Falcoin.se

Min blogg

12:e september 2018

Provmynt?!

(Nordlinds foto)

(SM-bokens foto)

Om jag inte läser helt fel i Tingströms uppslagsbok så sorterar 4 Öre 1665 och 1666 inte under någon myntordning. Den nya myntordningen kom inte förrän 1667 och före det så fanns det ingen tillämpbar. Detta innebär en hel del saker men först och främst att dessa mynt definitivt inte kan ha blivit präglade för att cirkulera som betalningsmedel. Med stor sannolikhet är det provmynt som egentligen skulle blivit placerade tillsammans med sm 374 och 375 i SM-boken. Inte som nu bland de ordinarie 4-öringarna 1667-1684 (sm 190-207). Inte heller Nordlinds verkar ha reflekterat på saken när en 1665:a såldes på deras auktion i november 2011. Man beskrev den bara som ett ytterst sällsynt typmynt. Men då redovisade man i alla fall vikterna på de kända exemplaren: 3,62 g, 3,67 g samt 3,83 g. Detta kan man då jämföra med den rätta vikten efter 1667 års myntordning som var 3,51 g. Och vikten på 1/2 Mark 1604-1618 skulle vara 2,47 g så det är ju som sagt inte alls tillämpbart.

Läs mer
10:e september 2018

Dukater 1714

Efter en mailfråga och en tids kontemplation har jag insett att jag måste reda ut det här med varianterna på 1714 års dukater bättre. Jag har kallat dem för 1713 och 1714 års porträtt, och det är väl i och för sig korrekt men inte så precist som jag vill att det ska vara. För den som kan dessa mynt räcker kanske informationen men för den mer ovane är det svårare.

Bilden till vänster visar 1713 års porträtt som alltså även är vanligast förekommande 1714. Till höger har vi de porträtt som användes endast 1714 och förmodligen i begränsade omfattning. "1714 års porträtt" är alltså plural vilket jag nog inte heller preciserat så tydligt.

Om man nu tittar närmare på porträtten så ser man att de båda övre förvisso är olika för ögat, men det finns inget rejält att peka på som skiljer. Det är helt enkelt två olika stampar som varierar. Det nedre myntet har däremot 3 nitar på bröstet vilket ju är ett tydligt kännetecken. Så nu heter den svåra varianten "3 nitar på bröstet" både på Typsamlingssidan och på Raritetssidan. Lätt som en plätt!

Läs mer
6:e september

Tveksam ompunsning

Bilden visar frånsidorna på 2 ex av 1/6 Riksdaler 1804 som båda blivit beskrivna som 1804/3. Exemplaret till vänster kommer från MISAB 23 (Sten Olof Anderssons samling) och där ser man tydligt trean som sticker fram bakom den sneddade delen av fyran. Bilden till höger kommer från MISAB 28 (Ottar Ertzeids samling) och där är det också något bakom fyran. Frågan är bara om det verkligen är en trea. Om man tittar på frånsidorna i sin helhet så ser man att det (förmodligen) inte är samma stamp som använts. Stampen till höger är tämligen trasig med flera stampklumpar. Är det gropar och sprickor på andra ställen på stampen så ligger det ju nära till hands att det lossnat någon flisa vid fyran också. Ett annat indicium på att det är en stampklump det är frågan om är att det på Sigtunas auktion för ett antal år sedan såldes ett ex som också beskrevs som 1804/3. När jag senare frågade Christian Hamrin, som sett myntet live, så svarade han: "Det var ingen ompunsning, det var en stampklump".

Viktigt att komma ihåg när det gäller dylika bedömningar är att det är svårt att vara säker utifrån en bild; inte ens Numisbids stora bilder räcker till. Det enda raka är att luppa myntet vid visningen och göra sig sin egen uppfattning. Och, jag tror det var Hamrin som sa det också; "Man kan inte lita på någon annan, man måste göra det själv". Rätt kloka ord om ni frågar mig.

