Falcoin.se

Min blogg

17:e oktober 2018

Karl XI är inlagd på Typsamlingssidan

Det tog naturligtvis lite längre tid än jag trodde att det skulle göra, men nu är min typförteckning över Karl XI:s mynt färdig att visas upp. Att säga att den är "klar" skulle dock vara för mycket sagt eftersom det nog finns behov av rättningar och tillägg under en lång tid framöver. Men någon gång måste man ju sätta ner foten även om man vill göra mer.

En mastig myntning var det i alla fall under Karl XI:s tid. Jag har fått ihop 139 typer och drygt 500 löpnummer, fördelat på 12 flikar. I stort sett dubbelt så mycket som för Karl XII. Jag har tänkt mig en 13:onde flik också med provmynt avslag och andra tillfälliga präglingar, men dessa ingår inte i den egentliga förteckningen så det är ingen brådska.

Det ska också sägas att det för en så här produktiv myntperiod är svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att vara helt konsekvent när man gör en förteckning. En del val som jag gjort, exempelvis indelningen av porträttyper, kan diskuteras och naturligtvis göras på andra sätt. Jag har dock försökt att hålla mig efter den linje som stakades ut i SMH (Frihetstiden) eftersom det kändes rätt för mig. Det innebär bland annat att myntorten är underordnad valören och årtalet; 2 Mark från Landskrona är till exempel placerad bland de andra 2-markerna från Stockholm. Ändå lätt att hitta bara genom att bläddra. Jag har dock inte gått så långt att jag gjort detsamma med kastmyntet till begravningen; det ligger i en egen flik sist bland silvermynten. Är det fler än ett kastmynt hos någon regent och av olika valör dessutom så tycker jag att de ska vara samlade på ett ställe. Det är ett av få saker jag inte gillar hos SMH där kastmynten är utspridda.

Nåväl, titta igenom sidorna och påpeka gärna om det är något som ni tycker är fel. Nu ska jag ta mig en kaffetår!

Läs mer
11:e oktober 2018

Optimist eller pessimist?

Jag såg att Ottosson hade 20-årigt jubileum igår och då fick jag för mig att kolla hur länge jag hållit på. Lustigt nog så är det idag precis 9 år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Så här såg det ut:

"Allting har sin början!

Har äntligen kommit igång med hemsidan, det här ska bli kul. Började med att lägga in mina tre 5-kronor från Oscar II och är mycket nöjd med resultatet. Får nog räkna med att det här projektet tar ett antal månader i anspråk. Men alltid lär man sig något."

Jag vet inte riktigt om jag ska tycka att jag var optimistisk eller pessimistisk när jag trodde att projektet skulle ta "ett antal månader i anspråk". Optimistisk för att jag räknade tidsåtgången i månader eller pessimistisk för att jag inte trodde att jag skulle hålla på så länge. Nu har det blivit 108 månader och det här blogginlägget bör vara den 2854:e sidan jag påbörjar, varav 389 är blogginlägg. Och än ser jag ingen ände på det hela. Ganska många sidor har tagits bort med tiden av olika anledningar, och ännu fler är gömda för allmänhetens blickar. Mycket av det som är offentligt är skrivet av en betydligt okunnigare skribent och borde naturligtvis redigeras. Men att gå igenom alltihop och göra dessa ändringar lär väl ta 9 år till och det tror jag inte att jag orkar med. Betydligt roligare då att fortsätta skriva om sådant jag inte skrivit om tidigare.

Läs mer
3:e oktober 2018

Märkliga resultat

Som jag tidigare skrivit om så hade vi en i mitt tycke rätt elegant teori om att en arabisk 2:a i valören på Karl XI:s 2 Mark 1664 skulle vara ett tecken på en lägre silverhalt enligt den nya myntordningen det året. Igår ringde Roger Jonsson och berättade att han analyserat en del mynt och att resultaten inte blivit som han tänkt. "Jag försökte med ren tankekraft att tvinga analyspistolen att visa de svar jag ville ha, men det var hopplöst, det blev tvärt om. Arabisk 2:a har tydligt högre silverhalt både på 2 Mark och 2 Öre. Märkligt nog gäller detta även 1669 där det finns 2 Mark med båda valörvarianterna och där ska det ju enligt myntordningen inte vara någon skillnad."

