Falcoin.se

Min blogg

23:e mars 2017

Ulrika Eleonoras sidor

Nu är Ulrika Eleonora öppnad både på Typsamlingssidan och på Raritetssidan. Trots att hon bara var regent under lite drygt ett år så hann man med att introducera 20 nya typer i hennes namn. De flesta myntades i relativt stora upplagor och är också ganska vanliga på samlarmarknaden än i dag. Den enda årtalsrariteten som jag kan visa upp är dukaten 1719 som jag hittills funnit 11 exemplar av i privat ägo. Därutöver har jag även tagit med kröningsmyntet med felaktigt datum som jag bara hittat 1 exemplar av. Bland rariteterna som jag inte ännu har möjlighet att lista kan nämnas 4- och 1 Daler SM med trekantig stämpel, och 1 Öre KM med Hedlinger respektive Wikman som gravörer. Det ska också förekomma Kröningsmynt med räfflad rand, men någon sådan har jag inte hittat ännu.

Nu ska jag packa väskan för i morgon blir det en tripp till huvudstaden och MISAB:s auktioner. Vet inte riktigt om det är mynten eller det sociala runt omkring som hägrar mest, men det kan kvitta. Båda delarna skulle ensamt vara tillräckligt god anledning att åka. Jag ser framemot den här helgen! 

Läs mer
17:e mars 2017

Artiklar om flytten av KMK

Som väl de flesta har uppmärksammat så hade Dagens Nyheter härom dagen en helsidesartikel om KMK och kritiken mot flytten av densamma. Artiklar av den omfattningen i en av våra största dagstidningar är ytterst sällsynta och måhända har KMK aldrig i sin historia blivit så uppmärksammat som nu. Man hade ju kunnat önska att anledningen vore trevligare. Under "Läs mer" har jag lagt ett uppföljande debattinlägg av Harald Nilsson. Tänkvärt är hans tanke att främsta motivet för flytten kanske är att stärka Historiska Museets ekonomi. Det känns oroväckande logiskt. En reflektion jag själv fick var att flytten också måste komma väldigt olägligt för polisen som just nu håller på att utreda misstänkta stölder på KMK. Det kan ju inte direkt underlätta deras arbete. Dålig timing eller vad...

Läs mer
4:e mars 2017

Vad är en mynttyp?

Eftersom jag håller på att göra en typsamlingssida så är det väl inte mer än rätt att jag även gör en manual för hur jag tänker kring typindelningen. Till manualen! Mestadels är det inte så märkvärdigt och följer huvuddragen i den indelning som T.G.Appelgren presenterade i "Gustav Vasas mynt". Skillnaden ligger i att jag inte använder gravören som en typindelande faktor. Ansvariga för ett mynts utförande, gravör och myntmästare, bildar i stället undertyper på min Typsamlingssida. Anledningen är att det blir nästan hopplöst att vara konsekvent om "varje påvisbar gravör innebär en ny typ". Om en avliden gravörs verktyg (punsar) ärvs av hans efterträdare, vem är då upphovsman när punsarna blir använda? Det finns också många exempel på när man kan påvisa att åtsida och frånsida inte blivit graverade av samma person, exempelvis 1 Öre KM 1772 och 1778. Naturligtvis är det lite kontroversiellt att frångå gängse normer, och jag ska vara ärlig att erkänna att jag inte är helt säker på att jag gör rätt. Det ska dock bli en mycket intressant utmaning att se hur det fungerar när jag kommer till svårare regenter som Karl XI.

Hur svårt det redan nu kan vara exemplifieras av nedanstående bild:

Det är alltså jämförande bilder på 1 Öre KM 1746, 1749 och 1750. Om jag, utan att veta något om bakomliggande fakta, fick veta att dessa frånsidor var graverade av två olika personer, så skulle jag tro att den ene hade graverat 1746 och den andre 1749 och 1750. I verkligheten var myntorten Avesta för 1746 och 1749, där Johan Wikman vid den tiden var den enda kända gravören. 1750 präglades i Stockholm där Daniel Fehrman var gravör. Mycket svårt att svälja att sveakronorna på 1749 och 1750 inte är graverade av samma person. En teori skulle kunna vara att det var Johan Wikmans son Carl Johan Wikman som gjort de båda frånsidesstamparna 1749 och 1750. Enligt historieböckerna så gick han i lära hos Daniel Fehrman 1745-1751, men det är ju inget som säger att han inte åkte hem till Dalarna ibland, exempelvis 1749, och hjälpte fadern med någon stamp. Tillbaka i Stockholm igen så var det  i så fall förmodligen han som var den verkliga gravören bakom 1 Öre KM 1750.

