var och en själva avgöra vad som är variant och vad som är typ.

Typ! 

Läs mer
Guldmyntstatistiken uppdaterad med MISAB 7

Så var då guldmyntstatistiken uppdaterad igen! Sammanfattningsvis kan man säga att den delen blev betydligt mer lyckad för säljarna än auktionen som helhet. Med kronguldet undantaget så blev allt guld sålt, och jag tror att det var endast nr 752 som gick för utropspriset av övriga guldmynt. Dom antika guldmynten gick bäst med 3,1 gånger utropet och dom utländska hade 1,9 gånger. (Jag har inte bättre koll på dessa än att jag tagit med alla "gula mynt" i katalogen ;-) Besittningsmynten gick för 2,8 gånger utropet och dom svenska (t.o.m. 1872) för 1,6 gånger.

Bäst betalt var en Riga-dukat från Karl XII som klubbades för 100000 kr jämt, men det var ytterligare 5 guldmynt som gick över 50000 kr och så många toppobjekt har MISAB inte kunnat visa upp tidigare.

Dom svenska guldmynten t.o.m. 1872, som min statistik gäller, var bara 30 stycken men medelpriset blev så högt som 26933 kr och det är ju i paritet med Bonde-auktionerna. Riktigt imponerande!

Nr 1371 var en dukat 1761 med guld från Ädelfors som senast såldes på Hagander 2 för drygt 62000 i svenska pengar, klubbades denna gång för finfina 72000 kr. Vem vet, kanske gjorde Nordlinds en miss som inte sålde på hemmaplan i alla fall? (Bäst att betona att den frågan var retorisk och alltså inte allvarligt menad ;-)

Hur var det då med kronguldet som jag inte räknade med? Ja av 15 objekt så blev 7 osålda och 4 såldes för utropet, det var endast 3 st 20-kronor 1925 där det blev lite strid. Anledningen till detta resultat är att det inte finns någon marginal mellan guldvärde och samlarvärde, det är i princip samma sak. Ett enkelt exempel är att en säljare vill ogärna sälja en 20-krona under 2800 kr och en köpare vill inte betala mer än 3000 kr för dom vanligare årgångarna. Det behövs ingen högre ekonomisk utbildning för att inse att auktionsfirmans provision inte ryms i denna ekvation. Tidigare hade MISAB låga utrop med påföljd att mynten klubbades för under guldvärdet, nu hade man högre utrop och då blev dom osålda! Sälj alltså kronguldet på Tradera eller privat eller var som helst utom på en live-auktion! 

Läs mer
Tillägg

Jag skrev visst för hastigt igen i mitt förra inlägg. Dom båda objekten, nr 1266 och 1267, som såldes på Bokauktionskammarens auktion 1839 har ju tydligen valören Riksdaler Banco och då bör det ju vara det provmynt 1829 med diametern  28,0 mm och vikten 12,6 gram som benämns SMF P6. Riksdaler Specie hade ju som bekant 38,8 mm och 34,0 gram som standard. Lätt att snärja sig i dessa valörer...

Läs mer
Svar på tal

Se där, jag fick omgående svar på tal av Ulf Ottosson angående mitt förra inlägg. Tack för det!

Ja, jag är ofta alltför kategorisk när jag skriver och det kan jag bara beklaga, men jag har heller inte speciellt mycket prestige som jag behöver slå vakt om. Jag tar gärna en tillrättavisning när det är så väl underbyggt som Ottossons, och ger mig självfallet när bevisbördan blir tillräckligt tung. Det där med skrotvikten 34 gram hade jag tänkt använda som argument för att det var en senare prägling, men det föll av någon anledning bort på vägen. Nu spelar ju detta inte så stor roll eftersom det alltså finns minst 2 möjliga tolkningar. Den där länken till Bokauktionskammarens katalog var ju informationsmässigt en riktig guldgruva. Tyvärr vet jag inte riktigt hur man klipper ut en bild därifrån så jag får i stället citera vad som står på objekt nr 1266 och 1267.

