Falcoin.se

Min blogg

1:a april 2018

Svårbestämd "2 Mark" 1662

Jag har börjat lite smått med Karl XI för Typsamlingssidan och det hjälps inte att det känns lite gruvsamt. Detta blir inte lätt! Ett bra exempel är nedanstående "2 Mark" 1662 utan valör som nästan ingen verkar känna till.

Diametern ca 30 mm och vikten 10,34 g håller sig ju bra till myntordningen för 2-marker och det är inget märkvärdigt med varken porträtt, sveakronor, myntmästarmärke eller siffror och bokstäver. Men valören saknas och man kan inte se några spår av att den avlägsnats!

För att komplicera det hela ytterligare så hittade jag detta exempel på Bon 86 i någon Ahlströmkatalog. Jag skriver "exempel" för att Bonnier var inte så utförlig i beskrivningen alla gånger och det finns faktiskt flera variationer som passar utmärkt på just Bon 86, men det spelar ju ingen roll i det här fallet. Jämför man dessa båda bilder med varandra så upptäcker man att inte bara åtsidorna utan även frånsidorna är stampidentiska, förutom då att valören saknas på den ena. Spännande, eller hur? Det betyder alltså att man gjort en prägling med stamparna innan valören graverades in i frånsidesstampen.

Nu ska jag inte spekulera så mycket i varför man gjort på detta sätt utan bara konstatera att det blir vissa problem att passa in ett sånt här mynt i en typförteckning. Att kalla det en variant känns lite för lamt, även om det kanske bara är en graveringsmiss. Å andra sidan är det för mycket att kalla det en typ, eller ens undertyp, för detta kräver ju en förändring av varaktig karaktär. Jag får nog sova på saken, men det känns som att en förteckning över Karl XI blir ett lååångvarigt projekt.   

Läs mer
29:e mars 2018

Rekordslakt!

Som det redan kommenterats en del på nätet så blev det mycket höga priser på speciellt guldmynten under den gångna auktionshelgen. Av 102 utbjudna guldmynt så blev det rekordnoteringar (eller tangeringar) på 48 stycken, vilket betyder 47,1%. Det är dock inget nytt under solen; motsvarande siffror på MISAB 24 och 25 i september var 35 av 72 vilket betyder 48,6%. Guldruschen fortsätter med andra ord med oförminskad styrka!

I höstas började jag jämföra resultaten med Haganders auktioner, men då tror jag inte att jag redovisade båda auktionerna tillsammans. Nu kan jag dock avslöja att resultaten på auktion 24 och 25 blev i medeltal 30% högre än Haganders. Motsvarande siffra på auktion 26 och 27 var 35%. Skillnaden beror till största delen på att auktion 27 var en så mycket bättre guldmyntsauktion än 25:an.

Den här gången har jag också roat mig med jämföra priserna på de mynt som faktiskt blev inköpta på Haganders auktioner; där det alltså är samma mynt som blir sålda igen (34 mynt i höstas och 32 nu). Då fick jag fram att värdet ökat med 55% på auktion 24 och med 46% på auktion 26. Det kan vara en nöt att bita i för någon teoretiker att begripa varför Haganders mynt ökar mer i värde än andra guldmynt.

En bild ska det ju också vara och denna gång får det bli en Carolin 1872 som på MISAB 27 såldes för fantastiska 41563 kr inklusive provision. Visserligen ett utsökt exemplar, men det är ändå ett otroligt pris för varianten med litet öra. I det sammanhanget kan jag också nämna att trenden är tydlig att rekorden sätts på de bättre exemplaren. Det blir nästan aldrig några rekord på lägre kvalitéer oavsett svårighetsgrad.   

