Falcoin.se

Min blogg

17:e augusti 2018

1664 års myntordning

Den 1:a september 1664 infördes en ny myntordning i Sverige. För silvermynten innebar detta att silverhalten i de flesta fall sänktes, och därmed även silvervärdet i varje mynt, med ca 8-9%. Om ändringen trätt i kraft vid årsskiftet skulle det inte ha inneburit några som helst problem, men med 1/3 av året kvar så var läget ett annat. För att situationen inte skulle bli ohållbar för växlingskontoren så måste man nämligen kunna se tydligt på mynten vilken myntordning de tillhörde. Dessvärre vet man idag inte vilka dessa utmärkande skillnader var.

För 4 Mark 1664 så skulle man kunna tänka sig det är skillnaden mellan dessa båda frånsidor som är "märket" för silverhalten. Utan en riktig metallanalys kan man dock inte avgöra om det är så. Det kan även vara så att man inte präglade 4 Mark under de sista 4 månaderna. 

För 1 Mark, 2 Öre samt 1 Öre finns det heller inte någon garanti för att man inte började använda 1665 års stampar redan före årsskiftet.

När det gäller 2-markerna så är dock ingen av dessa möjligheter rimliga. Det gjordes helt enkelt för många stampar 1664 för att man ska ha haft råd att avstå från prägling under 1/3 av året. Berndt Göhle har räknat ut att man måste ha tillverkat minst en stamp per arbetsdag hela året och redan det är ju imponerande. Själv tror jag att man fortsatte göra 1664 års stampar även efter den 1/9 men att man då övergick till arabiska 2:or i valören. Det vore ju ett mycket tydligt märke som personalen på växlingskontoren lätt skulle kunna se. Att det sedan förekommer romerska 2:or även efter årsskiftet 64/65 har ingen betydelse; då är det ju årtalet som talar om vilken silverhalt det är.

Att analysera silverhalten i 1664 års mynt är en undersökning som behöver göras. Jag skulle mycket gärna göra det själv, men åtminstone för närvarande har jag för mycket jobb ändå och bor dessutom för långt ifrån händelsernas centrum för att kunna samordna det effektivt. Därför lämnar jag bollen fri för den som är hågad.

En sak jag inte tänkte på när jag skrev om 1 Mark 1663 utan mm var att det myntet naturligtvis har högre silverhalt än de med samma porträttyp 1665. Eftersom myntordningen är typgrundande så utgör ju det myntet en egen typ. Det är sannerligen inte ofta som det upptäcks nya typer numera!  

Läs mer
9:e augusti 2018

Information kan förmedlas på många sätt och detta kan väl anses vara ett av de roligare! Utställningen hittar man i restaurangen vid Sundbyholms slott.

 

Läs mer
30:e juli 2018

Sällsynt tillägg

Än är inte juli slut så det går fortfarande att förbättra bloggstatistiken;-) Och som i förra inlägget så kan jag även denna gång visa upp något som nästan ingen känner till.

Bilden visar en mycket dålig kopia av ett handskrivet tillägg till Bukowskis auktion 147 som hölls i september 1902 när tredje avdelningen av auktionskommissarie Claes Gartz jättelika myntsamling såldes. Anledningen till att det här tillägget är så sällsynt att inte ens Hesse kände till det är att det stacks in som ett löst blad i den färdigtryckta katalogen och med sådana bilagor kan ju mycket hända på 100 år. Att jag ändå har en kopia beror på att jag fick tag i lite "gott o blandat" efter Sten Törngren och tydligen hade han varit och kopierat det på något museum. Synd bara att han inte var mer noga med kvalitén på kopieringen...

Med lite god vilja kan man ändå läsa vad som står, och man kan exempelvis se att det är 11 plåtmynt som bjuds ut, numrerade från 93-103. Detta betyder att det fanns 103 tillägg i katalogen, de flesta tryckta men dessa 11 alltså handskrivna. Totalt i katalogen så såldes över 5000 mynt från hela världen och det var ju bara en tredjedel av Gartz myntsamling. Lite för många för att hålla ordning på om någon frågar mig.