Det intressanta är dock varför det finns ompunsade årtal på dessa mynt. Det finns ju 1805/4 och dessutom något ännu konstigare som påstås vara 1806/5. Vid sekelskiftet började man använda matriser i Stockholm, dvs en stamp till stampen. På detta sätt kunde man göra en hel serie stampar som var i det närmaste identiska. På frånsidorna var det dock brukligt att man på matrisen utelämnade den sista siffran i årtalet för att den skulle räcka i flera år och att man skulle slippa att punsa om årtalen. I praktiken slutade man dock aldrig helt med att återanvända gamla stampar. När det sista ompunsade årtalet förekommer har jag ingen koll på men vi har ju exempelvis 1951 på 50 som ju är nästan "nyligen".

I vilket fall så ska jag inte glömma att ta med luppen till visningen nästa fredag.

Läs mer
3:e september 2018

Några provenienser till MISAB 29

Som väl alla har noterat så kom katalogerna till de förestående MISAB-auktionerna för några veckor sedan. Min vana trogen så kompletterar jag mina raritetssidor det första jag gör. Auktion 28 (Ertzeid 3) var det inte så mycket med eftersom jag gjorde den kompletteringen redan för ett år sedan. Med auktion 29 var det mer jobb; närmare bestämt 22 nummer som pockade på min uppmärksamhet. Av dessa var det 12 stycken som jag kände igen från tidigare försäljningar. Nedan redovisar jag 5 fina provenienser som absolut borde ha stått i katalogen.

Nr 306. Dukat 1702

Algård (-1980) --> Schmitz (1980-1990) --> auktion i Zürich 1990 --> Hyllengren -->?--> Ahlström 43 (1991) -->?

Intressant nog så är detta samma provenienskedja som för dukaten 1760 (nr 398) vilket gör att man kan misstänka att det varit samma inlämnare. Märkligt i så fall att man kan redovisa provenienskedjan för den ena men inte för den andra.

 

Nr 323. 1 Mark 1706 med LC

Österlunds auktion i mars 1978 -->?

 

Nr 366. Serafimerriksdaler 1748

Ahlström 23 (1981) --> Törngren --> Hirsch 36 (1988) -->?

Det här myntet har jag faktiskt bloggat om en gång eftersom jag tyckte att Törngren på 80-talet låtit genomföra en så snygg reparation av hängningsmärkena. Det var riktigt fult på Ahlström 23 men nu är det knappast något man tänker på.

 

Nr 415. 1/2 Riksdaler 1753

Holmbergs auktion 127 (1924) --> Ekström --> Ahlström 8 (1975) -->?

 

Nr 536. Provmynt för 1/3 Riksdaler Banco 1829

Schmitz (1990) --> Heritages Rare Coin Gallery --> Antikören 11 (1992) -->?

 

Jag kan ju också nämna att jag gick bet på 4 Dukat 1838 (nr 506). Det finns helt enkelt inga påtagliga kännetecken som gör att man kan avgöra om det är ett "nytt" ex eller ett som jag redan har i listan. Det händer inte så ofta men är lika retfullt varje gång när man inte kan säga säkert. 

Läs mer
30:e augusti 2018

Fint besök i Örnsköldsvik

Förra veckan var jag på månadsmöte med Nola Myntklubb i Örnsköldsvik. Även om jag har nästan 12 mil enkel resa och även om det inte är så många där som delar mina specialintressen så brukar jag försöka vara med så ofta jag kan. Klubben har en härligt otvungen stämning och det är alltid "gött" att bara få sitta ner och surra med andra samlare. Som regel brukar det vara 25-30 närvarande vilket utgör ca 40-50% av det totala medlemsantalet.

Det jag gillar bäst är en återkommande punkt på dagordningen som kallas "samlare berättar". Denna gång hade vi en långväga gäst, nämligen Christer Ohlsson från Västerås. Anledningen till att han tagit sig för att åka upp var att han bodde i Ö-vik från 1956 och ett 10-tal år framåt, och det var här som hans samlarbana började. Underbart att få höra anekdoter från ett så långt samlarliv! Exempelvis så blev jag helt perplex när jag hörde att han brevväxlat med John Pedersen redan i slutet av 1950-talet. Hur kan en 10-åring från Norrland ens ha kunnat känna till J.Pedersens Mynthandel i Borås? Svaret var att hans far sålt en nålsamling till Pedersen och det var så kontakten knöts. Christer gillade John Pedersen; "han förstod sig på unga samlare". Exempelvis kunde det hända, när ett beställt mynt redan var sålt, att han fick ett bättre exemplar som ersättning. Till samma pris! Naturligtvis var det uppskattat för en ung grabb med begränsade tillgångar. Kontraten var stor när han som 12-åring fick tillfälle att besöka Håkan Kinnmark på Moneta i Göteborg. Därifrån fick han gå tomhänt och arg...