Läs mer
27:e mars 2018

Ny variant på Riksdaler 1754

På 1754 års riksdalrar så är det sedan länge känt att det använts två olika stampar till åtsidorna; den första användes redan tidigare år och har ett gs F under bilden. 1754 är dock detta F mycket svagpräglat och det är inte förrän nu som Roger Jonsson och jag funnit bevis för att varianten existerar. Den andra stampen är den vanligast förekommande med gs F på halsavskärningen. Den förekommer endast 1754 och utgör säkerligen över 90% av kvarvarande riksdalrar det året. Nu har Roger och jag upptäckt att det användes ytterligare en stamp detta år (se bilden) och den verkar sakna gravörsignum. Som brasklapp måste dock tilläggas att vi ännu inte haft möjlighet att "luppa" något ex, så det kan finnas ett F där även om man inte kan se det på bilden. Men vi skulle vara lika glada i alla fall eftersom stampen även användes i blygsam skala 1755, och en ny variant med gs 1755 skulle sitta lika bra det. För att bringa ordning i det hela har jag gjort en sida med jämförande bilder

Apropå något helt annat så såg jag att Ingemars.se blivit uppdaterat. Det roliga är att det står att uppdateringen gjordes den "2 april 2018". Egentligen gjorde han det i söndags och jag förmodar att han ställde fram klockan lite väl mycket...:-)  

Läs mer
19:e mars 2018

Ur Wedbergs brevsamling

Så här i auktionstider så tänkte jag att det kanske skulle passa att jag delar med mig igen av ett litet brev ur JO Wedbergs samling. Kanske manar det till eftertanke hos någon som till äventyrs suktar efter samma mynt som jag vill ha...

Stockholm 20 februari 1902

Herr Justitierådet Wedberg

För att i någon mån gottgöra den "fort, que je (oläsligt)" igår under stridens hetta, det ni måste som substitut för den missade medaillen i Eder samling nedlägga medföljande kopia. I förhoppning att min vördsamma anhållan ej må illa upptagas

tecknar med utmärkt högaktning

C. W. Burmeister

Burmeister var till yrket apotekare och rentier. Det sistnämnda var en person som lånade ut pengar till en skälig ränta. Även om det inte finns någon anledning att dra paralleller med maffiabossar så kan man knappast ha alltför blödigt sinnelag om man vill driva låneverksamhet med vinst. Ändå skriver Burmeister detta brev. Själv har jag faktiskt aldrig ens tänkt tanken på att ha dåligt samvete för att jag vunnit en auktionsstrid. Vinner jag så är jag naturligtvis nöjd och glad, och förlorar jag så är jag ändå nöjd och glad, för då blev det billigt. Mer är det inte med det.

Däremot är jag inte säker på hur jag skulle reagera om jag fick ett sånt här brev. Inte skulle jag på något sätt känna mig nöjd med en kopia, även om den var gratis. Det skulle ha varit väldigt intressant att få veta hur Wedberg tog det hela.

Läs mer
15:e mars 2018

Gravörssignum

Det händer ibland att jag får frågor om var gravörsignumet (gs) sitter på olika mynt. Det är ju ofta väldigt litet så att man behöver lupp för att se det. Har man inte myntet i handen, utan är hänvisad till en bild, så hjälper inte ens lupp. Eftersom allt fler myntaffärer sker via webben kan det ju vara idé att lära sig hur man avgör att det är en variant med gs ifall det samma år finns varianter utan gs.

Man ska aldrig säga aldrig, men jag känner inte till något fall där varianter både med och utan gs förekommer på samma stamp. Knepet ligger alltså i att hitta något annat kännetecken som alltid finns med på en stamp som har gravörssignum.

Här har vi exempelvis bilder på riksdalrar 1730; med gs (liggande h på halsavskärningen) till vänster och utan gs till höger. Som synes så har myntet till vänster en inre kantring. Den användes mest som riktlinje vid graveringen, på samma sätt som man ibland satte ut en centrumpunkt, och är i sig inget som man ska räkna som en variant. Detta år är det ett mycket tydligt tecken, som syns på de flesta bilder, på att det är ett exemplar med gravörsignum. Skall dock sägas att det inte gäller alla årtal, 1726 är det faktiskt tvärt om.

