Falcoin.se

Min blogg

15:e maj 2018

Ingemar lägger av

Nu är det bekräftat; Ingemars Myntsida och Myntblogg läggs ner efter 20 år! Ett tråkigt besked och man kan faktiskt tala om att en epok tar slut. Speciellt bloggen har betytt mycket för oss andra samlare som surfar runt för att hålla oss uppdaterade om det som händer inom numismatiken. Av egen erfarenhet vet jag dock att skrivandet tar en hel del tid i anspråk och att man nästan får dåligt samvete de perioder då man har skrivkramp. Så jag både respekterar och beklagar hans beslut, men gläder mig åt att Agendan och Länksidan blir kvar. Och Tvittersidan naturligtvis där han förhoppningsvis även framledes lägger ut numismatiska blänkare.

Läs mer
14:e maj 2018 (2)

Pressmedelande från Riksbanken

Enligt ett pressmeddelande 2018-05-11 så ska Riksbanken numera endast ha 47 ex kvar av 20-kronan 1925 i sin ägo. Resten, i storleksordningen 387000 exemplar, har uppenbarligen smälts ner eller "försvunnit" på andra sätt under årens lopp. Hur kan det ha blivit så? Ja, utan att på något sätt vara insatt i ämnet, så föreställer jag mig att:

1) Guld är inte "öronmärkt". Ur bankernas perspektiv så skiljer sig inte myntat guld på något sätt från annat guld. Mellan banker och mellan länder så är guld enbart en lagervara som köps och säljs för att uppsatta mål i handelsbalanserna ska uppnås. Vid flyttning så gjuts guldet i den form som bäst passar en värdetransport och då är nog tackformen mer önskvärd.

2) Ägandet av guld är inte beroende av var det fysiskt är placerat. Riksbanken kan därmed vara ägare till guld som är placerat i vilket bankvalv som helst i hela världen.

Förmodligen är det så att alla 20-kronor 1925 som inte längre finns kvar i riksbankens valv har blivit nedsmälta. Detta får väl ses som en god nyhet för alla samlare som äger ett exemplar eftersom detta betyder att marknaden aldrig kan bli övermättad.  

Läs mer
14:e maj 2018

Uppdaterade raritetssidor

Det var myntauktioner i helgen som gick och då gäller det som alltid att hålla koll på om det är någon raritetssida som behöver uppdateras. Denna gång blev det inget mynt på Philea, men väl 4 stycken på MISABs webbauktion 11 som kvalade in. Samtliga visas på bild nedan.

Först ut är en 8 Mark 1699 i kvalitet 1+/01 som trots monteringsspåren klubbades för 18000 kr. Exemplaret är inte känt sedan tidigare så nu är antalet "kända ex" uppe i 11, lika många som för 1700 och 1701. Roger Jonsson hade på ett tidigt stadium förutspått att 1699 var 8-markernas vanligaste år, och nu börjar han nog tycka att världen börjar bli rättvänd igen.

Detta ex av 2 Mark 1697 är dock känt sedan tidigare, och det såldes på både Ahlström 42 och 51. Trots att Dan Carlberg tydligen inte kände till proveniensen så var han rörande överens med Ahlström i beskrivningen 1/1+)(1+.

Känd sedan tidigare var även en Riksdaler 1732 (sm 71b). Förra gången den såldes var på MISAB 13 och den hade då den underbara beskrivningen: "kvalitet 1?, sällsynt i denna kvalitet". Kom inte och säg annat än att Dan Carlberg har humor. Denna gång hade frågetecknet dessvärre fallit bort av någon anledning vilket "belönades" med ett 800 kr högre pris. Inte bra naturligtvis, men jag förutsätter att MISAB gör rätt för sig så att köparen inte känner sig lurad. 

Halvny på listan var denna 4 Mark 1737. Det såldes nämligen ett ex med samma beskrivning (kvalitet 1+ med repor) men utan bild på Ahlström 59, så man kan på goda grunder anta att det är samma ex. Priset blev denna gången 6800 kr. 

Läs mer
2:a maj 2018

Några fynd i gamla auktionskataloger

Som bekant så är jag väldigt förtjust i gamla begagnade auktionskataloger och då inte endast för anteckningar som kan vara gjorda där. Inte så sällan finns det även en del smått och gott instoppade och bortglömda i katalogerna. Nu på Frimynt fick jag med mig flera stora litteraturkassar hem och tänkte att jag ju kan dela med mig av några fynd.