Nu är det fortfarande alldeles för få mynt som ingår i undersökningen men det räcker för att vi får skrota teorin. I stället infinner sig en annan fråga och det är hur väl man egentligen följde myntordningen. Sven Olof Källerholm har upptäckt något liknande med 1-öringarnas vikter. Det finns ocirkulerade mynt som kraftigt understiger den rätta vikten och samtidigt finns det slitna mynt med en tydligt högre vikt. Sådant förekommer naturligtvis ibland men enligt Källerholm är det bland 1-öringarna alldeles för vanligt för att kunna inordnas under någon normalfördelningskurva. Han tror att man helt enkelt inte hade tillräckligt bra kontroll.

När man tänker på hur förhållandena var på myntverket under 1660-talet så är det mycket som tyder på att Källerholm har rätt. 1663-1665 och i början av 1669 fanns det periodvis ingen myntmästare på myntverket så personalen där fick klara sig själva och 1665-1668 var Abraham Kock myntmästare och han var ju en person som visste exakt var gränserna gick och hur mycket man kunde töja på dem. Klart är i alla fall att om Kammarkollegiet inte hade tillräckligt bra koll på att myntordningarna följdes så kunde nog både vikter och silverhalt variera ganska mycket. Ordet "kvalitetssäkring" var inte uppfunnet på den tiden.

Det ska dock sägas att silverhalten på 4 Mark 1664 faktiskt följer vår teori. Varianten med långa palmblad har tydligt högre silverhalt. I min typförteckning kommer jag dock inte att bry mig om myntordningen där heller när det ser ut som det gör med de lägre valörerna. Det stör mitt ordningssinne, men man måste ju vara pragmatisk och rätta sig efter förutsättningarna. 

Läs mer
2:a oktober 2018

Loppisfynd

Ja, vem drömmer inte om att göra fynd? Här en länk till en fyndlista som jag råkade snubbla över... 

Läs mer
24:e september 2018

Min mailadress har upphört

Tyvärr har jag varit tvungen att skrota min mailadress till hemsidan eftersom den blivit kontaminerad av spam och hackers. Just nu är det en typ som försöker pressa mig på 700 dollar för att han inte ska sprida alla mina hemligheter runt hela världen. Snacka om affärsidé! Själv tror jag inte att jag har hemligheter värda ens 100 dollar ;-) Ja,ja, vi får se hur det blir! Får ni något konstigt mail från falcoin.se så är det i alla fall inte jag som skickat det. Och var försiktiga, det kan innehålla virus! Angående ny mailadress så får det anstå ett tag. Jag får nog ta mig en funderare på hur jag ska skydda den bättre.

Läs mer
23:e september 2018

Lite mer från MISAB-auktionerna

Det såldes naturligtvis mer än guldmynt på förra helgens auktioner och allt blev inte dyrt. Provmynt verkar exempelvis vara en kategori som är nere i en dal just nu. Bilden visar 2 Skilling 1843 som såldes både nu på MISAB 29 och tidigare på MISAB 20. Om vi sedan lägger till ett ex i samma kvalitet (1+/01) som såldes på MISAB 8 så får vi nedanstående prismässiga utförsbacke:

MISAB 8     15500 kr

MISAB 20    10500 kr

MISAB 29      5000 kr

Ett annat exempel är en Riksdaler Banco 1829 (28:1182) som på Haganders auktion klubbades för 5500 euro. Nu blev den osåld för utgångspriset 30000 kr. En spekulant köpte den dock för utropet efter auktionens slut.

Andra gånger kan det vara både upp och ner. Bilden visar en 8 Mark 1672. Det kallas för "Myndighetsmyntet" eftersom det var Karl XI:s mor som beställde myntet av Anton Meybusch lagom till sonens sjuttonårsdag 24:e november 1672. Inte någon av de sällsyntaste 8-markerna, men som typmynt eftertraktat av de flesta samlare. Det såldes 2 ex förra lördagen, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Det första i kvalitet 1+ klubbades för 17000 kr och det andra i kvalitet 1+/01)(01 gick för 98000 kr!

Det var rätt intressant eftersom köparen av det dyrare exet satt i bänken framför mig. Jag har aldrig sett honom förr och jag tror inte att han köpte mer än detta ex. Men det skulle han bara ha! Hans fru stod till och med bakom honom och förevigade budgivningen med sin mobil. Det är naturligtvis bara en gissning, men det kan ju vara ett sterbhus som var inlämnare och en av delägarna ville ha myntet som minne. En auktion är ett rätt så vanligt sätt faktiskt att göra upp om värdet på arvegods.