Anekdoterna under kvällen var många men jag ska inte återberätta fler nu. Vill bara säga att det var en givande och minnesvärd kväll i numismatikens tecken. Tack för den Christer!

Läs mer
17:e augusti 2018

1664 års myntordning

Den 1:a september 1664 infördes en ny myntordning i Sverige. För silvermynten innebar detta att silverhalten i de flesta fall sänktes, och därmed även silvervärdet i varje mynt, med ca 8-9%. Om ändringen trätt i kraft vid årsskiftet skulle det inte ha inneburit några som helst problem, men med 1/3 av året kvar så var läget ett annat. För att situationen inte skulle bli ohållbar för växlingskontoren så måste man nämligen kunna se tydligt på mynten vilken myntordning de tillhörde. Dessvärre vet man idag inte vilka dessa utmärkande skillnader var.

För 4 Mark 1664 så skulle man kunna tänka sig det är skillnaden mellan dessa båda frånsidor som är "märket" för silverhalten. Utan en riktig metallanalys kan man dock inte avgöra om det är så. Det kan även vara så att man inte präglade 4 Mark under de sista 4 månaderna. 

För 1 Mark, 2 Öre samt 1 Öre finns det heller inte någon garanti för att man inte började använda 1665 års stampar redan före årsskiftet.

När det gäller 2-markerna så är dock ingen av dessa möjligheter rimliga. Det gjordes helt enkelt för många stampar 1664 för att man ska ha haft råd att avstå från prägling under 1/3 av året. Berndt Göhle har räknat ut att man måste ha tillverkat minst en stamp per arbetsdag hela året och redan det är ju imponerande. Själv tror jag att man fortsatte göra 1664 års stampar även efter den 1/9 men att man då övergick till arabiska 2:or i valören. Det vore ju ett mycket tydligt märke som personalen på växlingskontoren lätt skulle kunna se. Att det sedan förekommer romerska 2:or även efter årsskiftet 64/65 har ingen betydelse; då är det ju årtalet som talar om vilken silverhalt det är.

Att analysera silverhalten i 1664 års mynt är en undersökning som behöver göras. Jag skulle mycket gärna göra det själv, men åtminstone för närvarande har jag för mycket jobb ändå och bor dessutom för långt ifrån händelsernas centrum för att kunna samordna det effektivt. Därför lämnar jag bollen fri för den som är hågad.

En sak jag inte tänkte på när jag skrev om 1 Mark 1663 utan mm var att det myntet naturligtvis har högre silverhalt än de med samma porträttyp 1665. Eftersom myntordningen är typgrundande så utgör ju det myntet en egen typ. Det är sannerligen inte ofta som det upptäcks nya typer numera!  

Läs mer
9:e augusti 2018

Information kan förmedlas på många sätt och detta kan väl anses vara ett av de roligare! Utställningen hittar man i restaurangen vid Sundbyholms slott.

 

Läs mer
30:e juli 2018

Sällsynt tillägg

Än är inte juli slut så det går fortfarande att förbättra bloggstatistiken;-) Och som i förra inlägget så kan jag även denna gång visa upp något som nästan ingen känner till.

Bilden visar en mycket dålig kopia av ett handskrivet tillägg till Bukowskis auktion 147 som hölls i september 1902 när tredje avdelningen av auktionskommissarie Claes Gartz jättelika myntsamling såldes. Anledningen till att det här tillägget är så sällsynt att inte ens Hesse kände till det är att det stacks in som ett löst blad i den färdigtryckta katalogen och med sådana bilagor kan ju mycket hända på 100 år. Att jag ändå har en kopia beror på att jag fick tag i lite "gott o blandat" efter Sten Törngren och tydligen hade han varit och kopierat det på något museum. Synd bara att han inte var mer noga med kvalitén på kopieringen...

Med lite god vilja kan man ändå läsa vad som står, och man kan exempelvis se att det är 11 plåtmynt som bjuds ut, numrerade från 93-103. Detta betyder att det fanns 103 tillägg i katalogen, de flesta tryckta men dessa 11 alltså handskrivna. Totalt i katalogen så såldes över 5000 mynt från hela världen och det var ju bara en tredjedel av Gartz myntsamling. Lite för många för att hålla ordning på om någon frågar mig.

