Falcoin.se

Min blogg

Bernadotteperiodens provmynt

Som ett, i mitt tycke, lämpligt avslut på årets myntsäsong har jag färdigställt ett av mina projekt; att lägga ut Bernadotteperiodens provmynt på hemsidan. Dom ligger under respektive regent KXIVJ, OI, OII, GV och GVIA i menyn till vänster. Jag trodde i min enfald att det skulle vara snabbt avklarat men det visade sig vara något knivigare än jag trott och jag förmodar att det blivit 60-70 timmars arbete sedan januari.

Vad är det då som tagit tid? Provmynt är ju så sällan till salu så det kan ju inte vara så många? När jag började räkna ihop allt så kom jag fram till att det rör sig om över 150 mynttyper och det handlar om att hålla reda på myntdata för sammanlagt 210 varianter. Antalet bilder ligger på 140 stycken, varav dom flesta är scannade ur SMF eftersom dessa bilder ofta är dom enda som finns att tillgå. Då möjligheten har funnits så har jag använt bilder från MISAB och från Haganders auktioner. Även J-O Björk, Markus Sandgren, Ingemar Wallin och Hornborgemynt har ställt upp med bilder och jag tackar dem alla å det varmaste.

Naturligtvis är det SMF som utgjort den främsta informationskällan, men jag upptäckte ju snart att det är en hel del provmynt som kommit fram på marknaden på senare år och som inte finns nedtecknade. Det gäller då främst mynt från Gustav VI Adolf, men även några från Gustav V. Därutöver har jag på eget bevåg tagit med exempelvis 2-dukaten 1830, trots att många ledande experter inte anser att det är något provmynt. Men jag är ju ingen expert så jag behöver inte vara så försiktig. Sammantaget gjorde detta att jag snart frångick SMF:s numrering, men har kvar den som referens, och delvis även SMF:s ordningsföljd. SMF indelar ju speciellt Karl-Johans provmynt efter vilken metall präglingen var tänkt medan jag utgår ifrån den präglade valören. Som vanligt är jag dock inte helt konsekvent...

Nåväl jag ska avsluta det här inlägget med en av mina egna provmyntsbilder, 10 öre 1952 med "Skog och vattenfall, PROV till vänster", P20a. Enligt SMF så ska detta provmynt inte finnas i privat ägo, endast 10 ex på KMK, och då är det ju extra skoj att ändå ha det i sin samling. Tydligen kom det ut på marknaden när dåvarande riksbankchefen dog och hans barn sålde hans privata myntsamling. Även om det inte har så många år på nacken så tillhör det ändå dom riktiga pärlorna i min samling.

Nu är det dags att ta lite paus i "myntningen" och ägna sig åt något annat. En trevlig sommar tillönskar jag er alla.

Läs mer
Sanslös auktion 2

Om någon undrar vad jag har för mig när jag inte skriver blogg så kan jag bara säga att jag ofta funderar över samma sak själv. Tiden rinner bara iväg ibland. Jag hade tänkt skriva om när 2:a delen av den enorma "Östersundssamlingen" auktionerades ut den 22/4, men jag hittade inte ord. Lennart Castenhag mailade efter 1:a auktionen och filosoferade lite om hur man förvarade 2 ton mynt hemma. Nu visade det sig att andra delen innehöll lika mycket och att samlingen totalt omfattade 4 ton mynt. 4000 kg mynt! Sug på den! Till detta tillkommer medaljer, polletter, ordnar och allt annat som samlingen innehöll. Man bör nog i alla fall utesluta övervåningen som förvaringsplats...

Mannen som samlat allt detta började samla under 40-talet men höll under hela sitt liv (han dog 2009) en mycket låg profil och det verkar som om inte ens släkten var helt medveten om samlingens omfång. Östersunds Myntklubb var fullständigt ovetande om att det fanns en sådan samling inom deras område.

Bland Stockholms mynthandlare var dock denne samlare en välkänd och välkommen besökare. Och det kan man förstå, han måste ju ha varit deras bäste kund. Kunden som inte var kräsen och hade inga kvalitetskrav, han köpte lådvis av mynt som annars var svårt att sälja. För att hinna med att köpa så mycket mynt på 60 år så behöver man köpa nästan 70 kilo/år, eller ca 10000 mynt om man räknar 7 g/mynt. Hisnade siffror!

Nåväl, för att återgå till mina egna bekymmer så gjorde jag något urbota dumt på auktionen den 22:a. En inbiten samlare av svenska kvalitetsmynt ska naturligtvis inte köpa på sig osorterat internationellt matrial i mestadels skrotkvalitet, och ändå var det just det jag gjorde. Jag köpte 4-5 mindre loter, men ändå handlar det ju om ca 2000 mynt som jag naturligtvis måste gå igenom. Just nu håller jag på att sortera ut silvret och bara det är ju ett helt äventyr. Mynthandlarna måste väl naturligtvis ha rationellare metoder men för mig handlar det om att ta ett och ett mynt, identifiera det i World Coins och sedan lägga det i rätt hög. Fantastiskt så länge man präglat mynt i kopparnickel runt om i världen. I början höll jag bara 5 gram rent silver i timmen, men nu börjar jag lära mig så nu blir det säkert 10 gram/timme. Det är med andra ord en dålig timpenning, men det märkligaste av allt är att det är så förbannat roligt. Nu börjar jag förstå "Sobris" (en samlare från Göteborg) som kan ägna en hel dag på Frimynt åt att rota i Tamcos skrotlådor, sökande efter mynt som han inte känner igen. Just det här detektivarbetet med att identifiera ett hårt slitet mynt som man aldrig sett förr är ett nöje som jag tidigare helt förbisett.

