Falcoin.se

Min blogg

23:e juli 2017

Oväntad mynttyp

Sitter och pysslar lite med Karl XII på Typsamlingssidan. Är lite svårare nu när jag inte har SMH att stödja mig på. Men det ska nog gå det också. Har just gjort sidan med 1-öringarna i silver färdig. Rätt rolig sida att göra eftersom jag upptäckte att man nog måste anse att 1 Öre 1716 och 1717 är av en annan typ än de tidigare årgångarna. Undrar hur många som har haft det klart för sig? Jag har i alla fall aldrig hört ett knyst och SM-boken säger ju inget om det. Enligt Bertel Tingströms "Svensk Numismatisk Uppslagsbok" så blev det nämligen en ny myntordning på 1-öringarna 1716. Då sänkte man silverhalten från 25% till 19,4%! En betydande sänkning alltså och vad jag kan förstå innebär det självklart en ny mynttyp även om myntbild och storlek förblir oförändrade. Kul!

Läs mer
18:e juli 2017

Förbryllande sveakronor

Jag har börjat fördjupa mig i Karl XII:s mynt och lade märke till att det finns 3 olika typer av sveakronor på 2-markerna.

Till vänster har vi den första, som Ahlström vid något tillfälle benämnt "1675 års krontyp". Detta är dock felaktigt eftersom den introducerades redan 1666 (Bon 196). Nu spelar det inte så stor roll, det viktiga är att det är den vanligaste sveakronan på Karl XI:s 2 Mark och den enda som användes från 1681 och framåt. Kanske inte så konstigt då att man fortsatte med den av bara farten ända till 1701.

Bilden till höger är den nya kronan som blev den enda man använde 1702-1718. "Den nya kronan" är dock kanske även det ett felaktigt uttryck eftersom typen (fast i mindre format) använts på 1-markerna ända sedan 1683. På 2-marken var den i alla fall ny.

Det verkligt intressanta i kråksången är sveakronan i mitten som enbart användes 1701 och var den klart vanligaste det året. När jag började titta närmare på den så tänkte jag: "den där kronan känner jag igen"!

Och mycket riktigt så återfinns även den på Karl XI:s mynt. Den återfinns på 1 stamp 1668 (Bon 239) samt på de fåtaliga stamparna som saknar myntmästarmärke 1669. Sedan användes den inte mer och är därmed en av Karl XI:s sällsyntaste sveakronor. Nu är den ju uppenbarligen inte punsidentisk och tur är väl det för det vore ju rent osannolikt märkligt om J.G.Breuers puns hade kommit till användning igen. Samma typ är det dock, det kan väl ingen säga emot och frågan är ju hur detta kan komma sig. Ingen annan av Karl XI:s sveakronor är ens i närheten av att likartad. Hur fick man den idén 1701, över 30 år senare? 

Läs mer
13:e juli 2017

Ny/återupptäckt riksdalervariant

Oj, så länge det är sedan jag skrev något. Befinner mig för närvarande i något slags numismatiskt limbo, vaknar endast upp ibland när jag får något mail eller telefonsamtal. Förra veckan ringde exempelvis en upphetsad Roger Jonsson och berättade att Johan Melin upptäckt en ny variant av Riksdalern 1741. Nu visade det sig att den egentligen var återupptäckt, inget nytt under solen, men det förtar ju intet av den feststämning som för närvarande råder bland Sveriges riksdalersamlare.

Bilden till vänster visar det vanliga porträttet som användes 1738-1748 och det har aldrig talats om någon variant under denna 10-årsperiod. Till höger visas dock beviset på motsatsen, ett större porträtt utan nitar på bröstet, som enbart verkar ha använts 1741 och det i begränsad skala. Hittills är endast 4 exemplar kända och jag har naturligtvis lagt upp en ny raritetssida.  

Intressant detta med nyupptäckter och återupptäckter; hälften av all numismatisk forskning verkar gå åt till att återupptäcka sanningar som glömts bort. I det här fallet visste Henrik Pripp definitivt till det eftersom han hade båda varianterna, och Sten Törngren kände till det eftersom han köpte Pripps ex på Ahlström 27. Bjarne Ahlström hade dock glömt bort det när han sålde ett andra ex på sin 65:e auktion, eftersom det gick som en vanlig 1741:a. Kanske kommer varianten att stanna kvar i samlarnas minne denna gång eftersom uppståndelsen blev så stor. Det får framtiden utvisa.