För fullständighetens skull visar jag även en bild på åtsidorna och där ser man inte alls några tydliga stilmässiga kännetecken. Kan lika gärna vara graverade av tre personer som av en och samma.

Hur som helst är detta bara ett exempel på alla under och mysterier inom numismatiken som jag skulle vilja veta allt om... 

Läs mer
28:e februari 2017

"Nya" Tradera...

Jaha, så har vi drabbats av ännu en förändring av Tradera, och som vanligt är det ingen förbättring. Har ju inte hunnit begripa allt som ändrats ännu, men inget är där det brukar vara. En sak jag såg var i alla fall att siffrorna som brukade dyka upp vid knappen "Mitt Tradera" och som visade att någon lagt bud på någon av mina auktioner inte dyker upp längre. Nu måste man gå in på sidan "Aktiva annonser" för att se om det hänt något och det är definitivt en försämring. En annan sak var att jag inte kunde lämna omdöme. När jag försökte så fick jag veta att jag inte sålt något senaste 2 månaderna. Man kan ju bara hoppas att det felet också drabbat faktureringsavdelningen...

Läs mer
22:a februari 2017

Fredrik utlagd på Typsamlingssidan

Det tog längre tid än jag trodde, mest beroende på att jag emellanåt kommer ihåg att jag har ett företag att sköta också, men nu har jag öppnat Fredriks typmyntsidor. Fredrik är intressant mest för antalet typer; jag har fått det till 80 st. I hela regentlängden är det väl bara Gustav Vasa och Karl XI som har fler. Dessvärre finns det också mängder av avslag och efterpräglingar vilket jag inte tycker är så roligt. För att minska scrollningsbehovet har jag delat upp typerna på 6 flikar.

Under arbetets gång har jag upptäckt att jag inte varit konsekvent tidigare; ska man låta typerna gå före årtalen så måste man ju göra det fullt ut, inte bara halvvägs. Titta exempelvis på 1 Öre i silver, typ 57b och 57c, så är det tydligt vad jag menar. 1-öringar med mm GZ förekommer 1722-1723 och 1731-1737, däremellan hade myntmästaren inget märke. Nu har jag lagt alla årgångar med mm GZ i samma följd. Detta innebär att jag får göra om en del på Adolf Fredrik och Gustav III, men det får bli när det blir. Jag förmodar att jag den närmaste tiden kommer att få fullt upp med att gå igenom MISABs kataloger som ju ska komma endera dagen.

Läs mer
13:e februari 2017

Bankanekdot

Jag läste en rolig anekdot i tidningen idag. Det var på mitten av 1990-talet då nästan alla banker fick tas om hand av statens bankakut. Chefen för en bankfilial i en av Sydsveriges småstäder hade frågat sin 7-årige son hur det hade varit i skolan i dag. -Vi skulle berätta vad våra pappor jobbar med. -Jaha, vad sade du då? -Sotare! -Va! Varför sa du så? -Jag kunde ju inte säga "bankdirektör" heller ! ;-)

Läs mer
10:e februari 2017

Klar med Fredriks 2 Mark

Nu är jag klar med uppställningen av Fredriks 2 Mark 1720-1737 och har även gjort ändringen på Raritetssidan. (Scrolla ner halva sidan). Jämfört med SM-boken så har jag tagit med 3 "nyfunna" varianter: Typ 2b 1733 och 1736, samt typ 2c 1732. Omvänt så finns det med 4 varianter i SM-boken som jag inte hittat i privat ägo: Typ 1b 1720, typ 2b 1731 samt typ 3a 1733 och 1736. Dessutom har jag tagit bort SM-bokens Typ IV (1737) och kallar den i stället för undertyp 3b. Det här att göra typåtskillnad är ju en bedömningsfråga och jag tycker helt enkelt inte att skillnaden mellan 3a och 3b är tillräckligt stor för att det ska vara 2 olika typer. Ta fram SM-boken och jämför med vad jag gjort! Det är sällan eller aldrig som man får anledning att rumstera om på det här sättet.