Man kan också konstatera att det inte var några dåliga plåtar som fanns med på det här tillägget; 1 Daler sm 1652, 1653 och 1659 finns vad jag vet i bara några enstaka ex vardera i privat ägo. Men det är väl så att om man bara har tillräckligt många mynt totalt så vore det väl nästan osannolikt om det inte skulle slinka med en del rariteter också.   

Läs mer
27:e juli 2018

Intressant variant

Så är man hemma igen efter 10 dagars semester. Mycket intressant har jag hunnit med men största kicken gav nog upptäckten av ovanstående variant. Bilden och texten fanns instoppad i en gammal och välanvänd SM-bok som tillhört Yngve Almer och som numera finns i JO Björks ägo. Det handlar om 1 Mark 1663 som saknar myntmästarmärke och någon sådan är det nästan ingen som känner till existensen av. Vore det inte för att åtsidan är stampidentisk med sm 161 (1665) så skulle det vara nära till hands att misstänka något falsarium av något slag.

Nu nämnde jag dock saken för Sven-Olof Källerholm och för honom var det ingen nyhet. Han kunde berätta att myntet visats på bild i Myntstudier 2007-2 och han trodde att det kanske legat i Karl-Axel Lindbloms samling, men eftersom det inte dök upp på MISAB så måste det ju i så fall ha sålts privat i något tidigare skede. Vi får väl ge oss till tåls tills det förhoppningsvis dyker upp igen.

Till saken hör också att det 1663 förekommer 2 Mark utan myntmästarmärke. Myntverket stod nämligen utan myntmästare några månader det året. Den tidigare myntmästaren Göran Wagner (mm GW) gick i pension på våren det året och ersattes av Johan Fredrik Herman (mm IFH). Denne stannade dock bara på sin post i 3 månader och sedan försvann han puts väck. Det påstås att det kan ha berott på ett stormigt äktenskap, men en försvunnen kista med silver kan också ha bidragit. Frun lämnade han dock hemma. Sedan förflöt då några månader innan man lyckats övertala Wagner att återvända tills man hittat en mer varaktig ersättare, vilket skedde på våren 1664 när Isak Kock, myntmästaren i Avesta, tog på sig uppgiften även i Stockholm.

Läs mer
2:a juli 2018

Reslektyr

När jag för några månader sedan skulle åka tåg hem från Stockholm förväntade jag mig en tråkig resa eftersom jag glömt att köpa med mig något läsbart. 3 timmar med SJ, inklusive ersättningsbuss mellan Gävle och Sundsvall, och endast en tidning med japanska pussel att förströ mig med kändes lite enformigt. I ren desperation letade jag igenom packningen och hittade ovanstående finska jubileumsskrift. Nu är den ju mestadels på finska, men där finns faktiskt en artikel med titeln "Var drar man gränsen? - Finlands skattfynd i brytningen mellan medeltid och ny tid" av Frida Ehrnsten. Den handlar precis som titeln säger om ett försök att med hjälp av myntfynd som blivit nedlagda på 1500-talet dra en penninghistorisk gräns mellan Medeltiden och Nya tiden.

Nu är det så att övergången mellan två historiska epoker inte är något som händer över en natt och ett sekel är väl en period som mer speglar sanningen. Historiker vill dock gärna ha en specifik tidpunkt och väljer gärna en viktig händelse som startpunkt för en ny epok. I Amerika börjar den Nya tiden 1496 när Columbus upptäckte kontinenten, i Sverige 1521 när Gustav Vasa blir kung och i Estland 1561 när landet blir en del av Sverige. Eftersom Finland var en del av Sverige redan under medeltiden så har man i den allmänna historieskrivningen satt samma gräns där som här. Det Frida Ehrnsten försöker visa på är att utifrån vilka mynt som cirkulerat under 1500-talet så kan den Estländska gränsdragningen passa bättre även i Finland.