Den här bilden hittades i Hirsch 10:e auktionskatalog (11/11 1978) och visar förmodligen funktionärerna från just den auktionen. Till höger har vi den ännu idag välkände L.O. Lagerqvist som var auktionsutropare. I mitten har vi väl Jan Hyllengren som 13 år senare, i samband med bedrägeriutredningen av Hirsch Mynthandel, blev mer ökänd än välkänd. Mannen till vänster är okänd för mig men ska ha hetat Dag Wendil. Fatet som står framför honom var en askkopp där han knackade ur pipan. På den tiden fanns det inget rökförbud i offentliga lokaler och luften lär ha varit tämligen unken efter en auktionsdag.

Här en artikel från Svenska Dagbladet dagen efter att Ekströms Sturemark från 1512 blev sålt för rekordpriset 330000 kr på Ahlström 14. Köpare var naturligtvis Olle Algård och inte "Gösta" som det står i artikeln. Det var då han yttrade de välkända orden "det är den lyckligaste dagen i mitt liv". Vad han sade 3 år senare när han sålde samma mynt till Karl-Erik Schmitz för 750000 kr förtäljer dock inte historien. Nästa gång myntet såldes var på Schmitz auktion i Zürich 1989 och då var Bjarne Ahlström köpare för 96000 kr. Det är väl sådant som kallas "svindlande affärer". 

Läs mer
22 april 2018

Hemma igen efter en tripp till Frimynt

Så är en fullmatad helg över. Har bevistat Frimynt för tredje gången i mitt liv och det var som vid tidigare besök både jobbigt och oförglömligt. Jobbigt eftersom jag har tämligen långt till Helsingborg, 111 mil enkel resa för att vara exakt. Men vill man vara med i leken så får man ju stå ut med det. Tog dessutom bilen denna gång eftersom jag i förväg hade gjort upp om en del litteraturköp, och man kan ju inte kånka omkring med sådant på tåg eller flyg. Bilen blev också rätt baktung på hemvägen.

Gott om trängsel var det också, speciellt ute på parkeringen. Enligt Gunnar Jönsson, Lund, som denna gång inte var med som säljare och därför kom vid 11-tiden, så kunde han inte minnas att det någon gång tidigare varit så packat med bilar. Detta berodde dock inte på något besöksrekord på Frimynt utan mer på något annat arrangemang som pågick i närheten.

Ovan som jag är så tycker i alla fall jag att trängseln vid många av borden som jag ville besöka var stor och många av säljarna jag pratat med var också mycket nöjd med dagen.

En av dessa var Sven-Olof Källerholm som stod och sålde sin nyutgivna bok om Karl XI:s 1-öringar i silver. Alltid lika roligt när det ges ut ny numismatisk litteratur och jag var naturligtvis en av det drygt 60-tal som investerade i boken denna dag.

Nåväl, reströttheten börjar ta ut sin rätt och det är väl bäst att avrunda för denna gång. Skulle dock inte förvåna mig om jag somnar med näsan i någon av katalogerna som jag hade med hem...  

Läs mer
16:e april 2018

Sveakronor

Aj då! Nu har jag varit asocial i två veckor utan att ens tänka på saken. Så det kan bli! Orsaken är att jag börjat studera Karl XI:s mynt. Igen! Jag har nämligen haft mina perioder tidigare med denna kung och det har alltid haft denna nästan hypnotiska effekt på mig. Tiden bara rinner iväg. Tidigare höll jag på med att försöka göra en variantförteckning över 2-markerna, men det var lönlöst. Jag blev ju aldrig nöjd. Jag höll på med min tredje version när jag somnade någonstans mitt i...

Nu håller jag på med en typförteckning i stället och det är lite lättare. Med betoning på lite! Det är fortfarande avvägningar om gränsdragningen mellan vad som är typer, undertyper och varianter. Undertyperna vill jag givetvis ha med i förteckningen samt en del viktiga varianter. Men då är vi där igen med avvägningar om vad som utmärker en viktig variant. Jag ska visa ett intressant exempel.