Läs mer
22:a september 2018

Höga priser på MISAB 28 och 29

Min vana trogen har jag tittat lite på prisnivåerna som uppnåddes på guldmynten på MISABs auktioner förra helgen. Som man kunde förvänta sig fortsatte trenden uppåt.

2016     89     2548700 kr     2584946 kr     99%     (101%)

2017    113     3871800 kr     3235376 kr    120%     (109%)

2018    188     9178500 kr     6196105 kr     148%     (145 %)

Tabellen visar år, antal svenska guldmynt/år, totala försäljningen på MISAB respektive totala försäljningen för motsvarande mynt på Haganders auktioner samt ökningen i procent mellan dessa försäljningar. Procentsiffran inom parentes motsvarar ett annat sätt att räkna; i stället för att räkna på totalen så tar man fram procenten för varje enskilt mynt och sedan tar man ett medeltal av det. Det sättet att räkna ger de "billigare" mynten större genomslag, men som synes så spelar det i slutändan inte så stor roll.

Nu kan man ju fråga sig om trenden kommer att fortsätta på detta sätt? Knappast troligt om ni frågar mig. Det har nämligen visat sig att prisnivåerna höjs när en stor samling säljs; vi såg det med Bondes, med Haganders och nu med Ertzeids samling. Man såg även en liten uppgång när Lindbergs samling såldes, trots att det var en typsamling utan årtalsserier. Tiden mellan storsamlingarna sker en stagnation; marknaden "minns" de nya prisnivåerna så den återgår inte till en tidigare nivå, men det kommer helt enkelt ut för lite toppmynt i mellantiden för att det ska bli den verkliga striden igen. Jag gissar att nivån de närmaste åren kommer att ligga mellan 130% och 150% av resultaten på Haganders auktioner.

Hur såg då toppresultaten ut i procent förra helgen? Tabellen nedan är framräknad på samma sätt som tidigare.

Dukat 1788     MISAB 28:939     150000 kr     30260 kr     496%

2 Dukat uå (1634)     29:161     370000 kr     108250 kr     342%

Dukat 1736     MISAB 28:702     130000 kr     40463 kr     321%

Dukat 1781     MISAB 28:933     37000 kr     11570 kr     320%

3 Mark 1590     MISAB 28:120     175000 kr     56290 kr     311%

Extra intressant att av dessa var det bara dukaten 1781 som inte var ex Hagander. Det var alltså rejäla prisökningar på dessa Hagandermynt.  

Läs mer
12:e september 2018

Provmynt?!

(Nordlinds foto)

(SM-bokens foto)

Om jag inte läser helt fel i Tingströms uppslagsbok så sorterar 4 Öre 1665 och 1666 inte under någon myntordning. Den nya myntordningen kom inte förrän 1667 och före det så fanns det ingen tillämpbar. Detta innebär en hel del saker men först och främst att dessa mynt definitivt inte kan ha blivit präglade för att cirkulera som betalningsmedel. Med stor sannolikhet är det provmynt som egentligen skulle blivit placerade tillsammans med sm 374 och 375 i SM-boken. Inte som nu bland de ordinarie 4-öringarna 1667-1684 (sm 190-207). Inte heller Nordlinds verkar ha reflekterat på saken när en 1665:a såldes på deras auktion i november 2011. Man beskrev den bara som ett ytterst sällsynt typmynt. Men då redovisade man i alla fall vikterna på de kända exemplaren: 3,62 g, 3,67 g samt 3,83 g. Detta kan man då jämföra med den rätta vikten efter 1667 års myntordning som var 3,51 g. Och vikten på 1/2 Mark 1604-1618 skulle vara 2,47 g så det är ju som sagt inte alls tillämpbart.

Läs mer
10:e september 2018

Dukater 1714

Efter en mailfråga och en tids kontemplation har jag insett att jag måste reda ut det här med varianterna på 1714 års dukater bättre. Jag har kallat dem för 1713 och 1714 års porträtt, och det är väl i och för sig korrekt men inte så precist som jag vill att det ska vara. För den som kan dessa mynt räcker kanske informationen men för den mer ovane är det svårare.