Om hon har rätt eller inte kan jag inte svara på men artikeln var definitivt intressant. Forskning där man analyserar och drar slutsatser av myntfynd är något som jag mycket väl kan ha jobbat med i något annat liv. För mig råkade det bli den nya tidens svenska mynt som jag koncentrerar mig på men jag är den förste att erkänna att andra epokers och andra länders mynt nog skulle intressera mig lika mycket (eller mer) om jag satte mig in i dem. Tråkigt nog så hinner man inte med allt.

En annan sak som slog mig var att jag blev nyfiken på vad som stod i bokens övriga artiklar. Nog skulle det väl vara en god idé att översätta mer av det som skrivs på finska till svenska? Jag tror att vi nog har en hel del numismatiska intressen gemensamma.

Slutligen vill jag också sända en tacksamhetens tanke till SJ och deras folkbildande miljöer. Dem förutan hade nog den här artikeln, och boken, hamnat oläst i bokhyllan...     

Läs mer
23:e juni 2018

Förstörd midsommarfest

Midsommar igen och för oss här i västra Ångermanland så betyder det bland annat att den lokala bilklubben anordnar en bilträff med i storleksordningen 400 välputsade vrålåk från i stort sett hela Sverige. Ett måste för bilfolket och en färgklick i tillvaron även för oss övriga. I år blev det dock ett enda stort kaos! Varför? Ja det var något fel på nätet så att varken mobiltelefoner eller internet fungerade, från torsdag eftermiddag till klockan 24 natten mot lördag. Det innebär att inte heller kortbetalning fungerade för de som inte råkar ha fiber indraget. Och vem drar ut en fiberkabel till en festplats som används 1 gång per år? Och för den delen så fungerade inte ens bankomaten. Men det blir väl för dyrt för banker att dra in en säker kommunikation... 

Här hade folk åkt 10-tals mil för att vara med på fest och när man kom fram så hade man inte kontanter med sig så att man kunde lösa inträde, än mindre köpa något när man kom in på festplatsen. Arrangörerna öppnade dock grindarna och tog smällen med kanske 100000 kr i intäktsbortfall för inträdet. Och det på grund av faktorer som man inte hade någon kontroll över.

För mig är det helt obegripligt att vi med öppna ögon är på väg in i ett kontantlöst samhälle där vi inte ens kan köpa oss en korv med bröd om vi inte har ett fungerande betalkort eller en smartphone. Mynt och sedlar har fungerat i alla tider och det fungerar även när vi blir strömlösa. Nu nysatsar man på totalförsvaret samtidigt som vi blir sårbarare än vi någonsin varit. Vi fick för en tid sedan en broschyr i brevlådan om hur vi ska förbereda oss för att klara en kris eller ett krig. Bland annat ska vi se till att vi har extra batteri till mobiltelefonen. Tydligen förutsätter man att vi kan bli strömlösa men inte att täckningen för mobilen kan försvinna. Ett självklart råd för att förbereda sig för en kris vore ju att ha kontanter hemma så att vi slipper återfalla till byteshandel ifall nätet havererar. 

Läs mer
19:e juni 2018

Första porträttpunsen?

(Foto MISAB 13 respektive 20)

Kan detta möjligen ha varit den första porträttpunsen som gjordes i Sverige? Frågan är berättigad eftersom det lär ha varit Anton Meybusch som introducerade tekniken i Sverige och han kom till Myntverket just 1670. Proceduren att tillverka en porträttpuns var besvärlig eftersom gravörerna då måste gravera upphöjt vilket man inte var vana vid. Det måste också föreligga långa präglingsserier för att man skulle uppnå någon tidsvinst med porträttpunsar. Exempelvis så använde Arvid Karlsteen bara i undantagsfall tekniken under sin långa tjänstgöring. Det berättas att han fick uppdraget att tillverka en puns till präglingen av Publica Fide (för att försvåra förfalskningsförsök) men han fick den inte klar förrän i augusti 1716, vilket var i senaste laget eftersom präglingen påbörjades redan i juni.

I vilket fall så är detta första gången jag ser att en porträttpuns använts så tidigt som 1670. Det kan naturligtvis ha använts fler det året, men knappast tidigare.