Det här är tre olika sveakronor som förekommer på 2-markerna 1664. Bonnier kallade dem för krontyp 1664a, 1664b respektive 1664d. I SM-boken omnämns den vänstra som krontyp A och de båda andra som krontyp B. För att göra det lite lättare för mig så följer jag i huvudsak SM-bokens indelning, men i det här fallet är jag inte helt säker på att det är rätt. Den vänstra kronan har hängt med ända sedan 1661 och då fanns det bara en gravör på myntverket och det var han som omnämns i litteraturen som "gubben på bron". Numera vet vi, tack vare Bengt Hemmingssons forskning, att hans namn var Reinhold Krull. Honom anlitade man bara i absolut nödfall eftersom han gjorde så "elaka stämplar", vilket man också ser på denna sveakronas miserabla utförande. Den prydliga kronan till höger bör vara gjord av Johan Georg Breuer, eller möjligen Petter Mickelsson. Frågan är då vem som gjort kronan i mitten? Ska man alltid gå efter hur en krona är uppbyggd när man drar gränsen för en krontyp, eller har stil och utförande också sin betydelse när det är så tydligt som här? Problemet är ju att man med 1660-talets mynt nästan aldrig vet säkert vem som är gravör och då blir man ju inkonsekvent om man tar hänsyn till det de få gånger man vet.

I sammanhanget kan det också vara värt att nämna att Bonniers typindelning av 2-markernas sveakronor är ett litet mysterium eftersom han inte lämnade någon manual efter sig. Berta Holmberg beklagade också detta i förordet till boken: "Och mycket kännbart har det varit för mig, att jag ej fått vara i tillfälle att rådgöra med honom (Bonnier) om indelningar och grupperingar, om inrangerande av kronorna etc. etc." För 1664 hade han satt etikett för 12 krontyper, 1664a-1664l, ordnade efter den turordning i vilken de förekommer i förteckningen. 1665 började han om igen från 1665a utan hänsyn till vilket nummer kronorna som återkom hade året före. För 1664 fanns dessutom över 20 avbildade kronor varav många inte blivit specificerade med vilken typ de tillhör. Å andra sidan var det flera specificerade typer som inte var avbildade, bland andra de tre kronorna här ovan, så hur dessa ser ut får man lista ut på andra sätt.

Kort sagt så är det ett litet helvete och jag njuter i fulla drag:-) 

Läs mer
2:a april 2018

Hoppsan!

I mitt förra inlägg glömde jag visst att skriva att det fanns mer att läsa under länken "Läs mer". Man börjar visst bli glömsk...

Läs mer
1:a april 2018

Svårbestämd "2 Mark" 1662

Jag har börjat lite smått med Karl XI för Typsamlingssidan och det hjälps inte att det känns lite gruvsamt. Detta blir inte lätt! Ett bra exempel är nedanstående "2 Mark" 1662 utan valör som nästan ingen verkar känna till.

Diametern ca 30 mm och vikten 10,34 g håller sig ju bra till myntordningen för 2-marker och det är inget märkvärdigt med varken porträtt, sveakronor, myntmästarmärke eller siffror och bokstäver. Men valören saknas och man kan inte se några spår av att den avlägsnats!

För att komplicera det hela ytterligare så hittade jag detta exempel på Bon 86 i någon Ahlströmkatalog. Jag skriver "exempel" för att Bonnier var inte så utförlig i beskrivningen alla gånger och det finns faktiskt flera variationer som passar utmärkt på just Bon 86, men det spelar ju ingen roll i det här fallet. Jämför man dessa båda bilder med varandra så upptäcker man att inte bara åtsidorna utan även frånsidorna är stampidentiska, förutom då att valören saknas på den ena. Spännande, eller hur? Det betyder alltså att man gjort en prägling med stamparna innan valören graverades in i frånsidesstampen.

Nu ska jag inte spekulera så mycket i varför man gjort på detta sätt utan bara konstatera att det blir vissa problem att passa in ett sånt här mynt i en typförteckning. Att kalla det en variant känns lite för lamt, även om det kanske bara är en graveringsmiss. Å andra sidan är det för mycket att kalla det en typ, eller ens undertyp, för detta kräver ju en förändring av varaktig karaktär. Jag får nog sova på saken, men det känns som att en förteckning över Karl XI blir ett lååångvarigt projekt.   

Läs mer
29:e mars 2018

Rekordslakt!

Som det redan kommenterats en del på nätet så blev det mycket höga priser på speciellt guldmynten under den gångna auktionshelgen. Av 102 utbjudna guldmynt så blev det rekordnoteringar (eller tangeringar) på 48 stycken, vilket betyder 47,1%. Det är dock inget nytt under solen; motsvarande siffror på MISAB 24 och 25 i september var 35 av 72 vilket betyder 48,6%. Guldruschen fortsätter med andra ord med oförminskad styrka!