Nu är faktist inte allt i dålig kvalitet. Ovanstående lilla pärla hittade jag helt oskyddad i en myntlåda med lösa mynt och ändå är slitaget minimalt. Aningen fläckig patina men kvalitetsmässigt vill jag sätta god 01 på den. Man lär sig också mycket! Straits Settlement hade jag aldrig hört talas om tidigare men tack vare World Coins och google så vet jag idag en hel del mer.

Klockan är mycket och jag måste avsluta, men bli inte förvånade om jag återkommer med fler fynd framöver.

 

Läs mer
Hudiksvallmässan

"...för när man drömmer om Paris, hamnar man på något vis, likt förbannat i Hudiksvall!" (Ronny Eriksson och Euskefeurat)

Som så många andra hade jag planerat att åka till Frimynt i år. För oss som bor en bit upp i landet är det dock ganska omständigt att åka till det tämligen avsides liggande Helsingborg. Resan är lång och man får räkna med två resdagar också för att inte mässan ska bli så stressig. Bedrövelsen var omåttlig när jag fick förhinder på fredagen så att jag inte kunde åka.

Nu slumpar det sig så att man i Hudiksvall anordnar en samlarmässa samma helg och med en enkel resa på knappt 30 mil är det ju mer lämpat för en dagsutfykt. Som man tydligt kan se av bilden så är det en stor mässa med mycket folk. Jag räknade inte antalet utställare men jag ska tro att det var närmare 100. Dock inte många som sålde mynt, jag fick det till 7, och dom flesta hade mynten som bisyssla. Men även om utbudet är magert och jag själv rätt kräsen så kan man nästan alltid hitta något köpvärt. Denna gången blev det en "Arbogaöring" som jag köpte av Gunnar Ehnbom.

Mitt huvudsakliga samlarområde är ju Gustav III och framåt, men på mässor blir mina inköp oftast av lite äldre datum. Jag har ju inte så många GIIA så jag behöver ju inte titta i min förteckning för att veta att jag inte har denna typ sedan tidigare och det enda jag behöver fundera över är om kvalitén är tillräckligt bra. Och detta ex föll mig verkligen i smaken, välcentrerad och, förutom några svagare partier, också mycket välpräglad. Precis vad som behövdes för att jag skulle känna mig nöjd med dagen!  

Läs mer
Sanslös auktion

Igår söndagen den 1:a april var jag ute på äventyr igen. Det var Östersunds Auktionsverk som varit ute och googlat, och därefter mailat till alla myntsidor man hittat. Mailet var en inbjudan till "en helt unik auktion"! Jag kunde naturligtvis inte avstå att åka dom 23 milen enkel resa, trots att jag smått misstänkte att jag dagen till ära blev ditlurad. 2000 kg mynt,varav 2/3 säljs i loter om 40 kg, hör ju inte till vanligheterna på en auktion.

Eftersom det snöat på lördagen så var det vinterföre vilket sinkade min annars så vägvinnande körstil något, men jag hann ändå med 10 minuters marginal till den aviserade visningstiden 10:00, bara för att finna att man tjuvstartat. Bland annat var 3 mynthandlare från Stockholm redan på plats.

 

Auktionslokalen visade sig vara stor och rymlig, vilket ju var behövligt eftersom det efterhand kom mycket folk och det var ju också en enorm samling som skulle förevisas. Att på 2 timmar hinna gå igenom allt detta och dessutom få sig en välbehövlig fika var ju omöjligt, man fick nöja sig med en mindre noggrann inspektion. Det är helt otroligt att en enda människa kan dra på sig så mycket prylar under sin livstid. Prylar som ofta är ouppackade och köpta enbart för att ingå i en samling; alltifrån en kofångare tillhörande en Morris Minor, ett större parti fiskkrokar och ett antal militära kostymer. Gammal militär utrustning fanns det gott om, både vapen och persedlar. Jag vet inte vilket det relevanta mängdmåttet för militära knappar är men bara det rörde sig om 10-12 liter i en låda.

Ett bord i mängden utan några mynt men med bland annat den s.k. "Silverbibeln" i mitten, med alla silverstämplarna avbildade, och till höger därom Haganders bok om "Sverige och dess forna besittningars guldmynt och riksdalrar".