Läs mer
7:e juni 2017

Så mycket mynt har svenskarna hemma

http://www.msn.com/sv-se/nyheter/vetenskap/d%c3%a4rf%c3%b6r-ska-du-alltid-l%c3%a4gga-ett-mynt-i-frysen-innan-du-%c3%a5ker-hemifr%c3%a5n/ar-BBxkwrs?li=BBqxHCs

Läs mer
6;e juni 2017

En lös tråd...

Inom raritetsforskningen finns det många lösa trådar, men eftersom jag fick ett mail om saken så kan vi ju plocka upp en av dem. Hur många ex av 1/2 Riksdaler Specie 1852 finns det egentligen i privat ägo. På min raritetssida har jag tagit med 3 bilder som ser ut att vara avbildningar av 3 olika exemplar. Dessa såldes på Svenssonauktionen 1966, Hirsch 7 (1978) och på Svea 10 (1981). I en förteckning i Ahlströms katalog 24 (1981) sid 99 är alla dessa 3 försäljningar medräknade, men ändå fastslår man att det endast finns 2 exemplar i privat ägo. Två av bilderna måste alltså föreställa samma exemplar, men vilka? Vad visste man då som man har glömt nu? Är det någon som kan kasta lite ljus över detta lilla mysterium så vore jag mycket tacksam!  

Läs mer
3:e juni 2017

Snabbt svar på tal

Jag fick ett snabbt svar av Morten Eske Mortensen (MEM), trevligt att se att även han håller koll på min blogg. Jag har lagt in hela hans mail under länken här nedan med de märkliga bokstäverna, vilket egentligen ska betyda "LÄS MER". (Vet inte vad jag ska göra åt det) Det visar sig att i grunden har vi nog ganska lika åsikt, men eftersom han flera gånger frågar "Vad är det du vill ha sagt?" så kan jag väl ägna det här inlägget till att förklara det.

Den ena är att MEM ansåg att det fanns orsak att påpeka att Ottar Ertzeid och jag inte har möjlighet att göra den researche som behövs för att vara trovärdiga i vår raritets- och proveniensforskning, och då ville jag helt enkelt återgälda den vänligheten.

Det andra är att jag anser att MEM betonar betydelsen av 6000 auktionskataloger väl mycket. Självfallet är det en stor fördel att ha många kataloger i sitt bibliotek, men som jag skrev tidigare så är alla kataloger inte lika viktiga. Man klarar sig rätt bra om man i första hand koncentrerar sig på kataloger med bilder i. Jag anser i stället att den största begränsande faktorn i all raritets- och proveniensforskning är den tid man har till sitt förfogande. Som en del nog har förstått så har jag sedan några månader börjat med sammanställningen av Karl XII:s rariteter och jag hoppas att jag någon gång i höst (oktober?) ska bli så pass färdig att jag kan publicera det. Det tar helt enkelt en jäkla tid! I mitt stilla sinne har jag tänkt att jag ska försöka jobba mig fram till och med Gustav Vasa, men det kan mycket väl ta 10 år innan jag är där. Mycket kan som bekant hända på 10 år och det viktigaste är ju att hälsan och intresset håller i sig. Och detta gäller om jag begränsar mig till dom "viktiga" katalogerna. Ska jag gå igenom 6000 kataloger för varje regent så har jag inte skuggan av en chans att hinna.

Mitt katalogbibliotek växer dock, sakta men säkert och det börjar nog snart närma sig 1000 kataloger. Varav 3-400 som jag inte ens haft tid att titta i ännu. Men jag vet ju att dom finns där ifall jag måste kolla någon ledtråd. Min strategi är att när jag gjort Gustav Vasa så bör jag också ha hunnit införskaffa åtminstone dom "viktigaste av dom mindre viktiga" katalogerna och då kan jag påbörja ett andra varv där jag går igenom dessa kataloger för hela regentlängden. Den som lever får se hur mycket man mäktar med.

Mitt underlag är förresten inte så dåligt nu heller. Ottar mailade och påpekade att han, med avseende på guldmynten, gått igenom 2000 kataloger och eftersom han hela tiden delat med sig av sina resultat så bör jag ju kunna räkna in även dessa i mitt underlag. "Samarbete" är nog en av världshistoriens bästa uppfinningar... 

Läs mer
2:a juni 2017

Nu kan man sträcka på sig!