Bilden till vänster visar 1713 års porträtt som alltså även är vanligast förekommande 1714. Till höger har vi de porträtt som användes endast 1714 och förmodligen i begränsade omfattning. "1714 års porträtt" är alltså plural vilket jag nog inte heller preciserat så tydligt.

Om man nu tittar närmare på porträtten så ser man att de båda övre förvisso är olika för ögat, men det finns inget rejält att peka på som skiljer. Det är helt enkelt två olika stampar som varierar. Det nedre myntet har däremot 3 nitar på bröstet vilket ju är ett tydligt kännetecken. Så nu heter den svåra varianten "3 nitar på bröstet" både på Typsamlingssidan och på Raritetssidan. Lätt som en plätt!

Läs mer
6:e september 2018

Tveksam ompunsning

Bilden visar frånsidorna på 2 ex av 1/6 Riksdaler 1804 som båda blivit beskrivna som 1804/3. Exemplaret till vänster kommer från MISAB 23 (Sten Olof Anderssons samling) och där ser man tydligt trean som sticker fram bakom den sneddade delen av fyran. Bilden till höger kommer från MISAB 28 (Ottar Ertzeids samling) och där är det också något bakom fyran. Frågan är bara om det verkligen är en trea. Om man tittar på frånsidorna i sin helhet så ser man att det (förmodligen) inte är samma stamp som använts. Stampen till höger är tämligen trasig med flera stampklumpar. Är det gropar och sprickor på andra ställen på stampen så ligger det ju nära till hands att det lossnat någon flisa vid fyran också. Ett annat indicium på att det är en stampklump det är frågan om är att det på Sigtunas auktion för ett antal år sedan såldes ett ex som också beskrevs som 1804/3. När jag senare frågade Christian Hamrin, som sett myntet live, så svarade han: "Det var ingen ompunsning, det var en stampklump".

Viktigt att komma ihåg när det gäller dylika bedömningar är att det är svårt att vara säker utifrån en bild; inte ens Numisbids stora bilder räcker till. Det enda raka är att luppa myntet vid visningen och göra sig sin egen uppfattning. Och, jag tror det var Hamrin som sa det också; "Man kan inte lita på någon annan, man måste göra det själv". Rätt kloka ord om ni frågar mig.

Det intressanta är dock varför det finns ompunsade årtal på dessa mynt. Det finns ju 1805/4 och dessutom något ännu konstigare som påstås vara 1806/5. Vid sekelskiftet började man använda matriser i Stockholm, dvs en stamp till stampen. På detta sätt kunde man göra en hel serie stampar som var i det närmaste identiska. På frånsidorna var det dock brukligt att man på matrisen utelämnade den sista siffran i årtalet för att den skulle räcka i flera år och att man skulle slippa att punsa om årtalen. I praktiken slutade man dock aldrig helt med att återanvända gamla stampar. När det sista ompunsade årtalet förekommer har jag ingen koll på men vi har ju exempelvis 1951 på 50 som ju är nästan "nyligen".

I vilket fall så ska jag inte glömma att ta med luppen till visningen nästa fredag.

Läs mer
3:e september 2018

Några provenienser till MISAB 29

Som väl alla har noterat så kom katalogerna till de förestående MISAB-auktionerna för några veckor sedan. Min vana trogen så kompletterar jag mina raritetssidor det första jag gör. Auktion 28 (Ertzeid 3) var det inte så mycket med eftersom jag gjorde den kompletteringen redan för ett år sedan. Med auktion 29 var det mer jobb; närmare bestämt 22 nummer som pockade på min uppmärksamhet. Av dessa var det 12 stycken som jag kände igen från tidigare försäljningar. Nedan redovisar jag 5 fina provenienser som absolut borde ha stått i katalogen.

Nr 306. Dukat 1702

Algård (-1980) --> Schmitz (1980-1990) --> auktion i Zürich 1990 --> Hyllengren -->?--> Ahlström 43 (1991) -->?

Intressant nog så är detta samma provenienskedja som för dukaten 1760 (nr 398) vilket gör att man kan misstänka att det varit samma inlämnare. Märkligt i så fall att man kan redovisa provenienskedjan för den ena men inte för den andra.

 

Nr 323. 1 Mark 1706 med LC

Österlunds auktion i mars 1978 -->?