Vad gäller själva auktionen så var den en skarp kontrast till dom välordnade myntauktioner vi är vana vid. Någon katalog fanns inte och vi hade fått skriva ut objektslistan i förväg på 14 A4-ark och numreringen av auktionsobjekten bar mera slumpens prägel än någon form av ordnad logik. När man sedan blandade friskt och INTE följde objektlistan så blev det ju ett febrilt bläddrande för att hinna läsa dom noteringar man gjort (jmf resultatlistan som ligger i utropsordning). Dessutom var tempot högt och man hann med närmare 750 rop på 5 timmar. Jag är full av beundran för kvinnan som sitter vid datorn bredvid auktionisten som både hann med att bevaka on-linebuden, rätta auktionisten när han kom av sig i budstegen samt skriva ner dom klubbade priserna, och med vänsterhanden skrev hon även ut kvitton till dem som ville betala och gå hem. Till saken hör också att vi hade fyrsiffriga budspadar.

Auktionens högsta pris blev 86000 kr + provision för nr 1636 "Utländska mynt, mestadels silver, 18122 gr". Även alla andra större silverloter gick till jämförbara priser och köptes av on-linebud eller av telefonbud. När man betänker att dom angivna vikterna var bruttovikter och inte silvervikter så kan man ju undra över vilka silverpriser dessa budgivare hade räknat med utan att ens inspektera mynten.

Dom stora 40-kilos loterna såldes för 30-50 kr/kg och köptes alla av närvarande handlare. (För att nämna ett annat samlarområde så såldes 5 kartonger med oklippta bokmärken för snittpriset 2880 kr.) Med tanke på att "toppkvalitéerna" låg kring kval 1 så blev även många andra myntpriser rätt höga. Jag var själv intresserad av nr 1566, en pärm med ca 100 falska mynt, men eftersom det mest var utländskt matrial så gav jag mig vid 1300 kr. Tror att det var Lidingö Mynthandel som köpte dem så vi får väl anta att dom är i säkert förvar. En annan lot som jag ångrar att jag inte krigade till mig var nr 1563, ett myntställ med ca 300 riktigt fina polletter. Jag har ju aldrig samlat på sådana men den där loten skulle ju ha utgjort en utmärkt start.

Sammantaget var auktionen en fantastisk exponering av ett samlarliv och det mest sanslösa av allt var att samlingen låg förpackad på 17 pallar varav endast 8 såldes denna dag, resten går på auktion den 22/4 på samma ställe. Det lär ska vara massor av mynt även då...

Fler bilder under "Read more"   

Läs mer
Hagander 3

Som det väl knappast kan ha undgått någon myntintresserad så gick Haganders 3:e auktion av stapeln för snart en vecka sedan (tiden går fort). Jag har ännu inte hunnit tränga in så djupt i slutresultatet men vibbarna säger att det, räknat i euro, blev ganska lika resultatet på Hagander 2. Omsättningen hamnade någonstans kring 16 miljoner (dubbla utropet) i svenska pengar vilket är något sämre än sist, men det kan till största delen förklaras med att kronan blivit starkare. (9,25-8,90=) 35 öre betyder ungefär 650000 kr när man kommer upp i dom summorna. Jag talade med Hans Hirsch i fredags och han verkade i vilket fall mycket glad och nöjd med auktionen som helhet.

Det man som oberoende observatör slås av är ändå kontrasten mellan det som går bra och det som går dåligt. Det är guldmynten och dom svåraste silvermynten som håller upp auktionen, men silvermynt av vanligare årgångar klubbas mycket nära utropspriset. Nu var det bara 6 silvermynt totalt från Oscar I och Karl XV men samtliga såldes för priser under utropet. Inklusive provision så betalades dessa för 74% av Tonkinvärdet för den angivna kvalitén och det är ju inte så imponerande. Detta beror naturligtvis till stor del på att tyskarna använder en "generösare" kvalitetsskala och därmed hamnar för högt i Tonkins tabeller, men en inte försumbar del av sanningen är också att en alltför stor del av dom mynt som ingick i den stora riksdalersamling som Hagander köpte 1991 har en fläckig och mindre angenäm patina. Slitaget är ju som bekant inte den enda parametern som påverkar prisbilden.

Det lär nog ta några veckor innan jag kan ta mig tid att uppdatera guldmyntstatistken, jag har annat att syssla med också, men en inte alltför vild gissning är att Hagander 3 hamnar i paritet med "tvåan" eller något lite under.

Läs mer
Guldmynt på MISAB 6

Det gick fort att uppdatera guldmyntstatistiken denna gång eftersom det bara var 18 guldmynt med före 1873. Sammanfattningsvis kan man säga att det guld som fanns var av ganska hög svårighetsgrad och att det var första gången som guldmynten klubbades för i genomsnitt mer än 20000 kr/mynt på en auktion som inte Nordlind hade anordnat. Toppriset betalades för dukaten 1810 med Dalarnas vapen, 74000 kr + provision vilket kan jämföras Bonde 3:656 (45000 kr) och Aurum 6 (49000 kr) vars mynt låg i samma kvalitetsklass. Ett annat mynt att nämna var carolinen 1872 som gick för 13000 kr + provision. På MISAB 4 såldes ett likadant ex för 4200 kr + provision! Att sälja mynt är i sanning ett lotteri!