I höstas började jag jämföra resultaten med Haganders auktioner, men då tror jag inte att jag redovisade båda auktionerna tillsammans. Nu kan jag dock avslöja att resultaten på auktion 24 och 25 blev i medeltal 30% högre än Haganders. Motsvarande siffra på auktion 26 och 27 var 35%. Skillnaden beror till största delen på att auktion 27 var en så mycket bättre guldmyntsauktion än 25:an.

Den här gången har jag också roat mig med jämföra priserna på de mynt som faktiskt blev inköpta på Haganders auktioner; där det alltså är samma mynt som blir sålda igen (34 mynt i höstas och 32 nu). Då fick jag fram att värdet ökat med 55% på auktion 24 och med 46% på auktion 26. Det kan vara en nöt att bita i för någon teoretiker att begripa varför Haganders mynt ökar mer i värde än andra guldmynt.

En bild ska det ju också vara och denna gång får det bli en Carolin 1872 som på MISAB 27 såldes för fantastiska 41563 kr inklusive provision. Visserligen ett utsökt exemplar, men det är ändå ett otroligt pris för varianten med litet öra. I det sammanhanget kan jag också nämna att trenden är tydlig att rekorden sätts på de bättre exemplaren. Det blir nästan aldrig några rekord på lägre kvalitéer oavsett svårighetsgrad.   

Läs mer
27:e mars 2018

Ny variant på Riksdaler 1754

På 1754 års riksdalrar så är det sedan länge känt att det använts två olika stampar till åtsidorna; den första användes redan tidigare år och har ett gs F under bilden. 1754 är dock detta F mycket svagpräglat och det är inte förrän nu som Roger Jonsson och jag funnit bevis för att varianten existerar. Den andra stampen är den vanligast förekommande med gs F på halsavskärningen. Den förekommer endast 1754 och utgör säkerligen över 90% av kvarvarande riksdalrar det året. Nu har Roger och jag upptäckt att det användes ytterligare en stamp detta år (se bilden) och den verkar sakna gravörsignum. Som brasklapp måste dock tilläggas att vi ännu inte haft möjlighet att "luppa" något ex, så det kan finnas ett F där även om man inte kan se det på bilden. Men vi skulle vara lika glada i alla fall eftersom stampen även användes i blygsam skala 1755, och en ny variant med gs 1755 skulle sitta lika bra det. För att bringa ordning i det hela har jag gjort en sida med jämförande bilder

Apropå något helt annat så såg jag att Ingemars.se blivit uppdaterat. Det roliga är att det står att uppdateringen gjordes den "2 april 2018". Egentligen gjorde han det i söndags och jag förmodar att han ställde fram klockan lite väl mycket...:-)  

Läs mer
19:e mars 2018

Ur Wedbergs brevsamling

Så här i auktionstider så tänkte jag att det kanske skulle passa att jag delar med mig igen av ett litet brev ur JO Wedbergs samling. Kanske manar det till eftertanke hos någon som till äventyrs suktar efter samma mynt som jag vill ha...

Stockholm 20 februari 1902

Herr Justitierådet Wedberg

För att i någon mån gottgöra den "fort, que je (oläsligt)" igår under stridens hetta, det ni måste som substitut för den missade medaillen i Eder samling nedlägga medföljande kopia. I förhoppning att min vördsamma anhållan ej må illa upptagas

tecknar med utmärkt högaktning

C. W. Burmeister

Burmeister var till yrket apotekare och rentier. Det sistnämnda var en person som lånade ut pengar till en skälig ränta. Även om det inte finns någon anledning att dra paralleller med maffiabossar så kan man knappast ha alltför blödigt sinnelag om man vill driva låneverksamhet med vinst. Ändå skriver Burmeister detta brev. Själv har jag faktiskt aldrig ens tänkt tanken på att ha dåligt samvete för att jag vunnit en auktionsstrid. Vinner jag så är jag naturligtvis nöjd och glad, och förlorar jag så är jag ändå nöjd och glad, för då blev det billigt. Mer är det inte med det.

Däremot är jag inte säker på hur jag skulle reagera om jag fick ett sånt här brev. Inte skulle jag på något sätt känna mig nöjd med en kopia, även om den var gratis. Det skulle ha varit väldigt intressant att få veta hur Wedberg tog det hela.