 

Nr 366. Serafimerriksdaler 1748

Ahlström 23 (1981) --> Törngren --> Hirsch 36 (1988) -->?

Det här myntet har jag faktiskt bloggat om en gång eftersom jag tyckte att Törngren på 80-talet låtit genomföra en så snygg reparation av hängningsmärkena. Det var riktigt fult på Ahlström 23 men nu är det knappast något man tänker på.

 

Nr 415. 1/2 Riksdaler 1753

Holmbergs auktion 127 (1924) --> Ekström --> Ahlström 8 (1975) -->?

 

Nr 536. Provmynt för 1/3 Riksdaler Banco 1829

Schmitz (1990) --> Heritages Rare Coin Gallery --> Antikören 11 (1992) -->?

 

Jag kan ju också nämna att jag gick bet på 4 Dukat 1838 (nr 506). Det finns helt enkelt inga påtagliga kännetecken som gör att man kan avgöra om det är ett "nytt" ex eller ett som jag redan har i listan. Det händer inte så ofta men är lika retfullt varje gång när man inte kan säga säkert. 

Läs mer
30:e augusti 2018

Fint besök i Örnsköldsvik

Förra veckan var jag på månadsmöte med Nola Myntklubb i Örnsköldsvik. Även om jag har nästan 12 mil enkel resa och även om det inte är så många där som delar mina specialintressen så brukar jag försöka vara med så ofta jag kan. Klubben har en härligt otvungen stämning och det är alltid "gött" att bara få sitta ner och surra med andra samlare. Som regel brukar det vara 25-30 närvarande vilket utgör ca 40-50% av det totala medlemsantalet.

Det jag gillar bäst är en återkommande punkt på dagordningen som kallas "samlare berättar". Denna gång hade vi en långväga gäst, nämligen Christer Ohlsson från Västerås. Anledningen till att han tagit sig för att åka upp var att han bodde i Ö-vik från 1956 och ett 10-tal år framåt, och det var här som hans samlarbana började. Underbart att få höra anekdoter från ett så långt samlarliv! Exempelvis så blev jag helt perplex när jag hörde att han brevväxlat med John Pedersen redan i slutet av 1950-talet. Hur kan en 10-åring från Norrland ens ha kunnat känna till J.Pedersens Mynthandel i Borås? Svaret var att hans far sålt en nålsamling till Pedersen och det var så kontakten knöts. Christer gillade John Pedersen; "han förstod sig på unga samlare". Exempelvis kunde det hända, när ett beställt mynt redan var sålt, att han fick ett bättre exemplar som ersättning. Till samma pris! Naturligtvis var det uppskattat för en ung grabb med begränsade tillgångar. Kontraten var stor när han som 12-åring fick tillfälle att besöka Håkan Kinnmark på Moneta i Göteborg. Därifrån fick han gå tomhänt och arg...

Anekdoterna under kvällen var många men jag ska inte återberätta fler nu. Vill bara säga att det var en givande och minnesvärd kväll i numismatikens tecken. Tack för den Christer!

Läs mer
17:e augusti 2018

1664 års myntordning

Den 1:a september 1664 infördes en ny myntordning i Sverige. För silvermynten innebar detta att silverhalten i de flesta fall sänktes, och därmed även silvervärdet i varje mynt, med ca 8-9%. Om ändringen trätt i kraft vid årsskiftet skulle det inte ha inneburit några som helst problem, men med 1/3 av året kvar så var läget ett annat. För att situationen inte skulle bli ohållbar för växlingskontoren så måste man nämligen kunna se tydligt på mynten vilken myntordning de tillhörde. Dessvärre vet man idag inte vilka dessa utmärkande skillnader var.

För 4 Mark 1664 så skulle man kunna tänka sig det är skillnaden mellan dessa båda frånsidor som är "märket" för silverhalten. Utan en riktig metallanalys kan man dock inte avgöra om det är så. Det kan även vara så att man inte präglade 4 Mark under de sista 4 månaderna. 

För 1 Mark, 2 Öre samt 1 Öre finns det heller inte någon garanti för att man inte började använda 1665 års stampar redan före årsskiftet.