Så många bilder blev det inte denna gång men jag kunde inte låta bli ett foto av dessa muntra herrar. För en utomstående betraktare kan det kanske vara lite svårt att förstå hur kul det är att åka på myntauktion...

Läs mer
Om bloggande bland annat

Hoppsan! Man har visst slarvat och inte skrivit något på nästan en månad. Jag läste någonstans att en blogg var som en dagbok och man ju rätteligen ska skriva varje dag. Nu får jag säga med en gång att det blir inget av med det! Jag har aldrig skrivit dagbok i hela mitt liv och tänker inte börja heller. Jag skriver i bloggen när tid och lust råkar infalla samtidigt. Jag är oförmögen att skriva på beställning men när inspirationen flyter till går det ganska fort. Jag skriver om det som jag tycker är intressant och hoppas att det är fler som tycker så. Men det får bli när det blir...

Nu står jag i alla fall redo för ännu ett äventyr i Stockholm. Jag jobbar ju ganska mycket, så gott som alltid mer än 50 timmar i veckan, och för mig är dom här myntresorna ett andningshål när jag verkligen får känna mig befriad från vardagen och tänka på något helt annat. Det ska bli mycket skönt!

Det har sagts att MISAB 6 inte är någon av dom bättre auktionerna, men jag tänker inte klaga. Får jag vart femte av dom mynt jag prickat för så kommer plånboken att vara ganska tom. Dom riktigt intressanta mynten är dock på lite äldre mynt än jag vanligtvis samlar på, men jag är flexibel och kan nog tänka mig att börja med budgivningen lite tidigare än vanligt.

Jag har även lagt några bud på Hagander 3. Min tro är ju att vi svenskar ska ha lite lättare att hävda oss denna gång och det är ju dumt att inte ta chansen att kamma hem någon klenod med denna trevliga proveniens. Problemet är ju svårigheten att bedömma hur mycket det kommer att kosta när man inte kan närvara live. Så det fick bli försiktiga bud.

Jag såg förresten att raritetsexperten Morten Eske Mortensen i vanlig ordning gjort nedslag på dom aktuella auktionernas raritetsangivelser. MISAB har ju som bekant varit mycket försiktiga när det gäller att ange antalet "kända ex", men när dom någon gång gör ett undantag så får dom genast veta att dom inte är tillräckligt pålästa. Denna gång gäller det 1 Mark 1562:

"Vi har kännedom om två exemplar i privat ägo. Förutom det här utbjudna såldes ett exemplar på Ahlströms auktion nr 41 april 1990."

Nu menar Mortensen att MISAB glömt att det även såldes ett ex på Törngrens auktion (Spinks i London) i maj 2000 och att det därför finns TRE ex. Denna gången tror jag dock att Mortensen har fel!

Bedöm själva! Ahlströms bild till vänster och Spinks bild till höger. Bildkvalitén är olika men formen på myntet är ju omisskänlig. Det var nog Törngren som var köpare på Ahlström 41.

Det andra exemplet var Hagander 3-7636 en Dukat 1759:

"Vermutlich das einzige bekante Exemplar in Privatbesitz."

Här hävdar Mortensen att Künker tydligen glömt att man själva sålde ett likadant ex på sin egen auktion 201 i Berlin den 2/2 2012. Alltså för bara en månad sedan! Lite svårare att hävda att Mortensen har fel denna gången...

Raritetsfilosofi är ett intressant ämne som jag säkert får anledning att återkomma till, men nu har jag inte tid. Jag måste packa! Vi träffs i Stockholm. 

Läs mer
Död genom lönnmord 1792

Någon medaljsamlare har jag aldrig varit även om jag är nog så intresserad av gravörer. När det kommer en ny auktionskatalog brukar jag i alla fall titta på medaljutbudet, och visst känner man ett visst sug emellanåt. Ovanstående "läckra" sak hittade jag i MISAB 6:783. STARB DURCH MEUCHELMORD "död genom lönnmord". Det jag så många gånger förundras över är skillnaden i tankesätt och attityder mellan dåtidens samhälle och dagens. Död genom lönnmord! Det är inga krusiduller, rakt på sak. Idag skulle man välja orden med betydligt större omsorg för att undvika kritik.

Sedan får man även komma ihåg orsaken till medaljen och att det var, vad jag vet, sista gången som mord användes som ett verktyg i politiken i vårt land. Numera handlar det mera om verbala dolkstötar och mediala lynchningar. Inte så vackert det heller...

Medaljen tycker jag dock är vacker och skulle definitivt fylla sin plats i min Gustavssamling. Kanske gör jag ett försök om budgeten ser ut att tillåta det.

Läs mer
Nästan färdig...

Det senaste halvåret har jag emellanåt fått frågan när jag ska öppna min GIVA-sida och mitt standardsvar har varit: "Ja, den är nästan färdig!" Inte förrän nu härom dagen insåg jag att den ALDRIG kommer att bli helt färdig. Det kommer alltid att finnas mer info och bilder som man kan lägga in. Det är ju faktiskt så att inte ens min Gustav V-sida är helt färdig och varför har jag då satt högre krav på GIVA? Nu har jag i alla fall tagit mitt förnuft till fånga och öppnat sidan, sedan gör jag med den som med allting annat; jag kompletterar efterhand!