4 Mark 1752 med gs (liggande F på halsavskärningen) till vänster och utan gs till höger. Här är det lättare att titta på själva porträttet och förslagsvis rosettsnibbens läge i förhållande till A i ADOLPH. Enligt SM-bokens förteckning så har SM 81a och 81b båda gravörsignum medan SM 81c  är utan. Jag har lagt märke till att just i det här fallet så blandar katalogmakarna ofta ihop SM 81b och c, och då är det ju bra att ha något annat märke så att man kan avgöra själv.

Jag har kanske i en del fall varit dålig på att lägga ut jämförande bilder på min Typsamlingssida, men det är väl aldrig för sent att göra bättring?

Läs mer
9:e mars 2018

Några provenienser i MISAB 27

Det blir fler och fler angivna provenienser i MISABs kataloger, vilket är glädjande. I försäljningen av Ottar Ertzeids samling har vartenda nummer försetts med provenienser, men i MISAB 27 saknas fortfarande en hel del. Tänkte att jag kunde komplettera med några som jag såg när jag tittade igenom katalogen:

Nr 181. Dukat 1710. ex Ahlström 63, ex Ahlström 1

Nr 221. Riksdaler 1751. ex Mynthusets auktion april 1989

Nr 328. Dukat 1835. ex Hagander 1

(Foto Mynthuset 1989)

Ottar Ertzeids förkärlek för rariteter visar sig i att jag på grund av MISAB 26 fått anledning att komplettera på 43 raritetssidor. För auktion 27 stannar det vid mer normala 15 sidor. Av dessa fick jag anledning att stänga ner sidan med Riksdalern 1756 eftersom jag nu kunde konstatera ett 16:e exemplar. Man kan kanske tycka att jag ska ha kvar sidor som redan är gjorda, men då måste jag ju också fortsätta att uppdatera dem. Jag kan säga som så att uppdateringen blir svårare och svårare ju fler exemplar jag måste hålla reda på och för att hålla frustrationen på en lämplig nivå så är det bäst att vara så konsekvent som möjligt. 

Läs mer
26:e februari 2018

Felaktig rättning i SM-boken

Som jag nog nämnt någon gång tidigare så gjordes det ett lösblad med rättelser och tillägg som bifogades i SM-boken efter att den tryckts; en "erratalista" som Dan Carlberg brukar kalla det. På den listan står bland annat om Karl XI:s mynt "sid 133 - fotos av nr 19a och 19b skall skifta plats". Detta är nog inte helt riktigt och jag ska berätta varför genom att visa bilderna och beskrivningarna.

SM 19a - 1672     Typ XIA     utan mm

SM 19b - 1672     Typ XIB     (underförstått med mm)

Anledningen till att man ville skifta plats med bilderna var naturligtvis att det övre myntet har ett myntmästarmärke men inte det nedre. Problemet när man gör så är att typbeteckningen blir fel. Det enda rätta borde alltså vara att flytta beskrivningen "utan mm" till sm 19b i stället och låta bilderna vara orörda.

Ibland blir jag lite orolig att folk ska tro att jag inte gör annat än sitter och letar fel. Så är det inte alls! Sanningen är att dom små rackarna smyger sig på mig.... Men det är ju bra på så sätt att jag ju får något att skriva om:-) 

Läs mer
23:e februari 2018

1772 års porträtt?

En intressant sak i myntens värld är missuppfattningar som upprepats så många gånger att de till slut har upphöjts till "sanning". Det finns många exempel men den här gången tänker jag bara ta upp ett aktuellt fall som man hittar i MISABs katalog 27: objekt nr 282. Riksdaler 1781 med 1772 års porträtt.