"1266   En Riksdaler (Banco). K:ns bild och n.)(Stora Riksvapnet, omgifvet af serafimerkedjan och valspråket; nederst: 1. R. 1829. Slät kant utan lettring.

1267   Dylik."

Jag tolkar detta som att Christoffer Borg faktiskt hade 2 exemplar av denna  "variant" i sin samling och ju med nödvändighet måste ha införskaffat den före sin död 1837;-) Det kan alltså inte röra sig om något "beställningsjobb" från senare tiders myntsamlare, den bör med andra ord vara präglad någon gång i tidigt 1830-tal. Sannolikheten för att det är ett provmynt har alltså ökat betydligt.

Med "beställningsjobb" menar jag det fenomen som PG Carlsson påvisade i ett referat över någon av Bondeauktionerna (hittar inte denna just nu). Det var en av årtalsrariteterna 1862 som präglats med rostangripna stampar. Detta betyder ju att den knappast kan ha blivit präglad 1862, troligen långt senare när stamparna legat orörda i många år. Carl Gotthard Bonde (1877-1937) kan mycket väl ha haft goda kontakter vid myntverket som hjälpt honom med en efterprägling långt in på 1900-talet. Jämförelsen med en kinakopia var kanske en överdrift, men det ligger inte så långt ifrån det jag själv känner i frågan.   

Läs mer
Troyska ass utan randskrift

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg var jag ju på visningen till Hagander 4, och ett av dom mynt jag var mest nyfiken på att se var nr 179 som enligt beskrivningen skulle vara "variant med porträttet till typen med troyska ass men utan randskrift". I Haganders bok anges det som ett provmynt, men här har den beskrivningen tagits bort, vilket är förståeligt. 1829 var ju sista året typen präglades och man kan ju undra varför man skulle behöva göra myntprov då.

Vi var några som satt och diskuterade myntet på kvällen efter visningen, och det slutade med att vi var överens om att det sannolikt är en efterprägling. "Utförd med orginalstampar, men utan randskrift" är ju en beskrivning som använts på efterpräglingar av tex jubileumsriksdalern 1821, och den passar lika bra på denna "troyska ass". Skillnaden är bara att jubileumsriksdalern efterpräglades på 1920-talet av myntverket självt, och det är därmed också till fullo dokumenterat. Att "troyska ass" också ska blivit efterpräglad är däremot inte känt, vilket tyder på att det skett mer i smyg.

Efterpräglingar är besvärliga tingestar som oftast präglats av den enda anledningen att fylla luckor i olika samlingar. Trots att det är orginalstamparna som använts så är det ju ändå inte riktigt äkta. Det finns för all del olika graderingar av dem, en del helt harmlösa medan andra som, för en nogräknad samlare, inte är mer än marginellt bättre än en kinakopia. Problemet är ju i slutändan att samlare kan luras att betala stora pengar för något dom tror är orginellt och värdefullt, och sedan visar det sig att det är något som är tillverkat i efterhand för att fungera som luckfyllare.

Jag tycker egentligen inte att man kan klandra Künker och Nordlinds för att objektsbeskrivningen på nr 179 är lite tunn, ingen vet ju med full säkerhet vad detta är och allt utöver det som redan står är ju bara spekulationer. Det man kan ha invändningar emot är att utropspriset är satt lika högt, 3000 euro, som för dom andra tre orginalpräglingarna av "troyska ass". Utropspriset indikerar ju hur högt försäljarna värderar ett objekt och är på så sätt också en del av objektsbeskrivningen.

Det man kan lära av detta är i alla fall att man aldrig kan vara helt säker på att en objektsbeskrivning är riktig, oavsett om det är en säljare på Tradera eller om det är ett aktat auktionshus. I slutändan är det ändå samlaren själv som är ansvarig för det han/hon köper, så det gäller att vara kritisk i sin granskning. 