Man kan också konstatera att det inte var några dåliga plåtar som fanns med på det här tillägget; 1 Daler sm 1652, 1653 och 1659 finns vad jag vet i bara några enstaka ex vardera i privat ägo. Men det är väl så att om man bara har tillräckligt många mynt totalt så vore det väl nästan osannolikt om det inte skulle slinka med en del rariteter också.   

Läs mer
27:e juli 2018

Intressant variant

Så är man hemma igen efter 10 dagars semester. Mycket intressant har jag hunnit med men största kicken gav nog upptäckten av ovanstående variant. Bilden och texten fanns instoppad i en gammal och välanvänd SM-bok som tillhört Yngve Almer och som numera finns i JO Björks ägo. Det handlar om 1 Mark 1663 som saknar myntmästarmärke och någon sådan är det nästan ingen som känner till existensen av. Vore det inte för att åtsidan är stampidentisk med sm 161 (1665) så skulle det vara nära till hands att misstänka något falsarium av något slag.

Nu nämnde jag dock saken för Sven-Olof Källerholm och för honom var det ingen nyhet. Han kunde berätta att myntet visats på bild i Myntstudier 2007-2 och han trodde att det kanske legat i Karl-Axel Lindbloms samling, men eftersom det inte dök upp på MISAB så måste det ju i så fall ha sålts privat i något tidigare skede. Vi får väl ge oss till tåls tills det förhoppningsvis dyker upp igen.

Till saken hör också att det 1663 förekommer 2 Mark utan myntmästarmärke. Myntverket stod nämligen utan myntmästare några månader det året. Den tidigare myntmästaren Göran Wagner (mm GW) gick i pension på våren det året och ersattes av Johan Fredrik Herman (mm IFH). Denne stannade dock bara på sin post i 3 månader och sedan försvann han puts väck. Det påstås att det kan ha berott på ett stormigt äktenskap, men en försvunnen kista med silver kan också ha bidragit. Frun lämnade han dock hemma. Sedan förflöt då några månader innan man lyckats övertala Wagner att återvända tills man hittat en mer varaktig ersättare, vilket skedde på våren 1664 när Isak Kock, myntmästaren i Avesta, tog på sig uppgiften även i Stockholm.

Läs mer
2:a juli 2018

Reslektyr

När jag för några månader sedan skulle åka tåg hem från Stockholm förväntade jag mig en tråkig resa eftersom jag glömt att köpa med mig något läsbart. 3 timmar med SJ, inklusive ersättningsbuss mellan Gävle och Sundsvall, och endast en tidning med japanska pussel att förströ mig med kändes lite enformigt. I ren desperation letade jag igenom packningen och hittade ovanstående finska jubileumsskrift. Nu är den ju mestadels på finska, men där finns faktiskt en artikel med titeln "Var drar man gränsen? - Finlands skattfynd i brytningen mellan medeltid och ny tid" av Frida Ehrnsten. Den handlar precis som titeln säger om ett försök att med hjälp av myntfynd som blivit nedlagda på 1500-talet dra en penninghistorisk gräns mellan Medeltiden och Nya tiden.

Nu är det så att övergången mellan två historiska epoker inte är något som händer över en natt och ett sekel är väl en period som mer speglar sanningen. Historiker vill dock gärna ha en specifik tidpunkt och väljer gärna en viktig händelse som startpunkt för en ny epok. I Amerika börjar den Nya tiden 1496 när Columbus upptäckte kontinenten, i Sverige 1521 när Gustav Vasa blir kung och i Estland 1561 när landet blir en del av Sverige. Eftersom Finland var en del av Sverige redan under medeltiden så har man i den allmänna historieskrivningen satt samma gräns där som här. Det Frida Ehrnsten försöker visa på är att utifrån vilka mynt som cirkulerat under 1500-talet så kan den Estländska gränsdragningen passa bättre även i Finland.

Om hon har rätt eller inte kan jag inte svara på men artikeln var definitivt intressant. Forskning där man analyserar och drar slutsatser av myntfynd är något som jag mycket väl kan ha jobbat med i något annat liv. För mig råkade det bli den nya tidens svenska mynt som jag koncentrerar mig på men jag är den förste att erkänna att andra epokers och andra länders mynt nog skulle intressera mig lika mycket (eller mer) om jag satte mig in i dem. Tråkigt nog så hinner man inte med allt.