Eftersom jag fått lov av både MISAB, Nordlind och Aurum att låna deras myntbilder så har jag denna gång bilder på på alla mynttyper, även dom svåraste dukaterna. Knepigare är det med dom jämförande bilderna på olika kopparvarianter, men eftersom Lennart Castenhag är mycket duktig på den detaljen så har jag helt enkelt länkat till hans hemsida. Det är ju ingen mening göra om arbete som redan är gjort.

Nog ordat om detta, här är genvägen till sidan. Nu ska jag gå och ta mig en öl!

Läs mer
Katalogen till Hagander 3 är utlagd

Så har katalogen till Haganders 3:e auktion blivit utlagd på Nordlinds hemsida. Som vanligt många fantastiska mynt, bland annat ovanstående 10 Dukater 1655 från Riga som även fått äran att pryda katalogens omslag. Den kommer nog inte att bli dyraste objektet, den äran tillfaller säkerligen 20-dukaten 1633 från Wolgast som dock inte är i ovanstående utmärkta kvalitet.

På förra Haganderauktionen gjorde jag missen att inte lägga något bud vilket var tråkigt eftersom den relativa prisnivån blev lägre än på Hagander 1. Om den trenden håller i sig kan det bli en mycket intressant auktion i mars, speciellt som den svenska kronan har stärkts betydligt sedan i höstas. Den gyllen som då såldes för 2,3 miljoner i svenska pengar skulle i dagens växlingskurs varit i storleksordningen 400 000 kr billigare. Helt otroligt vilken betydelse valutakursen har på dessa auktioner. Nu kommer jag ju inte att satsa på någon av dom svårare och dyrare objekten, dom är ju för dyra även när dom är billigare, om man säger så. Men någon vanligare dukat eller någon snygg riksdaler kan man ju försöka sig på. Och "försöka" brukar ju duga sägs det.

Läs mer
Myntträff i Norrköping

Jag läste på Gorgons blogg att: Numismatik skall utövas i goda vänners lag, och med rikligt med god mat och dryck!och jag kan inte annat än hålla med om denna kloka filosofi. Sistlidna veckoslut tog jag mig ledigt några dagar för att åka till Norrköping för en myntträff som jag blivit tipsad om. Resan är ju ganska lång, åkte hemifrån vid halv 12 på fredagen och var framme i Norrköping halv 8 där jag tog in på Grand Hotell. Det visade sig att ytterligare 15-talet myntbekanta bevistade samma hotell och vi fick därmed möjligheten att testa sanningshalten i ovanstående citat. Det blev en mycket trevlig kväll.

På lördag förmiddag bar det av till Karstorps Bildemontering där ett samlingsrum ställts till förfogande för något som bäst kan beskrivas som en myntmässa i det mindre formatet. 8-9 säljare var närvarande och kanske 40-talet intresserade samlare.

I samband med att vi åt lunch bjöds också på uppträdande av en trollkarl som visade ett antal kortkonster. Enligt uppgift var killen även en hejare på trick med mynt, men av säkerhetsskäl så blev det inga sådana. Det hade ju varit olyckligt om han råkade trolla bort någon dukat eller så...

På bilden har han fått assistans av Johan och Leif. Bland annat fick Johan i uppgift att hålla 10 kort i handen, men andra gången han räknade dem var det 13 och tredje gången var det 16.

Som vanligt blir det ju en del inköp när man får chansen och för mig blev det bland annat detta provmynt. Min provmyntsamling är ännu så länge i sin linda men jag märker att mitt intresse ökar. Kul också att experimentera lite med fotot.

Avslutningsvis får jag säga att myntträffen var en positiv upplevelse som jag gärna återkommer till om jag får tillfälle. Att i avspänd miljö och tillsammans med likasinnade få titta på och diskutera mynt är ju ett sant nöje för en hängiven myntsamlare. Egentligen borde jag inte göra reklam för det här smultronstället eftersom risken finns att det blir FÖR populärt. Det mesta av charmen ligger i litenheten och det begränsade antalet besökare. Men möjligheten finns ju att göra liknande arrangemang på andra platser.

Nu var jag tvungen att avvika på eftermiddagen, mitt tåg gick vid halv 5, men dom uthålligaste entusiasterna höll på till 4-tiden på söndagmorgonen. Jag förstår dem, det är alltid svårt att slita sig från favoritnöjen. Under "Read more" har jag lagt ut ytterligare några bilder från träffen. 

Läs mer
Nordlinds auktion är inkluderad i guldmyntstatistiken

Jag har fortfarande inte hittat mitt ex av Myntboken 2008 men tack vara att en läsare var vänlig nog att scanna och maila dom aktuella sidorna så har jag nu även lagt in Nordlinds auktion i guldmyntstatistiken.