Bilden till vänster visar den åsidesstamp som användes på riksdalrar 1771-1772. Stampen till höger användes 1772, 1773 och 1781. Lägger man dessa bilder intill varandra i datormappen och rullar mellan dem så ser man att bilderna är i det närmaste identiska. Detta beror på att man använt en porträttpuns på båda stamparna. De små skillnader som ändå finns kommer sig av att gravören oftast måste putsa lite för hand i stampen innan den är färdig. Att säga att det inte är samma porträtt på båda mynten blir då som att säga att en målning som måste restaureras inte längre är samma målning eftersom den inte är exakt identisk med vad den var innan ingreppet.

En korrekt objektsbeskrivning på denna variant från 1781 bör alltså vara "1772 års stamp" eller om man så vill "1771 års porträtt". Utan att låtsas som att jag kollat så väldigt många kataloger efter denna sak så är det ändå bara i Aurum 7 som jag vet att det blev rätt beskrivning. Hamrin skrev nämligen "Bör kallas 1771 års bild eftersom typen introducerades detta år".

En akademisk fråga kan man tycka och dessutom meningslös att ventilera. Hamrins beskrivning gjorde ingen skillnad för efterföljande kataloger och det inbillar jag mig inte att det här blogginlägget heller ska göra, men det skadar ju aldrig att påpeka missförhållanden någon gång emellanåt. 

Läs mer
19:e februari 2018

Trevlig överraskning

Så sent som i lördags fick vi veta att MISABs kataloger kommer att börja skickas ut nu den här veckan. Jag tog för givet att då blir det tidigast på fredag eller kanske nästa måndag man har dem i sin hand. Därför blir man ju glatt överraskad när katalogerna ligger i brevlådan redan idag. :-)

Har naturligtvis inte hunnit titta så mycket ännu, men auktion 26 med Ertzeids mynt visste jag redan vad som komma skulle, tack vare det utgivna korpusverket. Auktion 27 är jag däremot väldigt nyfiken på och det blir ett antal förnöjsamma kvällar i fåtöljen framöver. På sätt och vis är förarbetet nästan lika roligt som själva auktionen. Från och med nu och en månad framåt är man givetvis självklar ägare till alla roliga mynt som man vill ha. Kan det bli bättre? På auktionsdagen brukar man däremot snabbt upptäcka att det finns andra som också vill ha mina mynt. Det är ju inte så bra...

Läs mer
8:e februari 2018

Karl XII inlagd på Typsamlingssidan

Det blev 72 typer och 253 nummer fördelade på 7 flikar i menyn. Svårast att få till var plåtmynten. Min ambition är ju att försöka vara så konsekvent som möjligt mot det jag gjort tidigare och då var ju motstämplingarna en rejäl utmaning. Där hade jag inte heller tillräckligt många bilder i mitt arkiv så jag lånade från SM-boken i stället. Så långt det varit möjligt har jag också velat ange gravörerna, men Arvid Karlsteen hade ju en hel del lärlingar genom åren. Speciellt på markmynten är bildvariationen stor, vilket tyder på ett flertal gravörer. Sista nöten var att jag tyckte mig minnas att jag läst eller hört någonstans att även Anders Wikman från Avesta varit med och graverat nödmynt. Det tog en hel vecka innan jag hittade det på sidan 212 i SMH. Intressant det där med så mycket kunskap som det finns utspridd på så många ställen och hur värdefullt det är när man kan föra dem samman.

Ha en bra fortsättning på veckan!  

Läs mer
2:a februari 2018

Förfalskad bild i SM-boken

Ha, ha, det här var riktigt roligt. Bilderna hittar man på sidan 178 i SM-boken och de visar mittstämplarna på 1 Daler sm med "krönt B" respektive "stjärna". Tittar man närmare upptäcker man att bilderna faktiskt är identiska förutom just dessa märken för kopparns ursprung. Förmodligen saknade man en bra bild på en plåt av koppar från Garpenberg (stjärna) och därför klistrade man in en stjärna på det andra fotot. Fotoshopping á la 1977!