Läs mer
3:e juni 2018

Rara kastmynt

För några år sedan skrev jag en liten artikel om Gustav II Adolfs begravningsmynt och sedan dess har jag haft ett gott öga till denna, på flera sätt, väldigt speciella myntgrupp. En sak som jag inte tänkte på att skriva då var att Sveriges första dukater ingick i denna serie och bara det är ju en milstolpe i svensk mynthistoria. Men även präglingens omfång med 16 olika typer/varianter, varav samtliga förmodligen bör ha minst RR i raritetshänseende, är värt att komma ihåg. Jag har inte börjat med raritetssidor för dem ännu, men jag håller koll på vad som säljs i nutid.

Nu är det dags igen när Künker säljer 2 ex den 18:e respektive 21:a juni. Först ut är en 1/2 Riksdaler av den typ jag kallar 5:3 som säljs på auktion 307. 

Ett riktigt bra ex av en av de varianter som faktiskt går att hitta på marknaden. Men tyvärr räcker nog inte antalet till för alla som vill ha ett ex av denna heller. (Foto Künker 307)

Den andra är en 3 dukat som säljs på Künker 310 och som jag i min förteckning kallar variant 1:2. Det är en verklig dyrgrip som vi vanliga dödliga bara kan drömma om och detta ex kan mycket väl vara det enda som finns i privat ägo. Utropet ligger på 15000 euro och man kan nog förvänta sig att priset kliver upp till 50000 innan klubban faller. (Foto Künker 310)

Det mest intressanta med dessa försäljningar är dock att emedan man angett myntorten (Stockholm) helt korrekt för 1/2 Riksdalern så är man helt fel ute för 3 Dukaten. Den har man placerat bland tyska guldmynt med myntort Nürnberg. Det är trots allt 38 år sedan som L.O.Lagerqvist hittade så goda bevis som man kan önska sig för att myntorten är Stockholm så man tycker ju att det borde ha slagit igenom vid det här laget. Eller är det så enkelt som att man kan förvänta sig ett högre pris för ett tyskt mynt?  

Läs mer
15:e maj 2018

Ingemar lägger av

Nu är det bekräftat; Ingemars Myntsida och Myntblogg läggs ner efter 20 år! Ett tråkigt besked och man kan faktiskt tala om att en epok tar slut. Speciellt bloggen har betytt mycket för oss andra samlare som surfar runt för att hålla oss uppdaterade om det som händer inom numismatiken. Av egen erfarenhet vet jag dock att skrivandet tar en hel del tid i anspråk och att man nästan får dåligt samvete de perioder då man har skrivkramp. Så jag både respekterar och beklagar hans beslut, men gläder mig åt att Agendan och Länksidan blir kvar. Och Tvittersidan naturligtvis där han förhoppningsvis även framledes lägger ut numismatiska blänkare.

Läs mer
14:e maj 2018 (2)

Pressmedelande från Riksbanken

Enligt ett pressmeddelande 2018-05-11 så ska Riksbanken numera endast ha 47 ex kvar av 20-kronan 1925 i sin ägo. Resten, i storleksordningen 387000 exemplar, har uppenbarligen smälts ner eller "försvunnit" på andra sätt under årens lopp. Hur kan det ha blivit så? Ja, utan att på något sätt vara insatt i ämnet, så föreställer jag mig att:

1) Guld är inte "öronmärkt". Ur bankernas perspektiv så skiljer sig inte myntat guld på något sätt från annat guld. Mellan banker och mellan länder så är guld enbart en lagervara som köps och säljs för att uppsatta mål i handelsbalanserna ska uppnås. Vid flyttning så gjuts guldet i den form som bäst passar en värdetransport och då är nog tackformen mer önskvärd.

2) Ägandet av guld är inte beroende av var det fysiskt är placerat. Riksbanken kan därmed vara ägare till guld som är placerat i vilket bankvalv som helst i hela världen.

Förmodligen är det så att alla 20-kronor 1925 som inte längre finns kvar i riksbankens valv har blivit nedsmälta. Detta får väl ses som en god nyhet för alla samlare som äger ett exemplar eftersom detta betyder att marknaden aldrig kan bli övermättad.  

Läs mer
14:e maj 2018

Uppdaterade raritetssidor

Det var myntauktioner i helgen som gick och då gäller det som alltid att hålla koll på om det är någon raritetssida som behöver uppdateras. Denna gång blev det inget mynt på Philea, men väl 4 stycken på MISABs webbauktion 11 som kvalade in. Samtliga visas på bild nedan.