Jag fick ett nyhetsbrev idag från Morten Eske Mortensen, där bland annat ett mail till Andreas Kaiser och Ulrich Künker ingick. Anledningen till att jag tycker att jag kan sträcka på mig är att lilla jag blivit omnämnd i en dispyt mellan ledande numismatiker. Början på nyhetsbrevet har jag lagt här nedan och resten som är relevant har jag lagt under "Läs mer".

Fem punkter där jag alltså blir nämnd på punkt 3. Inga lovord direkt, men vad gör väl det; all reklam är positiv som någon sa. MEM anser alltså inte att jag kan uttala mig om rariteter, kända exemplar och provenienser eftersom jag inte gjort hemläxan och gått igenom 6000 auktionskataloger. Jag erkänner villigt och glatt att jag inte gått igenom 6000 kataloger, men däremot måste jag nog rätta honom om att jag både kan och vill uttala mig om raritets- och proveniensforskning. Det MEM inte talar om är att 90% av de omtalade katalogerna är oanvändbara för ändamålet eftersom dom sällsynta mynten saknar både bild och adekvat beskrivning. MEM kan med sitt i det närmaste kompletta katalogbibliotek naturligtvis redovisa antalet försäljningar betydligt noggrannare än jag kan, men däremot har han inte större möjligheter än jag har att avgöra vilket specifikt mynt som säljs vid ett visst tillfälle. Jag anser alltså att det saknas en punkt i listan:

6. Morten Eske Mortensen är heller inte i stånd att upprätta fullständiga sällsynthets-, antals- och proveniensundersökningar.

MEM har som sagt stora möjligheter att räkna antalet försäljningar, men det är ju en helt annan sak än att påvisa och bevisa hur många exemplar det finns på marknaden av en viss variant eller ett visst årtal. MEM behöver definitivt bättre på fötterna än sina 6000 kataloger för att sätta mig på plats i det här fallet.

Jag kan förresten också nämna att jag ju köpte Myntårsböckerna 2009/2010 och 2011/2012, men kom snart underfund med att det inte var något för mig. För min forskning är det enda riktiga att gå direkt till källan, myntkatalogerna med godtagbara bilder i. Myntårsböckerna var dessutom inte helt kompletta, vilket ju är förståeligt med tanke på den mängd data som ska behandlas. Det saknades alltså rara mynt som sålts på stora auktioner under perioden, men det är nog Morten inte villig att erkänna.

Slutligen kan jag också säga att mitt underlag numera är betydligt fler än 120 kataloger. Det känns dock inte längre meningsfullt att redovisa dem. 

Läs mer
26:e maj 2017

Lång och fin provenienskedja

Lars Emil Bruuns samling (-1918) --> mynthandlare Adolf Hess, Frankfurt a. M. --> Israel Berghmans samling (1918-1921) --> mynthandlare Jacques Schulman, Amsterdam --> Virgil Brands samling (1921-1926) --> i brodern Horace Brands ägo (1926-1941) --> mynthandlare B.G.Johnson, St.Louis --> mynthandlare Abe Kosoff, Encino, Kalifornien --> T.James Clarkes samling (1941-1961) --> mynthandlare Kosoff igen --> mynthandlare Emile Bourgey, Paris --> Per Otto Nordins samling --> Claes-Olof Algårds samling -->?--> Ahlström 55 (1997) --> PG Carlssons samling --> MM:s samling 

Det är kul med proveniensforskning, speciellt när man lyckas pussla ihop en provenienskedja som är så lång och händelserik som ovan. Det är som synes en Paykulldukat som efter att först ha legat i Lars Emil Bruuns samling får göra en tur över till Amerika innan den i början av 1960-talet återvänder till Europa och Per-Otto Nordins samling i Paris. Dessvärre kommer därefter en period på över 30 år som inte är helt utredd, men tydligen hamnade den i Olle Algårds ägo någon gång på 1960-talet, möjligen med Harry Glück som mellanhand. Algård slarvade dock bort den i början av 1970-talet efter att ha använt den som bokmärke i en bok... Ingen har ännu kunnat bekräfta för mig att Algård återfann dukaten, men 1997 dyker det upp ett ex på Ahlströms auktion 55. Om det är samma ex går inte att bevisa eftersom fotot från Bruuns katalog är för dåligt. Det finns dock bara 3 kända ex av denna dukat i privat ägo, så sannolikheten för att det skulle dyka upp ett fjärde ex verkar mindre än att Algård återfann sitt ex. Men vem vet; någon dag kanske jag får ett mail med ett avgörande bevis åt endera hållet...   (Foto Ahlström 55)

