När jag nu har anledning att gå igenom det jag skrivit på min hemsida så hittar jag saker som jag glömt för länge sedan. Här nedan en tabell som jag skrev 2013 när jag höll på med att upprätta raritetssidorna för Karl XIV Johan. Jag har helt enkelt jämfört upplagorna för Riksdaler Specie 1832-1842 med antalet funna försäljningar på Ahlströms auktioner och rangordnat efter upplagan. Kommentaren längst ner är också från 2013.
1838 833801 46 0,06 promille (1838 med G ingår)
1841 549188 52 0,09 promille
1835 330809 42 0,13 promille
1842 287877 72 0,25 promille
1839 212020 26 0,12 promille
1837 176748 11 0,06 promille (1837 md G ingår)
1836 93227 32 0,34 promille
1840 68452 18 0,26 promille
1834 67837 60 0,88 promille
1831 47303 28 0,59 promille
1833 39040 19 0,48 promille
1832 2100 10 4,8 promille
Den sista kolumnen är alltså “antalet försäljningar i Ahlströms i förhållande till upplagan uttryckt i promille”. Det man kan se är att upplagan inte är något bra mått på hur många exemplar som finns kvar. I stället kan man nog dra slutsatsen att avgången (nedsmältning mm) minskar kraftigt när sällsyntheten blir tillräckligt stor. Vilket ju är ganska logiskt! Men man kan också se att för tex 1837 har avgången gått längre än normalt (givetvis förutsatt att Ahlströms auktioner kan anses vara ett tillräckligt bra mått på antalet ex som finns på marknaden). Att 1837 numera kan anses vara ytterst sällsynt verkar dock våra mynthandlare ha ha missat: Tonkin värdesätter den till bara hälften av priset för en riksdaler 1832 och av dom 11 försäljningar som gjordes på Ahlströms auktioner så saknade 10 bild i katalogen.