Först ut är en 8 Mark 1699 i kvalitet 1+/01 som trots monteringsspåren klubbades för 18000 kr. Exemplaret är inte känt sedan tidigare så nu är antalet "kända ex" uppe i 11, lika många som för 1700 och 1701. Roger Jonsson hade på ett tidigt stadium förutspått att 1699 var 8-markernas vanligaste år, och nu börjar han nog tycka att världen börjar bli rättvänd igen.

Detta ex av 2 Mark 1697 är dock känt sedan tidigare, och det såldes på både Ahlström 42 och 51. Trots att Dan Carlberg tydligen inte kände till proveniensen så var han rörande överens med Ahlström i beskrivningen 1/1+)(1+.

Känd sedan tidigare var även en Riksdaler 1732 (sm 71b). Förra gången den såldes var på MISAB 13 och den hade då den underbara beskrivningen: "kvalitet 1?, sällsynt i denna kvalitet". Kom inte och säg annat än att Dan Carlberg har humor. Denna gång hade frågetecknet dessvärre fallit bort av någon anledning vilket "belönades" med ett 800 kr högre pris. Inte bra naturligtvis, men jag förutsätter att MISAB gör rätt för sig så att köparen inte känner sig lurad. 

Halvny på listan var denna 4 Mark 1737. Det såldes nämligen ett ex med samma beskrivning (kvalitet 1+ med repor) men utan bild på Ahlström 59, så man kan på goda grunder anta att det är samma ex. Priset blev denna gången 6800 kr. 

Läs mer
2:a maj 2018

Några fynd i gamla auktionskataloger

Som bekant så är jag väldigt förtjust i gamla begagnade auktionskataloger och då inte endast för anteckningar som kan vara gjorda där. Inte så sällan finns det även en del smått och gott instoppade och bortglömda i katalogerna. Nu på Frimynt fick jag med mig flera stora litteraturkassar hem och tänkte att jag ju kan dela med mig av några fynd.

Den här bilden hittades i Hirsch 10:e auktionskatalog (11/11 1978) och visar förmodligen funktionärerna från just den auktionen. Till höger har vi den ännu idag välkände L.O. Lagerqvist som var auktionsutropare. I mitten har vi väl Jan Hyllengren som 13 år senare, i samband med bedrägeriutredningen av Hirsch Mynthandel, blev mer ökänd än välkänd. Mannen till vänster är okänd för mig men ska ha hetat Dag Wendil. Fatet som står framför honom var en askkopp där han knackade ur pipan. På den tiden fanns det inget rökförbud i offentliga lokaler och luften lär ha varit tämligen unken efter en auktionsdag.

Här en artikel från Svenska Dagbladet dagen efter att Ekströms Sturemark från 1512 blev sålt för rekordpriset 330000 kr på Ahlström 14. Köpare var naturligtvis Olle Algård och inte "Gösta" som det står i artikeln. Det var då han yttrade de välkända orden "det är den lyckligaste dagen i mitt liv". Vad han sade 3 år senare när han sålde samma mynt till Karl-Erik Schmitz för 750000 kr förtäljer dock inte historien. Nästa gång myntet såldes var på Schmitz auktion i Zürich 1989 och då var Bjarne Ahlström köpare för 96000 kr. Det är väl sådant som kallas "svindlande affärer". 

Läs mer
22 april 2018

Hemma igen efter en tripp till Frimynt

Så är en fullmatad helg över. Har bevistat Frimynt för tredje gången i mitt liv och det var som vid tidigare besök både jobbigt och oförglömligt. Jobbigt eftersom jag har tämligen långt till Helsingborg, 111 mil enkel resa för att vara exakt. Men vill man vara med i leken så får man ju stå ut med det. Tog dessutom bilen denna gång eftersom jag i förväg hade gjort upp om en del litteraturköp, och man kan ju inte kånka omkring med sådant på tåg eller flyg. Bilen blev också rätt baktung på hemvägen.

Gott om trängsel var det också, speciellt ute på parkeringen. Enligt Gunnar Jönsson, Lund, som denna gång inte var med som säljare och därför kom vid 11-tiden, så kunde han inte minnas att det någon gång tidigare varit så packat med bilar. Detta berodde dock inte på något besöksrekord på Frimynt utan mer på något annat arrangemang som pågick i närheten.