Läs mer
22:a maj 2017

En släng av virus

För någon månad sedan utsattes internet för en omfattande hackerattack med ett ovanligt elakartat virus. Jag har själv inte sett så mycket av det mer än att rubrikerna på mina sidor ibland ser lite märkliga ut. Det är bokstäverna å, ä och ö som blivit utbytta mot tecken och krumelurer som inte finns på mitt tangentbord. Tack och lov har bokstäverna inne i texterna inte blivit ändrade, men rubrikerna är illa nog eftersom jag har över 2000 sidor att titta igenom. Jag rättar allteftersom, men det är inte säkert att jag hittar allt i brådrasket. På sidorna med öresmynt samt bland kända samlingar är det fortfarande mycket som jag inte hunnit rätta, om nu någon är nyfiken och vill se hur det ser ut.

Läs mer
18:e maj 2017

På banken

I veckan som var hade jag ärende in på banken. Som vanligt nu för tiden så innebär det en viss olustkänsla. Det var så att jag hade 5000 kr i gamla 500-kronorssedlar i min "mässkassa" och ville sätta in dem på mitt konto. När det är under 10000 kr så ska dom ju inte ha någon anledning ifrågasätta insättningen på något sätt. Ändå kommer frågan: "Hur kommer det sig att du har så mycket pengar i kontanter? Man ska undvika kontanter i möjligaste mån." I min värld är det en mycket märklig inställning. Jag gillar kontanter, mycket på grund av att jag i yngre dagar inte hade så många. Sedan säger han att han måste skriva en anledning till insättningen. "Skriv att jag måste byta ut sedlarna i madrassen eftersom dom snart blir värdelösa", sa jag. Men det ville han inte och i stället skrev han att dom var "sparade under lång tid". Vilket trams! Sanningen var att jag tog ut alla 10 sedlar ur en bankomat vid samma tillfälle och det tog inte "lång tid".

Det finns ett gammalt talesätt som säger: "Vad gör man på banken efter kl 3?" Med det menas en exemplifiering av diffusa göromål som ingen riktigt kan precisera. Numera bör man kunna strunta i tidsangivelsen och helt enkelt fråga "Vad gör man på banken?" Jag har ingen aning men man verkar inte vilja ha kunder där inne i alla fall.

Läs mer
7:e maj 2017

Dukater från Schmitz samling ute till salu igen

Nu på Sincona 38 som går av stapeln den 16/5 säljs et 25-tal svenska guldmynt. Mest intressant är objekt nr 1925, 1926, 1928, 1931 och 1932 vilka alla köptes av en okänd köpare med spade nr 331 på Schmitz auktion i Zürich 1990. Eftersom ingen av mynten setts till sedan dess kan man förmoda att dom legat i en utländsk storsamling som nu har börjat avyttras. Denna mystiska "spade 331" köpte sammanlagt 15 mynt på Schmitz auktion och det ska bli intressant att se om även resterande mynt säljs inom en nära framtid. Här en förteckning över mynten det rör sig om.

Läs mer
4:e maj 2017

Eremitaget

Denna grandiosa byggnad är Vinterpalatset i Sankt Petersburg där Eremitaget ingår. Som man kan läsa på Wikipedia är Eremitaget ett av världens största konstmuseer med cirka 3 miljoner föremål i samlingarna. Enligt vår guide så var andra världskriget en starkt bidragande orsak till storleken. När man 1941 insåg att tyskarna var på väg så samlade man ihop det mest värdefulla i staden och fraktade det till Vinterpalatset där det var mest skyddat. Efter kriget förflöt många år av återuppbyggnad och när sedan de olika palatsen slutligen var beredda att ta emot sina samlingar igen så vägrade helt enkelt Eremitaget att lämna ifrån sig något. Man hävdade tydligen att man fått dem i gåva. Det är nästan så att en känsla av Deja Vu infinner sig. Guiden sa vid flera tillfällen när vi var i något palats och det var någon skulptur eller målning som saknades: "Den finns nu på Eremitaget och vi hoppas givetvis på att en dag få tillbaka den till sin rätta plats, men det verkar omöjligt". Tydligast var det med släkten Jusupovs konstsamling. Den släkten var rikare än Tsarfamiljen Romanov och hade en enorm samling. Nu får Jusupovpalatset nöja sig med ett galleri med fotografier av sina tidigare mästerverk medan de flesta av originalen finns undangömda för världens ögon i Eremitagets magasin. På Eremitaget har man ju bara möjlighet att visa upp ungefär 10% av sina samlingar. Det finns uppenbarligen mycket inom konstvärlden som man kan häpna över.