Läs mer
MISAB 7 resultat

Jag har inte hunnit med så många större auktioner live ännu, 9 stycken om jag räknat rätt, och av dessa hade Aurums sista auktion det mest uppskruvade tempot. Man hann med 790 objekt på lite drygt 4 timmar effektiv tid och anledningen till detta var tydligen något så banalt som att auktionisten Peder Lamm var bjuden på en finare middag senare under eftermiddagen och inte ville komma sent. Jag är helt övertygad om att mycket av den auktionens måttliga resultat berodde på att Lamm var mer inriktad på att komma till avslut än på att ge salen tid till ett högre bud. Flera gånger när det fanns ett gott skriftligt bud så tittade han inte ens upp innan han klubbade.

När jag nu grunnat lite mer på MISAB:s auktion förra helgen så inser jag att tempot inte var någon orsak till den relativt låga prisnivån, det var mer då en symptom på en låg budvilja i salen. 34% av objekten såldes för utropspriset eller förblev osålda. Till detta kommer också ett oräknat antal som såldes till skriftliga bud utan motbud i salen. Självklart att det går snabbt när motbuden i salen saknas. Det hinns ju med 4-5 sådana objekt per minut.

Det anmärkningsvärda med MISAB 7 var ju att 12% av objekten förblev osålda, det ska ju jämföras med 4% för MISAB 6 och 3% för MISAB 5. Det har framkastats att detta till stor del berodde på för höga utropspriser men efter att ha tittat närmare på saken så tycker jag att utropen överlag var skäliga, med undantag då för en del av "Törngrens pärlor" som definitivt var för högt satta. För att jämföra MISAB 5 och 7 så letade jag fram 61 jämförbara objekt, och med "jämförbara" menas alltså samma SM-nummer och samma kvalitetsbedömning. Tabellen nedan visar sammanställningen av detta.

.....................MISAB 5 högst...........Lika............MISAB 7 högst.........

Utrop.....................10......................18....................33...................

Slutpris..................42.......................5.....................14...................

Detta visar att trots att MISAB 5 oftast hade lägre utrop så betalades likvärdiga objekt bättre på den auktionen än det gjordes nu senast. Utropspriser som för ett år sedan skulle ha svalts utan ytterligare kommentarer lämnades denna gången helt utan bud. Hur mycket jag än tänker på saken så kommer jag bara fram till samma slutsats: budviljan saknades och köparna var helt enkelt inte beredda att betala lika mycket som man var 2011. Dom gamla auktionsrävarna har länge talat om att perioder av höga prisnivåer alltid följs av prisnedgångar och min tro är att det är det som hänt nu. MISAB höjde utropen främst för att spara tid på en stor auktion men timingen att gör det i en nedgång i prisnivån var inte den bästa.

Läs mer
MISAB 7

Så är man åter hemkommen efter en härlig helg i Stockholm där jag bevistade MISAB 7, samt även var på visningen till Haganders fjärde auktion. Några storsvulna analyser har jag ännu inte hunnit göra, det återkommer jag till framöver, men några reflextioner kan jag nog komma med redan nu.

Det som främst skiljer denna auktion från MISAB:s tidigare arrangemang var att objekten var fler, besökarna färre, utropen högre och tempot rasande. Effekten av detta blev att många objekt gick till on-line-budgivare, att rekordmånga objekt (över 200 st) förblev osålda samt en allmän känsla av att prisnivån blev lägre än på länge. Jag lyckades själv förvärva några sedan länge hett eftertraktade mynt, till ett pris som var betydligt lägre än jag befarat. Nedan ett objekt som jag dock helt missat i katalogen, men som jag upptäckte under auktionen.