En annan sak som slog mig var att jag blev nyfiken på vad som stod i bokens övriga artiklar. Nog skulle det väl vara en god idé att översätta mer av det som skrivs på finska till svenska? Jag tror att vi nog har en hel del numismatiska intressen gemensamma.

Slutligen vill jag också sända en tacksamhetens tanke till SJ och deras folkbildande miljöer. Dem förutan hade nog den här artikeln, och boken, hamnat oläst i bokhyllan...     

Läs mer
23:e juni 2018

Förstörd midsommarfest

Midsommar igen och för oss här i västra Ångermanland så betyder det bland annat att den lokala bilklubben anordnar en bilträff med i storleksordningen 400 välputsade vrålåk från i stort sett hela Sverige. Ett måste för bilfolket och en färgklick i tillvaron även för oss övriga. I år blev det dock ett enda stort kaos! Varför? Ja det var något fel på nätet så att varken mobiltelefoner eller internet fungerade, från torsdag eftermiddag till klockan 24 natten mot lördag. Det innebär att inte heller kortbetalning fungerade för de som inte råkar ha fiber indraget. Och vem drar ut en fiberkabel till en festplats som används 1 gång per år? Och för den delen så fungerade inte ens bankomaten. Men det blir väl för dyrt för banker att dra in en säker kommunikation... 

Här hade folk åkt 10-tals mil för att vara med på fest och när man kom fram så hade man inte kontanter med sig så att man kunde lösa inträde, än mindre köpa något när man kom in på festplatsen. Arrangörerna öppnade dock grindarna och tog smällen med kanske 100000 kr i intäktsbortfall för inträdet. Och det på grund av faktorer som man inte hade någon kontroll över.

För mig är det helt obegripligt att vi med öppna ögon är på väg in i ett kontantlöst samhälle där vi inte ens kan köpa oss en korv med bröd om vi inte har ett fungerande betalkort eller en smartphone. Mynt och sedlar har fungerat i alla tider och det fungerar även när vi blir strömlösa. Nu nysatsar man på totalförsvaret samtidigt som vi blir sårbarare än vi någonsin varit. Vi fick för en tid sedan en broschyr i brevlådan om hur vi ska förbereda oss för att klara en kris eller ett krig. Bland annat ska vi se till att vi har extra batteri till mobiltelefonen. Tydligen förutsätter man att vi kan bli strömlösa men inte att täckningen för mobilen kan försvinna. Ett självklart råd för att förbereda sig för en kris vore ju att ha kontanter hemma så att vi slipper återfalla till byteshandel ifall nätet havererar. 

Läs mer
19:e juni 2018

Första porträttpunsen?

(Foto MISAB 13 respektive 20)

Kan detta möjligen ha varit den första porträttpunsen som gjordes i Sverige? Frågan är berättigad eftersom det lär ha varit Anton Meybusch som introducerade tekniken i Sverige och han kom till Myntverket just 1670. Proceduren att tillverka en porträttpuns var besvärlig eftersom gravörerna då måste gravera upphöjt vilket man inte var vana vid. Det måste också föreligga långa präglingsserier för att man skulle uppnå någon tidsvinst med porträttpunsar. Exempelvis så använde Arvid Karlsteen bara i undantagsfall tekniken under sin långa tjänstgöring. Det berättas att han fick uppdraget att tillverka en puns till präglingen av Publica Fide (för att försvåra förfalskningsförsök) men han fick den inte klar förrän i augusti 1716, vilket var i senaste laget eftersom präglingen påbörjades redan i juni.

I vilket fall så är detta första gången jag ser att en porträttpuns använts så tidigt som 1670. Det kan naturligtvis ha använts fler det året, men knappast tidigare.

Läs mer
3:e juni 2018

Rara kastmynt

För några år sedan skrev jag en liten artikel om Gustav II Adolfs begravningsmynt och sedan dess har jag haft ett gott öga till denna, på flera sätt, väldigt speciella myntgrupp. En sak som jag inte tänkte på att skriva då var att Sveriges första dukater ingick i denna serie och bara det är ju en milstolpe i svensk mynthistoria. Men även präglingens omfång med 16 olika typer/varianter, varav samtliga förmodligen bör ha minst RR i raritetshänseende, är värt att komma ihåg. Jag har inte börjat med raritetssidor för dem ännu, men jag håller koll på vad som säljs i nutid.