Under "Läs mer" har jag lagt bilder från Myntkabinettet.  

Läs mer
1:a maj 2017

Eldorado för modellbyggare

Så är jag då hemma igen efter en dryg vecka i Sankt Petersburg. Någon specialinriktad resa för myntintresserade blev det inte eftersom det var för få anmälda. I stället hoppade jag på en mer allmänt inriktad resa av samma arrangör och det ångrar jag inte. Det är faktiskt inte mycket av det jag fått se som jag definitivt velat byta ut mot numismatiska studier. Sankt Petersburg är en helt fantastisk stad som är svår att beskriva rättvist och det enda raka är att åka dit och se allt själv.

Någon reseberättelse kommer jag inte att skriva, men några reseinspirerade blogginlägg kommer det nog att bli. Den här gången visar jag bilder från en modell man gjort av staden sådan som den såg ut på 1700-talet.

Modellen är byggd i skala 1:87 vilket är den storlek som är bäst anpassad för lokalen där den är inrymd. Den har oräkneliga rörliga delar, som exempelvis skepp som seglar på Nevafloden, hästdroskor som kör runt i staden och vikbroar som öppnas och stängs vid behov. En del stadsdelar skildrar vinter och andra visar vår, sommar och höst. Med jämna mellanrum försänks lokalen i mörker för att visa hur man tror att staden såg ut på natten. Det tog 170 personer 2 år att bygga modellen!

Det enda numismatiska denna gång blir en vy över Peter-Paul-fästningen där Sankt Petersburgs myntverk har legat ända sedan 1600-talet och gör än idag. På den tiden drevs präglingsmaskinerna av vindkraft från "kraftverket" som syns ganska mitt i bilden. Numera är det naturligtvis borta.

Numera ligger myntverket inte längre i fästningsmuren utan i en nyare byggnad innanför muren. Man har inte längre uppdrag att prägla mynt, men däremot slås fortfarande medaljer här.

I fästningsmuren har man dock gjort plats för en utställning med inriktning på präglingsmetoder. Tyvärr fanns inte tid för en noggrannare inspektion, vilket ju skulle varit mycket intressant.

Jag avslutar för denna gång med fler bilder av stadsmodellen under "Read more" 

Läs mer
13:e april 2017

Vem var "EGO"?

I höstas fick jag i min ägo en liten svit Ahlströmkataloger, nr 1-24, som var fullklottrade med köparnoteringar. Som vanligt i modernare kataloger så det ju mestadels spadnumren som är antecknade och de tillhörande namnen på köparna förekommer mer sporadiskt. De köpare som är namngivna är oftast välkända handlare och samlare, som exempelvis Selin, Westerlund, Österlund, Törngren, Algård osv. Mycket intressant för en proveniensforskare!

Vem som skrivit dessa anteckningar går dock inte att utläsa; han har konsekvent benämnt sig själv som "EGO". Jag upptäckte dock en ledtråd till den mystiske katalogägaren: på en handfull köpare hade han skrivit in förnamnet, som om deras identitet var så självklar att det inte behövdes mer. Främst 3 namn, Anders, Johan och Ted, förekom i så gott som alla kataloger och därutöver förekom även Rolf och Hugo ganska flitigt. Min tanke blev att detta måste vara namnen på "EGO:s" närmaste myntkompisar. Visste man bara vilka dessa var så skulle även namnet på EGO vara givet?

Jag skickade iväg min fråga till Kjell Holmberg, som ju varit med länge, och fick napp direkt: "Kombinationen av namn får mig genast att tänka på Ted Malmstedt, Anders Frösell, Johan Wilander, Johans kompis Hugo samt Rolf Sjöberg. Ring till Johan Wilander så kanske han kan hjälpa dig."