Angående mitt inlägg härom dagen (Märklig upptäckt) så fanns inte typ 2b 1733 och 1736 heller med i Torgny Lindgrens bok från 1953. Speciellt 1736 är så pass vanlig (9 kända ex) att den borde inte ha blivit bortglömd. Det är tämligen tydligt att en del felaktigheter "ärvs" från referensbok till referensbok. 

Läs mer
8:e februari 2017

Die Samlung Ertzeid teil 3 und 4

Såg att Künker ska ha ytterligare 2 auktioner ur Ottar Ertzeids samling, nämligen auktion 291 den 15/2 och en e-live auktion den 21/2. Den här gången gäller det mynt från Danmark och Schleswig-Holstein, och därmed inget för svenska samlare kan man tycka. När jag kollade i katalogen så upptäckte jag dock att det visst finns mynt där som är intressanta även för oss. Myntorterna Kristianstad, Malmö, Lund och Gotland låg kanske inte inom Sveriges gränser när mynten präglades, men myntsamlare har väl aldrig varit så noga med sådana petitesser. Mest är det medeltida mynt, men objekt 4324-4327 är präglade i Kristianstad 1674-1679. Jag visste själv inte ens om att det förekom myntning där då, men mynten ser så roliga ut att jag blir lite sugen att vara med och bjuda. 

Läs mer
7:e februari 2017

Märklig upptäckt

Bilden är lånad från Den Svenska Mynthistorien (SMH) och visar dess illustration av SMH 50, dvs den typ av 2 Mark som användes 1733 och 1736. I SM-boken betecknas dessa årtal som SM 116 och SM 117, båda av typ 3. Några andra varianter och typer ska inte förekomma på 2 Mark dessa årtal. Det märkliga är att SAMTLIGA exemplar av 2 Mark 1733 och 1736 som jag hittat i privat ägo har nedanstående porträtt.

När jag gjorde raritetssidorna så tittade jag aldrig på SMH:s och SM-bokens bilder, och därför märkte jag ingenting då. När jag nu gör min egen typförteckning så lusläser jag dessa båda böcker och då går det inte att missa. En typ på KMK och en annan typ i privat ägo? Verkar osannolikt, men just nu ser det så ut. Och hur kommer det sig att ingen uppmärksammat felet i SM-boken så att det kunnat rättas till i SMH 30 år senare? Jag begriper det inte!

Läs mer
31:a januari 2017

Upprop

Det här med Kungliga Myntkabinettet (KMK) är en så tråkig och tragisk historia så jag vill egentligen inte skriva något om det. Nu finns det dock fortfarande eldsjälar som inte ger upp, som fortfarande är övertygade om att KMK kan räddas. Jag imponeras stort av ett sådant engagemang och självklart vill jag också dra mitt strå till stacken genom att publicera uppropet på min blogg. Resten av brevet har jag lagt under "läs mer" och där kan den som vill även lämna en kommentar.

Läs mer
22:a januari 2017

 

Künker på YouTube

https://www.youtube.com/watch?v=xElDX9g664w

Trevlig film! Marknadsföringen av mynt når nya nivåer... :-)

Läs mer
21:a januari 2017

 

Fel i referensverket

Jag upptäckte ett fel i SMH (Sveriges Mynthistoria - Frihetstiden) som är värd att kommentera. I kommentaren till typ 42, 1/4 Riksdaler 1748, står det så här:

"Förekommer i tre varianter: FRIDERICVS, tio patriarkalkors, med och utan gravörsignatur DF samt FRIDERICUS och 8 patriarkalkors utan gravörsignatur."

I SM-boken har man dock fått till det rätt och med SM-numren som referens får man denna lilla tabell:

SM 105a     inget gs, FRIDERICVS)(10 kors

SM 105b     gs DF, FRIDERICUS)(10 kors

SM 105c     gs DF, FRIDERICUS)(8 kors

Att det förekommer fel i våra referensverk är ingen nyhet och inget att hetsa upp sig för. Ju mer komplicerad en bok är att skriva desto större är risken att det smyger sig in felaktigheter. Oftast är det bara tryckfel som är lätta att upptäcka, andra gånger kan man inte kontrollera uppgiften alls. I stället för att reta sig på "okunniga författare", vilket inte är konstruktivt, får man lära sig att leva med att det skrivna ordet inte alltid är helt sant. Det är trots allt viktigare att dessa böcker blir publicerade än att dom är helt felfria. Exemplen är många, inte minst inom den numismatiska världen, där författarna kompletterat och korrigerat så länge att publiceringen aldrig blivit av. Det är tragiskt!