Läs mer
15:e mars 2018

Gravörssignum

Det händer ibland att jag får frågor om var gravörsignumet (gs) sitter på olika mynt. Det är ju ofta väldigt litet så att man behöver lupp för att se det. Har man inte myntet i handen, utan är hänvisad till en bild, så hjälper inte ens lupp. Eftersom allt fler myntaffärer sker via webben kan det ju vara idé att lära sig hur man avgör att det är en variant med gs ifall det samma år finns varianter utan gs.

Man ska aldrig säga aldrig, men jag känner inte till något fall där varianter både med och utan gs förekommer på samma stamp. Knepet ligger alltså i att hitta något annat kännetecken som alltid finns med på en stamp som har gravörssignum.

Här har vi exempelvis bilder på riksdalrar 1730; med gs (liggande h på halsavskärningen) till vänster och utan gs till höger. Som synes så har myntet till vänster en inre kantring. Den användes mest som riktlinje vid graveringen, på samma sätt som man ibland satte ut en centrumpunkt, och är i sig inget som man ska räkna som en variant. Detta år är det ett mycket tydligt tecken, som syns på de flesta bilder, på att det är ett exemplar med gravörsignum. Skall dock sägas att det inte gäller alla årtal, 1726 är det faktiskt tvärt om.

4 Mark 1752 med gs (liggande F på halsavskärningen) till vänster och utan gs till höger. Här är det lättare att titta på själva porträttet och förslagsvis rosettsnibbens läge i förhållande till A i ADOLPH. Enligt SM-bokens förteckning så har SM 81a och 81b båda gravörsignum medan SM 81c  är utan. Jag har lagt märke till att just i det här fallet så blandar katalogmakarna ofta ihop SM 81b och c, och då är det ju bra att ha något annat märke så att man kan avgöra själv.

Jag har kanske i en del fall varit dålig på att lägga ut jämförande bilder på min Typsamlingssida, men det är väl aldrig för sent att göra bättring?

Läs mer
9:e mars 2018

Några provenienser i MISAB 27

Det blir fler och fler angivna provenienser i MISABs kataloger, vilket är glädjande. I försäljningen av Ottar Ertzeids samling har vartenda nummer försetts med provenienser, men i MISAB 27 saknas fortfarande en hel del. Tänkte att jag kunde komplettera med några som jag såg när jag tittade igenom katalogen:

Nr 181. Dukat 1710. ex Ahlström 63, ex Ahlström 1

Nr 221. Riksdaler 1751. ex Mynthusets auktion april 1989

Nr 328. Dukat 1835. ex Hagander 1

(Foto Mynthuset 1989)

Ottar Ertzeids förkärlek för rariteter visar sig i att jag på grund av MISAB 26 fått anledning att komplettera på 43 raritetssidor. För auktion 27 stannar det vid mer normala 15 sidor. Av dessa fick jag anledning att stänga ner sidan med Riksdalern 1756 eftersom jag nu kunde konstatera ett 16:e exemplar. Man kan kanske tycka att jag ska ha kvar sidor som redan är gjorda, men då måste jag ju också fortsätta att uppdatera dem. Jag kan säga som så att uppdateringen blir svårare och svårare ju fler exemplar jag måste hålla reda på och för att hålla frustrationen på en lämplig nivå så är det bäst att vara så konsekvent som möjligt. 

Läs mer
26:e februari 2018

Felaktig rättning i SM-boken

Som jag nog nämnt någon gång tidigare så gjordes det ett lösblad med rättelser och tillägg som bifogades i SM-boken efter att den tryckts; en "erratalista" som Dan Carlberg brukar kalla det. På den listan står bland annat om Karl XI:s mynt "sid 133 - fotos av nr 19a och 19b skall skifta plats". Detta är nog inte helt riktigt och jag ska berätta varför genom att visa bilderna och beskrivningarna.

SM 19a - 1672     Typ XIA     utan mm

SM 19b - 1672     Typ XIB     (underförstått med mm)

Anledningen till att man ville skifta plats med bilderna var naturligtvis att det övre myntet har ett myntmästarmärke men inte det nedre. Problemet när man gör så är att typbeteckningen blir fel. Det enda rätta borde alltså vara att flytta beskrivningen "utan mm" till sm 19b i stället och låta bilderna vara orörda.