Detta resulterade i ett mycket trevligt samtal med en rolig och synnerligen speciell farbror. Johan har nyligen fyllt 84 år och har varit med i auktionssammanhang ända sedan 1960-talet. Om någon skulle förtjäna att bli behandlad i en egen artikel så är det han, men det får bli någon annan gång. På frågan vilken EGO kunde vara så kunde han först inte säga säkert, det här var ju för över 30 år sedan och han har ju naturligtvis med åren skaffat sig en omfattande bekantskapskrets. Lösningen kom genom att han frågade om vilka mynt EGO köpt och genom sina egna anteckningar kunde han genast säga: "Det var Erik Kroon som köpte dessa mynt!"

Erik Kroon var en mycket välkänd myntprofil på 1970- och början av 1980-talet, bland annat SNF:s klubbmästare under många år. Han dog hastigt och alldeles för tidigt i april 1985, och numera är det inte många i samlarkåren som kommer ihåg honom. Även om hans samling inte var speciellt känd och min kunskap om honom är mager, så har jag ändå givit honom en plats bland "Kända samlingar". Kanske kommer det fler pusselbitar med tiden.

Myntträff hemma hos Johan Wilander bara några månader innan Erik Kroons frånfälle. Det är Erik som sitter närmast kameran. Övriga på bilden är Anders Frösell och Rolf Sjöberg med fruar, Ted Malmstedt samt den mer anonyme Hugo Lundqvist (mitt i bild, bredvid soffan). Johan Wilander befinner sig bakom kameran. Myntträffarna med likasinnade var då som nu en av hörnstenarna som myntsamlandet vilar på. 

Läs mer
9:e april 2017

 

10000-kronorsfrågan

Jag har just haft en liten högtidsstund när jag suttit och sett på hur det gick till när Bertel Tingström vann Tiotusenkronorsfrågan i ämnet mynt. Han fick 8 delfrågor och svarade både rätt och mycket utförligt på sju av dem. Den åttonde delfrågan kunde han inte, men vad gjorde väl det när det endast behövdes 6 rätt för att vinna. Undrar hur många av oss i dag som skulle ha klarat uppgiften? För mig blev det bara 4 rätt.

DVD:n finns att köpa av Roger Jonsson i Norrköping för endast 200 kr. Han kommer säkerligen att ha lagret med sig till Frimynt. Ett måste för alla myntsamlare!

Läs mer
4:e april 2017

Guldmynten på MISAB 21

Jag har uppdaterat Guldmyntstatistiken med resultaten från MISAB 21. Det var 42 mynt att ta med och det gör auktionen till MISAB:s tredje största mängdmässigt. Omsättningen på 1,08 miljoner (inklusive provision) lägger auktionen på fjärde plats. Besittningsguldet och kronguldet är som vanligt inte medräknat. Innehållsmässigt var MISAB 21 en tämligen medelmåttig auktion, jämförbar med auktion 20 i höstas men med lite högre priser. En del objekt klubbades dock till rekordpriser och dessa listas nedan. Det här med prisrekord är ju lite vanskligt eftersom jag inte har koll på allt, men alla auktioner anordnade av Aurum, Nordlind (inklusive Haganders) och MISAB är med. Övriga utländska och äldre svenska auktioner finns dock inte med.

Objekt                            Tidigare rekord inom parantes

Nr 279     1/4 Dukat 1792     37000 kr     (34100 kr Hagander 4)

Nr 366     Dukat 1743     60000 kr     (51960 kr Hagander 4)

Nr 392     1/2 Dukat 1755     40000 kr     (29444 kr Hagander 4)

Nr 414     Dukat 1780     40000 kr     (31642 kr Hagander 2)

Nr 433     Dukat 1808     38000 kr     (22000 kr MISAB 13)

Nr 434     Dukat 1809     32000 kr     (17000 kr MISAB 7)

Nr 455     Dukat 1812     24000 kr     (15588 kr Hagander 4)

Nr 456     Dukat 1817     38000 kr     (34162 kr Hagander 1)

Nr 466     Dukat 1734     18500 kr     (16500 kr Bonde 3)

Nr 468     Dukat 1839     22000 kr     (17000 kr MISAB 17)

Nr 540     Dukat 1866     14000 kr     (tangerat med MISAB 6)

De redovisade priserna är de som blivit klubbade, men listan skulle ha blivit densamma även om provisionen varit medräknad. Vi får gratulera säljarna till ett lyckat resultat!