Man får i sammanhanget också rikta en tanke till författarna till auktionskataloger. SMH-Frihetstiden tog 7 år att färdigställa, från idé till tryck, men katalogmakarna har oftast bara månader på sig. Det är självklart att det blir fel ibland, motsatsen vore ju osannolik. I stället får vi själva lära oss att vara kritiska i granskningen och inte ta något för givet. 

Angående 1/4 Riksdalern 1748 har jag gjort en sida med jämförande bilder på de båda åtsidorna och de båda frånsidorna. 

Läs mer
15:e januari 2017

 

Och ännu mer...

Med risk för att verka tjatig så blev det ytterligare ett inlägg om dessa begravningsmynt. När man börjar rota lite så upptäcker man snart hur många frågetecken som fortfarande finns kring denna myntning, trots att den allmänna meningen nog varit att det inte finns så mycket kvar att upptäcka. Har nu plitat ihop en variantförteckning för att få lite ordning och reda. Det intressanta där är att man bytt kronpuns för nästan varenda stampkombination, vilket gör att det blir svårt att få något hum om i vilken ordning stamparna använts. Det jag var mest nyfiken på var om man kunde få fram något som indikerade när exemplaren med slät rand blivit präglade men jag antar att jag får ge mig till tåls ett tag till. Ulf Ottosson skickade i alla fall några bilder som tyder på att åtminstone 1 stamp blivit tillverkad betydligt tidigare än man kunde ana.

Det är alltså en förtjänstmedalj där man använt en av begravningsmyntets porträttstampar som åtsida. Om jag tolkar Hildebrand rätt så trodde han att det porträttet graverades redan 1814. Det betyder kanske att porträttet med lock framåt var det första som användes och att exemplaren med slät rand präglades i första omgången. Jag säger varken bu eller bä, vill bara påpeka att det i detta fall fortfarande är mycket osäkert om "slät rand" verkligen innebär att det är efterpräglingar. Kanske var det i stället de som Enhörning hade som prov att visa upp för styrelsen.

Det återstår en hel del forskning innan alla frågetecken är uträtade, men det lämnar jag med varm hand åt någon annan. Ett tips är att klargöra om exemplaret som avbildas i SMH verkligen har räfflad rand eller om kanske alla med den stampkombinationen har slät rand. Det skulle också vara intressant att veta mera om "proveniens Stierncrona". Ett samtal med Bjarne Ahlström skulle kanske vara en idé? Själv lämnar jag dock ämnet för den här gången. 

Läs mer
13:e januari 2017

 

Mer om "jordgloben"

Efter att jag postat förra inlägget har jag hittat mer anteckningar om Begravningsmyntet 1818 med glob som såldes på Ahlström 54 (1996). Det var nämligen så att det under visningen uppdagades att myntet hade slät rand och därför ansågs det vara en senare prägling. Jag har också hört att det ska ha varit en tjockare plants än normalt, men det kan vara en missuppfattning. Ett likadant exemplar med slät rand och samma stampkombination såldes även på Ahlström 23 (1981) men inte heller där nämndes något om tjock plants. Inga vikter har heller angivits på någon av auktionerna. I vilket fall så sänktes utropet på Ahlström 54 från 15000 kr till 10000 kr och såldes slutligen för 7800 kr. I sammanhanget glömdes den av Ahlström angivna proveniensen "Stierncrona" helt bort.

David Henrik Stierncrona (1786-1845) var en mycket framgångsrik officer och hovman under första hälften av 1800-talet. 1810 blev han ryttmästare och adjutant åt Karl XIII, 1817 var han major och befälhavare över Skånska Karbinregementet, 1825 blev generalmajor och chef för 3:e Kavalleribrigaden och likaledes 1825 blev han adjutant hos Karl XIV Johan, osv. En sådan person inte bara kan ha varit med på Karl XIII:s begravning, han var en man som förväntades vara med. Och i så fall kan man verkligen ställa sig frågan varför han ska ha haft en efterprägling av ett begravningsmynt i sin ägo. Ville han ha ett så borde han ju utan större problem ha kunnat få tag på en orginalprägling. Oavsett om han var myntsamlare eller inte så kan det inte ha funnits någon anledning att beställa ett exemplar i efterskott.