Läs mer
26:e januari 2018

 

1700-talets svåraste 5-öringar

(Svenssons ex av 5 Öre 1715, foto SNF 169)

Jag har tidigare inte tagit med 1700-talets 5-öringar på min Raritetssida eftersom dessa oftast inte är avbildade i auktionskatalogerna. Nu har jag dock, efter lite påstötning och hjälp från specialsamlare, lagt in de årtal, vilka jag är rätt säker på att de är de sällsyntaste. Foto saknas oftast även på dessa och därför har jag gjort en uppskattning av hur många privata ex det kan finnas utifrån antalet kända försäljningar. Erfarenheten har visat att det för tidsperioden med Ahlströms auktioner och framåt (1 generation) så har ungefär var tredje mynt som säljs på auktion redan blivit sålt en gång under samma period. Tar man en längre period ökar naturligtvis andelen mynt som återkommer och tvärtom ifall perioden är kortare. Variationen inom den angivna perioden är också rätt stor men 1/3 känns som ett bra snitt. De nedan angivna antalen är därför "antalet säkerställda ex plus 2/3 av antalet försäljningar utan foto". Felmarginalen för uppskattningen ligger nog uppåt 20%.

1702     ca 11 privata ex

1714     ca 12 privata ex

1715     ca 9 privata ex

1736     ca 13 privata ex

1740     ca 10 privata ex

1749     ca 12 privata ex

1750     ca 10 privata ex

1751     ca 14 privata ex     (Fredrik)

1754     ca 7 privata ex

1761     ca 10 privata ex

1762     ca 7 privata ex

1765     ca 9 privata ex

Det här är alltså ingen "sanning" jag visar upp, mer då en antydan om hur sanningen ser ut. Men eftersom det inte finns någon bättre statistik någon annanstans så bör det ju ändå vara gott nog.   

Läs mer
22:a januari 2018

Sammelsurium om Tre Kronor

Jag såg att Ulf Ottosson nämnde på Facebook att August Strindberg just den här dagen för 106 år sedan blev uppvaktad av 10000 människor på sin 63 års dag. Han var onekligen populär den gode Strindberg, dock inte i alla läger. Jag har tagit del av Johan Otto Wedbergs brevsamling som finns bevarad på Riksarkivet och där finns nedanstående brev med, daterat den 29:e mars 1911.

"Broder Wedberg!

Ehuru jag personligen tillhör det konservativa lägret, med undantag av spannmålstullarna, vill jag likvisst läsa vad som rör sig inom antipoderna, och då nu von Heidenstam vågat sig på att svara på guden Strindbergs alla otidigheter, prenumererade jag 1/3 på hans organ "Aftontidningen" för att se de eventuella giftosprutningarna.

Då jag ej vet om du har alla tidningarna har jag för din samling "numismatiska utklipp" 2 artiklar om "Sveriges Anor", varuti Strindberg använder numismatiken såsom bevismaterial uti sin avhandling utav vilken jag ej begriper en smul, då jag därför är alldeles för okunnig uti lingvistiken och hela den bevisföring som Strindberg anför. Vad säger han för nonsens om 3 kronor på Anund Jakobs mynt? Jag har inga uppslagsböcker till handa, men kan omöjligen erinra mig dessa heraldiska tecken på Anunds få mynt?

Så snart jag får höra av min bror i Amerika rörande dina frågor får du höra utav 

Din gamle vän

Magnus Lagerberg

Vad Strindbergs sammelsurium om 3 kronor beträffar, återfinns ju dessamma uti såväl tyska som engelska med flera städers vapenbilder, för att ej tala om personvapen." 

Om det är något jag lagt märke till när det gäller numismatisk forskning så är det att det ena ger det andra och "mycket vill ha mer"; även om jag varken är insatt eller speciellt intresserad av Anund Jakobs mynt så driver nyfikenheten mig att beställa hem kopior på dessa två artiklar, som också finns på Riksarkivet, bara för att få läsa om det "sammelsurium" som Strindberg skrivit om våra Tre Kronor. Sånt är livet för en nörd...  