Som specialsamlare av nödmynten så är det ju nästan en självklarhet att sviten också ska kompletteras med spelpenningen med Görtz huvud. Det kanske inte alla vet är att det faktiskt finns 2 spelpenningar som kallas så och den jag nu upptäckte är den betydligt svårare av dem. Detta är faktiskt första gången jag själv ser den live och glädjen över att ha förvärvat den är svår att överdriva.

Jag kommer som sagt troligen att beröra denna auktion i fler inlägg, men som avslutning denna gång så tror jag nog att Dan Carlberg & Co har en del att fundera över i framtiden. Som köpare tycker man ju att en sån här auktion är kalas, men många säljare (däribland Törngren) var nog missnöjda med resultatet. Ska det komma fram toppobjekt även i framtiden så måste ju även säljarna vara nöjda. Nu kan det ju helt enkelt vara så att dom senaste årens toppauktioner har dränerat så mycket kapital från samlarmarknaden så att det börjar märkas på prisnivån, men jag tror själv att tempot på auktionen är en starkt bidragande orsak. 177 rop/timme i snitt på förmiddagen och tidvis var det så högt som 200 rop/timme. Det är väldigt lätt att helt enkelt missa ett objekt som man annars skulle varit med och bjudit på.

Läs mer
Angående Provenienser och Rariteter

Även om det kanske inte märks så mycket så försöker jag kontinuerligt uppdatera sidorna på SwedishCoins rörande "Provenienser och Rariter" och jag har just lagt in 3 nya bilder på "D 9:e juli 1794" rutat rand samt 1 bild där präglingen skett på pollettämne. Nu på MISAB säljs ju två ex med rutad rand och ett ex präglad på pollettämne, och så blev jag ju påmind om att jag heller inte hade tagit med exemplaren som såldes i Myntgalleriets lagerlista 10 1994.

Sammanlagt har vi nu 2 bilder på "pollettämnen" och 9 bilder på "rutad rand", men enligt artikeln på sidan 266 i MISAB-katalogen så fattas ju fortfarande många. MISAB 7:1479 gav dock ingen ny bild, det är nämligen samma ex som såldes på Phillea för drygt ett år sedan. Vikten verkar dock ha ökat från 5,86g till 5,88g. Man skulle nästan vilja kontrollväga... 

Läs mer
Törngrens pärlor

Det jag själv varit mest spänd på efter förhandsbeskeden i somras är naturligtvis "Törngrens pärlor", mynten som Sten Törngren lagt undan för att dom var "överkvalificerade" för försäljning. När jag fick se vad det handlade om blev jag absolut inte besviken, men kanske lite förvånad och då i synnerhet över spridningen i tid:

Olov Skötkonung (1 mynt), Gustav Vasa (6 mynt), Erik XIV (3 mynt),

Johan III (7 mynt), Sigismund (1 mynt), Karl (IX) riksförest. (1 mynt),

Karl IX (4 mynt), Gustav II Adolf (16 mynt), Kristina (12 mynt)

Karl X Gustav (4 mynt), Karl XI (11 mynt), Karl XII (9 mynt)

Fredrik (5 mynt), Adolf Fredrik (5 mynt), Gustav III (3 mynt)

Gustav IV Adolf (4 mynt), Karl XIII (3 mynt), Karl XIV Johan (13 mynt),

Oscar I (11 mynt), Karl XV (12 mynt), Oscar II (4 mynt)

samt Gustav V (3 mynt)

Samtliga regenter, utom Ulrika, är representerade från Gustav Vasa till Gustav V. Att det skulle vara en anhopning vid 1600-talet hade jag förväntat mig, men att nästan 1/3 av mynten skulle komma från Bernadotteperioden var för mig en överaskning. Om dessa valda pärlor kan sägas utgöra en profil över Törngrens numismatiska intresse kan jag inte säga säkert, men jag känner helt klart en viss frändskap över många av dom val han gjort. Jag har tex själv en "bågfemma" 1857 i nära nog samma kvalitet och det är definitivt en av mina pärlor. I det stora hela verkar han och jag ha samma grundintresse för mynt, och det känns myncket trevligt.