Ovan som jag är så tycker i alla fall jag att trängseln vid många av borden som jag ville besöka var stor och många av säljarna jag pratat med var också mycket nöjd med dagen.

En av dessa var Sven-Olof Källerholm som stod och sålde sin nyutgivna bok om Karl XI:s 1-öringar i silver. Alltid lika roligt när det ges ut ny numismatisk litteratur och jag var naturligtvis en av det drygt 60-tal som investerade i boken denna dag.

Nåväl, reströttheten börjar ta ut sin rätt och det är väl bäst att avrunda för denna gång. Skulle dock inte förvåna mig om jag somnar med näsan i någon av katalogerna som jag hade med hem...  

Läs mer
16:e april 2018

Sveakronor

Aj då! Nu har jag varit asocial i två veckor utan att ens tänka på saken. Så det kan bli! Orsaken är att jag börjat studera Karl XI:s mynt. Igen! Jag har nämligen haft mina perioder tidigare med denna kung och det har alltid haft denna nästan hypnotiska effekt på mig. Tiden bara rinner iväg. Tidigare höll jag på med att försöka göra en variantförteckning över 2-markerna, men det var lönlöst. Jag blev ju aldrig nöjd. Jag höll på med min tredje version när jag somnade någonstans mitt i...

Nu håller jag på med en typförteckning i stället och det är lite lättare. Med betoning på lite! Det är fortfarande avvägningar om gränsdragningen mellan vad som är typer, undertyper och varianter. Undertyperna vill jag givetvis ha med i förteckningen samt en del viktiga varianter. Men då är vi där igen med avvägningar om vad som utmärker en viktig variant. Jag ska visa ett intressant exempel.

Det här är tre olika sveakronor som förekommer på 2-markerna 1664. Bonnier kallade dem för krontyp 1664a, 1664b respektive 1664d. I SM-boken omnämns den vänstra som krontyp A och de båda andra som krontyp B. För att göra det lite lättare för mig så följer jag i huvudsak SM-bokens indelning, men i det här fallet är jag inte helt säker på att det är rätt. Den vänstra kronan har hängt med ända sedan 1661 och då fanns det bara en gravör på myntverket och det var han som omnämns i litteraturen som "gubben på bron". Numera vet vi, tack vare Bengt Hemmingssons forskning, att hans namn var Reinhold Krull. Honom anlitade man bara i absolut nödfall eftersom han gjorde så "elaka stämplar", vilket man också ser på denna sveakronas miserabla utförande. Den prydliga kronan till höger bör vara gjord av Johan Georg Breuer, eller möjligen Petter Mickelsson. Frågan är då vem som gjort kronan i mitten? Ska man alltid gå efter hur en krona är uppbyggd när man drar gränsen för en krontyp, eller har stil och utförande också sin betydelse när det är så tydligt som här? Problemet är ju att man med 1660-talets mynt nästan aldrig vet säkert vem som är gravör och då blir man ju inkonsekvent om man tar hänsyn till det de få gånger man vet.

I sammanhanget kan det också vara värt att nämna att Bonniers typindelning av 2-markernas sveakronor är ett litet mysterium eftersom han inte lämnade någon manual efter sig. Berta Holmberg beklagade också detta i förordet till boken: "Och mycket kännbart har det varit för mig, att jag ej fått vara i tillfälle att rådgöra med honom (Bonnier) om indelningar och grupperingar, om inrangerande av kronorna etc. etc." För 1664 hade han satt etikett för 12 krontyper, 1664a-1664l, ordnade efter den turordning i vilken de förekommer i förteckningen. 1665 började han om igen från 1665a utan hänsyn till vilket nummer kronorna som återkom hade året före. För 1664 fanns dessutom över 20 avbildade kronor varav många inte blivit specificerade med vilken typ de tillhör. Å andra sidan var det flera specificerade typer som inte var avbildade, bland andra de tre kronorna här ovan, så hur dessa ser ut får man lista ut på andra sätt.

Kort sagt så är det ett litet helvete och jag njuter i fulla drag:-) 

Läs mer
2:a april 2018

Hoppsan!

I mitt förra inlägg glömde jag visst att skriva att det fanns mer att läsa under länken "Läs mer". Man börjar visst bli glömsk...

Läs mer
print