Hur stor tilltro kan man då ställa till den angivna proveniensen? Det är trots allt en mycket gammal proveniens utan kända länkar till nutiden. I det fallet får vi nog lita på Ahlström, och det förefaller orimligt att han skulle ha angivit en proveniens som han inte trodde på. Det kan exempelvis ha varit en sentida ättling till Stierncrona som lämnat in myntet till försäljning och då är det svårt att avfärda historiebeskrivningen.

Om vi tittar på själva myntet (den övre bilden i inlägget nedan) så är det som sagt en ovanlig stampkombination. Det såldes dock, som sagt, ett likadant ex på Ahlström 23 och dessutom finns ett tredje ex avbildat i "Den Svenska Mynthistorien 1719-1818" på sidan 171. Detta tredje exemplar ligger naturligtvis på KMK och man kan nog förmoda att det har en vinkelräfflad rand. Alla tre exemplaren är präglade med orginalstampar men ingen i ring vilket innebär att "fönstret" när präglingen kan ha skett bara är 10-12 år.

Finns det något annat alternativ än orginalprågling och efterprägling? Nej, inte vad jag kan komma på. Vem har exempelvis hört talas om ett provmynt till en begravning? Nu var ju "jordgloben" i och för sig ett förslag som förkastades och på så sätt kan man ju se hela typen som ett provmynt. Men annars kan man nog helt bortse från möjligheten att exemplaren med slät rand är provmynt.

Sammanfattningsvis så tror jag att Stierncrona kom i besittning av sitt mynt i samband med Karl XIII:s begravning. Möjligen var det så att det blev ett visst sug efter detta kuriösa mynt och antalet präglade ex räckte inte till alla som ville ha. Därför kan man ha gjort en extra prägling för att täcka behovet, men då hade man inte tillräckligt med lettrade plants färdiga. Detta betyder också att det mycket väl kan vara en del av mynten med räfflad rand som egentligen är efterpräglingar (om man nu kan kalla dem efterpräglingar i fall de faktiskt präglades i tid). Tanken har slagit mig att det finns ovanligt många exemplar av "Jordgloben" bevarade, det kan ju inte ha behövts mer än en handfull för att förevisa för styrelsen. Man kan ju jämföra med "Prins Karl Gustavs födelse 1782" som präglades i lite drygt 50 ex, varav 12 som numera är kända i privat ägo.

Kanske ska man se den släta randen mer som en variant än som ett tecken på att det är en efterprägling?

Läs mer
9:e januari 2017

 

Varianter på "Jordgloben"

Jag har senaste veckan fått flera påstötningar om att det är ett exemplar på min raritetslista över kastmyntet med jordglob 1818 som är avvikande. Ex nr 7 som såldes på Ahlström 54 har nämligen hår på båda axlarna.

Den nedre bilden visar som jämförelse den variant som alla andra 8 kända exemplar av "jordgloben" tillhör. Tittar man närmare så ser man att även frånsidans kronor avviker. Helt tydligt en annan kronpuns med pärlor även på utsidan. Dessa punsar har man senare också använt på det vanligare begravningsmyntet med kuddar.

Alla Karl III:s kastmynt graverades av Karl Enhörning och han hade i samtliga fall förfärdigat minst 2 stampar per sida. Inför begravningen 1818 blev det extra snärjigt eftersom det första förslaget med jordglob inte godkändes och då fick han snabbt skissa fram en ny frånsida. Totalt gjorde han 3 åtsidor och 5 frånsidor inför begravningen. Strax därefter fick han ju även uppdraget att förfärdiga Karl XIV Johans kröningsmynt och i juni var det dags för drottningens begravning. Imponerande snabbt arbetat av en yngling på 73 år. Jämförelsevis kan nämnas att Lars Grandel behövde 4 år på sig för att förfärdiga Jubileumsriksdalern 1821...   

Läs mer
7:e januari 2017

 

Välbesökt auktion

Det här blogginlägget är förmodligen onödigt eftersom alla svenska myntsamlare måste ha noterat det redan. Det såldes nämligen ett medeltidsmynt från Olof Skötkonung idag för 67500 kr på Tradera.

http://www.tradera.com/item/220102/272121790/olof-skotkonung-unikum-utrop-1kr-

Jag har ingen riktig koll på saken men priset måste vara nära rekordet för medeltidsmynt på Tradera. Det jag fann mest intressant med auktionen var dock antalet besökare; 2747 st! Det måste väl rimligtvis betyda att ALLA myntsamlare i det här landet varit in och tittat. Det är sällan som en myntauktion på Tradera får mer än 2-300 besökare och nu blev det 10 gånger så många. Imponerande!