Men visst finns det en del smärre olikheter; vissa av "pärlorna" är nog pärlor enbart för honom (exempelvis 25 öre 1867), kanske på grund av något trevligt som myntet i fråga minner om. Jag tycker också att man kan se en viss svajighet i utropspriserna, och jag har förstått att Törngren själv har velat ha en hel del att säga till om där. Nedanstående objekt 601 och 611 tycker jag är bra exempel på vad jag menar med svajighet.

1/6 Riksdaler 1809 med Karl XIII som kung, kvalitet 01/0, utrop 10000 kr

1/4 Riksdaler specie 1836, svårt årtal, kvalitet 0, utrop 20000 kr

2 kända försäljningar av 1/6 riksdaler 1809 på Ahlströms auktioner, varav ovanstående ex är ett av dem. Av kvartsriksdalern 1836 har förekommit 6 försäljningar på Ahlströms och ovanstående ex är INTE ett av dem. Om jag blev erbjuden att köpa ett av ovanstående mynt för samma pris tror jag nog att jag skulle köpa 1809 eftersom det är sällsyntare. 10000 är ett bra utrop men 20000 är för mycket.  

 

Läs mer
Roligt nästan jämt

Söndagskvällen ägnade jag åt att skriva ett inlägg här på bloggen, bara för att upptäcka att när jag klickade på "spara" kl 23:30 så hade jag hållit på för länge och blivit utloggad, med påföljd att inlägget naturligtvis var borta. Som tur är händer detta inte så ofta, men varje gång tänker man "Jag orkar inte göra om det en gång till". Nu är man ju envis av naturen och upptäcker snart att man trots allt tagit nya tag. Jag delar dock upp det lite mer denna andra gång.

Tågbiljetter är beställda, boende är ordnat, budgeten är fastställd och strategin spikad, nu är man än en gång redo för ett nappatag nere i Stockholm. Jag tycker det ser ut att bli en mycket trevlig auktion med varierat utbud. Jag har dock hört kommentarer som tex "mer kvantitet än kvalitet" om denna auktion, och om sådant kan jag bara dra på smilbanden åt i ett roat småleende. Detta omdöme kan man nämligen fälla om ALLA auktioner som jag bevistat och jag tycker att man även kan säga det om Haganders auktioner. Den subjektiva, springande punkten är naturligtvis var man ska sätta gränsen för vad som är god kvalitet och vad som bara är utfyllnad.

Själv tycker jag att det utmärkande för en "bra auktion" är när jag fått ihop en lista på objekt som skulle sitta som handsken i min samling, och listan är så lång så att jag omöjligt kan köpa allt. Det är ju först när man är tvungen att välja som man får lite kontroll, det är då man kan släppa dom objekt som blir för dyra och lägga pengarna på det som blir mer prisvärt, det är då man kan hoppas på att göra fynd. Dom bästa köpen görs ju ofta på objekten som ligger just under toppnivån och som kanske inte glimmar lika mycket som praktexen gör.

Jag kan säga att den lista som jag har med mig ner till Stockholm är MYCKET lång....

Läs mer
Höstens myntsäsong har börjat

I dag damp katalogen till Hagander 4 ner i postlådan, nästan 2 veckor tidigare än utlovat. Jag tror inte jag har varit med om något sådant tidigare, det brukar ju vara betydligt vanligare att utgivningen är försenad. Kul tycker jag, för även om pdf-katalogen också har sina fördelar så är det ändå papperupplagan jag gillar bäst!

I vilket fall så påminde det mig om att jag varit väldigt sparsam i mitt bloggande i sommar, naturligtvis mest för att jag har så mycket annat att syssla med under denna period. Men när hösten kommer börjar mynten åter att uppta en allt större del av min fritid. På gott och ont har mynten blivit en betydande del av mitt liv.