När det gäller 2-markerna så är dock ingen av dessa möjligheter rimliga. Det gjordes helt enkelt för många stampar 1664 för att man ska ha haft råd att avstå från prägling under 1/3 av året. Berndt Göhle har räknat ut att man måste ha tillverkat minst en stamp per arbetsdag hela året och redan det är ju imponerande. Själv tror jag att man fortsatte göra 1664 års stampar även efter den 1/9 men att man då övergick till arabiska 2:or i valören. Det vore ju ett mycket tydligt märke som personalen på växlingskontoren lätt skulle kunna se. Att det sedan förekommer romerska 2:or även efter årsskiftet 64/65 har ingen betydelse; då är det ju årtalet som talar om vilken silverhalt det är.

Att analysera silverhalten i 1664 års mynt är en undersökning som behöver göras. Jag skulle mycket gärna göra det själv, men åtminstone för närvarande har jag för mycket jobb ändå och bor dessutom för långt ifrån händelsernas centrum för att kunna samordna det effektivt. Därför lämnar jag bollen fri för den som är hågad.

En sak jag inte tänkte på när jag skrev om 1 Mark 1663 utan mm var att det myntet naturligtvis har högre silverhalt än de med samma porträttyp 1665. Eftersom myntordningen är typgrundande så utgör ju det myntet en egen typ. Det är sannerligen inte ofta som det upptäcks nya typer numera!  

Läs mer
9:e augusti 2018

Information kan förmedlas på många sätt och detta kan väl anses vara ett av de roligare! Utställningen hittar man i restaurangen vid Sundbyholms slott.

 

Läs mer
30:e juli 2018

Sällsynt tillägg

Än är inte juli slut så det går fortfarande att förbättra bloggstatistiken;-) Och som i förra inlägget så kan jag även denna gång visa upp något som nästan ingen känner till.

Bilden visar en mycket dålig kopia av ett handskrivet tillägg till Bukowskis auktion 147 som hölls i september 1902 när tredje avdelningen av auktionskommissarie Claes Gartz jättelika myntsamling såldes. Anledningen till att det här tillägget är så sällsynt att inte ens Hesse kände till det är att det stacks in som ett löst blad i den färdigtryckta katalogen och med sådana bilagor kan ju mycket hända på 100 år. Att jag ändå har en kopia beror på att jag fick tag i lite "gott o blandat" efter Sten Törngren och tydligen hade han varit och kopierat det på något museum. Synd bara att han inte var mer noga med kvalitén på kopieringen...

Med lite god vilja kan man ändå läsa vad som står, och man kan exempelvis se att det är 11 plåtmynt som bjuds ut, numrerade från 93-103. Detta betyder att det fanns 103 tillägg i katalogen, de flesta tryckta men dessa 11 alltså handskrivna. Totalt i katalogen så såldes över 5000 mynt från hela världen och det var ju bara en tredjedel av Gartz myntsamling. Lite för många för att hålla ordning på om någon frågar mig.

Man kan också konstatera att det inte var några dåliga plåtar som fanns med på det här tillägget; 1 Daler sm 1652, 1653 och 1659 finns vad jag vet i bara några enstaka ex vardera i privat ägo. Men det är väl så att om man bara har tillräckligt många mynt totalt så vore det väl nästan osannolikt om det inte skulle slinka med en del rariteter också.   

Läs mer
27:e juli 2018

Intressant variant

Så är man hemma igen efter 10 dagars semester. Mycket intressant har jag hunnit med men största kicken gav nog upptäckten av ovanstående variant. Bilden och texten fanns instoppad i en gammal och välanvänd SM-bok som tillhört Yngve Almer och som numera finns i JO Björks ägo. Det handlar om 1 Mark 1663 som saknar myntmästarmärke och någon sådan är det nästan ingen som känner till existensen av. Vore det inte för att åtsidan är stampidentisk med sm 161 (1665) så skulle det vara nära till hands att misstänka något falsarium av något slag.

Nu nämnde jag dock saken för Sven-Olof Källerholm och för honom var det ingen nyhet. Han kunde berätta att myntet visats på bild i Myntstudier 2007-2 och han trodde att det kanske legat i Karl-Axel Lindbloms samling, men eftersom det inte dök upp på MISAB så måste det ju i så fall ha sålts privat i något tidigare skede. Vi får väl ge oss till tåls tills det förhoppningsvis dyker upp igen.