Nordlind 2 (som jag föredrar att kalla auktionen) var i första hand en auktion med fantastiska riksdalrar och andra större silvermynt vilket gjorde att det var lätt att förbise att det även var ett betydande utbud av guldmynt. Totalt 64 guldmynt från 1872 och tidigare är ungefär dubbelt så mycket som MISAB och Aurum mäktat med på en enskilld auktion. Även svårighetsgraden (kvalitet och raritet) ligger på en nivå som endast överglänses av Bonde- och Haganderauktionerna. Det märkliga i det hela är att statistiken tydligt visar att man inte till fullo fick betalt för detta. Det gick med andra ord att göra en del riktigt bra affärer och jag ska nämna några exempel:

Nr 421, 1/2 Dukat 1746 med Smålands vapen i kvalitet 01/0 såldes för 41000 kr + provision. Förra gången ett ex av denna sällsynta variant såldes var på Bonde 6 för 46000 kr, men då var kvalitén bara 1+/01.

Nr 698, 1 Dukat 1826 i kvalitet 01 för 17500 kr är den billigaste försäljningen jag sett på senare år av denna årgångsvariant. Men man kan tycka att den överhuvud taget är underskattad.

Nu fanns det för all del en andra ände på skalan också med höga guldmyntspriser även på denna auktion och ett exempel är nr 477, 1 dukat 1753 i kvalitet 1+/01 som såldes för 51000 kr. Ett annat ex i högre kvalitet såldes på Hagander 2 för 48000 kr. 

Ett annat exempel är nr 815, 1 dukat 1867 i kvalitet 01/0 som såldes för 17000 vilket jag tror är prisrekord för denna årgång. Det tidigare rekordet hade nog MISAB 5 som fick 12500 kr för samma kvalité.

Man kan utan tvivel göra mycket goda affärer om man gör sig omaket att åka på liveauktioner, men det gäller att vara vaken och alert så att man tar chansen och köper vid rätt tillfälle. Att däremot, som jag, sitta och vara efterklok är mycket lätt... 

Läs mer
Jämförelse MISAB 5 och Nordlinds

Eftersom jag tydligen förlagt Myntboken 2008 så lär det dröja ett tag innan jag uppdaterar min guldmyntsstatistik. Tills vidare har jag under "Läs mer" roat mig med att låna IngemarS idé med att jämföra jämförbara objekt på två auktioner, i detta fall MISAB5 och Nordlinds auktion. Resultatet blev både oväntat och intressant....

Läs mer
Kvalité och värde

Vilka egenskaper hos ett mynt värdesätts mest av myntsamlare? Ja det kan jag säga med en gång att det växlar med stigande erfarenhet. En nybliven myntsamlare stirrar sig nog ofta blind på slitaget, vill helst ha skinande blanka mynt utan slitage. När man sedan lämnar Gustav V och Oscar II så ändras smaken allt eftersom, man börjar vilja ha mynt med patina som visar att dom är orörda och man börjar sätta värde på hur välpräglat myntet är. Men vad betyder sådant i ekonomiska termer? Alla värderingsböcker som gjorts har ju utgått från slitaget. Nedan två mynt från Nordlinds auktion som inte riktigt passar in i Myntbokens tabeller:

Den översta är nr 78: kvalitet 01, praktexemplar utrop 30000 kr, slutpris 60000 kr

Den undre är nr 79: kvalitet 1+/01, "liten kantskada, annars ett mycket vackert exemplar med tilltalande patina", utrop 20000 kr, slutpris 75000 kr

Jag tittade aldrig på dessa dalrar 1561 under visningen, och jag är absolut ingen kännare av 1500-talsmynt, men jag hajade ändå till när priset på den första stannade på 60000 kr. Nog måste väl ändå ett praktexemplar med detta årtal vara värt mer än så? Ändå mer förvirrad blev jag när nästa exemplar gick för 75000 kr, trots en sämre kvalité. När jag nu i lugn och ro har suttit och jämfört bilderna är jag inte så förvirrad längre. Titta på den fantastiskt tydliga präglingen och detaljrikedomen på det nedre myntet. Det är ju så man vill ha det, inte svagpräglat som det andra myntet är, främst på den högra armen!

Med tanke på de båda myntens utropspriser kan man ju undra om detta är någon ny trend som Nordlind, och för övrigt även andra mynthandlare, inte riktigt har förstått. För en variantsamlare så är det däremot en självklarhet att präglingskvalitén är minst lika mycket värd som slitaget!

Jag får väl avsluta med brasklappen att nr 79 ju kan vara en svårare variant som inte jag känner till, men jag skulle själv utan tvekan betala mer för det exet enbart utifrån präglingstydligheten.

Läs mer
Gävlekopia????

Jag skrev härom dagen att jag skulle återkomma med en summering av auktionsdagarna, men jag skrinlägger nog detta. Dels har jag lite svårt med avgränsningen, det är så mycket jag vill skriva om, och dels har jag dragits med en viss skrivkramp hela hösten vilket yttrar sig i att skrivandet tar längre tid. Jag har i stället bestämt mig för en serie av anekdoter och betraktelser, vilka var och en går ganska fort att skriva.