Vad som är "gott" behöver jag väl inte orda så mycket om, det vet ju alla som surfar på myntsidor lika bra som jag. Vad som är "ont" talas det kanske inte lika mycket om, men främst handlar det ju om att man med tiden binder upp ansenliga summor i sin samling. Pengar som man visserligen kan se som en pensionsförsäkring, men som också skulle ha kunnat användas t.ex. till att byta bil eller kanske till någon riktig långsemester.

Jag har nu kommit i det läget att jag egentligen inte har råd att vara med och kriga om dom mynt, på MISAB och Hagander, som jag så innerligt gärna vill ha (som jag bara "MÅSTE" ha). Det måste till något drastiskt, och det drastiska är naturligtvis att börja sälja ut delar av samlingen för att ge plats för det nya.

För en renodlad samlare är det ju aldrig roligt att sälja, men sanningen att säga så är min samling ganska spretig och den skulle inte må illa av att ansas lite. Vi får väl se på Tradera under hösten vad jag har hjärta att skilja mig från...

Det blir också mer bloggande framöver, jag har ju både MISAB 7 och Hagander 4 som jag vill kommentera, men det får bli en annan kväll. Ha det så gott!

Läs mer
Antal ex av 1 Mark 1562

Även om det inte är så ofta så händer det ibland att jag får kvitto på att det finns dom som läser denna blogg. I dag fick jag ett mail från M.E.Mortensen på Grelbers förlag där han påpekar att jag missuppfattat hans "Månedens kommentar mars 2012" (bild under "läs mer") när jag skrev om den på bloggen den 8:e mars. Och rätt ska ju vara rätt så vi får väl ta om det igen.

På MISAB 6:205 såldes ett ex av 1 mark 1562 med kommentaren "Vi har kännedom om 2 exemplar i privat ägo". Det "mem" påvisade var att det finns åtminstone 3 privatägda ex:

Ex 1.   (bild 125)

Ahlström 41:155 --> slg Törngren --> Spinks 2000:125

Ex 2.  (bild 376)

Ahlström 62:376 --> slg Nordqvist --> MISAB 6:205

Ex 3   (bild 271)   som "mem" kallar "MYSTERY:271"

Holmasto Mynthandel (Helsingfors) auktion 110:271

Även om bilderna inte är dom bästa så är det ändå ingen tvekan om att det faktiskt är 3 olika exemplar av 1 mark 1562. Historien förtäljer dock inte varför "mem" valt att kalla 271 för "MYSTERY" och ange datumet till 01-01-2009 när han i "Årsbogen" anger att auktionsdatumet var 19-12-2009. Men bortsett från denna otydlighet så råder inga tvivel om att han i sak har rätt.

I morgon är det den 10/8 och enligt förhandsbeskedet ska katalogen till MISAB 7 komma då, något jag verkligen ser fram emot. Jag hoppas dock att man även fortsättningsvis anger vad man känner till om förekomsten av rara mynt, även om det kanske inte alltid är helt rätt. För en vanlig samlare spelar det ju inte så stor roll om det finns 2 eller 3 ex, men det är ytterst värdefullt att bli påmind om den ungefärliga storleksordningen. 

Läs mer
Tradera går för sakta

Jag upptäckte idag att klockan som räknar ner tiden inne på auktionssidorna går lite drygt 20 sekunder för sakta. Om man vill lägga sina bud i slutsekunderna och går efter den så är utgången given; auktionen är redan avslutad och man hann inte lägga sitt bud. Jäklar i den så arg man blir på Tradera sådana gånger...

Läs mer
Statistik Hagander 3

Så har jag då, sent om sider, uppdaterat guldmyntstatistiken. Sammanfattningsvis kan sägas att Hagander 3 blev en riktigt trevlig auktion där vi svenska samlare hade goda möjligheter att göra oss gällande. Detta berodde dels på den starka kronkursen, dels på ett något svagare matrial än tidigare, men också till stor del på att priserna i euro helt enkelt blev lägre än väntat.