Läs mer
28:e mars 2017

MISAB 21 och 22

Så var man hemma igen efter en mycket trevlig helg i Stockholm. Upplägget var lite annorlunda denna gång mot vad vi är vana vid. MISAB 21 som hölls på lördagen var en traditionell auktion med många inlämnare, medan söndagen och auktion 22 veks för Sten-A.Ivarssons mycket trevliga samling. I praktiken innebar det för oss som samlar svenska mynt att båda dagarna startade från medeltid och framåt och att vi i princip fick två chanser på varje regent. Jag hade före varit lite fundersam på det långa glappet som skulle bli för mig eftersom jag var klar med den första auktionen redan vid 15:30-tiden. Det visade sig dock att "ledigheten" verkligen behövdes för att ladda om batterierna. Ett mycket trevligt upplägg som jag hoppas att vi kan få se mer av framöver.

Utan att ha undersökt saken så verkar det som om utropspriserna överlag har blivit lägre, vilket gör att budgivningen i salen blir längre, man hinner med färre objekt i timmen. Nu gör inte detta så mycket eftersom antalet objekt också blivit färre, vilket vi får tacka internetauktionerna för. Där säljs ju många av de enklare objekten som annars skulle ha tagit ett antal timmar i anspråk på en liveauktion. Antalet osålda objekt blev också mycket lågt och på lördagens svenskdel så var det bara nr 282, en 8 mark 1694 som inte fann någon ny ägare. Denna hade dock av misstag fått utropet 8000 kr i stället för 3000 kr som var tänkt. På söndagen blev det lite fler osålda men det höll sig ändå under 2 %. Mycket lyckat!

Som Gorgon redan konstaterat på sin blogg så var salen nästan fullsatt på lördagen när de flesta dyrare objekten skulle säljas. Dyrast blev de två dalrarna 1534, Baretten och Spiran, men även i övrigt låg prisnivån på en hög nivå. Speciellt är det guldmynten som lätt drar iväg till rekordnivåer. Jag återkommer till detta i något kommande blogginlägg. Roligt också att antalet rariteter var rekordmånga och inom mitt område räknade jag till 19 sidor som fick uppdateras.

Bilden ovan är från söndagens auktion och då var besökarna färre. Men som någon sa: det beror på vilka som är kvar och den kvarvarande budviljan var det sannerligen inget fel på! MISAB 22 var dock en helt annan typ av auktion med mycket färre rariteter (5 inom mitt område) och guldmynten saknades helt. I stället fanns det mängder av småmynt i toppkvalitéer och det tackar man ju inte nej till. Dyrast denna dag blev nr 88, en mark 1562 (REVAL) och nr 124, en 2 mark 1587 (NYKÖPING) som båda klubbades för 66000 kr. Smolken i glädjebägaren var att det blev en del datakrångel som tillsammans med onödigt väl tilltagna pauser gjorde att auktionen drog ut på tiden 1,5 timme längre än beräknat. Vi var många som hade tåg och flyg att passa och därmed missade de sista 150 utropen.

Personligen är jag dock mycket nöjd med helgen. Det blev som vanligt inte riktigt som jag planerat, men jag kan inte säga att jag är mindre nöjd med resultatet för den skull. Jag kan omöjligt köpa allt jag vill ha och då spelar det mindre roll vilka av mynten på min önskelista som råkade hamna i min ägo. Ovanstående 5 mark km 1723 var kanske det intressantaste köpet. Jag brukar säga att jag samlar på typer och roliga varianter, och då får man väl säga att det är jackpott när man lyckas bärga en TYP som är rolig i sig själv. Detta är nämligen Sveriges enda betalningsmedel i koppar som har randskrift och det är väl självklart att man ska ha en sådan i sin samling. Randskriften "CREDIT GOD SOM PENGAR" är dessutom synnerligen fyndigt på en myntpollett.

Tack vare tjejerna som i första hand hjälper till med telefonbuden så kunde jag även lägga några vinnande bud på en del litteraturposter, vilka jag annars skulle ha missat eftersom jag måste hinna med tåget. Slutet gott, allting gott! 

Läs mer
23:e mars 2017

Ulrika Eleonoras sidor

Nu är Ulrika Eleonora öppnad både på Typsamlingssidan och på Raritetssidan. Trots att hon bara var regent under lite drygt ett år så hann man med att introducera 20 nya typer i hennes namn. De flesta myntades i relativt stora upplagor och är också ganska vanliga på samlarmarknaden än i dag. Den enda årtalsrariteten som jag kan visa upp är dukaten 1719 som jag hittills funnit 11 exemplar av i privat ägo. Därutöver har jag även tagit med kröningsmyntet med felaktigt datum som jag bara hittat 1 exemplar av. Bland rariteterna som jag inte ännu har möjlighet att lista kan nämnas 4- och 1 Daler SM med trekantig stämpel, och 1 Öre KM med Hedlinger respektive Wikman som gravörer. Det ska också förekomma Kröningsmynt med räfflad rand, men någon sådan har jag inte hittat ännu.