Läs mer
5:e januari 2017

 

"Malmöbolaget"

Man ska aldrig säga aldrig! Jan-Olof Björk ringde angående mitt förra inlägg och berättade att Sten Törngren ofta brukar ha refererat till något som han kallade "Malmöbolaget". Det verkar ha varit så att Karl-Erik Schmitz bildade ett bolag 1975, vilket hade som enda syfte att hantera och äga den planerade storsamlingen. Det var även i detta bolag som Ingvar Nilsson var anställd. Förmodligen var det någon avancerad skatteplaneringshistoria som vi vanliga dödliga inte begriper oss på. Den första samlingen ägde Schmitz dock privat och det visade sig att det var fördelaktigast att sälja denna i sin helhet först, i stället för att föra över delar av den till bolaget.

Även om jag inte begriper hur han räknat ut det hela så förstår jag mycket väl det fördelaktiga i att kunna göra skatteavdrag för myntinköpen. Det skulle jag också vilja göra. Nu höll detta tydligen inte hela vägen för Schmitz. Förmodligen var det skattelagstiftningen som ändrades och några år in på 1980-talet så avvecklades Malmöbolaget. Efter det så ägde han samlingen i privat regi igen. Så kan det gå!

Läs mer
1:a januari 2017

 

Föreningsauktion utöver det

vanliga

Veckan före jul fick jag hem ett litet bokpaket med bl.a. ovanstående myntkatalog. För att Ingemar inte ska tro att han missat något i Agendan så kan jag tillägga att auktionen gick av stapeln 1976, alltså för nästan 41 år sedan. Jag får erkänna att jag, trots mitt forskande i auktionskataloger, aldrig hört talas om den här auktionen tidigare. Och det är sannerligen märkligt eftersom det kanske är den främsta lokala myntföreningsauktionen som hållits i det här landet. Läs bara vad Lars Ridström skrev i Nordisk Numismatik Mynt & Medaljer nr 1-1976.

Om jag tyder autografen i katalogen rätt så har den en gång tillhört Gunnar Ehnbom och denne har varit synnerligen flitig med att anteckna både pris och köpare på i princip varenda mynt. På pärmens insida har han också skrivit ner den synnerligen intressanta upplysningen att auktionen avser Karl-Erik Schmitz första samling.

Karl-Erik Schmitz första samling? Jag vet givetvis om att Schmitz samlade mynt långt innan han fick idén till sin stora mastodontsamling och innan han anställde Ingvar Nilsson som uppköpare och vårdare av samlingen, men att han sålde dessa tidigt inköpta mynt hade jag ingen aning om. Nu ingick visserligen 91 utländska guldmynt och mer än 100 övertaliga kronguldsmynt, men där fanns också 45 äldre svenska guldmynt och 197 svenska silvermynt (från Johan III till Oscar II). Varför sålde han dem? De skulle ju annars ha kunnat utgöra en bra grund för den nya samlingen. Min teori är att han ville ha ett "rent skrivbord" innan han började på ny kula, men detta fick en del lustiga konsekvenser:

Ingvar Nilsson blev anställd av Schmitz 1975 och började samma år köpa in mynt till den nya samlingen. Bland annat köpte han en dukat 1797 i tämligen tråkig kvalitet på Hornungs auktion 6 (1975). Det var bara det att han redan hade en dukat 1797 i betydligt bättre kvalitet i sin första samling, men det var den som blev såld på auktionen 1976. Det sämre exemplaret behöll han ända till 1990.

I katalogen 1976 står Ingvar Nilsson som köpare till 15 silvermynt, mynt som Schmitz alltså köpte av sig själv till den nya samlingen.

Det finns inte många bilder i katalogen men en av dem föreställer 1 Riksdaler Riksmynt 1856 med 1855 års porträtt. Detta köptes av dåvarande mynthandlaren Lars Magnus Björkqvist (Örebro?). Myntet är lätt igenkännbart eftersom det har ett plantsfel på åtsidan, så jag hade inga svårigheter att identifiera det som samma exemplar som det som såldes på Schmitz auktion 1990. Ingvar Nilsson hade alltså köpt tillbaka myntet av Björkqvist och då med största sannolikhet till ett högre pris. Så onödigt!