Efter en stark Bonde 1 blev matrialet svagare och dom relativa priserna lägre på Bonde 3 och 5, varefter den ur matrialsynpunkt svagaste Bonde 6 blev en chockerande dyr historia för oss samlare. Det ska bli mycket intressant att se om den trenden återkommer nu på den sista Haganderauktionen i oktober.

Självfallet var det ändå en del mynt som överbetalades rejält även på Hagander 3 och denna carolin 1871 var ett av dom tydligaste exemplen; 1200 euro + provision vilket betyder 13136 svenska kr.

Det börjar bli ganska många auktioner nu i mina tabeller och troligtvis kommer jag så småningom att ta bort en del gamla auktioner som inte längre känns så intressanta. Det är MISAB 7 som står näst i tur nu i september och där har man utlovat ett varierat utbud av guldmynt. Det som är intressant där är ju om man ska lyckas toppa det mycket goda resultatet på den förra auktionen.  

Läs mer
Bernadotteperiodens provmynt

Som ett, i mitt tycke, lämpligt avslut på årets myntsäsong har jag färdigställt ett av mina projekt; att lägga ut Bernadotteperiodens provmynt på hemsidan. Dom ligger under respektive regent KXIVJ, OI, OII, GV och GVIA i menyn till vänster. Jag trodde i min enfald att det skulle vara snabbt avklarat men det visade sig vara något knivigare än jag trott och jag förmodar att det blivit 60-70 timmars arbete sedan januari.

Vad är det då som tagit tid? Provmynt är ju så sällan till salu så det kan ju inte vara så många? När jag började räkna ihop allt så kom jag fram till att det rör sig om över 150 mynttyper och det handlar om att hålla reda på myntdata för sammanlagt 210 varianter. Antalet bilder ligger på 140 stycken, varav dom flesta är scannade ur SMF eftersom dessa bilder ofta är dom enda som finns att tillgå. Då möjligheten har funnits så har jag använt bilder från MISAB och från Haganders auktioner. Även J-O Björk, Markus Sandgren, Ingemar Wallin och Hornborgemynt har ställt upp med bilder och jag tackar dem alla å det varmaste.

Naturligtvis är det SMF som utgjort den främsta informationskällan, men jag upptäckte ju snart att det är en hel del provmynt som kommit fram på marknaden på senare år och som inte finns nedtecknade. Det gäller då främst mynt från Gustav VI Adolf, men även några från Gustav V. Därutöver har jag på eget bevåg tagit med exempelvis 2-dukaten 1830, trots att många ledande experter inte anser att det är något provmynt. Men jag är ju ingen expert så jag behöver inte vara så försiktig. Sammantaget gjorde detta att jag snart frångick SMF:s numrering, men har kvar den som referens, och delvis även SMF:s ordningsföljd. SMF indelar ju speciellt Karl-Johans provmynt efter vilken metall präglingen var tänkt medan jag utgår ifrån den präglade valören. Som vanligt är jag dock inte helt konsekvent...

Nåväl jag ska avsluta det här inlägget med en av mina egna provmyntsbilder, 10 öre 1952 med "Skog och vattenfall, PROV till vänster", P20a. Enligt SMF så ska detta provmynt inte finnas i privat ägo, endast 10 ex på KMK, och då är det ju extra skoj att ändå ha det i sin samling. Tydligen kom det ut på marknaden när dåvarande riksbankchefen dog och hans barn sålde hans privata myntsamling. Även om det inte har så många år på nacken så tillhör det ändå dom riktiga pärlorna i min samling.

Nu är det dags att ta lite paus i "myntningen" och ägna sig åt något annat. En trevlig sommar tillönskar jag er alla.

Läs mer
print