Nu är det dags igen när Künker säljer 2 ex den 18:e respektive 21:a juni. Först ut är en 1/2 Riksdaler av den typ jag kallar 5:3 som säljs på auktion 307. 

Ett riktigt bra ex av en av de varianter som faktiskt går att hitta på marknaden. Men tyvärr räcker nog inte antalet till för alla som vill ha ett ex av denna heller. (Foto Künker 307)

Den andra är en 3 dukat som säljs på Künker 310 och som jag i min förteckning kallar variant 1:2. Det är en verklig dyrgrip som vi vanliga dödliga bara kan drömma om och detta ex kan mycket väl vara det enda som finns i privat ägo. Utropet ligger på 15000 euro och man kan nog förvänta sig att priset kliver upp till 50000 innan klubban faller. (Foto Künker 310)

Det mest intressanta med dessa försäljningar är dock att emedan man angett myntorten (Stockholm) helt korrekt för 1/2 Riksdalern så är man helt fel ute för 3 Dukaten. Den har man placerat bland tyska guldmynt med myntort Nürnberg. Det är trots allt 38 år sedan som L.O.Lagerqvist hittade så goda bevis som man kan önska sig för att myntorten är Stockholm så man tycker ju att det borde ha slagit igenom vid det här laget. Eller är det så enkelt som att man kan förvänta sig ett högre pris för ett tyskt mynt?  

Läs mer
15:e maj 2018

Ingemar lägger av

Nu är det bekräftat; Ingemars Myntsida och Myntblogg läggs ner efter 20 år! Ett tråkigt besked och man kan faktiskt tala om att en epok tar slut. Speciellt bloggen har betytt mycket för oss andra samlare som surfar runt för att hålla oss uppdaterade om det som händer inom numismatiken. Av egen erfarenhet vet jag dock att skrivandet tar en hel del tid i anspråk och att man nästan får dåligt samvete de perioder då man har skrivkramp. Så jag både respekterar och beklagar hans beslut, men gläder mig åt att Agendan och Länksidan blir kvar. Och Tvittersidan naturligtvis där han förhoppningsvis även framledes lägger ut numismatiska blänkare.

Läs mer
14:e maj 2018 (2)

Pressmedelande från Riksbanken

Enligt ett pressmeddelande 2018-05-11 så ska Riksbanken numera endast ha 47 ex kvar av 20-kronan 1925 i sin ägo. Resten, i storleksordningen 387000 exemplar, har uppenbarligen smälts ner eller "försvunnit" på andra sätt under årens lopp. Hur kan det ha blivit så? Ja, utan att på något sätt vara insatt i ämnet, så föreställer jag mig att:

1) Guld är inte "öronmärkt". Ur bankernas perspektiv så skiljer sig inte myntat guld på något sätt från annat guld. Mellan banker och mellan länder så är guld enbart en lagervara som köps och säljs för att uppsatta mål i handelsbalanserna ska uppnås. Vid flyttning så gjuts guldet i den form som bäst passar en värdetransport och då är nog tackformen mer önskvärd.

2) Ägandet av guld är inte beroende av var det fysiskt är placerat. Riksbanken kan därmed vara ägare till guld som är placerat i vilket bankvalv som helst i hela världen.

Förmodligen är det så att alla 20-kronor 1925 som inte längre finns kvar i riksbankens valv har blivit nedsmälta. Detta får väl ses som en god nyhet för alla samlare som äger ett exemplar eftersom detta betyder att marknaden aldrig kan bli övermättad.  

Läs mer
14:e maj 2018

Uppdaterade raritetssidor

Det var myntauktioner i helgen som gick och då gäller det som alltid att hålla koll på om det är någon raritetssida som behöver uppdateras. Denna gång blev det inget mynt på Philea, men väl 4 stycken på MISABs webbauktion 11 som kvalade in. Samtliga visas på bild nedan.

Först ut är en 8 Mark 1699 i kvalitet 1+/01 som trots monteringsspåren klubbades för 18000 kr. Exemplaret är inte känt sedan tidigare så nu är antalet "kända ex" uppe i 11, lika många som för 1700 och 1701. Roger Jonsson hade på ett tidigt stadium förutspått att 1699 var 8-markernas vanligaste år, och nu börjar han nog tycka att världen börjar bli rättvänd igen.