Läs mer
15:e januari 2018

2 porträtt på dukaten 1725

Jan Olof Björk ringde för några veckor sedan och sa att han upptäckt att det fanns två olika porträtt  av dukaten 1725 som jag redovisat på Raritetssidan. Däremot hade jag inte sagt ett ord om det på Typsamlingssidan. Bilden till vänster är det vanliga "1720 års porträtt" och till höger det förbisedda porträttet som för närvarande bara är känt med årtalet 1725. Skillnaden är så pass stor att det känns lite märkligt att jag inte reagerat när jag jämfört mynten, men det är nog så att man är så koncentrerad att se vissa detaljer att man blir blind för andra. Nu är jag inte ensam om att ha gjort denna miss eftersom inte heller SM-boken har med den. Däremot kan man hitta den i Torgny Lindgrens mer svårlästa uppställning från 1949.

Även om porträtten är mycket olika så är det nog ändå Hedlinger som gjort båda. Daniel Haesling som vikarierade för Hedlinger 1726-1729 hade inte börjat jobba på Myntverket ännu och det är inte troligt att Hedlinger överlät uppgiften på någon annan så länge han var kvar.

Man kan också se att det är ännu större skillnad på Haeslings porträtt från 1726. Nu känner jag visserligen inte till något exemplar i privat ägo från 1726, men det råkade vara så att ett av de beslagtagna mynten som stulits från KMK och som redovisades i förundersökningsmaterialet förra året var just en 1726:a. Och det hade definitivt Haeslings porträtt.

Så skulle jag då införliva detta nygamla porträtt med Typsamlingssidan och min första tanke var att det var lätt, bara att klyva ett nummer och sätta a och b. Efter att ha låtit saken mogna någon vecka insåg jag dock att skillnaden var så pass stor att jag måste ge porträtten ett eget nummer vardera. Detta tar emot ganska mycket eftersom det innebär att hela nummerserien måste förskjutas från nr 9 till nr 376. Tack och lov så hittas inte nya porträtt så ofta...

En intressant sak i sammanhanget är att 1732 uppstår samma fenomen en gång till. Även då förekommer två olika porträtt av Hedlinger; 1720 års porträtt till vänster och ett annat porträtt till höger som enbart förekommer 1732. I det fallet var dock Almer med på noterna när Sm-boken skrevs och gav dem SM-nummer 15a och 15b.

Läs mer
11:e januari 2018

Dr. John Lund Collection part 2

Steven Album Rare Coins har nästa helg ytterligare en auktion med många svenska mynt ur Dr John Lunds samling. Lot nr 1412-1511

Läs mer
1:a januari 2018

Första gången?

Ett nytt år och då ska man naturligtvis vara fullpumpad med goda föresatser, exempelvis att vara flitigare i bloggandet. Nu visar dock erfarenheten att det i slutändan ändå brukar bli ungefär som vanligt. Men det skadar aldrig att göra ett försök och börja bra!

När jag tittar i gamla kataloger så slås jag ofta av hur annorlunda man tänkte förr om vad som var viktigt att beskriva om ett mynt. Oftast var det bara valör och årtal som framhölls. I bästa fall kunde typen anges om det förekom två samma år. Varianter angavs däremot sällan och det beror nog i många fall på att ingen noterat dem ännu. I andra fall på att man inte ansåg dem intressanta. Jag har många gånger funderat på när man först beskrev exempelvis riksdalern 1794 med FOLKFT eller dukaten 1867 med omkastat mm. Jag har inte fört några regelmässiga anteckningar om saken (ska kanske börja med det) men nedan har jag ett exempel som jag vet är det tidigaste jag sett.  