Det första inlägget får handla om auktionsobjekt 156, 1 Riksdaler 1617. Det gick ju en del rykten redan före auktionen att detta var en Gävlekopia och därför gjorde jag en del försiktiga förfrågningar vid visningen. Svaret jag fick var att även Nordlind och Hirsch misstänkte att detta kunde vara en förfalskning men eftersom man tyckte att man fått tillräckliga belägg för att myntet funnits i samma familjs ägo ända sedan 1950-talet så kunde man ju utesluta att det var en Gävlekopia.

Bilderna föreställer överst Nordlinds ex och därunder en bild av en Gävlekopia som jag lånat från Mickes hemsida. När man jämför bilderna ser man förvisso att det är två stampidentiska ex, men när det gäller slitage, både på mynt och stamp, så finner man en del skillnader. Titta tex på blomman under frälsarens fötter som framträder tydligt på Nordlinds ex men inte syns alls på kopian. Så vitt jag förstår så kan Nordlinds ex mycket väl vara äkta, men präglat med samma stampar som förlagan (orginalet) till Gävlekopiorna blivit präglat med.

Hur det nu än är med den saken så tycker jag att auktionsarrangörerna behandlat frågan slarvigt. Bevisbördan för framtida ägare kommer att vara mycket stor när myntet ska säljas, och man kommer ju då inte att ha tillgång till någon proveniens eftersom Nordlind inte lämnat någon som helst officiell förklaring till varför dom valde att saluföra myntet som äkta. Frågan är om det inte varit bättre att låta myntet gå till skrot och därigenom bespara framtida ägare en massa besvär 

Läs mer
Nordlinds auktion 26-27 november 2011 avslutad

Så är man då hemkommen efter ännu ett äventyr i myntets tecken nere i huvudstaden. För mig personligen var nog denna auktion som Nordlinds anordnat den mest betydelsefulla hittills och det tar nog några dagar innan jag smält alla intryck och vågar mig på en summering. Tills vidare har jag under "Läs mer" lagt ut några bilder som är bättre än ovanstående. Jag återkommer! 

Läs mer
Frimärkshuset december 2011

Så damp Frimärkshusets katalog ner i brevlådan, men för en myntsamlare är det inte mycket att bli upphetsad över. 73 numismatiska nummer totalt, varav 40 svenska. Man verkar tappa på myntsidan eftersom det på vårauktionen var 175 nummer totalt varav 102 svenska. Annars tycker jag att Frimärkshuset är kunnigare på mynt än konkurenten Philea, och man har definitivt bättre kvalitetsbedömning.

Jag hörde förresten en kul historia om en frimärksfirma som var och tittade på en stor frimärkssamling som ett sterbhus ville sälja. Man fick ju då också frågan "Vad ska vi göra med mynten? Det är väl bra priser på guld och silver nu?" I slutändan visade det sig att mynten var betydligt mer värda än frimärkena....

Om detta verkligen har hänt eller om det är en vandringssägen vet jag inte. I vilket fall är det en bra historia! 

Läs mer
Axplock ur Myntkontakt

Före 1972 fanns ingen renodlad mynttidning i Sverige. Men det låg tydligen i tiden eftersom det startades två stycken just detta år. Den första var Myntkontakt som kom i augusti och den andra var Skandinavisk Numismatik som kom en månad senare, men om den senare får jag skriva någon annan gång.

Myntkontakt startades av Raoul Örtendahl, men han sålde redan efter några år till Michael Ohlsson. Inte heller denna gång föll det sig riktigt rätt och redan 1976 såldes tidningen en andra gång, nu till Sveriges Numismatiska Förening och nu förändrades tidningen stegvis till att bli Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT) som fortlever än idag.

Utgivningen dom där första åren präglades mer av entusiasm än av redaktionära storverk och var alltså fjärran från det SNT som vi känner idag, där allt är mycket väl tillrättalagt och "entusiasm" och "spontanitet" knappast är ord man använder i första hand. Men ska man utgå från alla brev som publicerades i varje nummer var tidningen mycket efterlängtad och populär. Även om vi sedan dess fått se prov på publikationer av betydligt högre kvalitet så är tidningen än idag trevlig läsning, "ett charmigt tidsdokument" som PG Carlsson måhända skulle ha uttryckt saken. Själv hyser jag också en hel del sympati med tidningen eftersom inte heller jag har några ambitioner att nå den journalistiska perfektionen. Eftersom jag också en gång i tiden var redaktör och ansvarig utgivare för en hembygdstidning känner jag mycket väl till den stress det innebär att hålla ett visst utgivningsdatum. Mycket avkopplande att bara blogga om vad man vill, och när man vill.

Innehållsmässigt handlade Myntkontakt mycket om varianter och variationer, ivrigt påhejat av Örtendahl eftersom det var om detta som samlarna ville läsa. På den tiden hade man tydligen inte skapat någon strikt gränsdragning mellan varianter, variationer och felpräglingar, detta kom mig veterligen inte förrän 1989 i och med SMF, och därför behandlades alla olikheter på mynten lika. Läser man myntkontakt för att hitta bortglömda varianter så blir det sannerligen en hel del sållande, men en och annan pärla hittar man ju. Längst ner på framsidan här ovan så har vi en sådan; en 1-krona från 1933 med diameter på 28 mm. Bilden är dålig men man ser ändå att det inte är en felaktig plants, stamparna har tydligen även dom varit avsedda för just denna diameter. Kanske ett provmynt som glömts bort. I vilket fall såldes myntet på anbudsauktion för 1160 kr året efter, vilket var mycket pengar på den tiden. Man kan ju undra var detta mynt befinner sig idag.