Detta ex av 2 Mark 1697 är dock känt sedan tidigare, och det såldes på både Ahlström 42 och 51. Trots att Dan Carlberg tydligen inte kände till proveniensen så var han rörande överens med Ahlström i beskrivningen 1/1+)(1+.

Känd sedan tidigare var även en Riksdaler 1732 (sm 71b). Förra gången den såldes var på MISAB 13 och den hade då den underbara beskrivningen: "kvalitet 1?, sällsynt i denna kvalitet". Kom inte och säg annat än att Dan Carlberg har humor. Denna gång hade frågetecknet dessvärre fallit bort av någon anledning vilket "belönades" med ett 800 kr högre pris. Inte bra naturligtvis, men jag förutsätter att MISAB gör rätt för sig så att köparen inte känner sig lurad. 

Halvny på listan var denna 4 Mark 1737. Det såldes nämligen ett ex med samma beskrivning (kvalitet 1+ med repor) men utan bild på Ahlström 59, så man kan på goda grunder anta att det är samma ex. Priset blev denna gången 6800 kr. 

Läs mer
2:a maj 2018

Några fynd i gamla auktionskataloger

Som bekant så är jag väldigt förtjust i gamla begagnade auktionskataloger och då inte endast för anteckningar som kan vara gjorda där. Inte så sällan finns det även en del smått och gott instoppade och bortglömda i katalogerna. Nu på Frimynt fick jag med mig flera stora litteraturkassar hem och tänkte att jag ju kan dela med mig av några fynd.

Den här bilden hittades i Hirsch 10:e auktionskatalog (11/11 1978) och visar förmodligen funktionärerna från just den auktionen. Till höger har vi den ännu idag välkände L.O. Lagerqvist som var auktionsutropare. I mitten har vi väl Jan Hyllengren som 13 år senare, i samband med bedrägeriutredningen av Hirsch Mynthandel, blev mer ökänd än välkänd. Mannen till vänster är okänd för mig men ska ha hetat Dag Wendil. Fatet som står framför honom var en askkopp där han knackade ur pipan. På den tiden fanns det inget rökförbud i offentliga lokaler och luften lär ha varit tämligen unken efter en auktionsdag.

Här en artikel från Svenska Dagbladet dagen efter att Ekströms Sturemark från 1512 blev sålt för rekordpriset 330000 kr på Ahlström 14. Köpare var naturligtvis Olle Algård och inte "Gösta" som det står i artikeln. Det var då han yttrade de välkända orden "det är den lyckligaste dagen i mitt liv". Vad han sade 3 år senare när han sålde samma mynt till Karl-Erik Schmitz för 750000 kr förtäljer dock inte historien. Nästa gång myntet såldes var på Schmitz auktion i Zürich 1989 och då var Bjarne Ahlström köpare för 96000 kr. Det är väl sådant som kallas "svindlande affärer". 

Läs mer
22 april 2018

Hemma igen efter en tripp till Frimynt

Så är en fullmatad helg över. Har bevistat Frimynt för tredje gången i mitt liv och det var som vid tidigare besök både jobbigt och oförglömligt. Jobbigt eftersom jag har tämligen långt till Helsingborg, 111 mil enkel resa för att vara exakt. Men vill man vara med i leken så får man ju stå ut med det. Tog dessutom bilen denna gång eftersom jag i förväg hade gjort upp om en del litteraturköp, och man kan ju inte kånka omkring med sådant på tåg eller flyg. Bilen blev också rätt baktung på hemvägen.

Gott om trängsel var det också, speciellt ute på parkeringen. Enligt Gunnar Jönsson, Lund, som denna gång inte var med som säljare och därför kom vid 11-tiden, så kunde han inte minnas att det någon gång tidigare varit så packat med bilar. Detta berodde dock inte på något besöksrekord på Frimynt utan mer på något annat arrangemang som pågick i närheten.

Ovan som jag är så tycker i alla fall jag att trängseln vid många av borden som jag ville besöka var stor och många av säljarna jag pratat med var också mycket nöjd med dagen.