Till saken hör också att det 1663 förekommer 2 Mark utan myntmästarmärke. Myntverket stod nämligen utan myntmästare några månader det året. Den tidigare myntmästaren Göran Wagner (mm GW) gick i pension på våren det året och ersattes av Johan Fredrik Herman (mm IFH). Denne stannade dock bara på sin post i 3 månader och sedan försvann han puts väck. Det påstås att det kan ha berott på ett stormigt äktenskap, men en försvunnen kista med silver kan också ha bidragit. Frun lämnade han dock hemma. Sedan förflöt då några månader innan man lyckats övertala Wagner att återvända tills man hittat en mer varaktig ersättare, vilket skedde på våren 1664 när Isak Kock, myntmästaren i Avesta, tog på sig uppgiften även i Stockholm.

Läs mer
2:a juli 2018

Reslektyr

När jag för några månader sedan skulle åka tåg hem från Stockholm förväntade jag mig en tråkig resa eftersom jag glömt att köpa med mig något läsbart. 3 timmar med SJ, inklusive ersättningsbuss mellan Gävle och Sundsvall, och endast en tidning med japanska pussel att förströ mig med kändes lite enformigt. I ren desperation letade jag igenom packningen och hittade ovanstående finska jubileumsskrift. Nu är den ju mestadels på finska, men där finns faktiskt en artikel med titeln "Var drar man gränsen? - Finlands skattfynd i brytningen mellan medeltid och ny tid" av Frida Ehrnsten. Den handlar precis som titeln säger om ett försök att med hjälp av myntfynd som blivit nedlagda på 1500-talet dra en penninghistorisk gräns mellan Medeltiden och Nya tiden.

Nu är det så att övergången mellan två historiska epoker inte är något som händer över en natt och ett sekel är väl en period som mer speglar sanningen. Historiker vill dock gärna ha en specifik tidpunkt och väljer gärna en viktig händelse som startpunkt för en ny epok. I Amerika börjar den Nya tiden 1496 när Columbus upptäckte kontinenten, i Sverige 1521 när Gustav Vasa blir kung och i Estland 1561 när landet blir en del av Sverige. Eftersom Finland var en del av Sverige redan under medeltiden så har man i den allmänna historieskrivningen satt samma gräns där som här. Det Frida Ehrnsten försöker visa på är att utifrån vilka mynt som cirkulerat under 1500-talet så kan den Estländska gränsdragningen passa bättre även i Finland.

Om hon har rätt eller inte kan jag inte svara på men artikeln var definitivt intressant. Forskning där man analyserar och drar slutsatser av myntfynd är något som jag mycket väl kan ha jobbat med i något annat liv. För mig råkade det bli den nya tidens svenska mynt som jag koncentrerar mig på men jag är den förste att erkänna att andra epokers och andra länders mynt nog skulle intressera mig lika mycket (eller mer) om jag satte mig in i dem. Tråkigt nog så hinner man inte med allt.

En annan sak som slog mig var att jag blev nyfiken på vad som stod i bokens övriga artiklar. Nog skulle det väl vara en god idé att översätta mer av det som skrivs på finska till svenska? Jag tror att vi nog har en hel del numismatiska intressen gemensamma.

Slutligen vill jag också sända en tacksamhetens tanke till SJ och deras folkbildande miljöer. Dem förutan hade nog den här artikeln, och boken, hamnat oläst i bokhyllan...     

Läs mer
23:e juni 2018

Förstörd midsommarfest

Midsommar igen och för oss här i västra Ångermanland så betyder det bland annat att den lokala bilklubben anordnar en bilträff med i storleksordningen 400 välputsade vrålåk från i stort sett hela Sverige. Ett måste för bilfolket och en färgklick i tillvaron även för oss övriga. I år blev det dock ett enda stort kaos! Varför? Ja det var något fel på nätet så att varken mobiltelefoner eller internet fungerade, från torsdag eftermiddag till klockan 24 natten mot lördag. Det innebär att inte heller kortbetalning fungerade för de som inte råkar ha fiber indraget. Och vem drar ut en fiberkabel till en festplats som används 1 gång per år? Och för den delen så fungerade inte ens bankomaten. Men det blir väl för dyrt för banker att dra in en säker kommunikation... 