Under "Läs mer" har jag plockat ut några axplock från Örtendahls Myntkontakt. Urvalet är inget annat än min egen åsikt om vad som är intressant eller rent av häpnadsväckande eller kanske bara ett exempel på den tidens anda. Mycket nöje! 

Läs mer
Om att inte se skogen för alla träd

För en tid sedan upptäckte jag, under min dagliga scrollning på Tradera, en 1/12 Skilling 1812 som lagts ut till försäljning med utropet 900 kr. Eftersom det är ett mycket högt utrop för den typen av mynt blev jag nyfiken. Direkt när jag såg myntet i förstoring tyckte jag mig se orsaken: prickarna över Ä och Ö saknades. Nu var myntet något snedpräglat så dom tänkta prickarna över Ä hade hamnat utanför kanten, men det är ju så med den varianten att är det det ena så är det även det andra. Nu har jag redan den varianten så det var inte intressant för mig, men jag tyckte att det var konstigt att säljaren inte skrivit ut detta i rubriken, eller ens i objektsbeskrivningen. När jag några dagar senare fick anledning att maila säljaren, i ett annat sammanhang, så nämnde jag också den här saken: "Om du skriver i rubriken att det är varianten utan prickar över Ä och Ö får du säkert fler besökare på auktionen!"

Nu hade tydligen mitt undermedvetna börjat jobba, för när jag senare var ute i mitt dagliga värv så kunde jag inte släppa tanken på det där myntet och slutligen föddes tanken att det inte såg ut som mitt eget ex. Kunde det vara så att det fanns två stampar på åtsidan till 1/12 skilling 1812 som saknade prickar? Väl inne vid datorn igen kopierade jag myntbilden från auktionen och klistrade in den i min mapp för 1/12 skilling. Och då först insåg jag mitt misstag! Det var den större valören 1 skilling!

Hur är man egentligen skapt när man direkt ser att prickarna över Ö fattas men missar att det är fel valör? Nu ser man ju inte den relativa storleken på ett foto, men myntbilderna är ju inte direkt lika. Helt obegripligt att jag kunde missa detta. Och 1 skilling utan prickar är ju en variant som inte omtalats tidigare och dessutom i 01-kvalitet, den måste jag bara köpa! Problemet var ju bara att jag redan tipsat hela världen om det speciella med myntet, säljaren hade naturligtvis ändrat rubriken, hur skulle detta gå? Ja besökarantalet steg mycket riktigt, men det verkade inte som om det var någon som var riktigt på hugget. Jag satte mitt maxbud efter att det var den "vanliga" varianten med långa pilfjädrar och otroligt nog höll det hela vägen, bara en annan spekulant som pressade upp priset lite men det blev ganska humant. Fick senare veta av säljaren att han "nästan" fått igen inköpspriset.

Ja så kan det gå när inte haspen är på! Nu var det bara att vänta på att få hem myntet så att jag fick undersöka det, men den saken berättar jag om under "Läs mer"-

Läs mer
Galghumor

En fritidssyssla som jag varmt kan rekommendera alla myntsamlare är att läsa äldre numismatisk litteratur. Det finns så oerhörda mängder kunskap nedskrivet i olika tidskrifter och böcker, kunskap som många gånger är bortglömd och måste återupptäckas. Själv satt jag nyligen och bläddrade i första årgången av Myntkontakt (1972) och fann i nr 3 en artikel om Karl XII:s nödmynt som tidigare förbigått mig. Den mycket intressanta artikeln som är skriven av Walter E. Andersson innehåller bland annat nedanstående, för mig helt nya, uppgifter om "Görtz huvud".

"Vid Görtz färd på rackarkärran till stupstocken smädades han och man kastade ut "mynt" till folket som vid stora kungliga begivenheter. Men den här gången var det inga tvåmarker i silver utan ett tunt nidmynt i koppar, stort som en modern tvåöring. På ena sidan hade det en grov bild av Merkurius och på den andra ett lagerkransat huvud i profil."

Om detta är helt med sanningen överensstämmande vill jag låta vara osagt, alla andra uppgifter jag läst i ämnet säger bara att det är en "spelpenning som inte har något med nödmynten att göra". Men tänker man efter så finns inget motsatsförhållande, Walter Anderssons uppgifter berättar endast varför man lät prägla en spelpenning med detta ovanliga utseende. Det kan mycket väl från början ha varit avsett som nidmynt för att senare användas som spelpenning.

Hela Görtz-historien säger också en hel del om dåtidens människor och om dess humor, hur roade skulle vi i dag vara om en avsatt finansminister blev avrättad och vi fick en kopparpenning med ett avhugget huvud på som minne? Oavsett den ursprungliga anledningen så är själva präglingen av en dylik spelpenning ett prov på galghumor i dess mest renodlade form.

Läs mer
print