En av dessa var Sven-Olof Källerholm som stod och sålde sin nyutgivna bok om Karl XI:s 1-öringar i silver. Alltid lika roligt när det ges ut ny numismatisk litteratur och jag var naturligtvis en av det drygt 60-tal som investerade i boken denna dag.

Nåväl, reströttheten börjar ta ut sin rätt och det är väl bäst att avrunda för denna gång. Skulle dock inte förvåna mig om jag somnar med näsan i någon av katalogerna som jag hade med hem...  

Läs mer
16:e april 2018

Sveakronor

Aj då! Nu har jag varit asocial i två veckor utan att ens tänka på saken. Så det kan bli! Orsaken är att jag börjat studera Karl XI:s mynt. Igen! Jag har nämligen haft mina perioder tidigare med denna kung och det har alltid haft denna nästan hypnotiska effekt på mig. Tiden bara rinner iväg. Tidigare höll jag på med att försöka göra en variantförteckning över 2-markerna, men det var lönlöst. Jag blev ju aldrig nöjd. Jag höll på med min tredje version när jag somnade någonstans mitt i...

Nu håller jag på med en typförteckning i stället och det är lite lättare. Med betoning på lite! Det är fortfarande avvägningar om gränsdragningen mellan vad som är typer, undertyper och varianter. Undertyperna vill jag givetvis ha med i förteckningen samt en del viktiga varianter. Men då är vi där igen med avvägningar om vad som utmärker en viktig variant. Jag ska visa ett intressant exempel.

Det här är tre olika sveakronor som förekommer på 2-markerna 1664. Bonnier kallade dem för krontyp 1664a, 1664b respektive 1664d. I SM-boken omnämns den vänstra som krontyp A och de båda andra som krontyp B. För att göra det lite lättare för mig så följer jag i huvudsak SM-bokens indelning, men i det här fallet är jag inte helt säker på att det är rätt. Den vänstra kronan har hängt med ända sedan 1661 och då fanns det bara en gravör på myntverket och det var han som omnämns i litteraturen som "gubben på bron". Numera vet vi, tack vare Bengt Hemmingssons forskning, att hans namn var Reinhold Krull. Honom anlitade man bara i absolut nödfall eftersom han gjorde så "elaka stämplar", vilket man också ser på denna sveakronas miserabla utförande. Den prydliga kronan till höger bör vara gjord av Johan Georg Breuer, eller möjligen Petter Mickelsson. Frågan är då vem som gjort kronan i mitten? Ska man alltid gå efter hur en krona är uppbyggd när man drar gränsen för en krontyp, eller har stil och utförande också sin betydelse när det är så tydligt som här? Problemet är ju att man med 1660-talets mynt nästan aldrig vet säkert vem som är gravör och då blir man ju inkonsekvent om man tar hänsyn till det de få gånger man vet.

I sammanhanget kan det också vara värt att nämna att Bonniers typindelning av 2-markernas sveakronor är ett litet mysterium eftersom han inte lämnade någon manual efter sig. Berta Holmberg beklagade också detta i förordet till boken: "Och mycket kännbart har det varit för mig, att jag ej fått vara i tillfälle att rådgöra med honom (Bonnier) om indelningar och grupperingar, om inrangerande av kronorna etc. etc." För 1664 hade han satt etikett för 12 krontyper, 1664a-1664l, ordnade efter den turordning i vilken de förekommer i förteckningen. 1665 började han om igen från 1665a utan hänsyn till vilket nummer kronorna som återkom hade året före. För 1664 fanns dessutom över 20 avbildade kronor varav många inte blivit specificerade med vilken typ de tillhör. Å andra sidan var det flera specificerade typer som inte var avbildade, bland andra de tre kronorna här ovan, så hur dessa ser ut får man lista ut på andra sätt.

Kort sagt så är det ett litet helvete och jag njuter i fulla drag:-) 

Läs mer
2:a april 2018

Hoppsan!

I mitt förra inlägg glömde jag visst att skriva att det fanns mer att läsa under länken "Läs mer". Man börjar visst bli glömsk...