Vi lär nog aldrig få reda på de bakomliggande orsakerna till den här auktionen, det finns nog ingen kvar som man kan fråga. Vi får helt enkelt lägga den till handlingarna och förundras över ännu ett av historiens olösta mysterier.

Tilläggas kan att jag vet med mig att jag i några av mina provenienskedjor skrivit att Schmitz förmodligen köpt ett mynt själv i början av 1970-talet. Detta är naturligtvis felaktigt och ska rättas till vid tillfälle. Problemet är bara att det börjar bli ganska många sidor att titta igenom, så förvänta er inte att det sker i brådrasket.

Slutligen får jag tillönska en god fortsättning på det nya året. För mig har det gått lysande hittills; nytt blogginlägg och allt...

Läs mer
19:e december 2016

 

Ottars favoriter

Som alla engagerade myntsamlare nog är väl medvetna om är en stor samling av Svenska Besittningsmynt på väg att bli såld. Säljare är norrmannen Ottar Ertzeid som under ett antal år skapat samlingen som totalt består av ca 950 mynt. De 250 största rariteterna säljs på Kûnker 286 den 2/2 2017 och resten (700 mynt fördelat på ca 450 loter) på en kommande eLive-auktion.

För oss svenskar har Ottar Ertzeid gjort sig känd för sitt stora intresse för rariteter och provenienser, och han har varit till synnerligen stor hjälp för mig i mitt skapande av Raritetssidan. Detta intresse ser man även i att han varit djupt engagerad i skrivandet av Künkers katalog, med provenienser på samtliga mynt och i många fall redovisas också andra kända exemplar. På flera ställen är också variantförteckningar inlagda. Sällan eller aldrig att man ser en auktionskatalog där mynten beskrivs så utförligt på alla de sätt som kan vara av intresse för köparen. En framtida referenskatalog! Bra jobbat är väl det minsta man kan säga.

Eftersom jag själv inte är någon större kännare av besittningsmynt frågade jag Ottar vilka mynt han själv har som favoriter. Svaret redovisar jag här nedan i den ordning mynten ligger i katalogen:

Nr 1015  Dukat 1645 RIGA

I SB-boken skiljer man på två varianter: inre ring på åtsidan eller på frånsidan. Detta exemplar är det enda kända som saknar inre ring på båda sidor. Se frågespalten SNT 4-2013 sid 85.

Nr 1068  Dubbeldukat 1661  STETTIN

Denna 2 Dukat är speciell för Ottar, inte endast för att det är ett praktexemplar och känd i endast 3 ex, utan också för att han själv (med bistånd från Künker) lyckats identifiera provenienskedjan ända till Pogge år 1903.

Nr 1077  Dukat 1672  STETTIN

Som Ahlström kommenterade i auktionskatalog 35 är detta enda kända exemplaret, både privat och i offentliga samlingar.

Nr 1088  2/3 Taler 1685  STETTIN

Enda silvermyntet på listan. Speciellt för att myntet aldrig tidigare blivit omnämnt innan Ottar skrev om den i SNT 3-2015 sid 55.

Nr 1143  Dukat 1671  STRALSUND

Typmynt som Ottar inte lyckats hitta någon tidigare försäljning av. Saknad i Hagander, Oldenburg, Svensson, Bruun och alla andra stora samlingar. Förvärvad av en tysk mynthandlare med proveniens "gammal baltisk samling".

Nr 1160  4-Dukat 1634  WOLGAST  (likfärdsmynt)

Omslagsmyntet på katalogen, självklart att det skulle vara med på listan. 3 kända ex i privat ägo. Ex Bonde.

Nr 1188  Dukat 1632 utan mm  ERFURT

Saknas i SB-boken, troligen unik i privat ägo. Ex Hagander.   

Läs mer
14:e December 2016

 

För bra för att vara sant

Satt och tittade igenom vilka svenska mynt som kommer att säljas utomlands under den närmaste tiden och studsade riktigt till när jag kom till "Stephen Album Rare Coins - auction 27 lot 1606. En polsk åtsida med Stanislav Augustus bild kombinerad med frånsidan till en svensk riksdaler 1776. Hur kul vore det inte att ha ett sådant mynt i sin samling. Tråkigt nog så känns det lite för bra för att vara sant. För den som ändå tror att det kan vara på riktigt så går auktionen den 19:e januari. Lycka till!

Läs mer
print