Ibland blir jag lite orolig att folk ska tro att jag inte gör annat än sitter och letar fel. Så är det inte alls! Sanningen är att dom små rackarna smyger sig på mig.... Men det är ju bra på så sätt att jag ju får något att skriva om:-) 

Läs mer
23:e februari 2018

1772 års porträtt?

En intressant sak i myntens värld är missuppfattningar som upprepats så många gånger att de till slut har upphöjts till "sanning". Det finns många exempel men den här gången tänker jag bara ta upp ett aktuellt fall som man hittar i MISABs katalog 27: objekt nr 282. Riksdaler 1781 med 1772 års porträtt.

Bilden till vänster visar den åsidesstamp som användes på riksdalrar 1771-1772. Stampen till höger användes 1772, 1773 och 1781. Lägger man dessa bilder intill varandra i datormappen och rullar mellan dem så ser man att bilderna är i det närmaste identiska. Detta beror på att man använt en porträttpuns på båda stamparna. De små skillnader som ändå finns kommer sig av att gravören oftast måste putsa lite för hand i stampen innan den är färdig. Att säga att det inte är samma porträtt på båda mynten blir då som att säga att en målning som måste restaureras inte längre är samma målning eftersom den inte är exakt identisk med vad den var innan ingreppet.

En korrekt objektsbeskrivning på denna variant från 1781 bör alltså vara "1772 års stamp" eller om man så vill "1771 års porträtt". Utan att låtsas som att jag kollat så väldigt många kataloger efter denna sak så är det ändå bara i Aurum 7 som jag vet att det blev rätt beskrivning. Hamrin skrev nämligen "Bör kallas 1771 års bild eftersom typen introducerades detta år".

En akademisk fråga kan man tycka och dessutom meningslös att ventilera. Hamrins beskrivning gjorde ingen skillnad för efterföljande kataloger och det inbillar jag mig inte att det här blogginlägget heller ska göra, men det skadar ju aldrig att påpeka missförhållanden någon gång emellanåt. 

Läs mer
19:e februari 2018

Trevlig överraskning

Så sent som i lördags fick vi veta att MISABs kataloger kommer att börja skickas ut nu den här veckan. Jag tog för givet att då blir det tidigast på fredag eller kanske nästa måndag man har dem i sin hand. Därför blir man ju glatt överraskad när katalogerna ligger i brevlådan redan idag. :-)

Har naturligtvis inte hunnit titta så mycket ännu, men auktion 26 med Ertzeids mynt visste jag redan vad som komma skulle, tack vare det utgivna korpusverket. Auktion 27 är jag däremot väldigt nyfiken på och det blir ett antal förnöjsamma kvällar i fåtöljen framöver. På sätt och vis är förarbetet nästan lika roligt som själva auktionen. Från och med nu och en månad framåt är man givetvis självklar ägare till alla roliga mynt som man vill ha. Kan det bli bättre? På auktionsdagen brukar man däremot snabbt upptäcka att det finns andra som också vill ha mina mynt. Det är ju inte så bra...

Läs mer
8:e februari 2018

Karl XII inlagd på Typsamlingssidan

Det blev 72 typer och 253 nummer fördelade på 7 flikar i menyn. Svårast att få till var plåtmynten. Min ambition är ju att försöka vara så konsekvent som möjligt mot det jag gjort tidigare och då var ju motstämplingarna en rejäl utmaning. Där hade jag inte heller tillräckligt många bilder i mitt arkiv så jag lånade från SM-boken i stället. Så långt det varit möjligt har jag också velat ange gravörerna, men Arvid Karlsteen hade ju en hel del lärlingar genom åren. Speciellt på markmynten är bildvariationen stor, vilket tyder på ett flertal gravörer. Sista nöten var att jag tyckte mig minnas att jag läst eller hört någonstans att även Anders Wikman från Avesta varit med och graverat nödmynt. Det tog en hel vecka innan jag hittade det på sidan 212 i SMH. Intressant det där med så mycket kunskap som det finns utspridd på så många ställen och hur värdefullt det är när man kan föra dem samman.

Ha en bra fortsättning på veckan!  