Här hade folk åkt 10-tals mil för att vara med på fest och när man kom fram så hade man inte kontanter med sig så att man kunde lösa inträde, än mindre köpa något när man kom in på festplatsen. Arrangörerna öppnade dock grindarna och tog smällen med kanske 100000 kr i intäktsbortfall för inträdet. Och det på grund av faktorer som man inte hade någon kontroll över.

För mig är det helt obegripligt att vi med öppna ögon är på väg in i ett kontantlöst samhälle där vi inte ens kan köpa oss en korv med bröd om vi inte har ett fungerande betalkort eller en smartphone. Mynt och sedlar har fungerat i alla tider och det fungerar även när vi blir strömlösa. Nu nysatsar man på totalförsvaret samtidigt som vi blir sårbarare än vi någonsin varit. Vi fick för en tid sedan en broschyr i brevlådan om hur vi ska förbereda oss för att klara en kris eller ett krig. Bland annat ska vi se till att vi har extra batteri till mobiltelefonen. Tydligen förutsätter man att vi kan bli strömlösa men inte att täckningen för mobilen kan försvinna. Ett självklart råd för att förbereda sig för en kris vore ju att ha kontanter hemma så att vi slipper återfalla till byteshandel ifall nätet havererar. 

Läs mer
19:e juni 2018

Första porträttpunsen?

(Foto MISAB 13 respektive 20)

Kan detta möjligen ha varit den första porträttpunsen som gjordes i Sverige? Frågan är berättigad eftersom det lär ha varit Anton Meybusch som introducerade tekniken i Sverige och han kom till Myntverket just 1670. Proceduren att tillverka en porträttpuns var besvärlig eftersom gravörerna då måste gravera upphöjt vilket man inte var vana vid. Det måste också föreligga långa präglingsserier för att man skulle uppnå någon tidsvinst med porträttpunsar. Exempelvis så använde Arvid Karlsteen bara i undantagsfall tekniken under sin långa tjänstgöring. Det berättas att han fick uppdraget att tillverka en puns till präglingen av Publica Fide (för att försvåra förfalskningsförsök) men han fick den inte klar förrän i augusti 1716, vilket var i senaste laget eftersom präglingen påbörjades redan i juni.

I vilket fall så är detta första gången jag ser att en porträttpuns använts så tidigt som 1670. Det kan naturligtvis ha använts fler det året, men knappast tidigare.

Läs mer
3:e juni 2018

Rara kastmynt

För några år sedan skrev jag en liten artikel om Gustav II Adolfs begravningsmynt och sedan dess har jag haft ett gott öga till denna, på flera sätt, väldigt speciella myntgrupp. En sak som jag inte tänkte på att skriva då var att Sveriges första dukater ingick i denna serie och bara det är ju en milstolpe i svensk mynthistoria. Men även präglingens omfång med 16 olika typer/varianter, varav samtliga förmodligen bör ha minst RR i raritetshänseende, är värt att komma ihåg. Jag har inte börjat med raritetssidor för dem ännu, men jag håller koll på vad som säljs i nutid.

Nu är det dags igen när Künker säljer 2 ex den 18:e respektive 21:a juni. Först ut är en 1/2 Riksdaler av den typ jag kallar 5:3 som säljs på auktion 307. 

Ett riktigt bra ex av en av de varianter som faktiskt går att hitta på marknaden. Men tyvärr räcker nog inte antalet till för alla som vill ha ett ex av denna heller. (Foto Künker 307)

Den andra är en 3 dukat som säljs på Künker 310 och som jag i min förteckning kallar variant 1:2. Det är en verklig dyrgrip som vi vanliga dödliga bara kan drömma om och detta ex kan mycket väl vara det enda som finns i privat ägo. Utropet ligger på 15000 euro och man kan nog förvänta sig att priset kliver upp till 50000 innan klubban faller. (Foto Künker 310)

Det mest intressanta med dessa försäljningar är dock att emedan man angett myntorten (Stockholm) helt korrekt för 1/2 Riksdalern så är man helt fel ute för 3 Dukaten. Den har man placerat bland tyska guldmynt med myntort Nürnberg. Det är trots allt 38 år sedan som L.O.Lagerqvist hittade så goda bevis som man kan önska sig för att myntorten är Stockholm så man tycker ju att det borde ha slagit igenom vid det här laget. Eller är det så enkelt som att man kan förvänta sig ett högre pris för ett tyskt mynt?  

Läs mer
print