Läs mer
1:a april 2018

Svårbestämd "2 Mark" 1662

Jag har börjat lite smått med Karl XI för Typsamlingssidan och det hjälps inte att det känns lite gruvsamt. Detta blir inte lätt! Ett bra exempel är nedanstående "2 Mark" 1662 utan valör som nästan ingen verkar känna till.

Diametern ca 30 mm och vikten 10,34 g håller sig ju bra till myntordningen för 2-marker och det är inget märkvärdigt med varken porträtt, sveakronor, myntmästarmärke eller siffror och bokstäver. Men valören saknas och man kan inte se några spår av att den avlägsnats!

För att komplicera det hela ytterligare så hittade jag detta exempel på Bon 86 i någon Ahlströmkatalog. Jag skriver "exempel" för att Bonnier var inte så utförlig i beskrivningen alla gånger och det finns faktiskt flera variationer som passar utmärkt på just Bon 86, men det spelar ju ingen roll i det här fallet. Jämför man dessa båda bilder med varandra så upptäcker man att inte bara åtsidorna utan även frånsidorna är stampidentiska, förutom då att valören saknas på den ena. Spännande, eller hur? Det betyder alltså att man gjort en prägling med stamparna innan valören graverades in i frånsidesstampen.

Nu ska jag inte spekulera så mycket i varför man gjort på detta sätt utan bara konstatera att det blir vissa problem att passa in ett sånt här mynt i en typförteckning. Att kalla det en variant känns lite för lamt, även om det kanske bara är en graveringsmiss. Å andra sidan är det för mycket att kalla det en typ, eller ens undertyp, för detta kräver ju en förändring av varaktig karaktär. Jag får nog sova på saken, men det känns som att en förteckning över Karl XI blir ett lååångvarigt projekt.   

Läs mer
29:e mars 2018

Rekordslakt!

Som det redan kommenterats en del på nätet så blev det mycket höga priser på speciellt guldmynten under den gångna auktionshelgen. Av 102 utbjudna guldmynt så blev det rekordnoteringar (eller tangeringar) på 48 stycken, vilket betyder 47,1%. Det är dock inget nytt under solen; motsvarande siffror på MISAB 24 och 25 i september var 35 av 72 vilket betyder 48,6%. Guldruschen fortsätter med andra ord med oförminskad styrka!

I höstas började jag jämföra resultaten med Haganders auktioner, men då tror jag inte att jag redovisade båda auktionerna tillsammans. Nu kan jag dock avslöja att resultaten på auktion 24 och 25 blev i medeltal 30% högre än Haganders. Motsvarande siffra på auktion 26 och 27 var 35%. Skillnaden beror till största delen på att auktion 27 var en så mycket bättre guldmyntsauktion än 25:an.

Den här gången har jag också roat mig med jämföra priserna på de mynt som faktiskt blev inköpta på Haganders auktioner; där det alltså är samma mynt som blir sålda igen (34 mynt i höstas och 32 nu). Då fick jag fram att värdet ökat med 55% på auktion 24 och med 46% på auktion 26. Det kan vara en nöt att bita i för någon teoretiker att begripa varför Haganders mynt ökar mer i värde än andra guldmynt.

En bild ska det ju också vara och denna gång får det bli en Carolin 1872 som på MISAB 27 såldes för fantastiska 41563 kr inklusive provision. Visserligen ett utsökt exemplar, men det är ändå ett otroligt pris för varianten med litet öra. I det sammanhanget kan jag också nämna att trenden är tydlig att rekorden sätts på de bättre exemplaren. Det blir nästan aldrig några rekord på lägre kvalitéer oavsett svårighetsgrad.   

Läs mer
27:e mars 2018

Ny variant på Riksdaler 1754

På 1754 års riksdalrar så är det sedan länge känt att det använts två olika stampar till åtsidorna; den första användes redan tidigare år och har ett gs F under bilden. 1754 är dock detta F mycket svagpräglat och det är inte förrän nu som Roger Jonsson och jag funnit bevis för att varianten existerar. Den andra stampen är den vanligast förekommande med gs F på halsavskärningen. Den förekommer endast 1754 och utgör säkerligen över 90% av kvarvarande riksdalrar det året. Nu har Roger och jag upptäckt att det användes ytterligare en stamp detta år (se bilden) och den verkar sakna gravörsignum. Som brasklapp måste dock tilläggas att vi ännu inte haft möjlighet att "luppa" något ex, så det kan finnas ett F där även om man inte kan se det på bilden. Men vi skulle vara lika glada i alla fall eftersom stampen även användes i blygsam skala 1755, och en ny variant med gs 1755 skulle sitta lika bra det. För att bringa ordning i det hela har jag gjort en sida med jämförande bilder

