Som väl alla samlare av numismatiska auktionskataloger vet så såldes den svenska delen av Otto Smiths samling, från Sigismund och framåt, på Ahlströms 16:e auktion (1977) och då i sammarbete med Gallerie des Monnaies i Düsseldorf. I vederbörlig ordning har Ahlström i katalogen skrivit nedanstående summering av Smiths livsgärning:
En fylligare biografi över den kände “Brännvinskungen” L.O.Smith och hans uppgång och fall kan man läsa på denna länk. Där finns också lite mer om äldste sonen Otto Smith.
Vid en första genomläsning så reagerar man kanske inte så mycket, mer än att man blir imponerad över en samling som tydligen legat i stort sett orörd 1912-1977. Snart börjar dock frågorna hopa sig: vem eller vilka har förvaltat samlingen efter Smiths död 1935 fram till auktionen 1977? Och vid en genombläddring hittar man snart 7 mynt som är köpta på Appelgrens auktion 70 (1939), alltså 4 år efter Smiths död. Hur kan detta komma sig?
Otto Smiths arvingar
Det verkar troligt att Smith redan före sin död överlät den svenska delen av myntsamlingen till någon i familjen Jernbeck, en numismatiskt intresserad gren av släkten. Där handlade det inte bara om förvaltande utan även om utveckling av samlingen. Det tydligaste tecknet på detta var ju dom nämnda 7 mynt som köptes på Appelgrens auktion 70 men förmodligen både köptes det och såldes mynt ganska kontinuerligt under 40-årsperioden fram till 1977. Enligt Per Göran Carlsson fanns det till och med mynt på “Smithauktionen” (1977) som tidigare ingått i Claes-Olof Algårds samling och som sålts på Ahlström 5 (1974). Att man 1977 kallade samlingen “Dr Otto Smiths samling” var alltså en modifierad sanning, men det var väl helt enkelt en marknadsföringsfiness. Någon egentlig anledning att förlägga auktionen till Düsseldorf fanns väl inte heller, mer än att den på det viset verkade mer intressant. Samma tänk som med Haganders auktioner med andra ord.
Nu var sagan inte riktigt slut i och med detta, mynten före Sigismund blev ju aldrig sålda. Tydligen var en av döttrarna i familjen mer intresserad än sina syskon och behöll därför den äldre delen av samlingen. Dessa såldes enligt uppgift på Ahlström 58 (1998), men då helt utan proveniens.
Nedan en förteckning över rariteter i Smiths samling:
Adolf Fredrik
Ädelforsdukat 1763
Dukat 1771
Gustav III
Dukat 1776
Dukat 1789/87 Ahlström 16 (1977) till Schmitz
Gustav IV Adolf
1 Dukat 1795 Ahlström 16 (1977) till Algård
1 Dukat 1796
1 Dukat 1800
1 Ädelforsdukat 1801
Karl XIII
1 Dukat 1817
Karl XIV Johan
1 Dukat 1835 Ahlström 16 (1977) till Schmitz
Karl XV