Läs mer
2:a februari 2018

Förfalskad bild i SM-boken

Ha, ha, det här var riktigt roligt. Bilderna hittar man på sidan 178 i SM-boken och de visar mittstämplarna på 1 Daler sm med "krönt B" respektive "stjärna". Tittar man närmare upptäcker man att bilderna faktiskt är identiska förutom just dessa märken för kopparns ursprung. Förmodligen saknade man en bra bild på en plåt av koppar från Garpenberg (stjärna) och därför klistrade man in en stjärna på det andra fotot. Fotoshopping á la 1977!

Läs mer
26:e januari 2018

 

1700-talets svåraste 5-öringar

(Svenssons ex av 5 Öre 1715, foto SNF 169)

Jag har tidigare inte tagit med 1700-talets 5-öringar på min Raritetssida eftersom dessa oftast inte är avbildade i auktionskatalogerna. Nu har jag dock, efter lite påstötning och hjälp från specialsamlare, lagt in de årtal, vilka jag är rätt säker på att de är de sällsyntaste. Foto saknas oftast även på dessa och därför har jag gjort en uppskattning av hur många privata ex det kan finnas utifrån antalet kända försäljningar. Erfarenheten har visat att det för tidsperioden med Ahlströms auktioner och framåt (1 generation) så har ungefär var tredje mynt som säljs på auktion redan blivit sålt en gång under samma period. Tar man en längre period ökar naturligtvis andelen mynt som återkommer och tvärtom ifall perioden är kortare. Variationen inom den angivna perioden är också rätt stor men 1/3 känns som ett bra snitt. De nedan angivna antalen är därför "antalet säkerställda ex plus 2/3 av antalet försäljningar utan foto". Felmarginalen för uppskattningen ligger nog uppåt 20%.

1702     ca 11 privata ex

1714     ca 12 privata ex

1715     ca 9 privata ex

1736     ca 13 privata ex

1740     ca 10 privata ex

1749     ca 12 privata ex

1750     ca 10 privata ex

1751     ca 14 privata ex     (Fredrik)

1754     ca 7 privata ex

1761     ca 10 privata ex

1762     ca 7 privata ex

1765     ca 9 privata ex

Det här är alltså ingen "sanning" jag visar upp, mer då en antydan om hur sanningen ser ut. Men eftersom det inte finns någon bättre statistik någon annanstans så bör det ju ändå vara gott nog.   

Läs mer
22:a januari 2018

Sammelsurium om Tre Kronor

Jag såg att Ulf Ottosson nämnde på Facebook att August Strindberg just den här dagen för 106 år sedan blev uppvaktad av 10000 människor på sin 63 års dag. Han var onekligen populär den gode Strindberg, dock inte i alla läger. Jag har tagit del av Johan Otto Wedbergs brevsamling som finns bevarad på Riksarkivet och där finns nedanstående brev med, daterat den 29:e mars 1911.

"Broder Wedberg!

Ehuru jag personligen tillhör det konservativa lägret, med undantag av spannmålstullarna, vill jag likvisst läsa vad som rör sig inom antipoderna, och då nu von Heidenstam vågat sig på att svara på guden Strindbergs alla otidigheter, prenumererade jag 1/3 på hans organ "Aftontidningen" för att se de eventuella giftosprutningarna.

Då jag ej vet om du har alla tidningarna har jag för din samling "numismatiska utklipp" 2 artiklar om "Sveriges Anor", varuti Strindberg använder numismatiken såsom bevismaterial uti sin avhandling utav vilken jag ej begriper en smul, då jag därför är alldeles för okunnig uti lingvistiken och hela den bevisföring som Strindberg anför. Vad säger han för nonsens om 3 kronor på Anund Jakobs mynt? Jag har inga uppslagsböcker till handa, men kan omöjligen erinra mig dessa heraldiska tecken på Anunds få mynt?

Så snart jag får höra av min bror i Amerika rörande dina frågor får du höra utav 

Din gamle vän

Magnus Lagerberg

Vad Strindbergs sammelsurium om 3 kronor beträffar, återfinns ju dessamma uti såväl tyska som engelska med flera städers vapenbilder, för att ej tala om personvapen." 

Om det är något jag lagt märke till när det gäller numismatisk forskning så är det att det ena ger det andra och "mycket vill ha mer"; även om jag varken är insatt eller speciellt intresserad av Anund Jakobs mynt så driver nyfikenheten mig att beställa hem kopior på dessa två artiklar, som också finns på Riksarkivet, bara för att få läsa om det "sammelsurium" som Strindberg skrivit om våra Tre Kronor. Sånt är livet för en nörd...  

Läs mer
print