Apropå något helt annat så såg jag att Ingemars.se blivit uppdaterat. Det roliga är att det står att uppdateringen gjordes den "2 april 2018". Egentligen gjorde han det i söndags och jag förmodar att han ställde fram klockan lite väl mycket...:-)  

Läs mer
19:e mars 2018

Ur Wedbergs brevsamling

Så här i auktionstider så tänkte jag att det kanske skulle passa att jag delar med mig igen av ett litet brev ur JO Wedbergs samling. Kanske manar det till eftertanke hos någon som till äventyrs suktar efter samma mynt som jag vill ha...

Stockholm 20 februari 1902

Herr Justitierådet Wedberg

För att i någon mån gottgöra den "fort, que je (oläsligt)" igår under stridens hetta, det ni måste som substitut för den missade medaillen i Eder samling nedlägga medföljande kopia. I förhoppning att min vördsamma anhållan ej må illa upptagas

tecknar med utmärkt högaktning

C. W. Burmeister

Burmeister var till yrket apotekare och rentier. Det sistnämnda var en person som lånade ut pengar till en skälig ränta. Även om det inte finns någon anledning att dra paralleller med maffiabossar så kan man knappast ha alltför blödigt sinnelag om man vill driva låneverksamhet med vinst. Ändå skriver Burmeister detta brev. Själv har jag faktiskt aldrig ens tänkt tanken på att ha dåligt samvete för att jag vunnit en auktionsstrid. Vinner jag så är jag naturligtvis nöjd och glad, och förlorar jag så är jag ändå nöjd och glad, för då blev det billigt. Mer är det inte med det.

Däremot är jag inte säker på hur jag skulle reagera om jag fick ett sånt här brev. Inte skulle jag på något sätt känna mig nöjd med en kopia, även om den var gratis. Det skulle ha varit väldigt intressant att få veta hur Wedberg tog det hela.

Läs mer
15:e mars 2018

Gravörssignum

Det händer ibland att jag får frågor om var gravörsignumet (gs) sitter på olika mynt. Det är ju ofta väldigt litet så att man behöver lupp för att se det. Har man inte myntet i handen, utan är hänvisad till en bild, så hjälper inte ens lupp. Eftersom allt fler myntaffärer sker via webben kan det ju vara idé att lära sig hur man avgör att det är en variant med gs ifall det samma år finns varianter utan gs.

Man ska aldrig säga aldrig, men jag känner inte till något fall där varianter både med och utan gs förekommer på samma stamp. Knepet ligger alltså i att hitta något annat kännetecken som alltid finns med på en stamp som har gravörssignum.

Här har vi exempelvis bilder på riksdalrar 1730; med gs (liggande h på halsavskärningen) till vänster och utan gs till höger. Som synes så har myntet till vänster en inre kantring. Den användes mest som riktlinje vid graveringen, på samma sätt som man ibland satte ut en centrumpunkt, och är i sig inget som man ska räkna som en variant. Detta år är det ett mycket tydligt tecken, som syns på de flesta bilder, på att det är ett exemplar med gravörsignum. Skall dock sägas att det inte gäller alla årtal, 1726 är det faktiskt tvärt om.

4 Mark 1752 med gs (liggande F på halsavskärningen) till vänster och utan gs till höger. Här är det lättare att titta på själva porträttet och förslagsvis rosettsnibbens läge i förhållande till A i ADOLPH. Enligt SM-bokens förteckning så har SM 81a och 81b båda gravörsignum medan SM 81c  är utan. Jag har lagt märke till att just i det här fallet så blandar katalogmakarna ofta ihop SM 81b och c, och då är det ju bra att ha något annat märke så att man kan avgöra själv.

Jag har kanske i en del fall varit dålig på att lägga ut jämförande bilder på min Typsamlingssida, men det är väl aldrig för sent att göra bättring?

Läs mer
print