Klippet kommer från Bukowskis auktion 33 (1887) och visar beskrivningen av en riksdaler 1837 med G på halsavskärningen. Notera att man även angett att g:et står för Grandell, vilket ju bör vara riktigt. I senare tider har ju teorin om att det syftar på Grandinsson som blev myntmästare 1838, men det är osannolikt. G:et är satt som ett gravörsignum vanligtvis brukar sättas; i anslutning till porträttet, och då är Lars Grandell enda kända alternativet. Han hade inte jobbat som gravör sedan 1830, så det är nog inte han som gjort stampen. Däremot var han chefsgravör när förlagan togs fram och matrisen tillverkades, så det är förmodligen hans porträtt. Det var ju inget problem för Lundgren eller någon annan att gravera in ett G i stampen som användes 1837, som en sista hyllning.

När Bukowskis auktion hölls så låg man också närmare i tiden och det var nog många som fortfarande mindes vad som hände 1837. 50 år är ju inte någon väldigt lång tidsrymd har jag märkt...

Myntet köptes i alla fall av A.O.Nyholm, vilket i och för sig kan höja ett och annat ögonbryn. Han sålde nämligen sin samling på Bukowski 24 året före. Men han är väl varken den förste eller siste som fått återfall. Priset var 6,15 vilket kan jämföras med 15,95 för Troyska ass 1827 och 4,40 för riksdalern 1842.

Läs mer
18:e december 2017

Paykulldukater

I veckan som gick hade Jan Olof Björk vänligheten att dra ut och skicka mig en kopia av en artikel om Paykulldukaterna som Lars-Olof Lagerqvist skrev 1967 i Nordisk Numismatisk Unions medlemsblad (NNUM) sida 179. Med alla kända fakta på hand har jag nu dels kompletterat raritetssidan och dels skrivit en faktasida. Det är dock bara en kort sammanfattning, men för den som inte hört denna fantastiska historia förr så är den väl värd att läsa till att börja med. Vill man veta mer så bör man som alltid gå till källan!

Jag kommer inte att ha med Paykulldukaterna i min typförteckning eftersom den saknar en av kriterierna för att kallas "mynt": präglingen var inte sanktionerad av myntherren. Exakt varför Bromell lät tillverka dessa "dukater" är inte känt, men det var absolut inte för att de skulle användas som betalningsmedel. Snarare var det då för sina samtida myntsamlarkollegor.

Nu borde allt detta inte spela någon större roll för samlarvärdet i nutid och jag har mycket lite förståelse för åsikten att det skulle vara mindre värt för att det inte kan kallas "mynt". Paykulldukaterna är bara kända i tre exemplar i privat ägo och utgör ett unikt tidsdokument med en historia som är intressantare än alla andra Karl XII:s dukater tillsammans. Självklart att det ska kosta en slant att få en i sin samling.

Avslutningsvis kan jag säga att det är inte helt lätt att vara konsekvent när det gäller gränsdragningen mellan mynt, medaljer och avslag. Det gjordes också en hel del tvivelaktiga bedömningar när man skrev SM-boken. Kan exempelvis avslag i silver av 1/4-dukater 1730 och 1733, vilka präglades för att användas som spelpenningar, anses vara mynt? Nej, naturligtvis inte! Men även där finns ju en historia bakom som höjer samlarvärdet. Att göra en typförteckning är 1 sak, men jag tycker att det är skönt att jag i min egenskap av samlare inte behöver bry mig ett dugg om vad som är konsekvent och inte.  

Läs mer
14:e december 2017

Trevlig överraskning

Hittade en trevlig överraskning i postlådan igår. Det var ett paket från Archie Tonkin, han hade skickat ett inbundet exemplar av Myntboken 2018 utan annan anledning än att han tyckte att han haft god hjälp av mina raritetssidor. Det var roligt! Har naturligtvis hört att han binder in ett litet antal, men har aldrig sett något livs levande exemplar tidigare. Dom är säkert mycket rara.