Nu ska jag packa väskan för i morgon blir det en tripp till huvudstaden och MISAB:s auktioner. Vet inte riktigt om det är mynten eller det sociala runt omkring som hägrar mest, men det kan kvitta. Båda delarna skulle ensamt vara tillräckligt god anledning att åka. Jag ser framemot den här helgen! 

Läs mer
17:e mars 2017

Artiklar om flytten av KMK

Som väl de flesta har uppmärksammat så hade Dagens Nyheter härom dagen en helsidesartikel om KMK och kritiken mot flytten av densamma. Artiklar av den omfattningen i en av våra största dagstidningar är ytterst sällsynta och måhända har KMK aldrig i sin historia blivit så uppmärksammat som nu. Man hade ju kunnat önska att anledningen vore trevligare. Under "Läs mer" har jag lagt ett uppföljande debattinlägg av Harald Nilsson. Tänkvärt är hans tanke att främsta motivet för flytten kanske är att stärka Historiska Museets ekonomi. Det känns oroväckande logiskt. En reflektion jag själv fick var att flytten också måste komma väldigt olägligt för polisen som just nu håller på att utreda misstänkta stölder på KMK. Det kan ju inte direkt underlätta deras arbete. Dålig timing eller vad...

Läs mer
4:e mars 2017

Vad är en mynttyp?

Eftersom jag håller på att göra en typsamlingssida så är det väl inte mer än rätt att jag även gör en manual för hur jag tänker kring typindelningen. Till manualen! Mestadels är det inte så märkvärdigt och följer huvuddragen i den indelning som T.G.Appelgren presenterade i "Gustav Vasas mynt". Skillnaden ligger i att jag inte använder gravören som en typindelande faktor. Ansvariga för ett mynts utförande, gravör och myntmästare, bildar i stället undertyper på min Typsamlingssida. Anledningen är att det blir nästan hopplöst att vara konsekvent om "varje påvisbar gravör innebär en ny typ". Om en avliden gravörs verktyg (punsar) ärvs av hans efterträdare, vem är då upphovsman när punsarna blir använda? Det finns också många exempel på när man kan påvisa att åtsida och frånsida inte blivit graverade av samma person, exempelvis 1 Öre KM 1772 och 1778. Naturligtvis är det lite kontroversiellt att frångå gängse normer, och jag ska vara ärlig att erkänna att jag inte är helt säker på att jag gör rätt. Det ska dock bli en mycket intressant utmaning att se hur det fungerar när jag kommer till svårare regenter som Karl XI.

Hur svårt det redan nu kan vara exemplifieras av nedanstående bild:

Det är alltså jämförande bilder på 1 Öre KM 1746, 1749 och 1750. Om jag, utan att veta något om bakomliggande fakta, fick veta att dessa frånsidor var graverade av två olika personer, så skulle jag tro att den ene hade graverat 1746 och den andre 1749 och 1750. I verkligheten var myntorten Avesta för 1746 och 1749, där Johan Wikman vid den tiden var den enda kända gravören. 1750 präglades i Stockholm där Daniel Fehrman var gravör. Mycket svårt att svälja att sveakronorna på 1749 och 1750 inte är graverade av samma person. En teori skulle kunna vara att det var Johan Wikmans son Carl Johan Wikman som gjort de båda frånsidesstamparna 1749 och 1750. Enligt historieböckerna så gick han i lära hos Daniel Fehrman 1745-1751, men det är ju inget som säger att han inte åkte hem till Dalarna ibland, exempelvis 1749, och hjälpte fadern med någon stamp. Tillbaka i Stockholm igen så var det  i så fall förmodligen han som var den verkliga gravören bakom 1 Öre KM 1750.

För fullständighetens skull visar jag även en bild på åtsidorna och där ser man inte alls några tydliga stilmässiga kännetecken. Kan lika gärna vara graverade av tre personer som av en och samma.

Hur som helst är detta bara ett exempel på alla under och mysterier inom numismatiken som jag skulle vilja veta allt om... 

Läs mer
print