Kanske dags att gå igenom samlingens värderingspriser igen, det är väl 7-8 år sedan jag gjorde det senast. Måhända börjar samlingen närma sig sitt rätta värde nu!? ;-)

Läs mer
13:e december 2017

Avancerade köparnoteringar

Även om det finns köparnoteringar i äldre kataloger så är det därmed inte säkert att det är så lätt att uttyda vem som köpt vad. Bilden visar ett extremfall från Bukowskis auktion 24 (1886) när A. O. Nyholms och C. G. Boivies samlingar såldes. På grund av mängden så har man lagt in flera objektsnummer på samma rad, vilket gör att det blir mycket ont om plats för noteringar om enskilda objekt. Ändå har man lagt in både slutpris och köpare på samtliga objekt! Detta är inget som någon köpare på auktionen har kunnat mäkta med och förmodligen är det Odin, Bukowskis allt-i-allo, som gjort det i efterhand. Objektnumren ser man längst till vänster och de flesta priserna finns till vänster därom, utanför bilden. Om vi börjar titta längst upp på objekt 1844 och 1845, och tydligen fanns det även ett objekt 1845a som man skrivit in för hand. Längst till höger är köparna Bukowski själv och Hyckert. Holmberg, som står till vänster om dem, verkar i stället ha köpt objekt 1853. Där har man alltså lagt in en ny kolumn med objekten 1853, 1853a, 1854, 1854a och 1868-1874. De saknade sekvenserna 1846-1852 och 1855-1867 måste återigen vara lagd längst till höger där de står mittför objekten. Det gäller verkligen att hålla tungan rätt i mun för att reda ut en sådan röra. 

Läs mer
6:e december 2017

På lördag har Frimärkshuset auktion. Som vanligt inte så många mynt (92 objekt), men man har, också det som vanligt, ändå en del intressant att bjuda på. Medeltidssamlarna bör i alla fall vara nöjda eftersom en dryg fjärdedel (28 objekt) är präglade före Gustav Vasa. Toppobjektet där lär väl vara nr 873, en brakteat från Erik Eriksson. Varför den har fått utropspriset 10000 kr vet ju inte jag, men det lär nog Gorgon avslöja endera dagen. Auktionens båda andra toppobjekt, är nr 901 och 905 som pryder omslaget. Det första är en ten av två outstansade sesslingar 1686. Jan Olof Björk berättade en gång en anekdot om en sådan ten:

Det var så att Sten Törngren hade ringt en gång och sagt "Jag var ner i kassavalvet (bankfacket) idag och hittade två sesslingar som du kanske är intresserad av". "Jaha", sa Björk, "är det hög kvalitet?" "Nej, inte särskilt, 1+ ungefär". "Är det svåra varianter?" "Nej!" "Varför tror du då att jag ska vara intresserad av dem?" "Dom sitter ihop!"

Han behagade skämta den gode Törngren! I vilket fall så är ett utrop på 10000 kr inget att säga om, varken för tenen eller 5 kopeken 1787. Nedanstående objekt är också värt att nämna:

2 Öre 1949 med PROV på båda sidor. Den fanns inte med SMF som kom ut 1989 och det bör betyda att den då inte heller fanns på KMK. Det ryktas att det kom ut en del provmynt på marknaden när kvarlåtenskaperna efter en tidigare myntmästare såldes på auktion på 1990-talet. Om det var efter Swensson (mm TS) eller Ulvfot (mm U) vet jag inte, men det kan ju kvitta. Ett rart mynt är det i alla all och det är synd att jag inte kommit till skott och börjat raritetsbestämma även provmynten. I det här fallet känner jag dock till 3 ex förutom det nu utbjudna: 2 ex i privata samlingar samt ett som låg ute på Tradera för något år sedan. Det sistnämnda kan vara samma som det nu utbjudna, men jag tror inte det. Jag kommer inte ihåg det där plantsfelet, men hittar i skrivande stund inte heller den sparade Traderabilden. Jag har helt klart för dålig ordning i mitt bildarkiv. Men det är jag nog inte ensam om; Ottosson lär ha fått leta en hel del innan han hittade negativet från Göteborgs Museum också. Att jag hittar min bild är nog inte lika viktigt...  

Läs mer
print